torsdag, mars 14, 2013

Punkt

Rättegång. För första gången i mitt ganska långa liv har jag bevistat en rättegång. Och inte bara bevistat. Jag har varit målsägande. På lite nervösa ben gick vi till tingsrätten idag på förmiddagen.

Det gällde efterspelet till den trafikolycka vi råkade ut för i oktober. En ung dam, som körde på oss på övergångsstället den där olycksaliga fredagskvällen, stod åtalad för vårdslöshet i trafik.

Känslan var lite kluven. Visserligen vill jag att rättvisan ska råda. Men i sådana här fall finns nog bara förlorare.

Vi träffade först brottsofferjouren. En trevlig dam, som berättade för oss noviser (Tack och lov att man är det, i de här sammahangen.) vad som skulle hända.

Sedan skedde själva förhandlingen. Vi förhördes. Den unga bilföraren likaså. Hon satt hela tiden med blicken i bordet, såg rädd ut, men svarade rakt och tydligt på frågorna. Fakta lades fram, fakta kollades noggrannt. Frågor ställdes på nytt, med en annan vinkling. Vi fick berätta om skadorna. Hon fick berätta hur hon hade kört, hur hon inte hade sett oss. Åklagare fastställde åtalet. Försvarsadvokaten pläderade emot. Men eftersom den unga tjejen erkänt, så blev det, efter en paus, klart. Vi gick med på vissa eftergifter. Dom faller om en vecka.

Det kändes trots allt bra till slut.

När allt var klart och vi var på väg att gå därifrån träffar vi henne i garderoben. Hon ser fortfarande rädd ut och jag går fram och ger henne en kram. Hon gråter hejdlöst och darrande. Vi står där en rätt lång stund. Benke ger henne också en kram och hon fortsätter att snyfta.
 - Det här behöver jag, sa hon.

Vi pratar lite på väg ut. Vi tackar för blommorna vi fick dagen efter olyckan.

I solen utanför tingsrätten berättar hon lite mer. Och det hela slutar med leenden, ett skratt och hejdå.

Där satte vi punkt.
Går vidare.

---

Anspänningen släpper. Vi återvänder till våra jobb, och på kvällen går vi ut och käkar på Tallkotten. Pizza Laponica. Med suovas. Ett gott vin. Avslutar med chokladpanacotta med blodapelsinkompott och en espresso.

Så kan en torsdag vara.
















*****

11 kommentarer:

Turtlan sa...

Det är gjort på en ögonblicks sekund att gå i bilförarens skor. En hemsk situation. Hoppas jag slipper det någonsin!

Lika hemsk bli påkörd. Fy jag kommer ihåg min bilkrock. Jag fick skulden för jag hade inga vittnen som såg hur fort den andra bilen körde eller att jag faktiskt stod stilla vilken motparten hävdade att jag inte gjorde.

Han skickade inga blommor. Han visste nog att han gjorde fel och jag hoppas att han alltid mår dåligt över sitt fel som han inte erkände till försäkringsbolaget. Jag var ärlig och förlorade ändå. Vittnet är viktigt....

Skönt att ha det gjort nu hoppas jag. Så fina ni var mot henne!! Värmande.

Béatrice Karjalainen sa...

Fint av er att krama om henne och nu sätta punkt. Måste vara så jobbigt för henne också, sådant kommer man nog inte över så lätt.

Unknown sa...

Bra jobbat Bert, som du skriver så finns det bara förlorare. "Skönt" att det var någon som bara missat er och inte någon fyllis. Hoppas ni är återställda. Bra gjort av er! 10 poäng för kramarna!

Elisabet. sa...

Och jag börjar snyfta när jag sitter här! Så vänliga ni var mot henne!

Ammis sa...

Sa val skott av all parter! Starkt och manskligt av er. Fredagskram!

ElinJ sa...

Och jag sitter också och fäller en tår eller två. En sorglig, men ändå i slutändan fin situation.

Äsch, fasen också *torkar tårar*

Sven Teglund sa...

Så fint gjort av er! Jag kan tänka att den där kramen kommer att ha en stor betydelse för henne i framtiden. Att på nåt sätt kunna sätta punkt. Och jag tänker på att vilken tur i oturen att ni inte blev värre skadade än att ni kan fortsätta äta en god pizza och dricka ett gott vin! Ha en fin helg!

Biggan sa...

Medmänskligt. Emotionellt. Slutet gott allting gott...för alla parter!
Man ska "gå dit hjärtat leder en",--- brukar kännas bäst i de flesta situationer.
HEDERS KILLAR! Och en fredagskram från tant Biggan

Anonym sa...

Bert och Benke - det var fint gjort. Riktigt fint.

// Annika Bryn

Bert Bodin sa...

Till alla: Det kändes som den naturligaste vägen till ett avslut.
Tack för fina ord.

Suzesan sa...

Åh nu började jag "gråta" så fint. SÅ snällt gjort av er..... OCH tur att NI lever och inget enda blev VÄRRE! ÄN!och och och!!!

Tänker på så RÄDD hon måste ha blivit. TROTS allt. SÅ hemskt att köra på någon.

Men värre att bli påkörd. Usch. Bra med kramar och skratt. Heja ER så bra!

Kram
/Susanne