måndag, november 17, 2014

Självskryt

Jag blir nog aldrig någon kroppsbyggare.
Många på gymmet dricker proteindrinkar och
annat jox efter träningen. Jag tar en kaffe
hemma vid köksbordet.
 - Hej. Det var länge sedan, säger E och hälsar i hand på gymmet.
 - Seså, sätt fart nu, säger jag och skrattar.
E är precis på väg att kliva på uppvärmningscykeln.
 - Det är som att gå in på ett helt annat företag nu, när du inte är där, fortsätter han.
 - Jaså.
Jag är lite överraskad. E jobbar med ett av våra två elitlag i basket och är kontaktperson, vilket innebär att han ansvarar för att via oss ordna lagets alla resor. Men det sköter Therese, min bordsgranne på jobbet till 130 procent. Vi hade egentligen inte så mycket att göra med varandra till vardags. Men han gillar att skoja lite den gode E.
 - Du borde flytta söderut nu, när du är pensionär, säger han. Tänk 20 25 grader varmt och sol. Vore inte det skönt? E är inflyttad chilenare sedan många år.
 - Jo, men jag gillar vinter och skidåkning också, vet du väl. Jag opponerar mig.
 - Du är sjuk!

Kul att man är uppskattad.

*****

2 kommentarer:

Elisabet. sa...

Jo, jo .. man saknar inte kon ......, du vet.

Bert Bodin sa...

Tjuren, Elisabet. Tjuren!

;-)