I alla samhällen finns förmodligen en tyst majoritet. De som inte deltar i samhällsdebatten. De som inte ställer sig på de högsta barrikaderna. De som har åsikter, utan att ständigt och jämt torgföra dem.
Den arabiska våren har vänt uppochner på förhållandena i delar av nordafrika. Stora människomassor har gjort gemensam sak och kämpat för en förändring. En förändring som också blivit till verklighet. Libyen, Tunisien och Egypten har ställts på ända.
Men kampen för ett drägligt samhälle tar inte slut för det. Fula trynen, extremister tar chansen att få sin vilja fram. Oftast med våld, för att genomföra att fundamentalistiskt religiösa stater ska inrättas. Och vi matas med nyhetsbilder från attentat, bränder och lemlästning. Det färgar med all sannolikhet vår uppfattning om människorna i "det där landet", om "muslimerna".
I måndagens DN fanns en artikel skriven av Thomas Friedman, amerikansk journalist och författare och med titeln "Det våras för toleransen". Där berättar han om de nyanser av händelserna i de nya demokratierna, som vi sällan ser rapporter om. Hur kolumnister i de nordafrikanska tidningarna hudflänger extremisterna och menar att "Vi kräver att världen ska respektera våra känslor, men själva respekterar vi inte andras. Vi skriker i högan sky när de förbjuder niqaben i något europeiskt land eller inte låter muslimer bygga minareter i ett annat. .... I våra länder däremot, låter vi inte andra offentligt framföra sina trosuppfattningar. Vi borde granska oss själva innan vi kritiserar andra".
Tyvärr finns inte hela den läsvärda kolumnen publicerad på nätet, vilket är synd.
Svart eller vitt, grått eller beige..... Förmodligen finns hela färgpaletten även bland muslimerna.
Får vi veta det?
*****
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar