Det gäller att sikta högt här i livet. Sätta mål. Vara optimist. Det gäller också att sikta rätt.
Det finns ett släkte som verkligen uppfyller de där kraven. Alla utom det sista.
Björnhistorierna har duggat tätt hela sommarsäsongen i år. Skall man tro vad som skrivits, vad som berättats, vad som skrönats och skrävlats, så har norrbottensskogarna fullkomligt kryllat av björnar i år. Mormödrar har vädjat för sina barnbarns liv: "Ni tar väl inte ut skolbarnen i naturen." Ty där väntar blodtörstiga bestar på ett skrovmål.
Jägarna ville skjuta 75 björnar i år. Det gäller som sagt att sikta högt. Och målet är ju fullt realistiskt eftersom man i fjol lyckades lägga ner 46 stycken!?? Vad tycker du om den logiken?
Nu fick man bara tillåtelse att skjuta 54 stycken och gnyet hördes.
Hur gick det då? Jo, det där med att sikta rätt var tydligen inte så enkelt. Resultatet hittills är 21 skjutna björnar. Tjugoen.
Vart tog de vägen, alla kryllande odjur? Gick de i idé tidigare än vanligt, eftersom sommaren varit tråkig och hösten kom tidigt? Vad hände.
Hemska tanke... Tänk om de inte fanns, björnarna. Kanske de bara existerar i jägarlobbyns våtaste drömmar.
Nåja - Som de optimister de är så får de väl begära 175 björnar nästa år.
För det måste ju bara finnas alldeles för många.
Eftersom det blev så många över i år.
Uppdatering torsdag: Jaha. Så har man blivit bestulen på ett uppslag igen.
*****
Andra bloggar om: Björnjakt, Jakt, Jägarlobbyn, Skrönor, Natur, Naturvård, Rovdjur
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar