lördag, februari 28, 2015

Inte bara jag

Skönt att vi är åtminstone två i detta land som bryr sig.



*****

En del ...

.. vedträn är alldeles för snygga för att läggas i elden. Detta får stå ovanpå täljstensspisen tillsammans med min kanadensiska lom, slöjdad i sten av en duktig indian.

Så får det bli.


*****

Det stora vita

Iväg efter frukost i stan. Stugan i skogen vid havet nästa. Bort från gråslask och trista vyer.
Härute har gårdagskvällens regnsnö varit mer snö än regn och behållit sin färg och fräschör.

Glädjen står högt i tak, eller snarare i tall, så snart jag närmar mig fröautomaterna. Titorna och mesarna hälsar högljutt och samlas snart för att få hugga in på läckerheterna.
Jag är uppskattad.

Titan kollar att allt går rätt till

*****

fredag, februari 27, 2015

Fantastiskt inspirerande ...

.. prognos för de närmaste dagarna.
 
Vi beslutar skjuta upp stugaåkandet till imorgon, eftersom det nu snöregnar eller regnsnöar och vi inte vill hamna i besvärligheter på skogsvägarna i kvällsmörkret.
 
Nytt försök imorgon.
 
Stannar hemma och äter rester istället. Men vi börjar med en liten Mackmyra och hemgjorda fröchips och kardemummachoklad.
 
Så kan det också vara.
 
 
***** 
Observera! Rubriken kan innehålla spår av ironi.

Ger mig ut i ...

.. slabbvädret för ett ärende på jobbet. Av privat karaktär. Därför inte arbetsklädd.
 - Va snajsig du är, hörde jag när jag steg in i fikarummet för att ta en kopp tillsammans med dem som jobbar.

Och genast bröt solen fram.

Nästan.

Jag gjorde mitt privata, supportade lite och gick hem i samma slask som på ditvägen.
Funderade.
Ska jag börja lägga ut "dagens outfit" på bloggen. Det lär ju dra till sig miljontals läsare.
Hm!!?

*****

Häv jo hädd ...

.. kontäkt vidd jår sister jätt?

En av Sveriges Radios utrikeskorrar intervjuar en flykting på Lampedusa på bästa svengelska.

Ursäkta min petighet. Men jag tycker inte det inger förtroende. Men eftersom hon är korre i sydeuropa får jag väl anta att hon är vassare på t.ex. italienska.

*****

torsdag, februari 26, 2015

Leda - Hur gör du?

På mitt sängbord har en bok legat länge nu. Flera månader. Kanada av Richard Ford.

Den var väldigt omtalad, när den kom. Författaren höjdes till skyarna i flera sammanhang. Och jag förstår ingenting.

Normalt lämnar jag en bok, om den inte verkar intressant efter cirka 50 sidor. Den här romanen är väldigt mångordig med ett minimum av dialog. Tre delar med korta kapitel. Jag har precis gått in i sista delen på kapitel 69!

Den handlar om en pojkes uppväxt i en tråkig liten småstad någonstans i USA. Föräldrarna begår ett brott och åker in i finkan. Pojken och hans syster blir ensamma. Systern rymmer. Pojken placeras av släktingar i en mystisk kanadensisk hotellägares vård. Eller ovård. Visst händer det saker. Hela tiden. Både rån och mord. Men det resoneras och resoneras och resoneras. Berättelsen bärs enbart fram av tiden.

Den sista delen som är ytterst tunn, kanske 15 sidor, låter oss förstå att han nu gått och blivit i det närmaste pensionär, har varit lärare, och fortsätter att resonera och resonera.

Nääe - den är tråkig. Men jag står ut. För den var ju så omtalad. Men den kommer att glömmas.

Hur gör du med böcker som inte "håller måttet"? Slutar du och lägger bort den, eller ....?

*****

Februaritorsdag ???

Tidig morgon. Storhandlade strax efter klockan åtta (ljuvlig tid - inget folk - fräscht i butiken) och tvättade bilen på vår fina spolplatta i garaget, när jag kom hem. Förmiddagskaffe kvart över nio.
 
 
Nu har jag kopplat av ett tag. Läst tidningarna grundligt och tänker nu eventuellt sätta igång och baka. Ja, efter att jag lagat lunch, alltså. Idag grönkålssoppa med gott, stekt bogfläsk.
 
Vem sa att p-livet är lojt och lugnt!?
 
 
En torsdag i februari ser numera ut som en aprildag. Tyvärr.

*****

Modig kvinna

Den ryska, oberoende (!!!) tidningen Novaja Gazeta berättade häromdagen att Ryssland sedan länge haft en plan för att överta delar av Ukraina.

Det är alltså inget som har att göra med den vändning mot Europa, som Ukraina strävar efter sedan det senaste valet och Majdanhändelserna.

I ett nyhetsinslag i SVT  ser vi presschefen för tidningen, Nadezjda Prusenkova, berätta att man ännu inte sett några reaktioner från den ryska ledningen.
 - Men det brukar dröja några dagar. De tänker ut hur de ska svara, säger hon.

Jag tycker det är modigt av henne.  Och jag undrar hur länge den tidningen tillåts komma ut under nuvarande redaktion. Jag undrar också om inte ett nytt "Politkovskajafall" närmar sig.

Ryssland är en sjuk nation.

*****
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,


onsdag, februari 25, 2015

Vem ska sätta agendan?

Den senaste tiden har yttrandefriheten ställts på sitt största prov på länge. Terrorattacken i Paris, och i Köpenhamn har aktualiserat och startat diskussioner i ämnet. Vem har rätten. Har någon fel?

Tack och lov lever vi i ett sekulariserat land. Religionsfrihet råder. Men det ska definitivt inte innebära religionstvång. Yttrandefriheten ska också garantera att vi ska kunna ifrågasätta, kritisera, raljera och till och med häda (vi har inga hädelselagar i Sverige), utan att någon annan ska kunna göra annat än kritisera oss för det, vilket de förstås har sin fulla rätt att göra. De senaste årtiondets kränksjuka har spridit sig som pesten. Alla är snart kränkta för allt.

Nej, tillbaka till sans och vett, om det fortfarande existerar.

Erik Helmerson skriver så bra i en krönika i DN idag. Läs den!

*****
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

När jag ser ...

Februarionsdag i Luleå
.. hur vintrarna ser ut nuförtiden, med ideliga plusgrader, regn och slask, och därtill lägger skidföret i Falun, som lämnar en del i övrigt att önska, undrar jag hur bland andra Torgny Mogren, kommun- styrelsens i Falun ordförande Jonny Gahnshag med flera, vill lansera idén om att Falun ska ingå i en "pool" av städer som ska arrangera VM även i fortsättningen, efter någon viss turordning. Hur tänker de?

Nämnda kommun- ordförande tycker att de investeringar som nu gjorts, borgar för att Falun kommer att bli en bra vinterort i långeliga tider framöver.

– Lugnet är en av de mest kompletta idrottsarenorna i norra Europa och en stor tillgång för Falun, den ska vi vara rädda om. Nu är Lugnet i bättre skick än på många år, men fler åtgärder behövs, säger han i en intervju.
Tillåt mig lägga in störssssta möjjjliga tviiiiiiiivel.

*****
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,


Luleå måste ligga ...

.. på någon unik klimatgräns. För vilken dag i ordningen som termometern pendlar mellan 0 och +1 vet jag inte. Och jag börjar tappa hoppet om denna vinter. Göteborgsslask hela tiden.

Finns det någon slags tröghetskoefficient som säger att det absolut inte på några villkors vis kan vara minus 1 i flera dagar - ja gärna veckor och månader - istället för det rådande plustillståndet, som inte leder till annat än elände.

Någon fysiker som vet?

*****

Total förvirring

Hur ska detta sluta? Det undrar jag.

Jag har ju gått ner i arbetstid sedan snart ett halvår tillbaka. Rejält, dessutom. Jobbar bara 20 procent. Och som alla matematikkunniga personer inser, så innebär det en femtedels vecka, vilket i sin tur betyder en dag i veckan. Jag jobbar alltså bara en (1) dag i veckan.

Men för att jag inte ska förta mig helt har jag delat upp den på två. Vilket alla matematikkunniga personer inser kommer att innebära 4 timmars arbetsdag, de dagar jag arbetar. Alltså har det bestämts att jag ska finnas på jobbet tisdag, respektive torsdag eftermiddag från 13 till 17. Härligt!

Det där har ju inneburit en del förvirring angående min egen "dagvillhet". Det har jag nämnt tidigare. I mitt huvud är det ibland måndag på tisdag, om du förstår vad jag menar. På torsdagarna blir det fredag. Onsdagarna har jag dock aldrig haft problem med, av någon anledning. Tills nu!

Idag, onsdag har jag alltså jobbat. Vojne, vojne. Två dagar på raken! Vad kommer det att innebära för en 65-årig hjärna? För att ytterligare lägga sten på bördan så har jag jobbat förmiddag. Jisses vad stressigt det blev på morgonen, när jag plötsligt skulle vara på jobbet klockan åtta för ett chefsmöte. Sedan blir jag ju helt ledig imorgon. En torsdag.

Och vad skulle jag säga när jag gick hem vid lunchtid? En onsdag.

Jag provade med "trevlig helg", på mitt soligaste sätt.

Fick ett mummel till svar.

Nu återstår att reda ut mina egna hjärnvindlingar 

*****

tisdag, februari 24, 2015

Jag - en lantis

Vill bara rekommendera ett par artiklar ur dagens DN, Kultur.

Det handlar bland annat om hur "vi lantisar" blir sedda från huvudstadens medieghetto. Då kan man ju invända att även DN hör till den inlåsta kategorin. Men här öppnas en liten dörr, då reportern ger sig på en kollega i samma stad. Till och med inom samma koncern, nämligen Expressen, som i vanlig ordning utmärker sig som ett strålande exempel på skräp.

Läs DN:s artikel här!
Läs också en kommentar som handlar om samma sak. Även den i DN.

*****
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Stackars satar

 
***** 

måndag, februari 23, 2015

Sårbart

 - Ja, jag hade problem med att ringa i några minuter, sa en ung kvinna som intervjuades i radio om de teleproblem som rått i hela landet under förmiddagen och en bit in på eftermiddagen.
Några minuter?

Hon var rätt upprörd.
 - Man vill ju ha koll på vad som händer runtomkring en, sa hon.

En annan dam "får nästan magsår".

Även jag hade problem. Konstaterade att så var fallet och tänkte att jag får vänta ett tag. Det går nog till sig. Och det gjorde det.

Varifrån kommer den där stressen? Den som kräver att vi ska vara nåbara och kommunicerbara i varje läge, dygnet runt, i regn och storm, i kyla och hetta, hemma, på jobbet, på fjällturen; ja, varhelst vi befinner oss.

Visst är vårt samhälle sårbart. När det gäller teknik så kan den falla ifrån, oavsett hur inarbetad den är. En pump i ett vattenverk kan stanna. Ett elavbrott kan inträffa. En TV-apparat kan paja, liksom en bil. En telefon kan tystna.

Det kunde hända förr i tiden. Det kan hända nu.

Varför stressa?
Och vem är det som är mest sårbar?

Egentligen!

*****

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Bojkott

Men hur är man funtad i huvudet om man avlar fram en grisart, som ska ge fler kultingar. Så många att man måste slå ihjäl en del genom att dänga dem i betonggolvet.

Danskarna går från klarhet till klarhet. Hela landets varumärke faller i mitt medvetande.

Aldrig kommer en endaste dansk köttbit att passera streckkodsläsaren, när jag står i kassan och ska betala.

Aldrig!

I och för sig är risken inte så stor. Min bojkott av danska varor har varat länge, länge .... Men landet ifråga  verkar inte ha någon vilja att reparera sig.

*****

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

På flygplatsen

Inte mycket liv den här tiden på dygnet.

 
***** 

Måndag - Stonehenge

En solkatt har nästlat sig in och målar en tavla ovanför sänggaveln. Inte den som redan är inramad och dithängd, förstås, utan den andra. Jag upptäcker den när jag bäddar och undrar på vilka vägar den kommit till.

Böjer mig fram och försöker lokalisera varifrån den kommer. Det är intressant, eftersom det känns omöjligt (av planetariska och andra skäl) att solen ska kunna lysa in på just den där väggen så tidigt en februarimorgon.

Jodå - såhär var det. Solen hade just kilat in sig mellan två hus ett par kvarter bort. Skickade strålarna genom ett P-hus och träffar ett av våra vardagsrumsfönster som vetter mot balkongen och kastar tillbaka reflexen genom en murgröna som står på balkonen utanför sovrummets balkongfönster (hänge'ru me'?) och in på motstående sovrumsvägg.

Detta konstycke lär solen upprepa varje 23:e februari klockan 07.39-07.41. I evärdliga (som jag trodde hette "evärdeliga", men fick rättat) tider.

Bäst att ställa klockan till nästa år och kolla.

Det är som Stonehenge.
Fast där glassar man sig bara med sommarsolståndet.

Eller nå't!

Vad är det ... Mot en februarimorgon i Luleå?


*****

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

söndag, februari 22, 2015

Tidig start

Sista morgonen för den här gången. Det blir att vakna upp till packande. Allt som inte hör till skidåkningen ska pulas ner i väskor. Skidkläder på.

Sedan grötfrukost. Och städning. Hela stugan ska fejas. Hårda pix - om man läser reglerna. Men vi brukar alltid lägga oss vinn om att lämna en hyrd stuga så skinande och helst mer skinande än när vi kom.

Vi hade inget att anmärka på våra föregångare. Och så skall det också vara för de nya gästerna.

Snart nog är vi ute i det stora vita igen. Himlen är knall, knall blå. Luften står fullständigt stilla, när vi glider mot stolliften, efter att ha checkat ut i receptionen. Sedan blir det hårdkörning. Vi kör igenom hela systemet några gånger, innan vi ger upp, käkar sen lunch (efter 14) och kör sedan de 13 milen hemåt.

Nöjda - minst sagt.


*****

Gomorron

 
***** 

lördag, februari 21, 2015

Vi törnar in ...

.. rätt tidigt. Dagens aktiviteter tar ut sin rätt. Lägg därtill en sprakande god middag på en av byns restauranger. Lättrökt rencarpaccio. Anka på rostade grönsaker. Gott vin. Ett italienskt. Fraccia.

Härlig stämning där en del bekanta dyker upp under kvällen. Kul. Detta är ett populärt helgresmål för luleborna.

Men nu känns ögonlocken tunga.

En ny skiddag väntar.

*****

En tupplur ...

.. och en läsestund innan kvällen går vidare. STF:s tidning turist skryter om min hemstad i senaste numret.

Läsvärt.

*****

Solen ...

.. går ner. Månen går opp.
 
 
***** 

Vinterhärligt

Först så går det upp, sen går det ner, sen går det upp. Sen så går det ner, sen går det upp och ner igen. Så går det till. Gång efter gång efter gång i den härliga solen, under den knallblå himlen. Och vindstilla.
Herr Bodin i god stil
Sen så är det slut, och man är helt slut, men vill upp igen.
Fast nu blir det inte förrän imorgon.
 
*****

Gomorron

fredag, februari 20, 2015

Alternativ

Lämnar kustlandet och drar 13 mil inåt landet. Lämnar slask för vitare vidder och nya vyer. Skidåkning står på programmet denna helg. Utför.

Sen eftermiddag är vi installerade. Tar ett glas vin. Umgås. Sedan försöker vi charma en hovmästarinna, som först inte har några bord, men som ändrar sig.

Gamla Krogen i Kåbdalis. En god halstrad röding; ett gott vin. Och sedan går vi hem till vår fina bostad en bit uppe i nacken och får en kaffe med mörk mörk choklad. Det blir vår enkla dessert till slutet av finalen för På spåret.

Det verkar bli finväder imorgon. Vi törnar in och drömmer vita drömmar.

*****

Jag fattar inte

Bara för en helg!

Och ändå är det bara en tredjedel. 

*****

torsdag, februari 19, 2015

Men oh ändå ...

.. så generöst av optikern.

Tänk att bjuda på bågarna.
*****

Sverige återfunnet

Jag fick mitt nya körkort igår. Ett rek fanns att hämta på kiosken (jo nå, in sviden vi dånt häv påståffises), och med darrande händer öppnade jag det.

Och precis som mitt nyligen förnyade pass, var det en katastrof. Fotot alltså. En självis hade varit bättre. För hos den fotograf jag var gick det snabbt. Mycket snabbt. Hann inte alls styrsla till mig på något sätt. Inte minsta spår av leende. Tom blick och ett flackt ljus. Punkt.

Inte lätt att se - Men Sverige finns där. Inte bara som text.
Med lite sorg lägger jag alltså mitt gamla fina körkort till handlingarna. Där fotot visar en leende Bert med glitter i ögonen. Huvudet vridet lite åt sidan. Vill minnas att ett öra skulle synas enligt den tidens bestämmelser. Ett öra hade inte skadat på mitt nya kort, det säger jag bara.

Till och med Norrbotten fick vara med på den tiden.
När jag sitter där och begrundar det gamla körkortet märker jag plötsligt att Sverige finns med. Jo - En karta över hela Sverige finns i det tio år gamla kortet. Det har jag aldrig upptäckt tidigare.

Snabbt tar jag fram katastrofkortet. Nej - Där finns inte ett enda spår av landet. Kortet blänker som en nyspolad is i solsken, som i vissa vinklar visar ett holografiskt gyllene S. Det är allt.

Hoppas det går att köra med.

*****

onsdag, februari 18, 2015

Språkspaning

Jag vet inte om det är typiskt Facebook, eller om det förekommer i andra åldersgrupper än min; men jag ser ofta detta:
 - Fina ni är
 - Söt du e
 .. och varianter på det temat.

Nästan undantagsvis när en bild, eller självis lagts ut.

Säger du så?

*****

Högt över ...

.. vår jättelika gårdspoppel i stan glider ett flygplan under den blå himlen. Med tanke på höjd och riktning, är detta en direktflygning från Rovaniemi i nordfinland med destination London, eller något liknande.

Det är välbeställda engelsmän, tyskar, fransmän, som besökt tomten, Santa's World, i något dygn, eller två. Barnen är med för att få uppleva lite vinter. På helgerna ser jag ofta 3, 4, 5 strimmor över himlen i ungefär samma eller motsatt sträckning. Samtidigt!

Jag har en gång besökt stället under icke-säsong. Men det är full rulle ändå. Det var i april 2013. Kändes som jul.


*****

På sista versen

Flanerade förbi vår fina isbäver vid lunchtid. Den ser inte så pigg ut, nuförtiden. Snarare ser den nästan ut som något som kriminaltekniker brukar hitta i skogen i någon spännande thriller. Något som har legat där en bra stund. Mördad.

Luggsliten och med ett öga borta, och svår tandlossning.
Så var det inte den 21 januari.
Förr i tiden - och då menar jag 10-15 år - så stod isskulpturerna tätt i vår stad. På flera håll dök de upp under vintern. Ofta redan i början av december, för att med få undantag stå kvar åtminstone mars månad ut.

Så är det inte nu. För det första är detta i stort sett den enda isskulpturen som dyker upp i stan. Det sker i januari, för tidigare är det ingen idé. Och snart är det ingen idé att de överhuvudtaget sätts upp.

Ifjol stod den kvar i några veckor. I år lär det bli likadant. Katastrofvärme och regn är mördarna. Och nu ska vi få 5, 6, 7 grader plus igen imorgon.

Det blev några få veckor för vår bäver. Bäverungarna kom aldrig på plats, även om de var födda, men smälte bort. Den 21 januari kom bävermamman på plats. Mellan åttonde och 13:e februari hade vi många plusgrader. Dygnet runt. Det regnade och skvalade. Tre till fyra veckor är isskulpturernas genomsnittsålder nuförtiden, mot 3 - 4 månader (!) för inte så långt tillbaka.

Tecken i tiden?

Ja - tyvärr.

*****

Det är inte utan ...


.. att man känner sig snudd på stenålders, när man skriver ett kuvert nuförtiden. Inte har man frimärken hemma heller, utan måste gå till poste ... Nä, visst ja. Den finns ju inte heller. Till tidningsaffären (Finns det tidningar?) för att be dem frankera och lägga på lådan.

På nutidssidan i mitt fall vill jag dock lägga att jag använder ett kuvert, som blivit över från en numera nedlagd och före detta arbetsgivare. Jag har en bunt. De hade väl annars blivit slängda som avfall.

Det är modernt!


*****

Ur morgonens flöde

Så störtar sig en ny dag emot mig, med en ström av nyheter. Från tidningar och från radio. (TV kommer inte på tal på morgnarna.)

Det betyder glada, mindre glada, tråkiga, och tyvärr mest tragik. Sistnämnda tänkte jag lämna därhän för ögonblicket. Delger dig istället några i de andra kategorierna.

Dagens märkliga
Två antagonister har fått syn på varandra på stan. Sitter i varsin bil. Den ene vill ha tag på den andre och en vild biljakt börjar genom de centrala delarna av stan. Där ingår förstås fortkörning, försök till prejning med mera. Allt till fara för dem själva, men framförallt för allmänheten.

Den jagade [som tydligen är bajsnödig (läs rädd!) - har nog inte kommit längre i sitt utvecklingsstadium] hinner i alla fall larma polis, som också träder in på scenen. Utan att gå in på alla detaljer så slutar det hela utan synliga personskador bakom en bensinstation, där båda tas i hampan och åker in på förhör.

Och släpps!???

Påföljd? Det står det inget om. Men jag förutsätter att både körkort och bil (förmodligen BMW) tas om hand och konfiskeras. I alla fall för den som jagat. Men eftersom båda var kända av polisen sedan tidigare så vore det förmodligen bäst även för offret i det här fallet.

Men så får man väl inte göra. Stackars människa. Han kan ju bli ledsen.

Juridik verkar vara det omöjligas (eller blir det "möjligas") konst.


Dagens korkade
Vi ska få nya mjölkförpackningar. Om Norrmejerier får som de uppenbarligen vill. För att öka sin försäljning, tror de. Trots att den nya förpackningen innebär en 50%-ig ökning av miljöpåverkan. Trots att affärerna säger att den är mycket bökigare att hantera och trots att de kloka människor som sköter sin andel av återvinningen svär över att man måste separera kork och "låda".

 - Vi har sålt större volymer än vad vi trodde, säger en representant för mejeriet.
 - Jag tog den bara för att den vanliga var slut, säger en kund.
Där har vi nötskalet! Norrmejerier kan förstås styra detta, genom att producera mindre i den gamla invanda, enkla, stuvningslämpliga och mera miljövänliga förpackningen.

På försök, heter det. Avgörandet ska ske efter parallell försäljning, någon gång 2016.

Jojo!

 - Det är väl mer hygieniskt, säger en annan kund. Mjölken kan inte ta smak av något annat i kylskåpet, vilket i och för sig aldrig har hänt, fortsätter hon. (!???)

Vi får väl se om människor är kloka nog att välja rätt.

Jag har mina tvivel.


Dagens glada
En mjölkbonde går och myser bland sina kor i Kvarnudden utanför Kalix. Han har gjort stora investeringar i ny anläggning. Mer eller mindre helautomatiserad.

Där finns en sak, som jag avundas kossorna.

Vill ha!


*****

Alla nyheter hämtade från dagens NSD.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,



tisdag, februari 17, 2015

Äntligen

 
***** 

Vi finns - alltså syns vi?

Kan inte låta bli att raljera lite över "Norrlandssyndromet" igen.

Lyssnar ibland på Ring P1. Där finns många kloka inlägg. Ofta från invandrare. Men det finns förstås högt och lågt i alla möjliga ämnen.

Idag var det en busschaufför i Arvika (?) (Svealand, i vilket fall.) som ondgjorde sig över olaglig lastbilstrafik. Särskilt "upp mot norrlandsgränsen". Han träffade på långtradare i diket i stort sett varje dag. "Det finns ju inte så många genvägar. Det blir stopp i trafiken" Ungefär så menade han bland annat.

Detta med anledning av ett inslag i Rapport häromdagen. Veckans programledare i ring P1, Alexandra Pascalidou fyllde i "ja men de kanske kommer med varor som Norrland verkligen behöver".

Jo - Det gäller att göra Norrland så exotiskt som möjligt.

Finns inte ens på kartan. (Bild från Rapportinslaget.)



Bilden hör ju förstås inte ihop med Ring P1. Men den illustrerar hur Sverige ofta gestaltar sig i centraljournalisternas huvuden.

Säkert omedvetet.

Men mycket vanligt.

Och visst har även vi samma problem med olaglig trafik i Sveriges största del.

*****
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,



måndag, februari 16, 2015

Inbrott

Helt utan förklaring slutade vår trådlösa datormus att samarbeta i förra veckan. Batteribyte gjorde sig ej besvär. Läget oförändrat.

Idag köpte jag en ny. Efter att ha brottat mig in i den förpackning som omgav mackapären, med uppenbar risk för både ovårdat språk och grava skärsår, installerade jag nykomlingen. Jag gjorde det enligt instruktion, även om den på bruksanvisningars ohejdade vana, lämnade en del i övrigt att önska.

Livsfarligt - nästan
Utan fysiska skador kunde jag gå till verket och testa funktionerna. Det finns till och med knappar för att backa till föregående sida, eller bläddra framåt. Detta oavsett var markören för tillfället befinner sig. Jojo - Utveckling!

Men, men .... Så var det det där med skrollning. Det där hjulet där framme på musen ... hm? Jo, det gick ju att snurra på, som vanligt. Men det hände inte ett endaste dyft på skärmen. Irriterande.

Gjorde ominstallation. Startade om datorn. Samma resultat. Hjulet snurrade, men inte datorvärlden. Ska jag måsta gå tillbaka till Clas och klaga? Jo, givetvis. Tack och lov bor jag ju i kvarteret intill och traskade raskt iväg.

Den alltid så trevliga personalen tog hand om mitt ärende snabbt och effektivt. Och innan jag lämnade affären frågade jag om de inte sålde några inbrottsverktyg. Säljarens såg förbryllat på mig.
 - Ja. Så att man kan ta sig in i era förpackningar.
 - Ah, sa han. Det var ett bra tips. Jag tar det med företagsledningen.
 - Kom ihåg vem som kom med tipset, sa jag. Jag vill gärna ha del i försäljningssuccén.
 - Lovar, sa han. Men tills vidare har du en väldigt kraftig sax där borta i hörnet vid paketinslagningen, om du vill göra inbrottet här.

Jag klarade av det hemma för andra gången idag. Och den här gången fungerar muspekaren med alla funktioner i behåll. Nu återstår bara att få ner emballaget i plaståtervinningen i källaren utan skadetillbud.

Du hör av mig från akuten, om jag misslyckas. Jag menar, med information om vilken sal jag ligger på.

För blommorna, alltså.

*****

Måndag igen

Det är då inte annat. Måndagar. Usch! Ja - Söndagkvällar också. Fy!

Nähääädå! Inte nuförtiden.

Ett halvår har snart gått (fem månader för att vara noggrann) sedan jag drog ner på arbetstiden. Måndagar ledigt. Fredagar likaså. Och onsdagar. Men också tisdagsförmiddagarna. Å tame'sjutton torsdagsförmiddagarna också, när jag tänker efter.

Den enda nackdelen är att jag blivit lite mer dagvill. Men det är väl nybörjarfel, att tisdagarna blir måndagar i huvudet.

Men jag njuter när jag går hem från jobbet på torsdag eftermiddag och glatt ropar: Trevlig helg.

Kanske inte så populärt.

Men vad ska jag göra?

*****

lördag, februari 14, 2015

Och medan vi ...

.. äter röding med palsternacks- och fänkålsstomp och med en ljuvlig citronsky, hör vi om attentat i Köpenhamn, trollkonster hos rSD och psykopater i Ukraina, som utnyttjar de sista timmarna före stilleståndet till att ta i lite extra. Förmodligen besvikna på  att huvudpsykopaten Putin gått med på vapenvila.

Tur att vi har Rånlandet.

*****

Vintersol

En fin vinterdag fylld med småjobb och avkoppling. Mest det senare förstås. Men man måste ju bära in ved, mata fåglarna och laga det ena fågelbordet som oförklarligt förlorat ett par sittpinnar.
                                                                     
Givetvis blir det också en promenad i grannskapet. En skidtur var väl tänkt från början, men fick ställas in med anledning av vissa förkylningssymptom i halva familjen. Inte min halva, dock.      
                                                        
Stötte också på en övergiven hundvalp, på en av mötesplatserna på skogsvägen. Den låg där och tittade på oss. Tog ett par bilder och lade ut på Facebook. En kvart senare kom ett svar.                 - Det är Simbas. Den får följa med lite olika långt varje gång.

Simba är inneboende hos grannen.

Så går dagen vidare. Jag har middagspasset.

*****

Där fick du


*****

fredag, februari 13, 2015

Oj så liten ...

.. den är, lilla tjock-teven i stugan. Man vänjer sig fort vid nya lyxditon därhemma. Men snart återanpassar man sig.

Middagen avslutad. Sedan VM. Storslalom för herrar. Avundsjuk. Skulle gärna ha varit där i solen och snön. Vail/Beaver Creek har jag aldrig haft förmånen att besöka. Däremot grannbyn Aspen.

Ännu inte någon premiär för egen del den här säsongen. Aj aj.

Men längdlaggen ska nog på i helgen. Havsisen väntar.

*****

Jamen ...

.. tack då!

*****

Som om ...

.. jag skrivit det själv.

Nästan.

För jag skulle inte orka. Det är så mycket.

Vilket inte gör det mindre intressant.

Snarare mera välbehövligt.

Läs själv!

Fick tipset från Tiina.

*****

torsdag, februari 12, 2015

Avdelning värdefullt vetande

Tulpaner vill ha tulpaner. Det är en erfarenhet jag fått, men egentligen aldrig har offentliggjort.

Här kommer den första forskningsrapporten för att vederlägga min slutsats.
Tulpaner vill vara nära varandra.

Bilderna nedan visar det tydligt.


Igår sågs tydligt hur alla utom två sökt sig till varandra.


Justerad bukett till perfekt symmetri




Idag har återigen de flesta sökt upp en granne.

Slutsatsen kan inte bli annat än ...  Tja, vad ska jag hitta på. Nja - det måste fundera på.

Återkommer.

*****

Vojne vojne

För första gången har Riksbanken beslutat om en reporänta som är lägre än noll.
Nämligen -0,1 procent.

Det betyder att bankerna, som är skyldiga att betala in delar av sina pengaflöden till Riksbanken, också får betala för den "tjänsten".

Erfarenheterna från andra länder som haft samma fenonomen i sin samhällsekonomi, säger att det inte behöver betyda något för bankernas kunder. Det vill säga du och jag.

"Inte behöver". Hm!?

Nej, det förstås. Om banken måste betala för att få sätta in pengar, så tar man väl det från aktieägarna, vinstmedlen (Miljardtals kronor varje kvartal.), eller sänker lönerna för sina företagsledningar.

Eller hur?

Det skulle också bli historiskt, i så fall. Första gången som kunderna inte betalar i slutänden.

Heja Sverige!

*****
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Straffet fortgår

April, april. Jag kan lura dig vart jag vill.

Inte känns det som mitten av februari. Det skvalar och rinner, droppar och porlar. Igår regnade det mitt på dagen; igår regnade det på kvällen.

I morse klockan sju hade Luleå varmast i landet!!!?

Vad är det som händer?

Plusgrader fem dagar i rad.
Betyder det vår?

Nej, snarare katastrof.












*****

onsdag, februari 11, 2015

För vilken gång ...

.. i ordningen håller jag inte koll på längre. Men nu är det dags igen. Och så måste man söka upp en fotograf.
 
Visserligen kan jag besöka Trafikverket här i stan och få det hela gjort. Men med kollegers passfotoliknande porträtt på sina körkort, så besöker jag en av de fåtaliga fotografer, som fixar körkortsfoton på direkten.
 
 - Jag vill bli minst lika snygg som på mitt gamla, säger jag.
 - Visst! Det ordnar jag, sa knäpparen. Där kan du hänga av dig och där har du en spegel.
Han pekar på motstående vägg. Och jag ser i spegeln att jag ser precis sådär cool ut, som jag borde med tanke på min person.
 - Varsågod och sitt där.
Han pekar på en liten pall framför en vit fond.
 - Skjut upp glasögonen ordentligt. Sitt rakt emot mig och titta in i kameran.
Blixt blixt blixt. Och så var det klart.
 
 - Varsågod och sitt ner därute så kommer jag med resultatet.
Jag bekantar mig med fotografens två hundar under de 3 minuter som behövs för att fixa riktiga foton nuförtiden.
 
Hm! Jag hade kunnat gå till Trafikverket. Nu ser jag ju ut som en farbror. Grrr!
 
Nåja - Jag betalar 200 spänn och går därifrån. Biter i ett surt äpple därhemma och skickar in mina handlingar.
 
Det får väl gå för den här gången, då.
 
*****
 
PS. Förresten. Jag vet visst för vilken gång i ordningen det blir. Den sjätte.
 
Och jag lovar att jag ska publicera mitt nya här, när jag får det. Bara du skickar en bild av ditt först.
 
 

Redo ...

.. för dagen efter 2 minuter (drygt) planka, med åtföljande grooming i badrummet.

Går sedan in i min walk-in-closet för att välja dagens outfit inför board-meetinget på The Sunny Side ......

Nä - Plankan var rätt, men sedan spårade det ur. Visserligen har jag duschat och rakat mig, dragit på mig lite kläder och ska nu gå vidare med dagen. Det blir styrelsemöte med Rånlandets vägsamfällighet på Landstingets restaurang Solsidan och sedan fri tid.

Den där plankningen är ett led i en inbjudan via Facebook, där en kollega utmanade. En planka om dagen under februari månad. Nybörjare startade förra måndagen med 20 sekunder, för att sedan trappa upp alltefter att dagarna går. Mycket bra ide.

Testa själv!

*****

tisdag, februari 10, 2015

Nu gäller det

Brons till Sverige, blev det!

Bild från första duellen i åttondelsfinalen.
 
***** 

Tur att man ...

.. inte bor i Götaland.  
 
Bara 2,3 plusgrader där i Malmö i morse klockan 07.00.
Brrrrr.
 
Här hade vi plus 6,1 !!!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
*****

måndag, februari 09, 2015

Apropå bilder

Någon hade sökt "Vinterbadare" på Google förmiddags.

Och hamnat här hos mig. Närmare bestämt här.

*****

Inte undra på

Jag har varit missnöjd en tid. Eftersom jag numera använder en surfplatta, när jag är ute i stugan i skogen vid havet, blir tekniken för att skriva inlägg i bloggen lite annorlunda. Särskilt med bilder. För då har man ju bara mobilen att lita till. Att fotografera med kameran som finns i själva plattan är inget alternativ. Bara jobbigt.

Det är där missnöjet har satt in. Bilderna har blivit så dåliga på senaste tiden. Ofta oskarpa och omöjliga att klicka på, om man nu vill det. Så idag tog jag mig en ordentlig funderare över hur det kunnat bli så. Och någonstans i mina hjärnvindlingar (som är ganska intrikata och rikliga) hade jag en aning om att det skulle gå att ställa in olika standarder för bilderna.

Och jag hittade den inställningen. Vid något tillfälle hade jag tydligen råkat ställa in att bilderna skulle ha låg upplösning. Va!? När har jag gjort det, undras. Men nu lyckades jag ställa in högsta möjliga standard, så nu blir jag hetare.

Vänta bara!

*****

söndag, februari 08, 2015

Skottår

För första gången sedan vi byggde stugan i skogen vid havet för 13 år sedan, är jag tvungen att på darrande ben gå upp på taket för att skotta av snön.

Att ett hus på 1½ plan kan vara så högt! Och tacket så brant!

Men allt går fint. Det är bara den sida som vetter mot väst som har så mycket att vi tyckte att det kanske var bäst att åtgärda. Den östra sidan "ståtade" med någon, eller ett par decimeter. Snön har blåst bort där.

Med viss skepsis, men med äventyr i blick, kunde jag ju inte låta bli att där uppe tänka på hur det skulle vara att hoppa ner från taket. Lite försiktigt sätter jag mig ner och kanar iväg. Det känns spännande, eftersom snön, även efter skottningen, buktar så att jag inte ser takskägget uppifrån. Men hupp - vad bra det går. Ner över kanten och landar i den nerskottade snön. Mjukt och fint.

Det blev en hel del snö kvar däruppe, men vi har i alla fall fått bort det mest överhängande. Vi får ta mer nästa helg, om det behövs.


*****

Det är inte ...

.. bara vi, som rör oss på vägarna häromkring.

*****

lördag, februari 07, 2015

Vals

Min misstänksamhet mot forskningen i allmänhet fick lite ny näring idag. Eller kanske skulle jag hellre säga att mitt ifrågasättande fick en uppgift att ta tag i, som så många gånger förr. Bara hälsosamt alltså.

När jag går på gymmet så inleds alltid passet med en rejäl uppvärmning på träningscykel. På den visar en display hela tiden hur mitt hjärta jobbar. När pulsen börjar närma sig 130 och går över, vill jag försöka sänka den. Inte genom att dra av på takten; det vore att fuska. Nej, jag jobbar på precis som vanligt, men tar istället ett par extremt djupa andetag. Några sekunder senare syns resultatet. Pulsen går ner till 125-126 eller så.

Idag hörde jag ett program som handlade om en forskare som upptäckt hur en kör som sjöng Verdis Fångarnas kör  kunde påverka sin puls. Det stycket är tydligen uppbyggt enligt en underliggande modell, som gör att pulsen påverkas positivt i en viss frekvens under styckets gång. Det gällde fraseringen.

När man sjunger just den den där musiken så sjunger man i tio sekunder innan man andas in nästa gång. Under de tio sekunder man sjunger så sjunker pulsen ner mot ett "viloläge". När man sedan andas in så stiger pulsen igen! Det var här jag var tvungen att spetsa öronen. Stiger pulsen vid inandning!??? Jämför min erfarenhet ovan.

Jo - Det hävdades med bestämdhet. Här steg min misstänksamhet, förstås. Jag hade ju helt motsatt effekt, när jag tog ett djupt andetag. Men min första reaktion var att jag förmodligen har ett hjärtfel. Jag är sjuk! Jag fungerar ju inte som vanligt folk.

Men så slog det mig, och den lilla ifrågasättardjävulen vaknade i mig. Du känner förmodligen till det kända stycket av Verdi. Har du tänkt på hur den börjar. Med några försiktiga stråksekvenser ... I valstakt!!! Hela rasket går ju i valstakt.

Kören drar alltså en vals. Och givetvis driver forskaren med oss också.

Det var väl det jag förstod. Typiskt!

*****
Här finns programmet.

Ankomst

Vi fick lugnande besked. Alltså åker vi iväg, efter en långfukost. E4 var lite lurig, men småvägarna närmare stugan var mera vinterlika, vilket i det här fallet betyder vita fina och inte speciellt hala. Det verkar också som att regnet över Luleå igårkväll inte nådde hit.

Samma gällde för skogsvägen fram till stugan. Men det var gigantiska plogkarmar, så vi förstår att Plog-Göran haft ett styvt jobb. 

Att öppna dörren var däremot inget som kunde göras utan vidare. Det blev till att skotta först. Men det går i ett huj och snart kan vi ta stugans insida i besittning. Den välkomnar oss med 8 plusgrader. 

En idealiskt temperatur för tulpaner, visar det sig. En fräsch bukett står på bordet. Det är drygt två veckor sedan vi ställde dem där och jag gick i funderingar om att vi skulle köpa nya, innan vi åkte ut. Det behövdes alltså inte. 

Efter kaffe och brasa tar vi itu med mera utearbete. Fåglarnas matställen var tomma som januaribörsar. De fylldes på efter mödosamt krypande i den meterdjupa snön. Vips kvittrade det till frn en tall i närheten och en förlöpare kom för att kolla menyn, och återvände sedan till sin kvist för att lägga ut nyheten på Näbbook. Och snart var ruljansen igång.

Jag fortsatte med att skotta fram belysningen som lyser på ett par av våra närmaste träd. Det är små LED-strålkastare som är förvånansvärt effektiva, trots 1watts förbrukning. Men det gäller ju inte så länge de är översnöade. Men nu är de framskottade till nästa snöfall.

Och jag kan koppla av. Ja, efter takskottningen, förstås. 




Länge leve tulpanen


















*****