Att bo i centrala stan, har sina sidor. Det är till exempel förfärande enkelt att snubbla på den största gallerian, om man inte ser upp, när man tar ett steg utanför den inhägnade gården. Snubblar man på den första, är risken stor att man faller mot nästa, och faller för något dyrt och onödigt i den. Det har jag oftast inget emot.
Inte heller är det något större fel, att den persiska restaurangens ljuvliga dofter smyger sig in längs husfasaden, eller att Roasters kaffeångor letar sig hit till min balkong tillsammans med prat och skratt, barngråt och glassplafsar i asfalten. (Höll på att skriva -glofsar, men har helt nyligen på en fest lärt mig att det betyder något helt annat!)
Trots detta, så är nätterna förunderligt tysta på denna centrumhalvö. Visst kan man ibland höra nöjes(miss)lystna, som sjunger ömsom glatt, ömsom klagande, beroende på utfallet av kvällen och därtill kopplade lustar eller olustar. Men det ger bara pittoresk lokalfärg.
De lugna nätterna låter oss trots allt sova sött, med balkongdörren från sovrummet öppen mot stjärnor, måne och havslukt.
Men så har vi det här med morgnarna.
Under vårt hus har vi ett underjordsgarage. Genom garaget går en tunnel till Luleås undre värld. I denna tunnel skall varutransporterna till en del affärer vid gågatan forslas. Med lastbilar. Eftersom mänsklighetens tekniska utveckling stannade upp efter första månlandningen 1969, går diesellastbilar fortfarande bara på ettans växel, även vid farter uppåt 60. Varvtalet ligger väl på sisådär 8900 per minut. Det hörs!
På torsdagar kommer dessutom blomsterlångtradaren. Den ryms inte i tunneln, utan parkerar ett bladlushopp från vår balkong (vilket förklarar lusangreppet på vår stora hibiskus... nu kom jag på det också). Dieslar stannar bara om bränslet tar slut. Kanske när de parkeras för natten också. Men jag tvivlar. Eftersom blomsterbilens motor dundrar på, måste förstås blomsterhandlaren höja rösten rätt rejält, för att kunna kommunicera med sin leverantör. Vår blomsterhandlare är pratglad.
Lägg därtill en passerade motorcykel av typen högvarvad tändkulemotor utan dämpare, samt den alltmer förekommande ambulerande 8-kanalsstereoanläggningen med extra basar, som får bilplåten att bågna i takt med stötvågorna som får våra fönsterrutor att vilja hoppa ur sina ramar. (Hur låter det inne i bilen?)
Idag hade dessutom vår något lomhörda granne sin balkongdörr öppen och tittade på morgon-TV. Ljudvolymen höjdes förstås, för att överrösta bilen utanför. Det är faktiskt jätteskönt att få dagens första nyhetssändning direkt till huvudkudden.
Sen började gatustädningen.
Klockan närmar sig 06.07.
Nå?!!! Vad ger ni mig för väckarklockan.
En pålitlig Braun, med korrekt gång, inbyggd belysning och snoozefunktion.
Låg driftskostnad, inget tickande.
Får jag ett bud!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar