Det är länge sedan, som herrarnas små under, kunde bestå av sladdrig trikå av märket Rustibus. Nuförtiden ägnas samma omsorg åt inköpen, som vore det whisky av finare sort.
Kortkalsingar skall sitta bra. Inte stickas, inte tappa spänsten, eller skära in i baken. Om de dessutom framhäver, så där lite diskret, är det ingen som klagar. Många kriterier skall uppfyllas. Snygga skall de också vara, trots allt.
Men dyrt är det! Huga. Köpte en tvåpack Salming för en tid sedan. 299 spänn på kampanjpris, om jag inte minns fel. Sen får vi se om de håller måttet för pengarna.
Förvirringen då. Ja, det gäller utseendet. Som så mycket här i världen. Vi sägs ju alltid ligga något år efter, vi svenskar, när det gäller mode. I gårdagens Le Monde hittar jag en liten artikel som handlar om de franska männens tycke och smak, när det gäller kortkallingar. Bland fransoserna är det nu vitt, svart, grått som gäller. Enfärgat alltså. Jag köpte alltså fel, när jag beslutade mig för neonfärgat, randigt, ja nästan epilepsiframkallande. Men bara den ena kallingen. Den andra var diskret grå, med en liten lila effektrand, minsann.
Men formen valde jag i alla fall rätt. Kortbensmodellen. Den föredras av 58% av fransmännen, mot 33% för obenvarianten (s.k. slip), och 8% som envisas köpa string.Eller är det det sistnämnda som kommer?
Nästa år!
Huga!
Tvåpack... både fel......................
.........och rätt.
.........och rätt.
Andra bloggar om: Mode, Mode för män
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar