onsdag, juli 30, 2014

Gör inte en höna

Så var den igång igen, debatten om det nya pronomenet "hen". För och emot. Det ska ju nu komma in i finrummet genom att publiceras i Svenska Akademiens ordlista från och med nästa upplaga.

Kan inte låta bli att återge ett inlägg i dagens Ring P1, där en barnmorska visade sitt ogillande.
 - Vi kommer aldrig att säga "hen" om det ofödda barnet. Vi säger "den". Hen betyder ju höna på engelska.

Hon får omedelbart ett obetalbart mothugg.
 - Hen är ett utmärkt ord. Nytt och användbart. Med din logik kan du ju heller då inte använda ordet barn (lada), fart (fisa), eller slut (slyna, slampa).

Bra och kul invändning.

Själv använder jag hen i vissa sammanhang och tycker det är ett bra ord när jag inte vet, eller inte behöver genusspecificera.

Hellre hen än käjs, jorrå, bläjma, med flera anglicismer.

Vad tycker du?

*****

16 kommentarer:

Elisabet. sa...

Jo, jag tyckte att det var urfånigt med hen - i början -.
Nu har jag vant mig .., jag använder det inte i talspråk, men ibland när jag skriver, ja, då tänker att det är inte så dumt ändå ,-)
Att jag inte använder det i talspråk beror helt enkelt på att jag har svårt att ändra mig helt enkelt .., jag tycker att det känns så fånigt att plötsligt använda ord jag aldrig tidigare använt, det gäller även dom engelska orden du tog upp; jag säger aldrig att vi har ett "intressant case på jobbet" eller ja, du vet. För mig blir det .., nästan genant. Men det är hur jag själv är. Jag minns hur fånigt jag tyckte det var när människor hemifrån flyttade till Sthlm och efter en månad helt och hållet hade tappat västerbottniskan .., för mig blir det bara dumt. Ja, jag är nog stockkonservativ :)

Bert Bodin sa...

Nädå, Elisabet. Du är nog inte stockkonservativ. Du har istället en sund inställning till språket. Det utvecklas. Och ordet "hen", är användbart. I finskan har det funkat i alla tider (tror jag), och fungerar fortfarande utmärkt. Där stavas det hän, och har inget alternativ. Han eller hon finns helt enkelt inte. Men många verkar tro att vi måste gå samma väg, dvs helt ta bort de genusspecifika benämningarna. Det tycker jag inte att vi behöver.

Anonym sa...

Jag använder inte ordet "hen". Gillar inte ordet och har hittills inte tyckt mig behöva använda det. Min utveckling är långsam inom en del områden.
/bettankax

Anonym sa...

Jag är emot ordet 'hen' ja, jag går så långt som att säga att jag avskyr det. Jag är också emot alla engelska låneord och uttryck som används så flitigt av svenskarna. Sluta upp, säger jag, det låter bara så dumt.

Lillan i Cornwall

Elisabet. sa...

Ps. Men jag har aldrig ANVÄNT det i skrift heller ..., men nog tänkt tanken att det kanske inte vore så dumt? Än så länge tycker jag att "han eller hon" går lika bra. Men däremot är jag verkligen skeptisk till detta att man inte skulle genusbestämma sina barn .., alltså inte säga vilket kön han eller hon har - (eller hen) - nej, se, där är jag inte med. Ds.

Bert Bodin sa...

bettankax: Skåningar är väl lite seeeega, va!??

Du gör som du vill, så gör vi andra som vi vill. ;-)

Bert Bodin sa...

Lillan i Cornwall: Bra att du håller med mig om allt onödigt engelskpratande. Fast discombobulating gillar jag. ;-)

Bert Bodin sa...

Elisabet: Nej - Jag skulle absolut aldrig använda det, när jag vet vilket genus det handlar om. Det verkar som om många anti-hen:are är rädda för att vi alla ska bli transvestiter, eller nå't. Skrajsna typer!

Rexxie sa...

Ehhh, var har du hört en svensk använda discombobulating som ett låneord/uttryck?

Exempel: "Ska vi sätta igång och skruva ihop Ikea-möblerna, eller är du alldeles discombobulaterad efter att ha läst instruktionerna?"

Kan ärligt erkänna att jag aldrig hört ordet, inte ens på engelska...

Ingela sa...

Jag tycker att det är ett utmärkt praktiskt ord. Särskilt i lite mer "offentliga" texter där det inte går att göra någon omskrivning för att undvika könsbestämt pronomen. I många planer och dokument som vi använder i mitt jobb till exempel. Det blir så tjatigt att skriva "eleven" tusen gånger. "Barnet" blir ofta så krångligt eftersom det är ett neutrumord. Förresten så vill inte skolledningen heller att vi använder "barnet" eftersom det med skolans "nya" fokus på lärande ska vara "eleven". Beror helt på sammanhanget om jag fick bestämma, t.ex. i olycksfallsrapporter känns det väldigt bakvänt att beskriva "elevens" skador. Nä, hen är ett praktiskt och bra påhitt.

Bert Bodin sa...

Ingela: Exakt så. I saklig och officiell text funkar det jättebra. Det blir smidigare. Samtidigt får man ytterligare ett alternativ, som i dina exempel ovan.

Bert Bodin sa...

Rexxie: Haha - Nej, jag använder det inte alls. Tycker bara att det är ett fantastiskt ord, som få har hört. Fick lära mig det av en lärare i "business english" en gång. Han är engelsman och gillade också det där ordet.

Bra när du ska imponera på vännerna.

Cecilia N sa...

Jag använder hen, men bara där det inte är självklart att det ska vara han eller hon.
"Har du gått till läkaren? Vad säger hen?" "Jo, jag var där och hon sa..." Där fortsätter jag samtalet med "hon".

Däremot har jag svårt att tåla när det "personneutrala" "man" ersätts med "en": "Man kan göra si eller så." Det hamnar för nära en dialekt som jag fjärmat mig från ...
Men om detta i mina öron ofog för med sig att folk slutar säga "man" om sig själv, när "jag" är bäst lämpat så gärna!

Bert Bodin sa...

Cecilia N: Det där med "en" har jag också lite svårt för. Passar bäst i ordspråk o.dyl. " En an är så god som en an", "En gör så gott en kan". I övrigt får det vara för mig.

Lisa sa...

Har också tyckt, att det är ju väldigt ologiskt, att sammanlikna med ett Annat språk. Och det är ju väldigt bra, att använda hen, när t ex kön inte är viktigt i något sammanhang. - Här i Finland säger man ju "hän" eller "se", alltså hen eller den. Vill man specifera, då säger man kvinnan/mannen eller barnet/ynglingen. Lisa

Bert Bodin sa...

Lisa: Javisst! Har det funkat i Finland, måste det väl kunna fungera även här, tycker jag.