lördag, november 30, 2013

Tidens tecken

Att jag gillar vinter råder det väl inget tvivel om i min lilla läsekrets. Jag gillar sommar också, och höst. Lägg därtill vårvintern, så inser du att jag gillar de flesta av våra årstider i denna landsända.

Men klimatförändringar har börjat rubba förtroendet för den årstid som nu ska börja på allvar. Inte mindre än två gånger den senaste veckan har vi råkat ut för så kallat underkylt regn, det vill säga vatten som inte frusit trots minusgrader, men som blir till blankis så fort den träffar marken, eller andra föremål.

Jag vet mig inte ha upplevt detta fenomen när jag var yngre. Aldrig när jag var barn. Visst regnade det när det skulle och visst snöade det på vintern. Men detta....!??

Broddarnas tid är här. Jag köpte ett par så kallade Ice Bug-skor i fjol. Att användas på isiga promenader. De är supereffektiva och ger trygghet. Dessutom låter det lite häftigare än att skaffa broddar, vilket för tanken till farmor och farfar. I och för sig är det väl inte oangenämt att tänka på dem då och då, men skulle helst vilja komma ihåg andra saker då.

Färden till stugan idag gick på bara vägar. Utom den sista biten ute i skogen. Här låg ett jungfruligt och rätt tunt snötäcke som kom i natt. Två tre centimeter bara. Tillräcklig för att helt och hållet dölja det som finns under. Blåis. Nypolerad. Färdig för konståkning. Vilket även vi fick känna på då bilen plötsligt vägrade lyda brompedal och ratt. Vår avtagsväg in till stugan missade vi och fick vända 20 meter längre ner efter vägen. Med nöd kunde vi ta oss in till tomten och vår vanliga vinterplats nära motorvärmaruttaget.

Sedan gällde det att ta sig ut. Gå runt bilen. Packa ur bagageluckan. Jag säger - Det var med livet, eller åtminstone benen som insats.
Blankis gör promenaden lite för spännande
 - Jag går i rabatten, tänkte jag, och drattade omkull. Det är blankis även utanför plogat område. Klarade ben, livhank och även den hand som jag tog emot mig med. Stjärten klarade sig också.

Vi får väl se om bilen står kvar imorgon, eller om den kasat på tvären nerför slänten. Det är inte riktig plant framför vår stuga.

 - Men Ice Bug:sen då, frågar du.

Jo - De finns hemma i stan.
Förstås.

Och om vi kommer dit före påsk får vi vara glada.



*****

4 kommentarer:

Monet sa...

Usch. Känner igen det där från åren i Stockholms skärgård! Inte ett steg utan broddar!

Bert Bodin sa...

Monet: Vi har haft det här stället i 11 år och aldrig förr varit med om något liknande.

norbergianblue sa...

Har upplevt liknande händelser själv bakom ratten och det är lätt att nästan gripas av panik, när man trots låg fart och försiktighet inte får bilskrället att lyda vare sig ratt eller pedaler. Otäckt faktiskt, när det känns som om bilen kör mig och inte tvärtom.

Bert Bodin sa...

Norbergianblue: Här var ju farten fem km/tim så helt panikartat var det inte den här gången.