I juli försökte jag gå på bio. Att det blev just ett försök, var inte jag skuld till. Det var förmodligen istället en maktdemonstration av monopolsträvarna inom SF-bio, som satte stopp för mig den gången. Föreställningen ställdes in. Det skylldes på tekniska orsaker, men jag har en känsla av att jag var den ende betalande besökaren, vilket gjorde att man inte tyckte det var lönt.
Jag hade onda tankar då, men gav SF en ny chans ikväll.
Monica Z.
Jodå - Bra. Men inte så bra som jag hade väntat mig efter alla lovord. Utmärkta skådespelarprestationer. Men jag tyckte faktiskt att handlingen blev lite tunn. Lite enahanda. Men kanske var det så hennes liv blev. Ett upprepande av upp- och nergångar. Succéer och så kallade fiaskon, som Monica själv inte var upphov till. Det var omgivningen som styrde och ställde.
Ta inte filmen som en dramadokumentär. Det är en spelfilm på delvis dokumentärt material. Monicas pappa lär inte ha varit så sträng och ogin. Snarare tvärtom. Men då hade väl handlingen blivit ännu tunnare förstås.
Trots detta en sevärd film.
*****
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar