söndag, november 19, 2017

Man kan undra

Något jag kan fascineras över är hur läsare hamnar på min blogg. Det är ofta rätt intressant.

För en stund sedan föll min blick på besökslistan här i högerkanten. Och då såg jag att två amerikanska besökare och en från Kungälv, samtliga tre hade letat fram inlägg från november 2005! Inom någon minut.

Men varför?
Det finns ingen förklaring till.




*****

Rånlandet, söndag


25 centimeter nysnö  har kommit. Det blev till att skotta en del, trots att snälla grannen Håkan hade gjort grundjobbet med sin traktor. Han älskar att köra den och är aldrig nödbedd.

Men finesserna får vi fixa själva. Bron var täckt ordentligt med snö. Trappstegen var helt dolda. Vintertid har vi också bilen parkerad vid husknuten, för att kunna koppla in motorvärmare vid behov. Så en p-plats skottas fram.

Sedan måste ju småfåglarna få mat också. De har nog svultit en del sedan sist, eftersom fröna i automaten frusit ihop på grund av det underkylda regn som föll häromdagen. Det var ett styvt arbete att rensa upp och fylla på med nytt. Talgbollar och de rena talgstyckena var också grundligt uppätna, men där blir det nytt först till helgen.

Men ljuvligt är det med snön. Ljust och fint. Havsisen har också lagt sig på fjärden. Nu får vi bara hoppas att vintern håller i sig.

Det ska snöa mer de kommande dagarna. Men om man tittar längre bort i prognosen, ser det tyvärr ut som att vi får en del regndagar också.

Usch! De kan vi skicka söderut. Som bidrag till grundvattennivåerna.

*****

En tioårsrepris

Något att begrunda såhär tio år senare.

Har något förändrats till det bättre, eller har det gått åt andra hållet?

*****

lördag, november 18, 2017

Skymning

Går en runda runt stan. Mest för att få lite vinterluft. För inatt blev det plötsligt vinter. På rikt, när gårdagens slabb och slask, under natten fick ge sig för ganska många minusgrader, och snöfall. Hör och häpna. Det snöade och var minusgrader! Det är inte ofta nuförtiden.


Skymningen smyger sig på rätt tidigt på eftermiddagarna såhär års. Men snön fixar ljus; ett förunderligt blått norrbottensljus. Speciellt märkbart nere vid havet, som nu fått ett tunt istäcke. Jag ser isbrytarna borta i sin egen hamn. Tre av dem. Oden är väl ute på någon polarexpedition kan jag tänka. Men tänk att de där kolosserna (för de är stora när man kommer nära) nu är för små. Nya isbrytare planeras, som kan bryta 32 meter breda rännor, istället för de 24 som nu är möjliga. Det blir en gigantisk investering. Varje båt förväntas ligga i prisklassen 1,5 miljarder kronor.

Jag vandrar vidare längs strandpromenaden. Ser en hund spritta och hoppa i isen. I alla fall om man har samma fantasi som jag.

Vidare upp igenom stadsparken, som nu fått vinterskrud. Vackert. I den stora fontänen har förskolebarn tänt massor av ljuslyktor. Det är för att uppmärksamma Internationella barndagen, som ägde rum igår.



Hamnar till slut på Storgatan med shoppingsugna horder.
Är snart hemma.

Slår på P2 och Klingan. Tre timmar musik, som du aldrig hört förr.

*****
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Vinterfönster

Eftersom den förra bilden var lite trist.

*****

Vinterutsikt från köket.

Ljust och fräscht.

*****

Protokoll ...

.. 18 nov rörande stugexpedition under innevarande helg.

Efter diskussion med berörda parter och telefonmöte/konsultation med externa parter i snöröjningsskrået, beslutades att expeditionen skulle skjutas upp till morgondagen.

Det ansågs heller inte ekonomiskt och miljömässigt hållbart att värma upp huset till en för innehavarna godtagbar temperatur för en natts logi.

Morgondagen kommer därför bara att omfatta en inspektionrunda inkluderande utfordring av djuren och en kopp kaffe.

Luleå 18 nov 2017
Vid protokollet
Bert Bodin

*****

fredag, november 17, 2017

I stan

Äta måste man. Även i stan. Oavsett väder. Nu var väl inte vädret det allra värsta, heller. Det var ju egentligen bara det som vädret hade hittat på och lämnat efter sig under sin nattliga räd. Det som fanns kvar var ett fint duggregn med enstaka snöflingor.

På trottoarerna låg något som jag brukar karaktärisera som övermogna päron, eller päronmos. Äpple skulle det väl också kunna vara förstås. Eller mosad banan. Du förstår. Man kliver ut i ett kladd, som genast omsluter skorna med våtkallt omslag. Och så ser det ut där man går fram, klafsar fram.

Varsågod och sitt! 

Vi var ju rätt klädda förstås. Med gore-texjackor och rejäla kängor. Men i vanlig ordning måste jag säga att folk i allmänhet inte klarar en så enkel sak som att klä sig efter vädret. Man väljer modet istället och går i vita gympaskor, som likt läskpapper gör fötterna svampiga. Till det bärs en rock, eller kappa, som definitivt inte ska knäppas. Knapphål och tillhörande knappar är tydligen bara accessoarer.

Nåväl. Vi traskade iväg, skyddade mot vädret. Det var Konsum, Systemet, och Clas Ohlson som gällde.

Sedan drog vi iväg till verklig shopping (tjopping, för dig som föredrar nysvenskt uttal) på en av stans trevligaste butiker. Den heter Biergo (bjärrgo) och är en samisk butik i grannkvarteret. Namnet betyder "kött", så då förstår du vad det handlar om. Ren, älg och en del fisk.
 - Jag skulle kunna köpa hela butiken, kommenterade jag. Men pengarna räcker inte.
Vi gjorde vårt bästa och kom hem med sik, suovas, renskav och en helt ny sak.
Biergo. Vacker butik.
 - Jag älskar det där, sa damen i kassan.
Det är suovasrökt renfärs. Spännande.
 - Tänk på att den bara är rökt, men inte saltad.
Vanlig suovas är lätt saltad från grunden.

Det blir spännande att prova.
 - Kanske blir julköttbullarna annorlunda i år. Vem vet, tänke jag där jag klafsade hemåt i sörjan.





*****

På det viset

Jaha - värsta tänkbara väder betyder inställd stugafärd. Åtminstone idag.

Snö i natt. Regn, till och med underkylt nu på förmiddagen, gör att jag vägrar ge mig ut bland vildsinta BMW-förare och andra labila existenser på vägarna.

Inställd lokaltrafik på sina håll. Skellefteå flygplats stängd på grund av "snorhalka", hör jag i P4.

Det får bli broddar idag.

*****

torsdag, november 16, 2017

Nu duger det

Staten har beslutat flytta ut fler myndigheter från Stockholm och ut i landet. Luleå ska till exempel få fem (5) nya jobb. Det är Polarforskningsinstitutet som ska placeras här.

De här myndigheterna behöver inte alls finnas i Stockholm, men har hamnat där av slentrian. Lantisar är ju, som vi vet, inte lika smarta som stockholmare.

Nu går klagovisorna. 
  - Jag är inte beredd att rycka upp hela min familj och flytta.
Det har vi nu fått höra. Jovisst kan jag förstå det. Ofta finns det en vuxen till, som har jobb där de nu bor. Det är inte givet att ett liknande jobb finns för den medföljande på den nya orten. Tyvärr.

Reglerna är klara. Antingen följer den anställde med till sin nya hemort. Eller också får man säga upp sig och satsa på ny arbetsgivare.

De reglerna vill man nu riva upp. Facket är inblandat. Lagar ska ändras.

Nu duger det. Nu krävs åtgärder.

Vem gjorde, och gör det för de som i årtionden blivit berövade sina arbetstillfällen ute på olika håll i landet, när verksamheter har centraliserats, eller flyttats söderut, från exempelvis mina trakter?

Jag säger bara: Mera Norge i Sverige. Decentralisera mera!

*****

Återigen

Hur mycket ska vi behöva läsa och höra, i svallvågorna kring metoo-fenomenet. Nu uppdagas det ena efter det andra i medievärlden, i kultursfären, i juristkretsar och jag vet inte var.

TV-produktioner ställs in. Radioprofil (Varför är snart alla som jobbar "profiler". Nytt modeord.) får sluta, eller i alla fall tystna. Teaterföreställningar kan inte ges. Sistnämnda på statusscenen Dramaten i Stockholm, där en skådespelare tydligen haft frispel och kunnat uppföra sig så att hen spridit skräck bland övriga medarbetare. Och detta med ledningens vetskap! I alla fall enligt både SR och DN idag.

Min undran börjar snart bli utnött. Vad är det för "ledning"? Vilken kompetens har de som sitter där?

Alla arbetsplatser, alla arbetsgivare som jag haft genom mina 45 yrkesår, har haft och praktiserat stränga regler vad gäller etik och moral. Regler som funnits inskrivna i personalhandböcker och som inpräntats av chefer i alla möjliga sammanhang. Ingen får diskrimineras på grund av kön, sexuell läggning eller ursprung. Punkt.

Handlar det om det gamla vanliga på de arbetsplatser som nu figurerar i media? Det vill säga: Har chefer tillsatts på oklara meriter, där grundkursen fattats.

Tycker det börjar bli ett mer och mer vanligt symptom i vårt jämställda land, där vi förnumstigt slår oss för bröstet som ledande på område efter område.


*****
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

onsdag, november 15, 2017

Nog kändes det ...

.. lite förunderligt att Jill Johnson inte kände till Buffy Sainte-Marie, när Maxida Märak berättade om henne på verandan utanför Nashville ikväll. Ett angeläget avsnitt i programserien.

Buffy:s låtar, som känns så välbekanta för mig, med t.ex. Soldier Blue.

Plötsligt kände jag mig gammal ...
Nä - Jag menar erfaren.
Erfaren menar jag.
Jo.

*****

Ny karriär

Kanske skulle jag ha blivit tapetserare. Se bara på stolen jag tillsammans med medhjälpare geschwint klädde om på 7 minuter ... eh... Ja, på en timme och ogeschwint, om jag ska hålla mig till sanningen.

För inte var det så himla enkelt, som jag hade trott. Och ändå hade jag klätt om den där stolen en gång tidigare för sisådär 30 år sedan. Men det var gömt i någon hjärnvindling längst in någonstans vid hypofysen; ja, något mörkt ställe i alla fall.

Men nu är det gjort. Snyggt blev det! Jag säger det själv, för någon annan säger det väl inte.



*****

Nu igen

Igår hörde jag en radioinringare som högljutt klagade på att "det är bara dunkadunka" i radion nuförtiden. Det gällde musik, där mannen undrade var Frank Sinatra och andra femtiotalsartister tagit vägen.

Jag ställde frågan så sent som i februari i år, men fick inga reaktioner. Själv saknar jag inte "Frank Sinatra", även om jag kan tycka att mycket från gångna tider är bra. Men jag har också utvecklats.

Läs gärna inlägget från i vintras.

*****

tisdag, november 14, 2017

Bara en bild

Vintersol och snö. Härlig kombination. Mera, mera, mera!!!

*****

Det blev ...

.. en god spätta på krogen med den fina utsikten över Norra hamn, där isen ännu inte kommit till ro.

Det här blir nog ett stamställe av flera i fortsättningen. Alltid god mat. Men jag skulle vilja ha ett alternativ närmare hemmet också.

Jakten fortsätter.

*****

Träning ...

.. för kropp och intellekt. Först på gymet och sedan vid köksbordet. DN:s söndagskryss (Det knepigaste tillsammans med VI:s.) avklarat.

Nu gäller det att gå vidare med eldprov tre: Hitta ett bra lunchställe. Och fyra: Laga middag till professor Anna. Min (och världens) godaste lasagne ska det bli. En vardagsmiddag, alltså. Med lite löjrom innan, förstås. Och bubbel! Hon måste ju få se hur vi lever. Hon är ju från Götaland.

Ute skiner solen. Och jo. Snön kom i natt. Den efterlängtade. 

*****

måndag, november 13, 2017

Här väntar vi ...

.. på vintern. 
 - Det är ju så mörkt och svart när man går ut med hunden.
Min svåger beklagar sig, när vi besöker min syster på hennes födelsedag. Det serveras brakfika. Svågern är nämligen storbakare.
Min syster håller med.
 - Ja vi får väl se om vi har någon snö till jul, säger hon. Det här är ju för trist.

Jag kan bara hålla med. Redan när vi vänder hemåt vid halvfemtiden är det mörkt. Lite snö skulle lysa upp. Inte för att jag brukar påverkas av höst- och vintermörkret. Det bekommer mig inte. Men, som sagt, snö vill vi ha.

Nu!

Nej. Inte övre Manhattan. Det är "förnäma" stadsdelen Kronan i Luleå.
*****

söndag, november 12, 2017

Den mystiska ...

.. amazonliljan på sin piedestal i hörnet vid soffan, hittade på att börja blomma i helgen. Hemma i sin ensamhet.

Den har en lång historia hos oss, och en ännu längre innan dess. I flera släktled.

De senaste två åren har den vuxit till sig ordentligt. Nu är bladverket gott och väl meterbrett tvärs över. Blomstängeln, som är 75 cm hög, har skjutit upp på bara två veckor. Lite i smyg och till en början utom synhåll för oss, in mot väggen.

Det är minst fyra-fem år sedan sist. Och jag är rätt säker på att du aldrig sett en amazonlilja förr.

Eller?
*****

Hemåt ...

.. i solnedgången. Fullsatt flyg.

*****

lördag, november 11, 2017

Å'så ...

.. blev det dags för middag. Eller i alla fall drink före middagen. Rökt lax, löjrom med mera följs av kyckling i fantastiskt god whiskysås. Lingonmousse avslutar.

Och nu blir det kaffe.

****

Det fortsätter

Problemet fortsätter. Idag försökte vi stämma träff med två bekanta för att fika ute på Djurgården. Inte gick ju det inte. Fullsatt överallt, fick oss at återvända in till stan och där fick vi faktiskt ner våra rumpor på ett fik i NK:s källare. Efter tjugo minuters köande fick vi vårt kaffe och vår bulle.

Kul att träffa Kristina och Monica. Monica träffade vi för första gången. Kristina har vi inte träffat på, hör och häpna, 28 år då hon firade nyårsafton med oss. Det fanns en del att ta igen, om man säger så. Trevligt var det.

Nu har vi förmånen att bara vänta på middagen, trötta efter trängsel och folk som bara forsar fram med snoken i mobilen.

*****

fredag, november 10, 2017

Stockholmskväll

Inte ska man tro att man kan göra lite som man vill en fredagkväll i storstan.
Eftermiddagen lyckades dock bra. Den ägnades åt Fotografiska. Där började vi med lunch, vilket visade sig lite komplicerat eftersom alla andra också hade tänkt göra det. Det första vi gjorde var att springa på två lulebor, som också försökt. Vi är inte närmare bekanta, men brukar alltid byta några ord när vi träffas i vimlet. Han är radioman och hon är pedagog. Och konstigt nog är det som om vi vore just nära bekanta. Pratet flyter på.

Men snart går de åt sitt håll och vi åt vårt och vi kan till slut beställa en lätt lunch.

Utställningen framför alla andra är den som hänger till den 19 november och visar foton av DN:s mästerlige fotograf Paul Hansen. Hans arbetsfält är världen. Hans bilder gripande. Många har jag sett förr, publicerade i tidningen. Här i stort format, som tillför ytterligare dimension i bilden.

Här möter man blicken från en medmänniska, som ofta är i en nödsituation. Och det känns som att den människan möter min blick. Tvärs över kontinenter.

Utställningen berör. Verkligen.

Dagen går vidare och kvällen kommer. Hungriga går vi ut för att få en bit mat. Vår värdinna är på andra äventyr ikväll. Det är nu problemet uppstår. Alla andra är också ute på krogen. Vi går runt hela Vasastan och lite till utan att hitta så mycket som en stol. Vänder hemåt eftersom vi tror att vi sett lediga bord på kvarterskrogen. Där har vi varit förr, så den undvek vi för att få variation.

Där hamnar vi i alla fall. Spansk tapasrestaurang. Men vi väljer en rejäl varmrätt och ett gott vin. Mycket gott. Trevlig personal och fin stämning.

Mätta går vi de 25 meterna hem.
Kvällen bjuder höstregn.

*****

Tack och adjö

Hos värdinnan finns teve i köket. Vi tittar tillsammans medan frukosten dukas fram och sedan äts.

Morgonstudion. Vad säger man. Plottrigt, flamsigt, tramsigt och hysteriskt rörigt. Nyhetsuppdateringar varje kvart. Tre nyheter på samma gång. "Ostädad" studio.

Värdinnan har klagat via mejl, och fått ett (naturligtvis) blekt (för-)svar.

Nog märks det att herr Helin, värvad från Aftonsladdret har haft inflytande över utformningen.

Så tack och adjö SVT:s Morgonstudion. Det blev en kort titt.

Glad att P1 i radion finns.

Det pratas om katter. Trump i Vietnam. Och Kroatien mot VM.
Allt på en gång.
Vad är det för diagnos?

torsdag, november 09, 2017

Här går det undan

Frukost i Luleå. Lunch med Utrikesdepartementet i Stockholm med leverans av Kalixlöjrom. Sedan storfika hos syrran i Fredhäll under eftermiddagen.

Nu är jag bjuden på middag. Hos värdinnan i Vasastan.

Livet är bra.

*****

I morgontidningen

Lite att glädjas åt i den allmänna världsröran.

*****

onsdag, november 08, 2017

Såg du ...

.. programmet Smaker från Sapmi i tvåan ikväll? Intressant första avsnitt, som ska bli kul att se efterföljarna av.

Jag lagar ju gärna mat av renkött. Olika sorter. Färs, skav, suovas, blir det nog mest av. Gravar renfilé ibland, eller steker. Men mest uppskattar vi numera reninnanlår. Ett fantastisk stycke på renen.

Det är oftast festmat, eftersom vi försöker hålla köttkonsumtionen nere. Även om jag betecknar renkött som både ekologiskt och närproducerat. Nästa reninnanlår kommer nog att läggas upp på tallrikarna på nyårsafton.

Fisk kommer det nog att handla om också, så småningom. Såg någon lite glimt av röding ikväll. 

Hoppas få inspiration till nya rätter i  de kommande avsnitten.

*****

Varför fick jag ...

.. inga svar på denna berättigade fråga?

*****

Återfall

Tro det eller ej. Men idag blev ännu en lättjefull dag. Precis som i förrgår. Och inte har jag dåligt samvete ändå. Det blev en del skrotande på förmiddagen och efter dusch och kloklippning var klockan plötsligt halv elva. Nästan dags att tänka på lunch alltså.

Nu blev det förstås inte så. Eftersom vi båda varit lediga, så inträffade ju frukosten lite senare än vanligt, dvs. först vid åttatiden. Så lunch framåt klockan 13 är mer befogat. Sagt och gjort. Och det blev en form av hädelse, nämligen julkorv. I november! Vilken traditionslöshet, eller traditionsslöhet. Tur att vi inte hade julmust hemma.

Efter en lur på soffan, lät jag Region Norrbotten (Landstinget heter ju så nuförtiden. Konstigt att det inte finns något engelskt att ta till.) bjuda mig på en shot influensavaccin, varpå jag lät mig bjudas på konditori (Fast då av en annan sponsor.) innan eftermiddagen fortsätter ...

*****

tisdag, november 07, 2017

Jakt

Tyvärr är det nu så att mitt stamställe, där jag ätit mina luncher till största delen, har stängt för just lunchgäster. De kommer nu att inrikta sig på enbart kvällspublik. Trist, tycker jag. Det är ett bra ställe med god mat och framförallt en trevlig personal.

Ägarinnan tog mig åt sidan för att meddela det tråkiga beslutet i förra veckan.

Men jag vill ju fortsätta att äta lunch ute ett par gånger i veckan. Hur gör man då? Känner mig lite övergiven. Visserligen har jag ju förstås ätit på andra ställen också under tiden. Inte minst, när någon kompis velat gå på något speciellt ställe. Nu gäller det att sålla ut något bra, med vettigt pris och med kvalitet. Det är ju det jag varit van med.

Idag blev det Bistro Norrland. Bra mat. Kan inte säga annat. Trevlig personal också. Men det är dyrare. Och dessutom längre bort. Det blir svårare att få med sig någon arbetande kompis, som har en timme på sig och jobbar i andra änden av stan. Mitt gamla stamställe låg verkligen mitt i smeten.

Nåja - det löser sig väl så småningom.

Tills dess vill jag känna mig övergiven och förvirrad.

*****

Om pengagömmare

Leif Östling. Uppvuxen här i Luleå. Fyra år äldre än jag. 

Jo. Honom minns man ju ...
Nej, faktiskt inte. Visste inte ens om det förrän jag i något sammanhang såg företagsnamnet Hertsoe  och anade samband. Östling är i och för sig inget ovanlig namn här, men inte så att jag reagerade direkt på det.Och en av våra största stadsdelar heter Hertsön.

För mig får folk gärna tjäna pengar, bara det inte sker på andras olycka och bekostnad. Det där att "gömma" slantar i utlandet i så kallade skatteparadis, förstår jag mig inte alls på. Det ger automatiskt en känsla av skumraskaffärer oavsett om de är lagliga eller inte.

Sedan kan man ju undra vad de ska göra med alla pengarna. Spara för framtida generationer släktingar, som kan leva bekymmerslöst utan att göra ett skapandes grand? Eller bli korkade presidenter i t.ex. USA?

*****

Hör ...

..  i ekosändningarna att "... ett sekelskifteshus i Stockholms absoluta centrum står i brand".

Det är förstås en katastrof för många, även om antalet boende i huset är rätt få. Det fanns fem lägenheter. Resten var företagslokaler.

Min fråga är: När byggdes huset?

*****

måndag, november 06, 2017

Länge leve ...

.. lättjan. Det är ju måndag. Inte ett skapandes grand har blivit gjort. Och tänk - det är så skönt ibland. Tiden går ändå.

Lunchen blev aväten på något sätt. Efter en slummer på soffan, bjöd vi in en kompis, som vi inte träffat på länge, till fika på Condis (Konditoriet heter så.) med kaffe och Budapestbakelse.

Prat i kvadrat, eftersom även andra bekanta råkade sitta och hänga på samma ställe. Fast två stycken jobbade samtidigt, fick jag veta. Okej. Får väl tro det, då.

Men sedan fick det vara nog och vi gick hem.

Ja, jag handlade lite också, förstås.

*****

Logiskt

"Attentatet i Texas berodde inte på våra vapenlagar. Det var följden av psykiskt sjukdom."

Så kommenterade Trumpnissen gårdagens händelser i den lilla kyrkan i Texas. Konstigt att han inte har självinsikt, när han nu kan uttala sig så tvärsäkert.

Att ha en vapenlagstiftning (eller parodi på lagstiftning), som tillåter att man kan gå in på närmsta kiosk och köpa vapen ägnade för avancerad krigföring, utan vidare mankemang, måste väl bero på psykisk sjukdom.

Men logik har väl aldrig varit vapenlobbyns starka sida.

*****
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

söndag, november 05, 2017

Efterlysning

Nyss satte jag i mig ett päron. Ett gott, svenskodlat, saftigt päron. Det var avslutningen på ett litet mellanmål; en macka med överblivet stomp och en stekt torskbit som också blivit över från lördagens middag. Gott var det.

Men plötsligt kom jag på: Var har gråpäronen tagit vägen?

Jag minns hur man på höstarna köpte mängder med gråpäron. De var förmodligen billiga och alltid goda. Små, söta och saftiga. Så små att man ofta slukade hela frukten i ett stycke. Pappa var omåttligt förtjust i dem, minns jag. Och så även jag.

Nu är det minst 40, 50, ja kanske 60 år sedan jag siktade ett gråpäron. Inte ens på långt håll har jag sett dem. Än mindre i någon affär nära mig.

Vart tog de vägen?

Upplysningar, som kan leda till ett återfinnande kommer att belönas med tacksamhet.

*****

"Dumheter"

Vinterkräksjuka har jag aldrig råkat ut för. Peppar peppar, och tack och lov. Det lär vara en ruggig upplevelse.

Underkylt regn, däremot, har jag erfarenhet av. Det är också en rätt ruggig upplevelse. När det därför varnades för detta fenomen (även om jag ofta anklagar SMHI för falsk angivelse), och vi befann oss ute på Rånlandet, beslutade vi att göra processen kort med stughelgen och åka hem till stan redan på förmiddagen. Vädret blev också väldigt snabbt väldigt grått, trots att det för "norra Norrlands kustland" skulle inträffa "under eftermiddagen". Då kan jag tala om att det var helmulet från klockan 10.00, prick! Innan dess sken solen milt och vackert.

Nåja - Det är väl bara att vänja sig vid nyheterna.
För aldrig hörde man talas om ovanstående två "dumheter" för sisådär 15-20 år sedan. I alla fall inte i norra Norrlands kustland. Ja, inte inlandet eller fjälltrakterna heller, för den delen.

Vem har hittat på dem? Och varför har hen inte blivit ställd inför rätta?

Något för domstolen i Haag att ta tag i.

*****

lördag, november 04, 2017

Efter bastun

Novembermånen gör oss sällskap, när vi nylögade kliver upp för slänten från bastun och mot huset.

Inne doftar det gott från ugnen, där en långkokt karré står och puttrar sedan tvåtiden. Några timmar återstår innan det är dags för middag.

Klingan i P2 bjuder intressant musik, som vanligt på lördagseftermiddagarna.

Kanske får man en drink snart.

*****

Dags

Oktober brukar vara den månad som tranbären plockas. I fjol blev det inget, eftersom det fanns så ont om dem.

I år höll det heller inte på att bli av. Främst för att vädret varit så lite inspirerande. Att gå på blötmyr i regn ... Trevligare kan man ha.

Men idag, en bit in i november infann sig en lämplig dag. Sol, vindstilla och några plusgrader. Vi tog oss i kragen och gav oss iväg till tranbärsmyren.

Oj, vilken tur! Det fanns gott om dem. Har nog aldrig varit med om så mycket. Det var bara att huka sig ner och plocka. Till och med Benke hittade bär, trots att han är färgblind. Normalt ser han inte lingon, eftersom "bladen och bären har ju samma färg".

Tranbären stöter lite mer åt det lila ibland, vilket gör dem mer synliga, tydligen.

Att plocka tranbär är rätt tålamodsprövande. Men nu var det inte så fruset att man behövde gräva fram dem ur hård mossa. Det mesta låg snällt ovanpå och snart gick vi hemåt, nöjda med vårt kap.




*****

Skogsmorgon

November vänder ett milt ansikte mot oss. Plusgrader hela natten. Fullmånen har gjort att det aldrig blev riktigt mörkt.

Sovit gott har jag också gjort. 93% rofylld sömn enligt mitt armband. Och hela 7 timmars sömn.

Vad kan gå fel idag?

*****

fredag, november 03, 2017

Efter nödvändig ...

.. proviantering åker vi ut till vårt andra hem på Rånlandet. Till havet, lugnet och de pigga titorna som hälsar oss  välkomna. Snö har vi inte, och fjärden ligger ännu obunden.

Efter lite småjobb ute på ägorna går vi lilla rundan. Två glada jyckar kommer galopperande mot oss på skogsvägen. Harry och Simba verkar gilla oss och det är ömsesidigt. Ägarna kommer också. Inte springande, men rätt muntra även de. Det är våra grannar med dotter och måg. En pratstund och avrapportering om läget innan vi traskar vidare åt varsitt håll.

Nu väntar en stund i soffan. Och Spanarna i P1.

*****

Vad heter karln?

Katalonien har varit aktuellt en tid nu, med tanke på självständighetssträvandena. Det har ju gått sådär, och högste ledaren har "flytt" till Belgien. Främst ville han väl tala med EU-ledarna, men där gick han bet. EU har ju ingen större skyldighet, eller intresse att ta hand om utbrytare. Det har de gjort klart.

Så nu har en internationell efterlysning gjorts av Spaniens regering. Det vill sätta herr ........ Ja, vad heter han egentligen ... Pu... Pudje...Pöschdem ....Pöjdemo ...

Uttalen skiljer sig mellan varje nyhetssändning. Namnet stavas Puigdemont. Själv skulle jag då anta att det ska uttalas puisch-demont, eller möjligen puich-demont. Men jag vet inte. Jag talar inte spanska (eller katalanska), så jag kanske är helt ute och cyklar. Sammansättningen "igd" kanske uttalas "djä".

Vad har du för förslag.

*****

torsdag, november 02, 2017

Grundkurs

Man gör Facebook till vad man vill att det ska vara. Mycket skräp finns där. Det går att sålla bort. Ibland hittar man, om inte guldkorn, så ett och annat bra.

Som i ett forum, där jag är med och som handlar om språk. Där ställdes igår en fråga som fick mig att fundera. Den gick ut på att ifrågasätta varför barn ska lära sig "alfabetet i bokstavsordning". Vad är det för vits med det?

Otaliga blev svarskommentarerna med berättelser om hur studenter på universitetsnivå inte kan leta i ett register, eftersom det inte känner till bokstavsordningen. Och då talas om infödda. Så förmodligen har skolan misslyckats redan i tidigare generationer.

Men sedan kom det en kommentar som gick lite djupare i resonemanget. Jag är verkligen av samma åsikt. Men så var det ju en f.d. lulebo också, som kom med denna kommentar:
Det har visat sig att de människor som lär sig grundläggande färdigheter klarar sig bättre i en krissituation, som att göra upp eld, leta mat i naturen (granskott kan motverka skörbjugg), avläsa väderstreck på myrstackar, träd etc, kunna mäta avstånd med hjälp av tummen, sy i en knapp, laga pannkakor, älta en deg, laga en cykelpunka, HLR kunskap, första hjälpen vid skärsår och/eller benbrott, valla skidor med ljus eller hårvax, etc i oändlighet.
Kan man inte alfabetet kan man heller aldrig leka bokstavsordningsleken, ställ er i bokstavsordning barn.
Jag har egen erfarenhet av bekanta, som inte kan peka ut väderstrecken ens på ett ungefär, vet inte hur solen går över himlen, eller förstår att ett bär eller en frukt är resultatet av en befruktad blomma.
 - Jo, det är mycket rönnbär på den. Men den har inte blommat. (!!!)
Särskilt aktuellt nu, när en del är totalt obekymrade över det faktum att mängden insekter minskar oroväckande. Att de behövs har de inte något hum om. Men att de är "äckliga", det vet de.

Även i mina sammanhang har det rört sig om "vanligt folk", som har vanliga jobb och i övrigt verkar intelligenta.

Är det det här fenomenet som den senaste tiden visat sig i allehanda skandaler det senaste året? Där datasäkerhet verkar obekant. Där man inte förstår, när man blir mutad, med flera märkligheter som kommit i dagen.

Det vill säga, där grundkursen saknas, eller passerades med betyg IG, eller 1, eller F, hur nu betygsskalorna genom åren har manipulerats

Det verkar finnas många, som skulle få retroaktiv kvarsittning.
Men då blir de väl kränkta, förstås.

