måndag, november 24, 2008

Så fick vi då...

.. vår beskärda del av det sydsvenska snövädret. På mer än ett sätt. I natt dråsade det ner någon dryg decimeter, eller två av den fina vita vara, som ska höra årstiden till. Redan när man vaknar på morgonen märker man vad som hänt. Det är så tyst. Dämpat. Glatt hoppar man upp ur sängen för att betitta det hela.

På jobbet hinner vi knappt få igång datorerna förrän telefonerna glöder. Kunder, passagerare, vilsna och rådvilla. Vad händer? Vad gör man? Kommer jag iväg? Kommer jag hem? Arga, ledsna, irriterade och otåliga. Det får vi ta. En del är rätt obekymrade. Det är ju ingens fel. Vi sliter och gör så gott vi kan och får många tack och en del beröm. All flygtrafik står stilla under förmiddagen, och en bit in på dagen. Men hela eftermiddagen och kvällen är det störningar.

Jag undrar hur många kunder som vet, hur invecklat ett trafiksystem är. Hur lätt en trafikrytm, en tidtabell rubbas. Jo, de flesta vet nog. Men många vill helst inte inse att det inte kan stå ett flygplan färdigt, med en pigg besättning, på den ort där man för tillfället befinner sig, på rätt tid för att ta en iväg, innan just detta plan ens har anlänt. Än svårare är det för många att förstå att man inte kan skicka iväg ett flygplan, utan att veta att det överhuvudtaget är möjligt att landa på destinationsorten. Att komma ikapp kan ta ett par dygn, om det vill sig illa.

Nåja - Så småningom är de akuta problemen lösta.
Sedan väntar efterarbetet.
Det som aldrig syns.




*****

Inga kommentarer: