Nu blir det riktig semester. Planerat oplanerad. I alla fall delvis. Det blir en del äventyr den här gången också men inledningen blir slapp. Rånlandet.
1953 var jag fyra år och hade obegränsat med semester. Jag är inte så säker på att min pappa hade särskilt mycket ledigt. Kanske var det två, eller tre veckor per år på den tiden.
Den sommaren hade vi på något sätt lyckats hyra en liten stuga på Kallaxön utanför Luleå. Hur vi tog oss dit har jag ingen aning om. Ingen i vår släkt hade bil. Men kanske fungerade lokaltrafiken till Kallax fiskehamn.
Sista biten, ut till morbrors båt åkte vi tralla. Det är jag som sitter där längst fram och verkar lite butter. Leksakshinken är med. Mosters hund Peggy ser lite avvaktande ut och min mamma verkar målinriktad. Liksom storasyste Eva-Britt. Min andra syster sitter med ryggen åt, och morbror Jean och moster Bojan står längst bak. Snart är vi framme vid båten.
Stugan är liten. Åtminstone som jag kommer ihåg. Vem vi hyrde av har jag ingen aning om, men namnet Kågerman fladdrar förbi i mitt minne. Författare som var gift med en kollega till min pappa. Jag tror det var de som ägde stugan, som var ett litet undantagshus till en större gård.
Enkelt som sagt. Min säng var två hopskjutna fåtöljer. Ingen elström. Inget vatten. Det fick vi hämta i en kallkälla på andra sidan en liten vik dit vi rodde. Jag har också fragmentariska minnen av ett gigantiskt åskväder, som fick morbrors båt att springa läck och lägga sig på botten av viken intill bryggan. Jag lärde mig ett nytt ord; tjenare. Det var morbror som alltid sa så, när han fick syn på mig. Plockade blommor gjorde jag också. Jättefina. Men tyvärr i Kågermans rabatt. Myror är också något jag kommer ihåg att det fanns många av.
Resten är höljt i dunkel. Man bara var.
Det får också bli den här semesterns tema.
 |
| Normalt är jag inte sådär sur. |
*****
2 kommentarer:
Det är ju ändå helt otroligt vad du är lik dig!
Elisabet: Det kan inte jag själv avgöra. Jag tycker nämligen inte så. Inte ett dugg. ;-)
Skicka en kommentar