Jag, som varit på mottagningar i flera hörn av världen. På fjärran ambassader. Hos borgmästare. Snattat kaka hos FN-ambassadören i New York (Han som hade titeln då, var kakmo(n)ster, och hade oftast en påse på skrivbordet.), vilket är preskriberat.
I de där sammanhangen är man officiell. Klädkod: Given! Umgängesmönster: Strikt!
I lördags var det på rikt', verklighet, IRL.Ljusa, grå jeans med linnestruktur, en vit långärmad bommullströja. En rejäl krukblomma och en burk lokal honung.
Visst blev det succé. Med islossningsbingo och drinkar löser sig allt. Snart känner man varenda kotte, tycker man. Och visst fanns det folk där, som man redan kände.
Kvällen var fantastisk, med sol från klarblå himmel, och stilla luft. Havet låg som en spegel nedanför backen, där folk skrattade, minglade, och åt av tilltuggen. Några spelade maratonbadminton (eller var det badmintonmaraton), andra terrängkrocket, en del nyankomna sökte kontakt.Det blev tal, det blev show, det blev mat, det blev dryck, det blev prat, det blev surr, det blev dunkelt och sedan mörkt. Final med säsongens första norrsken över den inte helt mörka himlen.
Tack till Tiina, Tord, Kajsa med flera.
Vi gör väl om det vid 41???
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar