Telefonerna är rätt tysta, och lokalerna rätt tomma på folk. Det känns som att vi har någon slags jourtjänstgöring. Folk i knipa i Frankfurt. Någon måste iväg till Busan på söndag. En annan vill komma hem tidigare från Kina, med sitt adoptivbarn. Men det är trots allt relativt lugnt. Det finns tid till att rensa sitt skrivbord. Tid att fika lite längre stunder. Chans att komma ikapp. Vi nås av glädjebesked. En kollega födde en liten pojke igår kväll. 52 cm lång, 3,6 kilo och "världens vackraste", förstås.
Värmen på rejält besök idag. Den svindlar upp till 28 grader och luften står stilla. Vi pusslar ihop ett litet gäng till lunch. Det blir två tjusiga damer och jag. De två iförda de stora, mörka solglasögon som modet föreskriver. Jag har glömt mina hemma. Där jag går mellan dessa två amazoner, känner jag mig som om jag hade livvakt. Uteserveringarna är populära idag. Men vi har ändå ingen större svårighet att få ett bra bord med lagom skugga.
Eftermiddagen trampar på rätt snabbt, eftersom vi får lite mer att göra. Fler problem att lösa och tiden försvinner.
Varmkladdig tar jag bilen och susar iväg till Rånlandet. Vilket privilegium att få slänga sig i havet och simma, ligga och flyta, plaska omkring. Man piggnar till och kan sedan njuta av en ljum kväll, med ett glas rosevin och koltrastsång.
Plus 28,5 i Persön.
*****
Andra bloggar om: Sommar, Norrbotten
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar