tisdag, december 30, 2008

Fy fasen...

.. för rinnsnuva. Sitter här och droppar i tangenbordet hos värdinnan i Stockholm. Flygresan var ett litet helsike med dövhet och sprängande trumhinnor. Delar av dagen har tillbringats på rygg i soffan för att undvika alltför mycket "spill". Alla tips på hur man blir av med läckage av detta slag, emotses tacksamt. Det handlar alltså om nasalinkontinens. (Otrivin comp. som det görs så mycket reklam om och som sägs hjälpa, är otillräckligt. Bara så du vet.)

Men i övrigt mår jag bra. Får montera någon slags droppskål under näsan, så att jag klarar middagen. Det blir en spännande trerätters. Det har i varje fall utlovats.

Gokv...atjoooooo. (Det blev nysning nr. 378 idag.)
*****

Tidigt i säng igår...

.. och upp i ottan idag.

Taxin står utanför och väntar för färd till Luleå Airport. Jo, den heter så numera. Fint ska're va'! Flyger nu iväg till hufvudstaden för några dagars besök.
*****

måndag, december 29, 2008

Elisabetansk dröm

På Kulturens Hus här i Luleå hittade jag idag en utställning med den finländske fotografen Esko Männikkös bilder. Motiven spänner över olika områden. Det är bilder med människor från Mexico och norra Finland, djur, växter och övergivna hus från nordfinland och Skåne.

Bland annat finns en hel utställningsvägg med fönster och dörrar. Här skulle fönsterfetishisten Elisabet kunna botanisera en hel förmiddag.




*****


Andra bloggar om:

söndag, december 28, 2008

Ibland förändras nästan allt

Vårt julfirande i stugan fick ett abrupt slut igår kväll. Under middagen drabbades mamma av stroke.

För första gången i mitt liv ringde jag 112. Fantastisk hjälp av lugn och saklig kille där. Medan vi talade skickade han ut ambulansen. Men det kändes som ett äventyr. Skulle de hitta oss ute i skogen? Jag tog på mig pannlampa och reflexväst och traskade iväg efter den kolsvarta skogsvägen till en korsning någon kilometer bort, där jag anade att ambulansen kunde ta fel väg. Ett bra tag fick jag stå där i mörkret och vänta, men efter någon halvtimme dök helljusen upp längst bort i en kurva.

Mamma var hela tiden kontaktbar. Yr och vimsig, men fullt klar i huvudet annars.

Ambulansmännen skötte det hela suveränt och småskämtade till och med. (Stort tack till dem.) Mamma hängde med, även om hon naturligtvis var orolig. För andra gången i sitt långa liv inlagd på sjukhus. Förra gången var för 40 år sedan.

Jag följde med till sjukhuset och fick vara med henne tills hon kom upp på sin sal på strokeenheten. Inget tillstötte och jag kunde åka hem framåt nattkröken.

Idag har vi syskon varit hos henne i omgångar, under i stort sett hela dagen. Och vi noterar redan framsteg. Mamma är glad och verkar trygg. Klarade middagen bättre än lunchen, rent "hantverksmässigt" alltså. Höger arm ville inte lyda igår. Men nu går det bättre och bättre. Det närmaste dygnet är viktigt.

Vi hoppas på fler framsteg.
*****

lördag, december 27, 2008

Inget förändras

Jag går ut på brotrappen och betraktar himlen. Karlavagnen drar fram dit den ska. Plejaderna skymtar högt ovanför ladan. Träden står tysta.

Israel bombar i Gaza. Hamas hämnas.
Eller tvärtom.

Allt är som vanligt.

En del saker blir man bara så utled på.
Om somliga har jag slutat bry mig.
Och inte är det stjärnhimlen.

*****


Andra bloggar om: , , , , ,

Lättja

- Nä, nu är det väl bäst att man går och lägger sig och slumrar en stund, säger jag och reser mig från skinkmellanmålet. - Så att man kan börja med middagen sen.
*****

Intresse


Mor Ina, 94, som tillbringar hela julhelgen med oss i stugan, missar inte en enda skidtävling i TV.
*****

fredag, december 26, 2008

U-sväng

Centern (i alla fall Stureplansditon) går och funderar på kärnkraftsfrågan så här på annandagen. Har de inget bättre för sig? De tycker att Centerpartiet skall ompröva sin inställning och acceptera (utbyggnad av) kärnkraft.

"Låt oss leva på de resurser vi har", dundrade Maud Olofsson lite småirriterat häromsistens.

De resurser vi har...?
De resurser vi har? Alltså inga andras!

Stureplanscentern är alltså inne på att bryta uran i Sverige.
Eller?

*****


Andra bloggar om: , , , , , ,

Läs mer!

Annandagsmorgon


Jaha - Så var det dags igen.

Som en sval augustimorgon.
*****

torsdag, december 25, 2008

Rånlandet 25 december.



En timme efter solens nedgång färgas himlen i en varm ton, som återkastas i snön. Jag får intrycket av att det är betydligt varmare än de tio minusgrader det är.

*****

Hur har du det med julen...

.. så här dagen efter? Lite dagen efter, eller bara lite övermätt på skinkan, kanske. För att inte tala om karamellerna, skumtomtarna, knäcken... Alla Alladinlager slukade. Den där fåniga trillingnöten, den ofta kvarlämnade "körsbär i likör", eller den där genomäckliga vita så kallade pärlnougaten, som dykt upp på senare år.

Jo, nog blir det lite för mycket - Lite too much, som det heter nuförtiden.

I radion har vi hört om Helgas natt i alla de varianter. Från Jussi Björling till... jag tror det var gaphalsen Mariah Carey eller någon annan kvasiartist som idag brutalt mördade den fina melodin med sina röstakrobatiska höjningar, sänkningar, och waleningar. Hur det nu stavas. Väljningar,kanske? Jag får då nästan kväljningar.

Det blir liksom lite tomatj.

Tacka vet jag Angelique Kidjo, som gör en av de bästa versionerna. På något afrikanskt språk. Kanske är det beninska. Hon är ju född där. Rakt, utan instrument, bara med en kör. Fint!

Men åter till frågan; hur har du det med julen?

Själv har jag det bra. Lugnt. God mat i lagom mängd. Nyttig sömn både nätter och någon liten stund här och där även dagtid. Mycket välgörande. En liten promenad i det sparsamma dagsljuset. Bär in ved. Eldar. Spelar spel. Läser och löser. Ja korsord alltså. Och tittar på julklapparna, förstås. Gläds åt den externa hårddisken, som uppenbarade sig i ett paket. Skjortan och koftan av dyyyyyyyrt märke i ett annat. Eller åt boken "Kaxiga fåglar" av Brutus Östling. Mästerverk! För att inte tala om den praktiska lilla magneten med inbyggd lysdiod, utdragbar till pekpinne, eller för att plocka upp tappade skruvar i någon springa eller annat trångt utrymme. Ett helt kilo skall den orka med. Vilken skruv!

Och mörkret kommer att ge vika, som Röda havets vågor när Moses skulle återvända efter att ha varit på utflykt, när jag kommer ut i skogen, med min nya supereffektiva pannlampa, med fyra ljusstyrkor samt larmblinkning att ta till om jag sjunker för djupt i snön. Hur nu det skulle gå till i dessa klimatkatastrofdagar. Ja, det är inte klokt vad mycket man behöver.

Det är nästan lite för mycket - Ja, ni vet, lite too......

Så jag stannar här ute i skogen, medan andra dväljs där i stadens brus, på mellandagsrean, bland ledighetströtta självplågare. Eller sale, som det numera plägar kallas. Vi är ju så raaaasande duktiga i engelska i det här landet.

Jag säger bara "god fortsättning".

Eller heter det good contiunation?
*****

onsdag, december 24, 2008

Till er alla...


En riktigt God Jul.
*****

Rånlandet, julafton kl 12.04


Solen gör ett tappert försök, men börjar redan sin nedgång.
*****

Oppesittarnatt

Den är över nu. Oppesittarkvällen. Ljusen börjar slockna. Ljuden tystnar. Täljstenskaminen sprider värme nerifrån undervåningen. Jag halvsitter i sängen och bloggar. Stugan andas ro.

Ute har tre harar mest hela kvällen kalasat på smulorna från fågelbordet. Vi har nog lagt märke till att de har en medhjälpare. Hackspetten som besöker oss vill inte nöja sig med vilka frön som helst, eftersom de mest av allt gillar larver. Därför letar den idogt efter några särskilda gobitar, vilket betyder att det spills och skvättes en hel del. Ibland står fröna i kaskader ut över marken under fröautomaten. De tre, redan rätt välmående hararna kommer sedan under skydd av mörkret och sätter i sig spillet.

Nu har de förstås också dragit sig tillbaka under någon tät gran i närheten för att vila. Himlen ovanför är nattsvart med miljoner stjärnor.

Man sover gott här.
*****

måndag, december 22, 2008

Ännu är det...

.. 15 grader kvar till en smakbit.









*****


Andra bloggar om:

söndag, december 21, 2008

ET, eller ringaren i Notre Dame.


Ja, man kan ju undra. Men så här såg jag ut idag, när jag ätit middag. Jo, det är verkligen mina ögon. De började klia kraftigt och bli röda. Sen började ögonlocken svullna.

Aldrig har jag varit med om något sådant förut. Visserligen är jag allergisk mot en del saker här i världen. Men en reaktion som den där var oväntad. En enkel vegetarisk tortellini. Och en avocadosallad, med tryffel- och hallonbalsamdressing, därtill.

Ja, inte vet jag vad som hände. Nu, en hel del timmar senare har det börjat dämpa sig.




*****


Andra bloggar om: ,

Fint besök

En sällsynt gäst uppenbarade sig på stugtomten idag. Av en slump fick jag se den på jättestora, svepande och tysta vingslag. Lappugglan. För första gången i mitt liv. Vilken lycka!

Jag kan inte låta bli att imponeras över dessa stora vackra fåglar. Strix nebulosa. Vackert namn. Så kloka, och coola. Jo - cool är ett bra uttryck. Den här lät sig beundras på rätt nära håll. Eller var det den som beundrade mig, kanske. I vilket fall var det ett mycket minnesvärt möte. Med stor respekt från båda håll. Och mitt liv blev plötsligt rikare.

En bra stund bligade vi på varandra. Jag hade tyvärr bara min lilla kompaktkamera till hands och ljuset var dåligt. Men det blev några bilder trots allt.




*****

Hej tomtegubbar

Förväntansfulla samlades vi på jobbet efter klockan fyra på lördagseftermiddagen. Damerna gjorde de sista finjusteringarna. Herrarna skrockade belåtet över sina förgroggar. Kvällens färg var lila. Det kunde vi klart konstatera. Snart skulle en buss hämta oss.

Det bar iväg åt rätt håll, tyckte vi.
- Jaha! Vad var det jag sa. Det blir Hellmers. Nöjt konstaterades detta lite varstans i bussen. Tvärsäkert. Och visst busschauffören "fällde ut" bussens blinker och saktade in.
Men vi fick tji. Det var bara en vilseledande manöver. Sekunderna efteråt brassade han iväg med ny fart ut mot skogarna.

På krokig och smal väg hamnade vi till slut på Rosfors Herrgård. Vackert belägen i sin ekopark. Där väntade två tomtar, dvs VD och ekonomichef klädda i tomtedräkter och med glöggpannan i högsta hugg. Där samlades vi ute i det fria. En sprakande brasa, facklor och glada kolleger, som av någon konstig anledning blev ännu gladare vartefter.

Vi välkomnades snart in i värmen. Matsalen glittrade av levande ljus och stämning. Bordsplaceringen bestämdes av att värdarna (de tidigare nämnda tomtarna) läste upp rimmad vers för var och en av medarbetarna, från den plats, där man skulle sitta. Ett styvt jobb. Vi var ungefär 40 personer. Verserna handlade om något som var och en hade gjort bort sig med under året. På så sätt kunde man känna igen sig*), fick en kram och en stol och snart var middagen igång.

Och tävlingarna.
Och talen.
Och julklapparna (Oj, oj, oj vilken julklapp vi fick!)
Och julklapparna (Oj, oj, oj vilka julklappar cheferna fick. Av oss.)
Och mera tal.
Och sången.
Och baren.
Och dansen.
Och dansen.
Och dansen.

Pust!

Klockan 0200 natten mot söndag, sågs en man gå genom delar av Luleås centrala kvarter, bärande en gigantisk kartong (110 x 50 x 60 centimeter) på en av sina breda axlar mot hemmet och en skön säng och sömn.

Det var jag!




*****


*) Här är mitt "göra-bort-sig-tillfälle".

Snart klart

Skönt att känna att allt är förberett för en stilla jul.

Julfest med jobbet igår. Festligt, fullsatt, vackert, gott och mycket dans.

Nu bär det ut till stugan för att lägga de sista pusselbitarna på plats.
Sedan två dagars jobb.

Tolv dagars ledighet därefter.
Inte illa alls!

*****

fredag, december 19, 2008

Helg i stan...

.. med jobb. Jo, jag jobbar lördag. Det gör jag normalt inte, eftersom min avdelning inte är öppen på lördagar. Men två-tre gånger varje höst och vår blir man kallad. Till privatavdelningen. Jag kan inte säga att jag känner mig särskilt bekväm i situationen. Mina kunskaper räcker inte till. Känner inte att jag bidrar, även om jag gör så gott jag kan.

Men det är bara fyra timmar lördagsjobb.

Och efter det.... Då blir det paus i några timmar. Två och en halv, närmare bestämt. Sedan följer årets julfest. Den är känd. Beryktad. Alltid omtalad. Där händer tydligen alltid en massa saker. Bara positiva. Jag vet inte, eftersom det här är första julfesten som jag är med om i det här företaget.

Det låter ju bra. Trevligt.

Men oj, vad det har spekulerats. Festen är nämligen en väl förborgad hemlighet. Ingen vet var. Ingen vet vad. Det enda vi vet är att vi skall finnas på plats på jobbet kl 17.00. Senast! Gärna 16.30. Iklädd varma kläder för utevistelse. Men festklädd! (???) Någonting liknande som när James Bond klev ur dykardräkten iklädd smoking, alltså.

Och jobbets damer är förstås redo att glänsa. Det skall fixas hår, det skall sminkas med hjälp av professionell make-up:are. Det har köpts kläder, smycken, skor. Det verkar bli en fullständig förändring.

Vi killar tar väl på oss kavajen.
*****


Andra bloggar om: , ,

Om man sedan rätt många år...

.. inte har för vana att skicka julkort, eftersom mängderna ökade år från år så till den milda grad att det blev ohållbart (bortåt 100)... Hur gör man då, när ett av de julkort man får har texten: "Bert... Det är mycket konstigt... dina julkort verkar inte hitta fram till ----- nu längre, fast det kan ju förstås bero på en dum brevbärare?"

Vad gör man då?

Vad gör du?

*****


Andra bloggar om: ,

torsdag, december 18, 2008

Torsdag kväll



*****

Stiltje

Lugnt på jobbet. När det gäller kunder, alltså. Underhållsarbete. Rensning på skrivborden och smaskande i chokladaskar, som dråsar in från olika håll.

Glöggkvällar.

Alltmedan den riktiga julstämningen rinner ner i dagvattenbrunnarna.

*****


Andra bloggar om: , ,

tisdag, december 16, 2008

Så har tryckvågen...

.. från den Skånska jordbävningen nått oss. Starka, urläskiga, fuktiga sydvindar och småregn.

Nu börjar man känna igen sig.
Vinter i Norrbotten, nya modellen.

*****

måndag, december 15, 2008

Berget växer


Världens godaste pepparkakor.
Världens absolut godaste!
Originalet.
Från Råneå i Norrbotten.
Nu är de på gång här i köket.

Mums!
Hälsar midnattsbagaren.

*****



Uppdatering: Receptet finns bland kommentarerna.

Flytta

Det är dyrare att bo i en storstad än i en mindre stad. Det berättas i en SCB-studie som kort refereras i DN idag.

Ändå finns det folk som vill flytta dit. Och det är väl okej. Då får de väl bereda sig på att det är högre levnadsomkostnader där.

Men många får lov att flytta dit mer eller mindre mot sin vilja. Till trängsel, dåliga bostäder och höga kostnader. Bara för att jobben har en förmåga att klumpa ihop sig i ohälsosamma kluster. Det är inte okej.

Det mesta talar för att Sverige skulle må bättre av att folk får bo kvar där de vill. Ännu bättre om de som bor i Stockholm skulle prova på att bo någon annan stans. Upptäcka att livet ofta fungerar lite bättre, med ett lägre tempo och med vettigare levnadsomkostnader. Storstäderna har inte framtiden för sig. Och de skall definitivt inte växa på andras bekostnad.

Där säger jag stopp!
Flytta statliga verksamheter ut i landet. Redan på nittiotalet var vi ju "världsbäst" på IT. Det skulle ju bli så bra. "Nu kan man sitta var som helst och jobba."

Vart tog det där vägen?


*****

söndag, december 14, 2008

Bara en bild


Fullmånen lyser
som var den av glas...

*****

Frälsaren kom

Snön låg djup på vägen. Ingen chans att ta sig fram med bilen, trots att det är en Audi. Strömmen bruten sedan mer än ett dygn. Inte mycket av det som vi tänkt göra blev gjort. Julstädningen, baket av Råneåpepparkakorna med mera. El är bra till mycket.







Men så kom frälsaren Göran.
Och kort efter honom, strömmen.
Men då var det dags att åka till hem till sta'n.

*****

Läget oförändrat

Insnöade och utan ström. Det blinkade till och lyste vid tvåtiden i natt. I fem sekunder. Lagom för att man skulle vakna. Sen blev det svart igen.

Men det reder sig säkert.
Nå'n gång.

Batteriet i datorn håller på att tacka för sig, så .
.
.
.


*****

lördag, december 13, 2008

Givetvis...


.. blev det middag trots allt.

Vitlöksspäckad lammstek med vinkokt bulgur och en dragonsenapssås. Blandsallad med jordgubbschilidressing.


Porcupine Ridgde, Syrah, 2007 därtill. Inte dumt.

Varför begränsa sig?



*****

Innan jag sätter ingång...


... middagsstöket, blir det en glögg.

Det är ju Lucia. En ljusdrottning skulle vi behöva, eller åtminstone en luciakrona. Det vore praktiskt så här i strömlösa timmar. Tur ändå att man har pannlampa och stearinljus.


*****

Och precis när ...


.. kaffet blev klart, gick strömmen.


*****

Hausse

Lågkonjunktur och elände.



Men vitvarusektorn i Norrbotten går lysande!

*****

Andra bloggar om: , , ,

fredag, december 12, 2008

Nä nu vill jag vara med

Både Sundsvall och Skagen klarade jag på tio poäng.
*****


Andra bloggar om:

På snöiga vägar...


.. mot stugan. För fortsatt rehabilitering.

Ingen mer än plogtraktorn har kört före oss.
*****


Andra bloggar om: ,

Äsch då

Ringde till jobbet.

De klarar sig utan mig idag också!

*****


Andra bloggar om:

torsdag, december 11, 2008

Undrar om man ska...

.. gå till jobbet imorgon, när man låter som en försmådd korp, emellanåt.

Vi får se!

*****

Genomskinligt

Nu väcks motståndet. Plannja AB varslar ett hundratal (dvs. hälften) av sina anställda. Det sker med den mycket luriga motiveringen att vi har lågkonjunktur. Denna högteknologiska stålproducent, som i alla år stått för utveckling av näringen, och lyckats med att skapa produkter man dittills inte trodde vara möjliga*). Plannja vill nu flytta delar av produktionen till Småland. Till en ort, som inte har järnvägstrafik. Det innebär många och tunga lastbilstransporter med råvaror till, och färdiga produkter från fabriken. Miljötänkande???

Företagsledningen har nu tagits mer eller mindre med byxorna nere, och har fått hela sin arbetsstyrka emot sig. Tack och lov skräder ingen anställd orden. De uttalar sig fritt ur hjärtat oavsett om de är fackliga representanter eller inte. Det är sunt!
Flyttningen till Jernforsen i Småland är beräknad att kosta minst 85 miljoner kronor. Det är lika mycket som vinsten för företaget i fjol.

Plannja AB har som sagt alltid legat i framkant vad gäller nya produkter och nya tillverkningsmetoder. Det är resultatet av ett intimt samarbete med MEFOS, vår internationellt erkända forskningsstation för metallurgi och Luleå Tekniska Universitet.

För mig verkar det helt huvudlöst att förmena en stad, ett län, som stått för de framsteg som företaget gjort, njuta av frukterna av arbetet. Vinsterna skall förstås stanna här.

När skall den där sjukliga fixeringen vid att allt är bättre söderut försvinna ur centralt placerade chefsskallar?

*****



*)Företaget har knoppat av sig också. Hardtech tillverkar bildetaljer, som sitter i allt från Volvo till Ferrari. Det har vuxit och expanderat och luleåföretaget har numera fabriker i USA och i Kina. Utvecklings- och forskningsenheten har man dock behållit här.

Andra bloggar om: , , , ,

Aktuellt

Dags att göra slag i saken.




Viktig reklam.

*****

onsdag, december 10, 2008

Pite, pite überalles

Nu har Piteå tagit över i min högerspalt. Väderikonen visar läget i just där. Vad det beror på har jag ingen aning om.

Men den stan gör ju allt för att synas.

*****


Uppdatering: Ordningen återställd!
(Pust.)

Norr är norr...

.. och söder är söder; och aldrig mötas de två. Jag gillade geografi när jag gick i skolan. Tyckte det var fascinerande att läsa om andra platser, naturtyper och annat som hör ämnet till. Jag är också rätt besatt av kartor. Nödvändigt i vissa fall, till exempel inför och under fjällvandring. Dessutom inte så själlöst som en GPS. Men när jag hör talas om någon avlägsen ort, tar jag gärna fram kartan för att försöka bilda mig en uppfattning om den.

Intresset har förstås varit till nytta för mig i mitt jobb. Hur skulle jag annars ha hittat bästa resvägen från Luleå till Astana? En av denna världs huvudstäder. Till exempel.

Men böjelsen har förstås också gjort mig känslig. Jag godtar inte vadsomhelst av påståenden i tidningar, radio eller TV, om geografiska fakta, om de inte direkt passar in i min mentala karta.

Så inträffade igår en trafikolycka "på E4 norr om Töre". (???) Det var Nordnytt i SVT som kastade ur sig detta. Och jag förstår att det passerar obearbetat genom mångas hjärnor. Men inte i min, som efter någon millisekunds bearbetning slog till. Fel fel fel! Det är rent geografiskt och fysiskt omöjligt att en olycka kan inträffa norr om Töre. På E4. Noll procents sannolikhet! Ty ingen enda millimeter av den vägen har av Vägverket placerats norr om nämnda ort. Däremot finns en annan E-väg norr om Töre, nämligen E10. Så jag antog att det var en ren felsägning.

Men med dårars envetenhet upprepades det hela i dagens NSD. Och så var olyckan placerad på E4 igen. Norr om Töre.

Och det slår mig att det här handlar om perspektiv ur en centralt placerad hjärna. Jag tror att vi har en tendens att inför vår inre syn se det som ligger bortanför, ligger norr om. Jag vet till exempel att någon lulebo kommenterade mitt byte av arbetsplats från Luleå till Arvidsjaur en gång för länge sedan, med orden: "Jaså. Ännu längre norrut." Till saken hör att Arvidsjaur ligger 16 mil väster om min hemstad och cirka 2 km söderut, om man nu skall vara petig. Och det ska man.

Således: Olyckan på E4 skedde öster om Töre, dvs. bortanför från en luleplacerad utsiktspunkt. Att sedan Töre ligger något norr om Luleå rent breddgradsmässigt behöver vi inte ta hänsyn till här.

Den korrekta placeringsbeskrivningen "öster" ger i detta fall inget utrymme för feltolkning.

Förresten... Hur tolkar en haparandabo uppgiften "norr om Töre"?
Knappast som en position närmare Haparanda än Töre.

Hängde du med?

*****


PS. Ja, alltså... Astana ligger västnordväst om Karaganda, alltså bortanför Samara, men absolut inte norr om.


Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Uppsträckning

Hur Jul är du, egentligen? Handen på hjärtat... Firar du på rätt sätt. Ordentligt? Förmodligen är svaret på den frågan ett stort NEJ.

Då rekommenderar jag en kurs.

Tredje lektionen finns idag hos Jorun i Luxemburg/Skellefteå. Life de Luxe heter hennes blogg. Och föreläsare är den utmärkte Herr Bert Bodin.

Har du missat lektion 1 och 2 finns länkar till de avsnitten också.

Lycka till!

(Å'du... Det kommer prov i slutet på året!)

*****

Morgonrond

Pat. sovit lugnare. Medicin sattes in efter kvällsronden.
Feber ej konstaterad nu på morgonen.

Besväras av en ihålig skrällhosta.

*****

tisdag, december 09, 2008

Sätt fart

Så har den nått oss. Krisen. Bara för någon dryg månad sedan hördes signaler om att Norrbotten står starkt. Norrbotten klarar sig bäst. Om man lyssnade på analyserande ekonomer, alltså. Och litade på. Det kan man glömma nu. Förhoppningsvis lär vi oss något för framtiden också, angående dessa spåherrar och damer.

På en vecka har minst 420 personer varslats om uppsägning bara i Luleå. I relation till invånarantalet i kommunen, så motsvarar det det spektakulära Volvovarslet för en tid sedan, som resulterade i direktsändningar från industriportarna och rop på specialhjälp från staten.

Jag kan förstå att företagen i viss mån måste anpassa sig. Särskilt den industri i Luleå som tillverkar beståndsdelar till bland annat bilindustrin. Men dessa företag har också genererat stora vinster de senaste åren. Vinster som nu borde komma personalen tillgodo för att mildra effekterna av det som nu sker. Hjälpa företagen att övervintra.

Ett av våra högteknologiska stålföretag, Plannja AB, passar också på att flytta tillverkning till Småland. "För att vi måste finnas nära marknaden", säger företagsledningen. Var fanns den marknaden intill nu? Var fanns den de senaste åren, när vinsterna höstades in? Har den flyttat?

Vad regeringen nu bör göra är kraftiga insatser för att restaurera den nödvändiga infrastrukturen för vår industri. På så sätt "flyttar" vi marknaden till oss.

Köp räls av SSAB. Låt byggjobbarna jobba. Bygg Norrbotniabanan.
Nu!

Det ger minst 420 jobb.

*****


Andra bloggar om: , , , , , , ,

Så tjusigt

Nobelstiftelsen är lite i blåsväder, så här inför den stora festen. Har nobelpriskommittén låtit sig bjudas av kinesiska myndigheter en aning för mycket? Har otillbörlig påverkan skett. Professor Bertil Fredholm, som delvis styr över medicinpriset säger:
– Det är en borderline, men det diskuterades innan, men det är en borderline.


Wow! Han kan engelska också.

(Tips till professorn: Ordet "gränsfall" är också användbart i sammanhanget. Eller handlar det om en egendiagnos, månne?)
*****

Journal

Pats läge oförändrat.
Lätt sängläge vilket också tillåter uppevistelse.

Natten har varit orolig med dålig sömn och omväxlande frossa och svettningar. Sänglinnebyte under vargtimmen.

Vätska in och vätska ut. Det första den rätta vägen. Det andra mestadels genom andra kroppsöppningar, såsom näsa och porer.

Under tisdagen har inga medikamenter intagits i akt och mening att få realinformation om pats tillstånd.

Pat ser framtiden an med stor positivitet. Ämnar gå till sitt arbete under onsdagen om ingen oförutsedd tillståndsförändring till det sämre sker.

Dr Treb Nidob.

*****

måndag, december 08, 2008

Bara en bild




*****

Luleå 08dec kl 12.46. Balkongen.


Förskräckta tittar den sydamerikanska granen, hibiskusen och kumquatbusken ut på snöfallet.
*****

Frågvis

När man är hemma och har förlustat sig med medikamenter, så har man lite tid att läsa fler bloggar än vanligt.

Hittar denna frågeutmaning hos Studiomannen.

Frågorna är alltså inte "mina". De är alltså bara kopierade, men rätt kul ändå. De kursiverade parenteserna är däremot tillagda av mig.

Vi kör igång!

1. Varför finns det inga roliga svenska sitcoms på TV?

2. Hur ser kommande svenska lagstiftningar om fildelning ut jämfört med andra länders lagstiftningar?

3. Hur tänker du fira jul?

4. Hur kommer det sig att folk blir fetare och fetare trots att det väller bantningstips, lifestyleprogram och dietexperter över oss?

5. Varför finns det skyltar där det står “Tryck”, “Drag”, “Ring på klockan” och liknande när det är så självklart?

6. Varför är det roligt att supa ibland? (Det tycker inte jag, men jag ville behålla frågan från originalet.)

7. Vad har jag missat som bara sett en enda Bergmanfilm (Fanny & Alexander)? (Inte heller detta överensstämmer med min erfarenhet. Men frågan är intressant.)

8. Varför är fotboll bättre än andra sporter?

9. När drar du till med vita lögner?

10. Vilka av dina egenskaper värdesätter du högst?
*****

Självbedrägeri är nödvändigt...

.. i vissa lägen.

Lycka är ibland paracetamol.
Man känner sig frisk, fast man är krasslig.

*****

söndag, december 07, 2008

Jaha!

Jag visste väl det. Nu går jag till sängs med en lätt huvudvärk, en frysande kropp och en rinnande näsa. Varför skulle jag skonas?

Nä - tänkte väl det.
Syndig människa!

*****


Andra bloggar om: , ,

Luleå, södra hamnen 07dec kl 12.32

Solen går ner. Flyget går upp.

- Se så vackert, säger inflyttade göteborgskan, som vi möter på promenaden. Inte är väl mörkret så hemskt.
- Nej, säger jag. Och om två veckor, knappt, vänder det.
- Just det, sa hon.
*****


Andra bloggar om: , ,

Luleå, innergårdens poppel 07 december kl 11.12


Sidensvansarna huttrar i det svikande arktiska solljuset efter frukosten i vinbärsbuskarna.
*****


Andra bloggar om: , ,

Vad skall väl en bra middag innehålla...

.. om inte ett lass bekanta, obekanta och goda vänner? Lägg därtill busande barn, en hund döpt till Ruben, två katter varav den ena (Lissy) ville kelas hela tiden och Vincent hade karlskräck, en bortsprungen fingerskateboard och några förvuxna physalisplantor?

Dessutom förstås goda historier. Om barndomens skolgång i Elfenbenskusten, om kampen mot en cancersjukdom förhoppningsvis på vändpunkten, eller livet som lärare på idrottsgymnasiet. Och en bortsprungen fingerskateboard.

Givetvis fanns också god mat. Gravad lax på endiveblad med rybsolja från Avan, färska dadlar med bacon, skrumpna och jättegoda oliver, chèvre och valnöt på rostad rödbeta där jag förstås petade bort valnöten för att överhuvudtaget överleva resten av tillställningen. Den bestod av älgtjälknöl, lammdito, med kantareller från länets inland sorgfälligt plockade av värdens mor. Älgen var förstås skjuten av värden. Ugnsbakade rotsaker. Goda viner. Fruktsallad. Kaffe. Avec.

Timmarna gick. Sorlet gick i vågor. Guitar Hero på övervåningen, charader på nedre. Och en bortsprungen fingerskateboard.

Hemåt i natten. Jag körde på slingriga vägar.
Så jag får väl smaka vinerna en annan gång.

Tack till Elisabet och Håkan. Och alla de andra, som gjorde detta till en livsnjutarkväll.
*****

lördag, december 06, 2008

Jag har nu blivit awarderad

För andra gången har jag nu fått vidstående utmärkelse. Första gången var det Marianne och nu Annika, som förärat mig denna.

Jag är dubbelt hedrad.

Nu ligger ansvaret på mina axlar att utse sju andra berömvärda insatser i bloggvärlden. Eller kanske måste jag ta till fjorton stycken, eftersom jag är dubbelawarderad.

Det blir svårt. Och jag måste få återkomma med detta.

*****

Lördag frukost...

.. med radion på. Ring så spelar vi. Herr programledaren säger:

Och nu skall vi långt norrut. Till Lekvattnet.


Så får vi lyssna till en glad dam, som blir intervjuad om snöläget och annat sådant, som förväntas hänga ihop med det nordliga läget. I alla fall enligt denna SR-tjänsteman.

Lekvattnet ligger i Värmland.

Han kanske skulle titta lite i den där kartboken han lottar ut, Lasse Swahn.

Samtalet innan var en herre från Haparanda (!!!) cirka 100 mil längre norrut.

Kommer det många finländare och handlar?


Titta i kartboken Lasse. Och gissa!
*****

Tårögda...

.. går vi vidare i lulekvällen. Invit. Skaldjur. Bishops arms. Gemyt.

Bästa resultatet någonsin.

Det var det som det handlade om. Vi har gjort ett bra jobb. Företagsledningen ville visa det.

Vilken härlig känsla.

*****

fredag, december 05, 2008

Spänning i luften

Bjudna till eftersnack klockan halvsex på jobbet. Vad har företagsledningen att förtälja?

Teorierna korsar luften tätare än långfil.
*****

onsdag, december 03, 2008

Ute...

.. regnar det.

Floder över snön!
*****

Det förflutna knackar på

Det fanns en tid då jag varje vinter tillbringade minst två veckor på skidor i Alperna. Jag var singel då och gillade att sticka iväg på äventyr. Det blev Val d'Isère, Zermatt, La Plagne, Meribel, Val Thorens, Courchevel med flera fantastiska skidorter.

Att resa ensam är definitivt inte tråkigt och trist. I alla fall inte på skidorter. Alla andra som reser dit har ju samma intresse. Det betyder att man träffar någon likasinnad rätt kvickt. Så skedde alltid på mina resor. Nya människor, samma intressen. Det är bara utvecklande. Ens sociala förmåga sätts på prov. Och det blev godkänt varje gång.

I Schweiziska Zermatt bildades en gång i mitten av sjuttiotalet till och med ett litet gäng. Vi var sex-sju personer som umgicks både dagar och kvällar i två veckors tid. Där var kärnkraftsingenjören K med sin fru R, som jobbade som informatör. Där var dåvarande fp-ledarens flickvän med tjejkompis. Där fanns jag, en ljudtekniker på SVT som hette Gunnar och där fanns ännu en Gunnar. På något sätt fann vi varandra allihop och hade kul.

Nästa år träffades vi igen. Samma veckor. Ett annat resmål. Lika kul. Jag var den enda av gänget som inte bodde i Stockholm, men någon gång drog vi också ihop gänget där för en kväll, eller en fika på stan.

Men livet är som livet är och vi tappade kontakten så småningom. Gängets beståndsdelar gick vidare i sina respektive liv. Senaste gången jag träffade någon av dem var här i Luleå. Det var Gunnar nummer 2, som arbetade som flygkapten och hade en flygning för ett privat bolag hit. Det skedde 1986. Sedan dess inget. Skidresorna fortsatte i alla fall för mig. Varje år. Men nu med gamla lulekompisar, som jag lyckades locka med mig.

Häromdagen damp ett vykort ner i brevlådan. Från flygargunnar. "Tro inte att jag glömt dig", skrev han. Efter tjugotvå år får vi kontakt igen. Nu är han pensionerad och har, vad jag kan förstå haft ett fängslande och äventyrligt liv som flygkapten i Afrika. Och det har resulterat i en bok! Minsann.

Den måste jag nog köpa.

*****


Andra bloggar om: ,

tisdag, december 02, 2008

Mera Grönköping

Det är för besvärligt att registrera rattfyllerister. Tycker polisen. Men för att nå uppsatta mål, så jagar man istället blåsare, på tider och platser där man vet att rattfylleristerna är få.

På så sätt hinner man göra fler prov, eftersom man inte behöver lagföra nyktra.

För det är antalet utandningsprov som räknas.
Kallas Polisanda!


*****


Andra bloggar om: , ,

Grönköping

Stor humor. Sveriges Riksdag har gjort en upphandling av teletjänster. Som mobiloperatör valdes Telenor. Vårt broderfolks stolta bolag. Riksdagsmännen skall alltså ringa norskt.

Nu är det bara det att inköpsspecialisterna i hufvudstaden glömde en sak. Förblindade av sin inskränkta lilla värld, där blickarna sällan når utanför stadsmuren. Telenor har ingen täckning i delar av Norrlands inland. Och säkert heller inte överallt i Götalands nedstormade skogar. Nähäpp. Så nu har man fått göra en speciallösning för riksdagsmännen som råkar bo på den plats de fått sitt mandat ifrån. Telenors abonnemang kan gå över Telias nät!!! Åhå. Undrar vad det kostar?

Men jag har nu fattat hur det ligger till. Riksdagen har förstås velat visa sin goda vilja, så här i tider när Norges flygvapen är ute och shoppar flygplan. Avtalet med Telenor var ett så kallat motköp. Där har vi det. Men ack.... JAS-affären gick ju i stöpet härom dagen.

Hörru riksdagsinköpschefen! Ring mig nästa gång du skall ha något. Då kan du få goda råd om hur vardagen fungerar för 80% av Sveriges befolkning.

Jag har täckning.

*****



Historien om Riksdagens inköpsflopp hittade jag hos Lasse. Som hittat den i min lokaltidning NSD. Han är vidsynt, han Lasse. Trots sin bostadsort.

Valfrihet

Halvspringande till frisören häromdagen (Jag var lite sen till den avtalade tiden.) lade jag flyktigt märke till en bil med en reklamtext på sidan. "Du har möjlighet att välja, och att ladda ner en miljon låtar."
Ja jäklar! En så'n telefon skulle man ha. Och ett sådant abonnemang. Tänka sig. Välja bland 1 000 000 säkert skitbra musikstycken. Säkert!

Men jag insåg snart vilken mesig produkt det där var, när jag läste detta:
"I ***s Musikbutik kan du välja bland över 4 miljoner låtar."

Givetvis måste man satsa på den där sista. Dum vore jag väl annars.

Men, men, men.... kolla här: "Nyligen lanserade Luleåföretaget Oricane en applikation som ger mobilanvändare möjligheten att bära omkring 200 miljoner nummer i sin telefonbok."

Jisses! Jag menar med den bekantskapskrets jag har, så är det ju en nödvändighet. Undrar om man måste välja. Eller kan man klämma in de där 4 miljoner låtarna i samma lur som de 200 miljoner telefonnumren? Jo, det måste man väl kunna, va!?

Annars är det ju ingen idé!

*****


Läs mer!

måndag, december 01, 2008

Så var denna måndag...

.. överstökad. På jobbet börjar det nu avta. December månad på en affärsresebyrå är ofta lugn. Men då tar andra aktiviteter vid. Kundträffar, julluncher, utvecklingssamtal, fotografering, underhåll och annat, som inte hinns med i den vanliga ruschen.

Lugn kväll hemma. Fixat DN:s söndagskryss. Nästan. Jojomensan - Det är en bedrift. Prova själv får du se.

2009 års privata fotokalender är också fixad. Svårt att välja bilder. Men nu är det gjort och den exklusiva upplagan om 5 kalendrar är beställd.

Snart nog är tisdagen överstökad också.
*****