Men man är ju lite nyfiken på vad som händer utanför tomten också. Alltså drar vi iväg på skogsvägarna mot den lilla tjärnen för att kolla om det finns några rastande sjöfåglar där. Men det gav ingen utdelning.
Vi går vidare mot fjolårets upptäckt, fiskgjuseboet borta på åsen. Snöfläckar ligger kvar här och där. En livlig bäck korsas och vi kommer så småningom ut på ett hygge. Och där börjar vi spana mot andra sidan.
Återseendets glädje. Fiskgjusen sitter där på bokanten och spanar. Vi ser det på en halv kilometers avstånd.
- Ska vi gå närmare, frågar jag, och får ett jakande svar.
Vi hinner väl ungefär 25 meter innan gjusen varnar och lyfter på sina slanka vingar och kommer emot oss, gör en besiktning och glider iväg utom synhåll. Vi ser sedan hur den parkerar sig i en björk långt, långt borta. Förmodligen tror den nu att den lurat oss. Att vi inte vet var boet är.
Vi visar hänsyn och vänder hemåt igen.
Nu vet vi ju att allt är som det ska vara.
*****
2 kommentarer:
Buff-väder fortfarande ser jag :-D trots att sädersärlan anlänt.
Mian: Buffväder finns alltid. Men den här gången för att hålla rätt på "svallet", som tagit över. Men det var faktiskt lite kyligt, med kalla vindar från havet. Dock inte så kallt att jag behövde mössa för den skull.
Skicka en kommentar