tisdag, april 30, 2013

Nya upplevelser ...

.. i matväg kryddade valborgsmässokvällen.

Efter en GT med tilltugg följde honung- och citruskaramelliserad fänkål bräserad i sitt eget spad, med torrostade cashewnötter och blandsallad.

Sedan kycklingknyten med potatisstomp under gratinerad chèvre.

Dessert blev vaniljglass med norrbottniska jordgubbar och åkerbär. De sistnämnda fortsatte i åkerbärslikören till kaffet och salmiakchokladen.

Ganska fulländat, tycker jag.

*****

Typiskt ...

.. Valborgsväder, sa någon på jobbet. Grått, kallt.

- Det ska mycket till för att få fyr på en brasa ikväll.

Vi åker ut till Rånlandet. Skogen står tyst och lyssnar på fågelsången. Från havsisen ute i den ogenomträngliga dimman spelar orrar.

Eldar gör vi.

Inomhus.

*****

måndag, april 29, 2013

Här sitter jag och väntar ...

.. på långväga gäst. God middag står på mitt program. Ja, att jag ska fixa den, alltså.

Röding är grunden.

Kan inte misslyckas.
Hoppas jag.














*****

Hemska saker händer ...

.. i världen.

söndag, april 28, 2013

Brytningstid

Här bryts inte bara med gamla banken. Här bryts med vintern också. Nu går det raskt. Precis som om någon trodde något annat.

Jag är lika förvånad över att till och med norrbottningar med fasa ser snön som en fiende.

Den försvinner ju varje år. Det har den gjort åtminstone sedan jag föddes för snart 64 år sedan. Och jag tror att den försvann varje år även innan dess.

Så vad är vintern att bråka om?

En härlig tid - frisk, vit, sund, vacker - bryts nu ner under en kort period och blir till en annan.

Tack och lov för våra årstider.





*****

lördag, april 27, 2013

Premiär II

Jag går ändå ut och tänder en fackla. Det känns lite onödigt, eller hur man nu ska säga. Det är ju ljust fortfarande, trots att kvällen är långt gången.

Kvällen är klar, stilla och kylig. Bara någon enstaka plusgrad. I diket porlar smältvatten.

Precis när jag tänder facklan och ser lågan ta sig hör jag ett bekant ljud. Trots kylan. Trots att det är kväll. En klar melodi. Bekant. Fem fallande toner och ett obestämt svirr på slutet.

Rödvingetrasten är här.

*****

Premiär

Så börjar rosésäsongen på solig terass.

Trevlig lördagkväll!



*****

Förmiddag

Frukosten  avklarad. Ute sjunger fåglarna nästan besinningslöst, trots den kalla vinden.

Snö finns, men barfläckarna är i majoritet.
Havsisen blottnar sakta.
En gammal nybekant rotar i torrgräset vid bastun. En järnsparv.
 - Var det i fjol vi såg den första gången, frågar jag.
 - Ja, det var det väl.
 - Eller är det två år sedan?
Jag bläddrar i loggen.
Och finner.

Järnsparven kom till oss för första gången i april 2009.
Både fåglar och år flyger.



Uppdatering: Här är mitt första möte med järnsparven.
*****

Så här i efterhand ...

.. börjar jag tveka om inledningen på gårdagens sista inlägg här på bloggen.
Är det ljuset som dröjer. Eller är det mörkret?

Språk kan vara märkligt och intressant.

Jag menar i alla fall att "Ännu dröjer ljuset kvar", trots timmen.

Kan också konstatera att inget mörker, åtminstone inget nattsvart, rådde ens vid midnatt.

De'du!

*****

fredag, april 26, 2013

Rånlandet 26 april kl 21.45

Ännu dröjer ljuset. Vi åker ut till stugan i skogen vid havet, så snart jobbet är över. Kör förbi storspovsängar och vägslänter med tofsvipa, betande rådjur och möter ringduva och bofinkssång när vi kommer fram.

Ännu dröjer ljuset

*****

Äntligen har jag gjort slut

Det tog ett år. Men nu är det gjort. Gjort upp med ett gammalt förhållande och etablerat ett nytt. I och för sig har vi hållt på och strulat hela sista året, men nu kan vi prata allvar.

Och det är så skönt!

Dessutom fick jag säga sanningens ord och göra ett härligt avslut via telefon igår.
 
 - Ja, jag vill vara uppriktig, sa jag.
 - Jag förstår dig, fick jag till svar.

Banden är lösta.
Ett nytt liv.

Förmodligen bättre.

*****
Läs här om anledningen till varför jag bytte. Det som fick bägaren att rinna över.

torsdag, april 25, 2013

En ny bana

Idag fick jag be om hjälp. Kände mig som en 98-åring, ungefär. På ICA.

Jag har ett handikapp. Det visar sig ibland när jag flyger. Jag får med skammens rodnad lämna incheckningsdisken utan att kunna utnyttja automatiken. Den som gör det så enkelt att checka in bagage.

Mina fingrar saknar avtryck. Jag har inga fingeravtryck. Kanske har jag nött ut fingertopparna genom snart 40 års knapprande på tangentbord. Det har en fördel. Jag har kolleger som nöter bort bokstäverna på sina tangenter. Men mina är intakta. Här nöts ingenting numera. Mina blankpolerade fingrar glider friktionsfritt omkring över bokstäverna på tangenterna.

På flyget ska man ibland också checka in med fingeravtryck. Det funkar inte för mig. Idoga försöka har gjorts med växande resenärsköer bakom min rygg.
 - Prova ett annat finger, säger tjänstemannen bakom disken.
Oavsett vilket, så funkar jag inte som andra.

Idag fick jag be om hjälp, som sagt. Jag hade betalt mina varor som snällt hade samlats i en hög i slutet på kassabandet. Underst låg en plastkasse. Den var problemet. Jag kom inte in i den. Där stod jag och fibblade med tummar och pekfingrar. Jag nöp, jag slet, jag fuktade fingrarna. Snart började nästa kunds varor närma sig mina och jag stod bara där och kände mig hjälplös.

Nu är det ju så att man ofta är två, som står och packar varor samtidigt. En ung dam - hon som varit precis efter mig i kön - fick sina varor i sitt fack. Hon tog tag i sin påse, som genast vecklade upp sig och vips började hon packa ner sina varor.
 - Men hur gjorde du, frågade jag. Jag får inte upp min påse.
Lite lamt, hjälplöst menande räckte jag min påse mot henne.
 - Såhär, sa hon.
Trolleri. Inom hundradelen av en sekund såg jag hur hon bara nöp till i en kant, och vips, så var min påse färdig för varorna.

 - Tack, sa jag förbluffat och började packa.

På Systemet känner man till problemet. Den som sitter i kassan där utför det där trolleritricket för alla kunder. Så fort de tar i påsarna som man lagt upp på bandet, så vecklar de ut sig. Magi. Och inte bara för mig. Så känd är jag inte där. Alla får samma service.

Undrar om jag ska börja en ny bana.
I tjuveribranschen.
Ingen kan spåra mig.

*****

Slö i soffan

Halvligger och tittar på TV. Böjer huvudet bakåt och förstår att jag egentligen borde gå ut i den ljusa kvällen.



















*****

I Rapport . . .

. . får vi lära oss varför fåglarnas bakben ser ut som de gör.

Bakben??!

onsdag, april 24, 2013

Rättelse

Tänk jag trodde att DI (Dagens Industri) var en rätt seriös tidning. Men nu kom det på skam. Det jag läste härom dagen och blev förgrymmad över, stämde precis lika bra som en det mesta i slasktrattarna Aftonsladdret och Träckspressen. Det vill säga inte alls.

Läser man de länkar som dyker upp i kommentarerna till artikeln, ser man att den är hämtad (lösryckt) från en artikel i The Guardian. Den artikeln visar att herr Brabeck-Lethmate inte alls tycker att allt vatten i världen ska privatiseras. Han anser att rent vatten är en mänsklig rättighet, precis som FN stadgar.

Men han vill att vi slutar med överkonsumtionen. Rätt vettigt, tycker jag. Därmed inte sagt, att jag har särskilt mycket till övers för den ideologi som Nestlé i övrigt står för.

Dåligt DI! Där kvalade ni ner till bottenskrapet.

*****

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Så har jag skaffat mig . . .

. . en ny app. Dessa små program som kan hjälpa mig med än det ena eller det andra. Stava rätt med SAOL, leta viner på Systemet, kolla mina gigantiska banktillgodohavanden och en massa annat.

Bonde på köpet, heter den här nyaste. Den ska hjälpa mig att hitta svenskproducerade varor i matvarubutiken. Den verkar fungera. Man får tummen upp på vissa varor och på andra får man tummen ner. 10000 produkter lär den hålla reda på. Och visst har jag testat.

ICAs ekologiska havregryn till exempel. Den "som innehåller spröda flingor av havre som odlats ekologiskt på svenska fält". Där fick jag svaret: Vi har ingen information om denna produkt.

Så var det med det.

Nåja - Det var i alla fall inte tummen ner, vilket är det värsta en vara kan råka ut för när jag går och handlar i fortsättningen.

Akta er ICA, COOP och WILLYS! Nu är Bert i farten.

*****

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Från grannbordet ...

.. på lunchstället hör jag:

- Man blottnar ju upp ...

Och det slog mig att det var länge sedan jag hörde ordet "blottna".

Jag vet exakt vad det innebär. Vet du?

Ordet finns inte i SAOL.
Är det dialekt?

*****

måndag, april 22, 2013

Det kollektiva undermedvetna

Nu tycker jag att någon forskare ska ta tag i det här. Jag har berört det förr, men har inte fått napp. Det finns en rätt kuslig företeelse, som jag skulle vilja få en förklaring till. Om det finns någon. För jag börjar snart tro att det är något övernaturligt.

Mitt jobb är ofta ganska stressigt. Vi producerar de varor vi ska sälja i samma ögonblick som kunden beställer dem. Ibland är det väldigt bråttom. Ibland har vi en deadline något dygn bort, som måste hållas.

Idag har vi i min säljgrupp upplevt något som liknade paniken kring askmolnet i april för några år sedan. Men utan vulkanutbrott. Eruptionen inträffade istället i våra telefoner. Och det är här, som det okända och kusliga fenomenet uppträder.

Det finns stunder då våra telefoner är helt tysta. Kanske till och med bortåt tjugo minuter, vilket gör att man kan jobba "ostört" med något som inte kunnat lösas i stunden.

Men så ringer det plötsligt. Inte ett samtal utan två, tre stycken i stort sett i samma sekund. Jag trycker på den där blinkande lampan och svarar, men den där lampan blinkar ändå vidare tills någon annan tar det samtalet och finner att lampan inte slutar blinka ändå.

Så gick det på under långa perioder under dagen och vi höll nästan på att bli hysteriska. Jag gjorde en liten grindning vid ett tillfälle. På tio minuter kom det 16 samtal och jag undrar om jag inte missade något också. Hos oss kan ett samtal vara i tio-tjugo minuter, eller i två. Det varierar. Då förstår du att det blir "kö". Och irritation. Vi svarar och svarar och svarar och skriver upp listor på personer vi ska ringa upp. Sen.

Plötsligt blir det tyst igen. Helt oförklarligt. Vad är det som styr människornas kollektiva beteende? Det är den fråga jag vill ha svar på. Det här är inget nytt. Fenomenet har funnits i alla tider, som jag har haft mitt jobb, det vill säga i 42 år!

Jag har mängder av fall, som det kunde forskas på. Som till exempel mina luncherfarenheter. Härom dagen kom jag till mitt stamställe den vanliga tiden, det vill säga någon minut efter att det öppnar klockan 11. Det var kö! Ut till ytterdörren. En tredubbel rad av människor stod tålmodigt i en lång rad fram till kassan. Tio meter lång. Minst.
 - Va, sa en kille som kom efter mig och blev stående ute på trottoaren vid den öppnade dörren, där jag stod cirka 7 centimeter innanför. Jag var ju här för tre minuter sen och kollade menyn. Då fanns inte en enda själ här.

Så kan det också vara. Jag kommer dit samma tid en annan dag. Inte en människa syns fram till disken.

Jag brukar inte ringa till någon särskilt ofta klockan halv åtta på morgonen. Men härom dagen behövde jag göra det och hamnade i en sådan där knapptryckarsituation, som jag var tvungen att fullfölja. Jag använde vår fasta telefon hemma. Tro mig eller inte. Mitt i knapptryckandet så ringer min mobiltelefon. Ihärdigt. Det är synnerligen ovanligt att någon ringer till mig den tiden på dygnet i vanliga fall.

Eller ta det gamla exemplet. När du kör på en öde väg. Du blir inte omkörd. Du ser ingen trafik framför dig. Då möter du plötsligt en bil bakom en krök ..... nej, förresten två bilar  ... jag menar tre. Och sen är vägen öde igen.

Vad är det som styr?
Jag vill veta!

*****

söndag, april 21, 2013

Om man . . .

. . höjer blicken lite från den förra bilden, ser det ut såhär.



























*****

Äntligen

Några timmars svettigt jobb.

Men nu är balkongen nyputsad.

Tror jag ska fixa lite kaffe.























*****

Med reservation

Läser en "notis" på nätet och i Dagens industri, som berättar att multinationella livsmedelsjätten Nestlés styrelseordförande Peter Brabeck-Lethmate tycker att världens dricksvattenresurser borde vara privatägda och säljas.

Det är så dumt att jag inte kan tro det.
Därför väntar jag med att ha en åsikt.

Men tills vidare tycker jag att han måste vara genomelak.

*****
Läs notisen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

lördag, april 20, 2013

Dagens enkla ...

.. middag blev en kardemummadoftad torskrygg bakad till 54 grader och serverad i blå skymning med vitvinssmörsky, timjanbakad rödlök och kokt potatis.

Enkelt och gott.

























*****

Luleå lördag 20:e april

Solen skiner över lördagseftermiddagens tomma gator och osopade trottoarer. En fullständig lättja har huserat här idag. Fullständig. Jag har knappt varit utanför dörren. Jo, handlat inför kvällens middag. Men det är också allt.
 
Det kan bara konstateras att jag inte längre är en festprisse och inte ska ägna mig åt att stänga barer. Rubriken på detta inlägg skulle hellre lyda Så börjar en ny dag.
 
Men det var ju så trevligt.
 
Då!
 
 
 
***** 

Ja, just ja

Det här är det som SMHI kallade "dåligt väder" i prognosen igår.

*****

Avslutar kvällen . . .

. . . med ett glas vitt på C G:s





















*****

fredag, april 19, 2013

Vår arbetsplats är rätt trevlig - faktiskt

Mejl från högre ort:

Ikväll köper NEX in lite tapas och vin.
Om ni redan köpt vin så kan ni dricka det senare eftersom det är lång hållbarhet


Det blir en trevlig avslutning på veckan!!

Det kan man väl hålla med om.

*****

Klockan är 08.22

Soligt och fint.

5 kunder avklarade.

Det går undan.

*****

torsdag, april 18, 2013

Måste bara återkoppla ...

.. till ett inlägg som jag gjorde härom dagen.

Knapsu kommenterade helt riktigt att alla politiska partier utom V tycker att vinster i välfärden är okej.

Jag svarade:
Knapsu: Jo - De flesta partipolitikerna hycklar om detta. Men de som svarat på undersökningen är tydligen av annan åsikt. Tänk - Jag som trodde att politikerna skulle göra som vi vill. Inte tvärtom!
Det är  just det som jag tycker är ett friskhetstecken hos svenska folket. Att vi tycker annorlunda. Däremot är det väl inte så friskt att våra styrande tycker tvärtom. Och i en demokrati värd namnet är det väl vi som ska bestämma.

Eller hur?

*****

onsdag, april 17, 2013

Dagens

- Nötstek, utropade jag förskräckt på stamstället, när jag såg menyn. Jag som är nötallergiker.

*****

tisdag, april 16, 2013

Ännu fler vettiga människor

Dagens vettigaste insändare hittar jag, hör och häpna, i DN:s Stockholmsbilaga.

Bara att njuta av.

Jag hade kunnat skriva den själv.


*****
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Friskhetstecken

Vad roligt att vi är så många som inte är överens med regeringen. Undrar om det kommer att märkas i valet. Eller har svenskarna somnat om då?

SOM-institutet har gjort en undersökning om privatisering och vinster i trygghetssystemen, och i skolan.  Ett rungande nej, kommer från de 12000 personer som tillfrågats. Till och med varannan moderat säger nej.

Vem lyssnar?

Men, som sagt, roligt att det finns vettigt folk.

*****

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Dagens andra

---------------
Skickat: ti 2013-04-16 16:28
Hej igen,


Ursäkta strulet!!

Vi behåller bokningen du gjort (se bilagd itinerary). Du kan färdigställa den.

Får jag någon sammanställning över allt som jag kan skicka till NN?


Tusen tack för all hjälp! Mycket uppskattat!



Med vänlig hälsning // Carola
-----------

Jojo!

*****

Dagens första

------------

 Skickat: den 16 april 2013 10:33
SV: Hej du!
Tusen tack Bert!! Du är en pärla!

A-H S
Hälsovägledare
xxxxx Träning
------------

(Bara så du vet.)
*****

måndag, april 15, 2013

Ögonblicksbild från folkhemmet

Måndag

En arbetsmåndag har passerat. En rätt vettig sådan, för en gångs skull. Den vanliga paniken uteblev. Visst hade vi mycket att göra, men det handlade mer om sans.

 - Om jag avbokar. Kan företaget få tillbaka pengarna då?
Om kunden läst sin bekräftelse, så stod svaret på frågan där.

 - Jag vill ha en yrbil levererad till mitt em.
Jepp, en fransman.

 - Kostar det verkligen 300 spänn att ta med sig chihuahuan på Norwegian?
Jo, sa jag.

 - I'm going to Berlin. You booked me. Can i bring 20 kilos of magnetic material?
Där fick jag ju förstås ta till forskartakterna.
 - What kind of magnetic material, frågade jag.
 - Well, it's high grade iron ore. 60%.
 - I will get back to you regarding that.
Tog kontakt med flygbolaget.
Som inte visste. (!!?)
Ringde upp en medarbetare på LKAB för att höra om han hade varit ute och rest med malm i bagaget någon gång.
 - Jovisst. Men det är ingen fara. Magnetismen är inget som stör.
Vilket jag ringde upp min kund och berättade.
 - It's perfectly allright for you to check in that as excess baggage, sa jag.
 - Oh thank you very much. Appreciate your help.
 - No problem, sa jag.

Den som hade det stressigast på jobbet idag var nog medarbetaren som fick upp nedanstående bild på sin dator, när hon höll på att boka hotell någonstans i världen.



Den datorn blev spärrad en längre stund innan problemet var löst. Ett virus. Sällsynt i våra datorer. Men det händer ibland.

Hon blev helt låst. När man som vi jobbar i nätverk är det ju heller ingen idé att byta arbetsplats, eftersom det är hennes användarkonto som är drabbat. Någon timmes arbetslöshet blev det.

Så går det till.

Går hem i vettig tid.
Det regnar.

*****

Och i SVT ...

.. står programledaren i Fråga doktorn och beklagar sig över "den hårda vintern".

Jisses! Pest, kolera, svält härjar jämsides med lepra.

Skicka svenska folket på krisutbildning. Krisplikt som alternativ till värnplikt.

Två månader per invånare.

*****

söndag, april 14, 2013

Jaha - Då återstår . . .

. . bara trettio-fyrtio centimeter att skotta, för att hitta stora altanen. (Även kallad Patio väst )

Ja, på djupet alltså.


















*****


Ja - Vad säger man


Det blir lätt lite enahanda.





















*****

lördag, april 13, 2013

Det blev rester

Suovas på västerbottengratäng med isad mango- och granatäpplesallad.

Mild messmörssås därtill.













*****

Dags att se över middagen




 
*****
 
 

På spaning

Gick ut för att se hur långt vårvintern har kommit. Plusgrader hela natten och bortåt 7 nu på dagen. Det smälter. Vägkanterna är utplogade i god ordning, så att vatten inte ska rinna in på vägen utan ner i dikena. Det rinner från taken. Porlar, rent av.

Men var är fåglarna? Nu tänker inte jag på de flyttande arterna, för de vet jag att de är försenade. Men idag har jag hittills (ca kl 14) sett summa 1 blåmes, 2 talgoxar, 1 hackspett, 1 nötskrika och en talltita. En korp har jag hört och några måsar långt borta.

Vi som är vana att utfordra massor med gråsiskor, gröna diton, domherrar, grönfinkar, svartmesar i tillägg till de jag nämnt ovan, finner fröautomaterna långt ifrån tomma, när vi kommer ut hit. Det brukar vara totalt rensat, förutom talgbollarna, som räcker länge. Det känns lite oroande.

Bofinken har siktats längre söderut längs kusten, men i Norrbotten, "i flockar". Det berättades bland annat i Naturmorgon i morse. Men här finns den inte. Våra talgoxar, som är här hela vintern brukar den här tiden inspektera våra holkar. Men här finns inga spekulanter alls. Mysko.

Hittar ändå ett litet tecken på den nya tiden, som är på väg. Gröna blad spirar i en vägkant. Och jag tänker: Hur skulle vår vegetation se ut om vi inte hade denna välsignade snö, som isolerar under den kalla årstiden. Det tycker jag alla snöfobiker borde tänka på innan de utgjuter sina kränkningsdrapor över det vackra vita och helst vill ha bort snön redan i januari. Svara på det du! Jag vet att du finns, även här i norr.




*****

Och solen . . .

. . ser ut som en måne.

En andra chans

Skickade ett MMS med "välkommen-hem-hälsning" till sjuklingen som legat på sjukhus, tidvis nedsövd och med respirator. Långt hemifrån.

Han kom hem till sitt Luleå igårkväll.

Nu ringde han. Vi hade ett långt samtal. Pratade om vad han varit med om och hur han nu kommit igång med rehabiliteringen. Om skratt, om gråt, om eftertanke. Om hur man ska ta hand om sina förkylningar. Inte ignorera.

 - Jag är envis, sa han. Och börjar ett nytt liv.

*****

fredag, april 12, 2013

Tom

Efter den här veckan är jag fullständigt tom. Så mycket jobb. Så stressigt. Och avslutning med en riktig klassisk fredag, som i vårt fall betyder ett tempo värdigt en OS-final i någon för mig obegriplig sport.

Men det är nu som affärsresebyråns första högsäsong börjar på allvar. Den andra kommer i september, oktober och november.

Det är nu vi träffar på arbetskamrater framåt eftermiddagen, som man "inte sett" på hela dagen trots att de suttit i samma lokal. Det är nu man knappt vet vad man heter. Det är nu man rätt vad det är förväxlar månader med varandra. Man tror det är seniliteten som satt in, men det är stressen. Tro mig vore jag senil, så har jag varit det sedan 1974, eller så.

Nu tackar jag för mig för idag.
Kryper till kojs i stugan.
Släcker lampan.
Och slocknar.


*****

Sviten bryts

Det jag skrev igår om den 44:e soldagen, verkar ha haft verkan.

Idag ska det mulna. Snö väntas till natten och eventuellt under lördagen.

Så var det med det. Man ska inte förhäva sig.

*****
Uppdatering: Men ännu lyser solen med full kraft. (10.30)

torsdag, april 11, 2013

onsdag, april 10, 2013

Vad ska man säga ...

.. om kvällens Uppdrag granskning?

En uppgiven suck, bara.

Över den bolagiserade idrottens svarta, omänskliga, och samtidigt väldigt naiva sidor.

*****

Frihetens stamort

Logiken kring vapenlagstiftningen i USA fortsätter att förundra och skrämma mig. Efter den senaste skolskjutningen restes ju krav på att beväpna skolpersonalen för att "skjuta tillbaka". Det låter helt horribelt i mina öron och får mina uppfattningar om landet att sjunka längre ner. Förtroendet är sedan länge rätt långt ner på botten och har snart ingenstans att ta vägen.

Men de kanske skulle gå ett steg längre over there.

Varför inte utrusta eleverna?  Tillväxten verkar god , men tragisk.

*****


tisdag, april 09, 2013

Jaha - Va'var'e'ja'sa

Tur att man ligger lite före.

Nu läser jag att Sverige tappar turistintäkter. Kan det bero på det jag skrev igår, kanske.
Eller kanske på det faktum att här är det råvaroproduktion som gäller i första hand. Utsugning, snarare än utveckling.

Fel väg, Sverige.

Titta er omkring.

*****

Gammalt möter nytt




*****

måndag, april 08, 2013

Femdagars

Hemkommen från en kortsemester. Samlar intrycken. Och slutklämmen blir "Finland är fantastiskt". Förmodligen mer fantastiskt än Sverige. I alla fall när det gäller utveckling av turistnäringen. De ligger långt, långt, långt före oss.

I Ruka, cirka tre mil norr om Kuusamo, finns ett berg som en lokal entreprenör fick idéer om för många år sedan. Nu är berget sedan länge omringat av aktiviteter. 50 mil längdspår. Stugområden i hög standard, men till vettiga priser. Restauranger av alla olika klasser och stilar. Moderna kaffestugor och gemytliga små värdshus längs skidspåren. I mängd! Varannan kilometer på vissa ställen. Snöskotrar göre sig icke särskilt mycket besvär. De fanns knappt.

På berget skickar 21 skidliftar av olika sort alla som vill upp för att komma ner. Jag tror inte ens Åre kommer upp i den kategorin, om man undantar bergets storlek. För det är inte någon jätteknalle man åker på i Ruka.

Kan inte låta bli att jämföra. Dundret i Gällivare är större. Mycket större. Ligger vid ett samhälle med massor av tusen invånare. Där finns fem gamla och lätt förskrämda släpliftar, när berget skulle kunna härbärgera 30-35 stycken, och skidområdet skulle kunna vara 5-6 gånger större än det är idag. Men i de här sammanhangen har Sverige istället satsat på superexklusivitet, där Ishotellet lockar rikingar från utlandet. Tree Hotel i Harads likaså.

Men sedan då?

Som jag nämnde är standarden väldigt hög på boendet i Ruka. Liksom i Levi (som är den bästa skidorten i Finland, med större utbud av allt. Berg till exempel.)


Detalj på badrumsvägg. Naturliga barkborrespår.
Vi bodde kungligt. I en "stuga" byggd av gammalt silvrat furu. Gigantiska stockar. Standarden högre än hemma i stan. Två badrum, varav det ena med bastu. Ett kök, som skulle få varje amatörkock att jubla. Mikro, diskmaskin, dämpade skjutskåp. Stor platt-TV, som vi inte tittade på. Snyggt och funktionellt. Golvvärme, förstås. Superdesignad belysning med inbyggda spotar på de mest oväntade ställen. Fri Wi-Fi. Allt detta parat med rustik träinredning och modern (hantverks)konst på väggarna.

Vad vi betalade? 700 svenska kronor för 4 nätter. Per person. Det är billigare än att bo i någon av STF-stugorna längs våra vandringsleder i fjällen.



Finland kan!
Varför kan inte vi?

*****


Vilken rivstart

Det är alltid med viss bävan man kommer tillbaka till sitt jobb efter några dagars ledighet. Nu kan jag konstatera att min bävan var befogad.

Vårt veckomöte blev en bra teambuildings-övning då en av kollegerna råkade vepa omkull sin kaffekopp över sammanträdesbordet. Det blev snabbutryckning från alla håll. Rädda vad som räddas kunde. Men en kalender gick till den andra sidan tillsammans med en smörgås. Bord och golv fick torkas, en duk tvättas. Därefter startade mötet.

Sedan blev dagen fylld av samtal, efter samtal, efter samtal. Telefonen glimmade röd mest hela tiden.

När vi jobbar håller vi ofta två-tre kunders bokningar i luften samtidigt. För oftast hinner man inte klart efterarbetet med en beställning innan nästa kommer in. Det är en aldrig sinande ström som måste ledas rätt. Justera i efterhand, komplettera, rapportera och se till att alla tidsgränser hålls.

Dryga tvåhundra resenärer har vi fixat idag. Själv har jag varit både i Krakow, New York, San Sebastian och Shanghai. Men också i Karlstad, Göteborg, Stockholm, Åbo och Helsingfors. Man känner sig rätt slut när klockan slår 17, och det blir också lite övertid.

Inte blev dagen bättre av att mitt första samtal kom innan jag ens gått till jobbet.

 - Hej, det är er garagegranne Åke.
 - Hej, sa jag.
 - Jag har kört på er bil. Ville bara tala om det, sa han.
 - Oj, sa jag.
 - Ja, jag vet inte, men jag har ju rätt ny bil och den är längre än min gamla och jag svängde ut för snävt från min plats. Men jag tar på mig hela skulden och kommer att stå för alla kostnader.

Inför mig ser jag ett totaldemolerat vrak.

 - Nu kommer jag att vara borta i några dagar, säger Åke. Men jag är hemma på onsdag igen.

Jag lägger på och förbereder mig för ett katastrofscenario, när jag går ner via garaget för att gå till jobbet.

Roligare måndagar har jag haft. 















 *****

lördag, april 06, 2013

Kväller ...

.. (som Elisabet brukar skriva)

Middag ute på trevlig restaurang. En som vi passerat flera gånger på dagarna, eftersom den ligger vid en av  liftarnas dalstationer.

Opretensiöst och trevligt. God och rustik mat. Jag åt abborrsoppa till förrätt, fortsatte med renfilé med enbärs- och lingonsås och avslutade med tranbärscheesecake.

Nu hemma igen med välbehövlig digestif i glaset.

fredag, april 05, 2013

Avslutar . . .

. . med punsch- och saffransparfait.

Stuggjord förstås.

Efter kammusslorna och lammsteken.

*****

Vykort

När man var på resa förr i tiden var det alltid obligatoriskt att skicka vykort. De därhemma skulle naturligtvis hållas underrättade om hur man hade det under bortovaron.

Särskilt snygga vykort fanns det sällan. Men en typ användes rätt ofta. Ett kort som visade hotellet. Och så satte jag ett kryss precis på det fönster, eller den balkong där jag bodde. "Här bor vi" skrev man vid krysset.

Alltså! Här bor vi.

torsdag, april 04, 2013

Här planeras morgondagens ...

. . dessert och produceras dagens dito.

Den varsamt stekta rödingen smakade bra med vitvinssåsen.

Vi får se om vi orkar med ost och vin senare.

*****

Skönt slut

Vilken härlig dag vi har haft. Några minusgrader och en slösande sol.

Jag har avverkat i stort sett hela berget. (Nej. Jag menar inte kalhuggit.) Liftarna är många och varianterna likaså.

Publiken är "internationell". Första liften upp fick jag dela med en rysk familj. Engelska har jag hört i backarna. Finska såklart. Men nästan ingen svenska.

Mör i kroppen sitter jag nu, efter bastun och förbereder middagen mentalt. Tror jag måste börja fixa den lite mer fysiskt nu.

*****

onsdag, april 03, 2013

Installerade

Tre mil från den ryska gränsen sitter vi nu djupt inne i den finska skogen.

Här ska vi tillbringa några dagar men ett extra påsklov. Skidåkning står på schemat. Och trevligt umgänge. Det är bara jag och B som lirkat oss hit på krokiga vägar idag. Elisabet och Håkan  kommer imorgon.

Två till skulle också ha varit här, men där har vi sjuklingen, som fortfarande finns på sjukhus långt härifrån. A finns där som stöd. Så vi blir bara fyra.

Hoppas på  snar bättring, och att vi andra kan njuta för dem också.

*****

Lugn trafik ...

.. på motorvägen mot ryska gränsen.

  *****

tisdag, april 02, 2013

På känn

Jag tyckte i helgen att en tand längst bak i överkäken kändes lite märklig. Du vet... Man råkar nudda den med tungan... och vips, så blir man svagt medveten om att något känns annorlunda.  Men jag trodde det var inbillning.

Idag efter lunchen, när jag satt mig på min arbetsplats lossnade plötsligt, helt utan anledning, en plomb och trillade ner på tungan. Som tur är har jag en bra Åke tandläkare och en bra Gerd sköterska. Akuttid imorgon kvart i åtta.

Glad att det inte hände på natten.
Glad att få bidra till arbetstillfällen i tandvården. (Sista meningen innehåller spår av ironi.)

*****

Inte bara på sommaren (Skrytblogg)

Så är det då konstaterat: Mars 2013 innebar att Luleå vann.

Landets solrikaste plats. Det är fastslaget i SMHI:s statistik för månaden.
Och vi vet ju att SMHI åtminstone kan berätta om vädret i efterhand i alla fall.

Luleå håller alltså stilen.

*****

Jobbdag ...

.. och snart är lunchen avklarad också.

Bara några ärenden innan eftermiddagspasset tar vid.


















*****

måndag, april 01, 2013

Lugnt

Påskhelgen har varit precis som jag ville ha den. Ett fantastiskt väder. Mycket avkoppling. God mat.

Och inte ett enda aprillur har jag gått på.
Faktiskt!

Det vet jag.
Med säkerhet.

*****

Såhär ser det ut ...

.. från vår altan idag, på den dag som SMHI kallat den sämsta, vädermässigt, av påskdagarna.

Hm!?

Totalt vindstilla också.

 
 
 
*****
 
 

Idag blir det ...

.. fortsatt takdropp under solig och norrbottensblå himmel.

 
*****