När man, som jag, bott och arbetat i samma relativt lilla (nåja!) stad sedan länge, är det rätt intressant att studera gatulivet. (Se förra inlägget!) Många som rör sig i lunchvimlet känner jag igen. Många andra är helt okända; turister, byspejare, de som på många håll kallas "bridge- and tunnelpeople", och andra.
Man kan tro att igenkännandet betyder att utsikten är tråkig och förutsägbar. Inget kan vara felaktigare.
Plötsligt uppenbarar sig någon person, som man inte sett på sisådär 10-15 år. Och oj (!!!) så gammal han har blivit.
Det är märkligt spännande att konstatera.
*****
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar