måndag, maj 31, 2010

Jag har investerat

Min trotjänare. Min Konica/Minolta från 2004 har gjort sitt. I vått och torrt. På sista tiden hophållen med superlim. Men med gott humör och bra resultat, får den nog sluta sina dagar nu. Den kan få vila och kanske bara träda i kraft vid enstaka tillfällen. Som reserv. Som slitvarg i svåra lägen eller märkliga miljöer. Den har varit bra som komplement till min systemkamera. Väldigt bra!

Nu har efterträdaren kommit. En enkel, men förstås tekniskt mer utvecklad kamrat, menad att hänga med i de flesta situationer. Storleken, eller "lilleken" har varit det som funnits framför mina ögon, när jag letat. Den har dessutom fått goda vitsord. Casio Exilim.

Här sitter jag nu och småskrattar åt bruksanvisningen. Den måste vara skriven för den amerikanska marknaden.

Vad sägs om följande förmaningar?
  • Ta dig särskilt i akt för att undvika att objektivet stöter i ett annat objekt, eller att du tappar kameran.
  • Håll aldrig i objektivet med överdriven kraft.
  • Sätt aldrig kameran i en ficka, vars format, storlek, läge etc skapar risk för att kameran ramlar ut. Tänk på att om du placerar kameran i en bröstficka, kan den ramla ut om du böjer dig fram.
  • Sitt aldrig på kameran. Placera den aldrig i en bakficka.
  • När du packar kameran i en väska, se till att den inte blir utsatt för överdrivet tryck eller stötar.
  • För att undvika att kameran faller bör du alltid placera handremmen runt din handled.
Ja - det där var väl allt för att inte kameratillverkaren ska kunna råka ut för en stämning ifall olyckan är framme.

*****

söndag, maj 30, 2010

Den är rätt vacker ...


.. så här i försommarskrud.
Barndomens skridskobana.

Malariaviken.
*****

Andra bloggar om:

Bara nu ...


.. humlorna gör sitt, så blir det massor med blåbär i höst.

*****

Kryssa lugnt

Vår lilla snackfavorit med det där läskiga namnet Eiyjafjallajökull (Äjafjattlajökul) ställde ju till det för oss på olika sätt, under våren.

P1:s vetenskapredaktion rapporterar i sitt veckomagasin, att den kräktes ut aska som i vikt motsvarade 300 personbilar.

Per sekund!


Under de 6 veckor då vulkanen varit som mest alert, har den skickat upp inte mindre än 14000 finlandsfärjor i atmosfären.

Jag förstår att piloterna inte ville flyga i sådana förhållanden.

Vem skulle vilja försöka väja för VikingLine i 980 km/tim?
*****

- Kan du ...

.. räcka mig syfilisfröna, är du snäll.


Vi äter frukost.
*****

fredag, maj 28, 2010

Lugn

Efter en stressig fredag, med övertid, susar jag hemåt från Piteå. Tillrättavisar en bilist, som ligger 3 meter bakom mig i 110 km i timmen, genom att trampa lätt på bromsen så att han får alla rödlysen i nyllet. Första gången fattade han inget. Men andra gången. Därefter höll han avståndet.

Färden från jobbet i Piteå tar en knapp timme. Jag är hemma halv sju, byter om och drar iväg mot skogen vid havet tio minuter senare. Anländer halv åtta.

Landar ... landar.
I ljus vårkväll.
Vindstilla.
Fågelsång.

Landar.
*****

torsdag, maj 27, 2010

När jag går från jobbet ...



.. i rätt tid, för en gångs skull, har sommaren kommit på visit igen.

Jessica från blomsteraffären försöker få styr på kryddväxterna.

De i höstas nyplanterade lindarna står i sin skiraste grönska.
*****

onsdag, maj 26, 2010

Är det inte det ena ...

.. så är det det andra.

Askmoln från Island. Strejk bland kabinpersonalen på British Airways. Och nu pilotstrejk på vissa regionalflygbolag i Sverige.

- Det här blir en vår att minnas, säger en branschkollega. Men man får se det positiva: Det är tur att vi finns, vi resebyråmänniskor.

Ja, det tycker då våra kunder. Och det är väl det som håller oss alerta.


På lunchen idag läser jag i Piteåtidningen att bladlöss invaderat bygden i en mängd som aldrig tidigare skådats.

Det är den explosiva sommaren som tydligen fått de små odjuren att rumla runt i sänghalmen (om det nu är där de gör det) lite mer än vanligt och därmed avlat avkommor i miljarder.

Så här står det i sista stycket i artikeln:

"Massförekomst av bladlöss är ett inte helt ovanligt fenomen, även om mängden i år snuddar vid något slags rekord.
I vanliga fall kan det finnas en miljon bladlöss på en enda stor björk.
Bladlusen blir vanligen mellan två-tre millimeter stor och livnär sig på att suga näring ur växter.
Bladlöss är flockdjur.
Stora flockar har observerats med solen och värmens ankomst, bland annat av piloter som flugit över Östersjön och som fått vindrutorna fullständigt nedsmetade av döda kryp."


Jaha - Är det dags för nästa moln nu?

*****

lördag, maj 22, 2010

Storm

Tänk att en fråga om stadsplanering och miljö har engagerat så många här i Luleå. Den fullständigt urusla idén med en p-plats i anslutning till stans mest centrala del, har rört om i grytan.

En Facebookgrupp har på bara några dagar samlat över 3000 medlemmar. Många bra förslag har presenterats av luleborna. Norrporten, som äger kvarterets mark, skulle kunna håva in massor med pluspoäng, om det bara ville.

Kul och intressant.

Tyvärr har markägaren, likt en trotsig tonåring, slagit dövörat till och framhärdar att "parkeringsplats blir det".

Men se... Det blir inget av det, Norrporten!
Vi ska se till att det blir en park/ett torg där.
*****

Får jag presentera



Plöstligt stod de där. Lite hukande, men pigga och kraftiga. Minipåskliljorna, som vi glömt att vi grävt ner där i blåbärsriset, något år. Överblivna efter påsken.

Får jag också presentera fröken sammetskvalster på promenad i sanden.



*****

Obetänkt

Tacka vet jag stolpig byråkrati. Det ger ju en del goda skratt, även om många fastnar i halsen.

I dagens NSD berättas om några av de norrbottenskillar, som under sin tjänst i Afghanistan skadades allvarligt av en bomb. Det är ungefär ett halvår sedan det hände och de håller fortfarande på att rehabiliteras. Att jobba och tjäna pengar är inte möjligt. Det är försäkringskassan som gäller.

Men inte för de första två veckorna efter hemkomsten med ambulansflyget.
Nähäpp... För de åkte direkt till sjukhuset. (???!) Hur dum får man vara, i försäkringskassans värld.

De skulle förstås ha åkt förbi Arbetsförmedlingen och anmält sig arbetslösa först. Det är nämligen kravet, för att FK ska agera. Och att tänka retroaktivitet... nej, nej, nej. Hur skulle det se ut!?

Får jag komma med ett förslag. Öppna AF-kontor på flygplatsen, eller sjukhuset. Alternativt kan man låta en AF-representant finnas med i ambulansen vid utryckningar också. Så enkelt.

Jag fattar inte varför jag ska komma med alla bra idéer.

*****

Läs artikeln i NSD.

fredag, maj 21, 2010

Det är nu det gäller

Den här tiden på året är så värdefull. Svår att greppa. Svår att ta in. Svår att hinna med.

För en vecka sedan, när vi kom ut till stugan, fanns inte ens musöron på björkarna. Nu är löven fullstora. Det är en explosion. Blåbären blommar. Humlorna är i farten även nu i sena, men ljusa kvällen. Jag kommer just in från en liten exkursion i omgivningen. Förutom humlorna är fåglarna i full sving. Snapparen sjunger utanför sin holk och orrarna spelar på Laxön, och hörs väl över fjärden.

Den starkaste värmen har dragit söderut, eller österut. Kvällen är mer normalkylig, om än inte kall.

Och ljus.
Ljus.

Det gäller att fånga tiden.

Hur gör man?

*****

Jamen, hörru ...

.. Glad pingst, då!

(Om du nu kommer ihåg den gamla goda traditionen.)

*****

söndag, maj 16, 2010

Bara en bild



*****

Om nyttan av att undvika piruetter

Jag är smal som en sticka, sägs det. Inte så mycket nu, som förr. Men jag är inte direkt överviktig, där jag med min kroppshydda på BMI 21, vandrar genom livet.

Retsticka blir jag också kallad ibland.

Liten sticka fäller ofta stor. Det är ett nytt och mycket vederhäftigt ordspråk från Rånlandets stora, kulturellt framstående folkdjup.

Kultur ägnade jag mig åt igår. Inte sång, inte spel, inga målade tavlor eller teaterkonster. Nej, min kultur fanns i en stor kruka, som just kultiverats och besåtts med frön. En rätt stor och tung kruka, som från sin plats på altanen skulle flyttas ner på ett trappsteg.

Vi har haft värmebölja, här i norr. Och den nyskurade altanen där krukan stod, inbjöd till barfotatassande i solskenet.

Förutom ovanstående kulturyttringar, råkade jag ofrivilligt ägna mig åt ytterligare en. Nämligen någon sorts balett. Eller fridans kanske ligger närmare. Med den stora tunga krukan i famnen, barfota på trävirket, gjorde jag en vridande rörelse, liksom en piruett i slowmotion. Inte så att mitt lodräta läge på något sätt skulle påverkas. Balansen har jag i gott behåll. Nej här vred jag bara fötterna för att ställa kroppen i den riktning mot framtiden, som krävdes för att odlingen skulle hamna på rätt ställe.

Inte kunde mina fotfilat lena trampdynor ana att där fanns ett stycke ondsint trä, som genast såg sin chans att genomborra min hud. En stooor sticka, rakt in i foten.

- Aj, sa jag. Men bara inom mig. Man är väl karl. Jag bortsåg från den smärta som trängde upp genom benet upp mot huvudet, och ställde krukan på dess avsedda plats. Kallt började jag redan mentalt att ställa in mig på den kirurgi som skulle komma att krävas. Till doktorn. Jag - Vekling? Nej här var det egenvård som gällde.

Operationsbordet dukades med förband, nål (i detta sammanhang iklädd rollen skalpell) och peang (i detta fall av svagsinta kallad pincett). Hushållet trädde in som operationsteam, försågs med munskydd och spritade händer. Jag fick också en träpinne att bita i, för att uthärda smärtan.

Efter en lång undersökning och därpå följande ingrepp (Det tog minst 7-8 minuter), kunde bara konstateras att inget fanns att göra. Bjälken satt där den satt, djupt inne i köttet.

Förband lades. Blodet torkades upp, och jag förberedde mig för mitt fortsatta liv som krympling. Varken rullstol eller kryckor fanns att tillgå, så det blev att släpa sig fram resten av dagen. Folk i byn talade om "ringaren i Nôtre Dame" och höll sig på avstånd.

Natten blev orolig. Värk och feberfrossor genomfor min kropp. Säkert yrade jag också.

Morgonen kom. Jag levde. En snabb okulärbesiktning visade att förbandet blött igenom och var tvunget att bytas.

Det arbetet tog jag tag i själv, och lyckades hålla mig vid medvetande under hela den process då bandaget skulle tas bort.

Döm om min förvåning, när änden av den där plankan stack ut ur foten på ett helt annat sätt än efter inträngandet. Snabbt fram med utensilierna igen. Ett stadigt grepp om foten och ett kraftigt ryck med verktyget. Ett ögonblick svartnade det för ögonen och jag höll på att falla av operationsstolen.

Äh - Det där var väl inget.
För en karl.



*****

Skämmigt

Nu har fler börjat reagera för det som jag skrev om för någon tid sedan.

Ett mycket centralt kvarter i Luleå rivs. De hus som försvinner är visserligen inte av något större värde, men man får hoppas att det finns någon arkitekt som kan sin sak, när det gäller utformningen av de blivande byggnaderna där.

Men nybyggnationen dröjer, och då tänker markägaren anlägga parkeringsplats på tomten. Otroligt tomtänkt, fruktansvärt obehövligt och obeskrivligt fult. Det var väl sisådär 30-40 år sedan som bilisttalibanerna gav upp att parkera framför varje affärsentré. Sedan utvecklades människovänliga gågator i de flesta städer. (Utom Gällivare, förstås, där man nu kämpar för att stan inte ska dö.) En skamfläck för Luleå innerstad är vad fastighetsbolaget Norrporten tänker skapa. En fläck på deras varumärke blir det också.

Jag hade ett bättre förslag härom veckan.

Tack och lov har även kommunens instanser börjat reagera. Vi får hoppas att det blir ändring av planerna.

*****

lördag, maj 15, 2010

Speglingar i sommarkvällen




*****

Skärpning SMHI

Finns det ingen "redaktör" som kan fixa till väderrapporterna från SMHI. Norrbotten generellt och Haparanda speciellt har värmebölja. 28 grader, vilket är säsongsrekord.

Ikväll i 21.50-rapporten säger meteorologen:
Norra Norrland - I natt plusgrader.

Que!??
*****

Rånlandet 15maj kl 20.06



Grannen vittjar sin mjärde.

*****

En gammal bekant.

Jag sitter i solen på altanen och äter min Norrskensfil, med nytinade blåbär och müsli, när jag anar en liten, liten rörelse i ögonvrån.

- Åh,tänker jag. Det är väl en morgonyr humla, förstås.

Men det är något som inte riktigt stämmer. Och när jag tar nästa filsked, fladdrar det till igen.

Grönsnabbvingen har vaknat. Den lilla bruna vårfjärilen. Bruna??? Jo, på ovansidan, som är djupt kaffebrun. Men när den sätter sig blir den plötsligt smaragdgrön i solskenet. Men strumpbyxorna är svartvitrandiga. Liksom känselspröten ovanför det där pigga ögat.

Fin va?



*****

Bilden är inte perfekt. Men den fick duga.

fredag, maj 14, 2010

Rånlandet 14 maj kl 22:11

Och så ... rullade åskan in från havet.


*****

Perfekt

Vilken fantastisk dag. Den dimma, som svepte in oss under förmiddagen, dunstade mitt på dagen och förlöste sommaren.

Havet ligger fullständigt blankt. Värmen dallrar i barrskogen. Och jag börjar fälla träd. Fem björkar och tre tallar blir skörden. Fällda, kapade i rålängder och staplade. I stekande sol och 22-gradig värme. Svettigt.

Efter dusch var det bara att ställa sig vid spisen.

Grillad afrikanskkryddad lax, serverad med grillad ädelostfylld purjo i serrano, och kalamataoliver.

Vi äter förstås ute i kvällssolen. Shorts på. Varm kväll. Svalt vin.

Vilken känsla!






*****

Men SMHI

Hur är det fatt?

Idag berättar 12.50-meteorologen, anställd av SMHI, att "Haparanda hade varmast i landet igår, 24 grader, vilket är säsongsrekord. Samtidigt låg temperaturen vid Bottenvikskusten på bara 10". (!???)

Vad är detta för svartmålning?
Luleå flygplats, som i stort sett ligger i Bottenviken (nästan), rapporterade igår 19,3 grader*). Några mil österut, hade vi 19,0 i stort sett på stranden av Bottenviken.

Och var ligger Haparanda? Vad heter havet där utanför?

Som Stina på mitt jobb brukar säga: "Egentligen skulle man bli meteorolog. Man kan säga vad som helst, utan att ta ansvar för hur sant det är. Och så får man betalt, också!"
*****

*)Enligt SMHI:s egen hemsida.

Inlägget skickat till SMHI, för kommentar. Jag förväntar mig ett svar.

Andra bloggar om: , ,

Majmorgon


Fuktig morgon, med lättande dimmor.

Fåglarna håller konsert. Jag hör rödvingen, taltrasten, koltrasten, blåmesen, ringduvan och flugsnapparen i närheten.

Från den blyblanka fjärden hör jag storlom och sångsvan.
En hund i fjärran.

Krokus tvekar lite i fjolårsgräset.

Väntar på sol.
*****

torsdag, maj 13, 2010

Rånlandet 13 maj kl 22.17



En häftig regnskur tvättar bort alla färger.
*****

Scenförändring

Vi sitter i solen på altanen och tar vårens första rosévinsglas. Det är varmt och skönt. Flugsnapparen sjunger som besatt och får svar från Gretas tomt där en rödvingetrast försöker överrösta.

Plötsligt blåser det till, och ett hotfullt moln närmar sig. Flugsnapparen låter sig inte hejdas i sin grantopp. Vi sitter också kvar, eftersom värmen känns behaglig.

Blir det åska?


*****

Det kom ett MMS



"Här är det full vinter. Inga krokusar i sikte. Idag går vi på tur mot Fagervik. Ha det, från A och M."

Bilden är tagen i Katterjåkk, inte långt från Riksgränsen. Det var i den stugan vi tillbringade fjolårets snöstormigaste helg. Nu ser det lite annorlunda ut. Vi kunde ha varit med där nu, men valde att stanna vid kusten.

Där snö och vinter, med fin skidåkning i solsken. Här sommarvarmt, med jobb i "trädgården". Rädisor sådda, lök planterade. Komposten tömd. Gammalt gräs bränt. Nu är vi redo för sommaren.

Norrbotten - Sveriges bredaste, högsta, djupaste och mest internationella län. Kan man begära mer?

*****
Andra bloggar om: , , , , ,

Det händer ...

.. någon gång, att jag trött och skumögd tvingas ner till badrummet mitt i natten. Och det är inte för att bada.

Men hur trött jag än är, så tar nyfikenheten överhanden. Jag kan inte låta bli att titta ut genom fönstren i alla väderstreck, innan jag tar trappan upp till sängvärmen igen.

I natt fick jag se två andra, som också var lite lätt vaksamt sömniga. I gruset ute på gården.

Och jag tackar för att min säng är mjukare.




*****

onsdag, maj 12, 2010

Rånlandet 12 maj kl 23.02



"Juninatt blir aldrig av", skrev Harry Martinsson.

Nej - inte majnatt heller, menar jag.

*****

Naturligtvis

I den kalla vårkvällen känns det riktigt att lägga två rejäla köttbitar på grillen. Sedan kan man sitta där och filosofera medan dofterna virvlar runt. Lime, mango, honung... En Balvenie Doublewood känns bra, därtill.

Isen på fjärden har försvunnit idag. När vi kom hit i eftermiddags låg isen kvar med bara små vattenspeglar. Nu är den nästan helt borta, förutom kring Piltreven därute i öster. Kanske får vi se årets första sälar där, om vi håller utkik imorgon.

Medan köttet grillar, sitter vi tysta och lyssnar på rödvingetrastens sång, och en koltrast i fjärran. Orrspel hörs från obestämbart håll. Så är det nämligen med orrspel. Jag lägger på den limemarinerade mangon när det är några minuter kvar innan köttet är färdigt. Grillad mango är gott.

Serverad med dragonrostad potatis och färska ärtskott.
Inte dumt.

Majkvällen är kylig, och mörkret tvekar i duvblått, men ger upp.
Ett bra liv.



*****

måndag, maj 10, 2010

Och allt bara för att...

Jag dignar. Händerna fulla. Ibland fickorna, eller axelväskan. För man måste ju vara säker på att man har allt med sig. Inte har glömt något, någon.

Det handlar om nycklar.

Inte att undra på att LKAB och andra gruvbolag går bra. Bara mitt nyckelinnehav har säkert krävt en rejäl sprängsalva i Kirunagruvan. I alla fall känns det så.

Först knippan. Nyckel hem, en till porten och en till dörren. Olika för att någon jäkel gick och stal en huvudnyckel en gång för länge sedan. Eller hur det nu var. I vilket fall var vi tvungna att byta lås i portarna.

Sedan en nyckel till garageporten... Nej, förresten den ligger alltid i bilen. Åter till knippan; nyckel till stugan, till mammas äldreboende, till jobbet i Luleå.

Vidare - Bilnyckeln, förstås. En nyckel till garaget i Piteå, och en till jobbet i samma stad.

Tungt, jobbigt. Har jag rätt nyckel med mig, tänker jag. Och tar alla. För säkerhets skull.

Och allt bara för att folk inte kan skilja på sitt och mitt.
Det är enda orsaken!

Finns det ingen som kan uppfinna något?
*****

Dagens rätt


Eller kanske fel!?

söndag, maj 09, 2010

Idag kunde vi glädja oss ...

.. åt att nästa års behov av påskgodis nu är säkrat.















Dessutom har vi, som varit så oroliga för att "vår" fiskjusfamilj inte synts till, nu konstaterat att de bytt boställe.

Ett tjusigt, luftigt chateau, med god utsikt har de filat på i säkert några veckor, utan att vi vetat om det.

Lugnet återkom.




*****

Som en subtil . . .

. . missnöjesmarkering, har haren noggrannt tuktat våra penséer. Därmed har den gjort klart att den inte tolererar att vi slarvar med att fylla på i fågelfröautomaterna, vars spill den knaprar i sig när tillfälle ges.

Detta kan vi konstatera vid en dagsutflykt till stugan.

Vi lär bättra oss.

*****

fredag, maj 07, 2010

Ledig helg

Nej - näppeligen.

Här blir det jobb hela lördagen.

Från morgon till kväll.

Faktiskt alltså.
Så'de'så!
*****

Jag är så innerligt less ...

.. på den runtikringfjamsande infrastrukturministern. Det är rent pinsamt.

Norrbotniabanan ska byggas. Och den ska byggas med samma förutsättningar som andra infrastruktursatsningar i det här landet. Så är det!

De specialregler, som den här regeringen konstruerar, liknar mest barnsligheter som räddhågsna personer hittar på, när de känner att de håller på att förlora spelet.

Låt oss hoppas att de gör det.
Snart.
Väldigt snart!

*****
Andra bloggar om: , , ,

torsdag, maj 06, 2010

Skärpning

- Men Bert! Vad säger du till kunderna?
Två medarbetare reagerade på hur jag avslutat mitt samtal.
- Hurså, frågade jag.
- Med du sa' ju "fuck you", när du lade på.
- Nähä!
- Joho.
- Inte möjligt, sade jag. Varför skulle jag säga så?

Naturligtvis är jag fullt medveten om att jag måste ändra mitt beteende, om jag nu på ålderns höst blivit snurrig och börjar säga saker som jag menar inte har en aning om, till kunderna.

Jag försökte rekapitulera samtalet, som varit helt normalt och med en trevlig kund. Världsberömd sådan, inom sitt område dessutom. Under stark självhypnos med en bit mörk choklad sakta smältande på tungan och med slutna ögon försatte jag mig till cirka 2 minuter i förfluten tid. Och fick resultat.

- Tack du.

Det var vad jag sagt.
Plus förmodligen ett "hej".
*****

Eljest

Mellan Luleå och Piteå frodas en viss vänskaplig rivalitet. Frodas och odlas, skulle jag till och med vilja säga.

Kanske är det ett lillebrorskomplex från Piteå. Eller också är piteborna lite sura för att Luleå berövade dem titeln residensstad någon gång för länge sedan. Sådant sitter i.

Vi lulebor tycker i vilket fall att Piteå är lite märkvärdigt; att piteborna är lite fina i kanten.

Vi kallar det Pitefiiint.




*****

onsdag, maj 05, 2010

Orosmoln


Islandsaska, eller Grekiskt muller?

Det är frågan.

Bilden tog jag på väg hem från Piteå idag.

*****

tisdag, maj 04, 2010

Bildgåta

Vad är detta?



Vinn äran och berömmelsen.
*****

En liten notis ...

.. i gårdagens DN berättar att svenskarna är de näst största suputerna i Europa. Endast slagna av danskarna.

Det är den senaste Eurobarometern*) som visar att alkoholkonsumtionen per huvud i EU är större än någon annanstans i världen.

Sverige hamnar alltså på andra plats i ligan. 90 procent av oss har druckit alkohol någon gång det senaste året. Danskarna slår oss med 93.

Men det som förvånar mig är att de "sämsta" på området är ungrarna, italienarna och portugiserna. (!!?) Där säger sig bara 58-64 procent av alla ha smuttat lite.

Och jag undrar; hur är frågan ställd?
*****

*) Eurobarometern är en återkommande opinionsundersökning om medborgarnas åsikter som regelbundet utförs av Europeiska Kommissionen.

Det tog ett tag . . .

.. innan jag hittade en bra chokladbutik i Piteå.
Och i sanningens namn ska väl sägas att sortimentet var rätt begränsat.

.

*****

söndag, maj 02, 2010

Förgiftat

- Vi lever i en demokrati, så vi gör som vi vill. Och den som motarbetar oss kanske slutar på samma sätt som vargen.

Ungefär så löd den s.k. "samordnarens" slutord i dokumentären om de illegala grupper som tar livet av varg i gränstrakterna mot södra Norge. Filmen Vargkriget sändes ikväll på SVT2 och finns på SVT Play. Han sägs vara en företagsledare, som tagit som sin livsuppgift att på olika sätt se till att inga vargar ska leva i Sverige. Det skjuts med illegala vapen. Det förgiftas. Det sprängs.

Den dagen de skulle ha lärt sig vad demokrati innebär (det var väl någon gång i småskolan), var de förmodligen sjuka. Och har så förblivit.

Det är inte utan att man tänker på filmen "Den sista färden". En av de otäckaste filmer jag känner till. Tyvärr fläckar det ner ryktet för en hel landsända.

Sjuka människor måste få hjälp.
I detta fall tvångsomhändertas.
*****

Vargkriget.

Även programmet Kaliber i SR P1 tog upp ämnet idag.

Andra bloggar om: , , , , , ,

"Äter ni aldrig korv och makaroner?"


Jovisst!

*****

lördag, maj 01, 2010

Gråvår




*****

Morgontupp


Man får vara beredd på att bli betraktad, när man bor i skogen.

Frågan är bara vem som betraktar vem.

Spelar ingen roll, egentligen.
Han tycker säkert att jag är lika snygg som han.
*****