onsdag, december 28, 2016

Så nås jag av ...

.. ett sorgebesked på eftermiddagen. Goa, glada M fick sluta sina dagar igår kväll, efter en 1½-årig sjukdomsperiod.

Vi har visserligen inte umgåtts särskilt ofta de senaste åren. Senast var väl under en skidvecka vintern 2014 i Äkäslompolo/Ylläs, då vi hade trevligt i oväder och sol. Hon och hennes man har bostad här i stan, men också på Västkusten och i en fin stuga här i trakten. Inte så ofta hemma, alltså, då båda är pensionerade.

M har varit med i bekantskapskretsen sedan 1975, då hon värvades av en annan kompis, att följa med till Val d'Isère i de franska alperna. Vi gjorde flera resor tillsammans till olika alpländer och i olika kompiskonstellationer. Ofta gäng på 6-7 personer. En gång bara hon och jag, då vi hoppade på en sista-minutenresa direkt från Luleå. Vi damp ner i München och meningen var att vi skulle till österrikiska Ischgl.
 - Men vi har inga lediga hotell i Ischgl, sa reseledaren som mötte oss. Ni får välja något annat.
Vi diskuterade en stund och kom fram till att Sölden hade vi aldrig besökt.

Där fanns ingen snö, vilket är en bra förutsättning för skidåkning. Vi kajkade omkring på en glaciär en dag, men fick ta lift ner till byn. Vi reklamerade hos reseledningen och även om det var en sista-minutenresa, så har vi rätt att komma till den ort som specificerats vid beställningen

Dagen därpå blev det taxitransport de 14 milen till vårt tilltänkta mål. Vi blev inkvarterade på ett bra hotell med halvpension 25 meter från närmaste lift. Hur bra som helst. Dessutom fanns det snö i massor. Här trivdes vi gott. M träffade gamla barndomskompisar från Gällivare. Vi åkte skidor över gränsen till Schweiz och köpte tax-freevaror där i en ort som heter Samnaun och som inte har vägförbindelse till sitt eget land utan transferering via Österrike. Därav skattefritt område.

Det blev en trevlig vecka. Kostade under tusenlappen och bjöd på äventyr in i det sista, då vi missade flyget hem på grund av att vägen till München begravts i en lavin. Det löste sig.

Ja - vi har varit med om en hel del. Men nu är det definitivt över, sedan hennes sambo ringde i eftermiddags och meddelade att den senaste sjukhusvistelsen sedan början av december, nu slutat i att hon somnat in.

Frid över dig M.

*****

1 kommentar:

  1. Anonym19:32

    Mycket sorgligt besked att M inte finns bland oss längre. Jag hade förmånen att då och då ingå i det kompisgäng som åkte skidor i alperna och här hemma.
    Ännu en påminnelse om livets förgänglighet när en vän lämnat oss.
    Vi saknar dig. / Jan

    SvaraRadera