Allt - Inget
Nedkast - Uppkast.
Med krydda och en del snygga
bilder.
Från en, för många okänd del av
Sverige.
Nu!
torsdag, februari 16, 2012
Och där stod ...
. . två konferensgäster på ett alphotell i Frankrike och hade inga rum.
Trots skriftlig bekräftelse.
Under franskt sportlov.
Jojo - Det blev en oväntad vändning på förmiddagen.
*****
2 kommentarer:
Elisabet
sa...
Ja, jag säger det återigen .., jag är glad att jag står bakom kassadisken och allt jag behöver reda ut är varför inte kycklingen blev billigare .., det stod ju i bladet .., jahaaaaa, skulle man ha KUPONG med sig ...!
Hoppas att det löser sig för gästerna i France ...
Katten är en problemlösare utan dess like. När han är ute och reser uppstår ibland de mest kaosartade situationer när allt bara har brakat ihop. Jag har varit med vid flera tillfällen som konferensfolket i Frankrike, och värre än så. Milde himmel.
Men på något märkligt sätt har katten alltid lyckats trolla fram de mest oväntade lösningar ur fickorna på personalen.
En sen kväll på väg till ön från Kastrup brakade tågets signalsystem ihop. Vi skulle inte ha en chans att hinna med kvällens sista färja som gick 22:30. Men efter konduktören hälsat på katten insåg han bekymret. - Klart vi måste se till så katten kommer hem ikväll...
Så ordnade han snabbt med en taxi (på DSB's räkning) som vi fick åka med igenom halva Danmark. Vi hann till färjan och strax före midnatt var vi framme. Marcel gick sin sedvanliga kvällsrunda, åt en bit mat för att sen förnöjt krypa in i sin sovigloo.
En annan gång vid jultid rådde fullständigt tågkaos och vi skulle till Kastrup. Starkt försenade kom vi fram till flygplatsen där det rådde kaos. Kön till check-in var hur lång som helst och planet skulle gå en kvart senare. Smått hopplöst såg det ut som men det visade sig vara helfel tack vare katten som satt överst på bagagevagnen (i sin kattsele för han vill se allt som händer omkring honom).
Vi rullade längst fram till checkin och jag frågade artigt ifall vi fick gå före för att hinna med planet. Katten tittade på familjen som stod där och spann. - Visst, varsågod. De log.
Sen blev det fart. Check-in avklarades på rekordtid. - Ni får skynda er!
Vi hade tur. Avgångsgaten var den närmaste efter säkerhetskontrollen och butiksområdet. Det blev att rusa igenom allt och vi hann med planet som sista passagerare ombord precis innan kabindörren stängdes. Det var skönt att kunna sätta sig ned och pusta ut. Marcel kröp in i sin resväska för att sova under flygturen.
2 kommentarer:
Ja, jag säger det återigen .., jag är glad att jag står bakom kassadisken och allt jag behöver reda ut är varför inte kycklingen blev billigare .., det stod ju i bladet .., jahaaaaa, skulle man ha KUPONG med sig ...!
Hoppas att det löser sig för gästerna i France ...
Katten är en problemlösare utan dess like. När han är ute och reser uppstår ibland de mest kaosartade situationer när allt bara har brakat ihop. Jag har varit med vid flera tillfällen som konferensfolket i Frankrike, och värre än så. Milde himmel.
Men på något märkligt sätt har katten alltid lyckats trolla fram de mest oväntade lösningar ur fickorna på personalen.
En sen kväll på väg till ön från Kastrup brakade tågets signalsystem ihop. Vi skulle inte ha en chans att hinna med kvällens sista färja som gick 22:30. Men efter konduktören hälsat på katten insåg han bekymret.
- Klart vi måste se till så katten kommer hem ikväll...
Så ordnade han snabbt med en taxi (på DSB's räkning) som vi fick åka med igenom halva Danmark. Vi hann till färjan och strax före midnatt var vi framme. Marcel gick sin sedvanliga kvällsrunda, åt en bit mat för att sen förnöjt krypa in i sin sovigloo.
En annan gång vid jultid rådde fullständigt tågkaos och vi skulle till Kastrup. Starkt försenade kom vi fram till flygplatsen där det rådde kaos. Kön till check-in var hur lång som helst och planet skulle gå en kvart senare. Smått hopplöst såg det ut som men det visade sig vara helfel tack vare katten som satt överst på bagagevagnen (i sin kattsele för han vill se allt som händer omkring honom).
Vi rullade längst fram till checkin och jag frågade artigt ifall vi fick gå före för att hinna med planet. Katten tittade på familjen som stod där och spann. - Visst, varsågod. De log.
Sen blev det fart. Check-in avklarades på rekordtid.
- Ni får skynda er!
Vi hade tur. Avgångsgaten var den närmaste efter säkerhetskontrollen och butiksområdet. Det blev att rusa igenom allt och vi hann med planet som sista passagerare ombord precis innan kabindörren stängdes. Det var skönt att kunna sätta sig ned och pusta ut. Marcel kröp in i sin resväska för att sova under flygturen.
Skicka en kommentar