*****

Southend-on-sea

Hej du, som sitter i Southend-on-sea utanför London och läser min blogg dagligen. Ja, ibland flera gånger om dagen.

Kul att du finner bloggen intressant och "tittvänlig". Ännu roligare vore de om du gav ett avtryck genom kommentarsfältet någon gång också. Ett tips i all välmening. Varför finns du där. Bloggar du själv, eller ...?

*****

Spök

 - Du, klockan på hallskåpet har stannat, sa Benke innan han gick iväg till tvättstugan.
 - Jag fixar det sen, sa jag.

Det glömdes bort. Det kom annat emellan. Klockan förblev stående.

Senare på kvällen, när jag lägger huvudet på kudden, slänger jag en blick på min väckarklocka och drar efter andan. Den har stannat! Huuuh. Det är ju hällooiiintider. (Som jag ogillar av skäl, som jag inte ska gå in på här.)

Nåja. Det är inte min frukosttur imorgon, så klockan får stå still i natt.
 - Jag fixar det sen, tänkte jag.
Reagerade inte överdrivet trots det märkliga att båda klockorna behagat stanna samma dag. Jag har ju i mitt rätt långa liv, många gånger upplevt en glödlampa som pajat. Och en till samma dag. Oftast av någon variant som man inte har hemma, förstås.

Sömnen var orolig. Ville inte riktigt infinna sig. Det är väldigt ovanligt för mig, som normalt somnar ungefär 37 sekunder efter kuddläge.

Morgonen kommer. Frukosten serveras sisådär vid kvart i sju. Efter en stund kommer jag på;
 - Visst'ja. Klockorna!
Jag går och hämtar min väckarklocka för att byta batteri och råkar ställa den på hallskåpet intill den där bortglömda.

Det är då hjärtat slår till och kryper upp i halsgropen.

Väckarklockan
Klockan på hallskåpet

Båda klockorna har inte bara stannat samma dag.

De har stannat med några minuters mellanrum!!!


Vad är det frågan om. Halloween, normalt spök, eller ryska hackare?




Fem över åtta tog jag bilden.

Nu gäller det bara att gå vidare i livet. Spökerier har ju ändå hänt förr i mitt liv, utan större påverkan på det.

Men lite spännande är det.

*****

Sista skörden

Idag plockades de sista frukterna in från balkongens kumquatbuske. Den som gett rekordskörd i år, med gott om frukter, som skivats och blandats i fräscha sommarsallader, eller resulterat i ett antal marmeladburkar.

Nu ser busken lite luggsliten ut och ska få sin vintervila. När ljuset återkommer i vinter kommer jag att beskära den, för att stimulera till nya skott. Om den kommer att hinna blomma 2018 vet jag inte, men jag hoppas det.

I så fall blir nästa skördetillfälle sommaren och hösten 2019.


Det är ju exklusiva saker vi odlar.
*****

onsdag, november 01, 2017

In i dimman


Jag gick min runda. Eller min och min. Jag gick en runda, denna första vinterdoftande dag. Inte bara kring nollan på termometern, utan helt på minussidan. På eftermiddagen kommer kalldimma. Men solen finns där och skiner igenom med ett varmt sken ibland. Isen har lagt sig på Norra stadsfjärden.



Sjöfåglarna samlar sig i grupper, ute i älven, där det fortfarande är isfritt. De konfererar väl om ett beslut att ge sig iväg söderut, kan jag tänka.



Sidensvansar i mängd hänger lite här och där, högt i träden. Framförallt i rönnarna, där de kalasar. Jag står och studerar dem ett tag och ser hur de noppar åt sig ett bär och sväljer det helt.

Synd att jag bara hade mobilen med mig. Sidensvansarna är svåra att komma nära. Ett rejält teleobjektiv hade suttit fint.


Jag går hem och unnar mig en kaffe med kladdkaka. Hembakt, förstås.

*****

Gäsp

Så har ett förmodat terrorbrott ägt rum igen. På Manhattan i New York. Inte långt ifrån World Trade Center.

Åtta personer rapporteras dödade. Ett drygt tiotal skadade. Och en skjuten terrorist.

Det värsta är att jag snart inte reagerar över händelser som denna. De har blivit alltför vanliga. Rapporter var och varannan dag. Ibland handlar det om olyckor, ibland terrorbrott. Men avtrubbningen är verksam.

Och jag skäms.

Terroristen dödades inte. Det tycker jag är bra. Döden är för honom en befrielse, och det ska vi inte unna honom. Istället får ha lida sig genom detta liv, så länge som det bara går. Inlåst och helst avskärmad från annat än sekulära

Långt ifrån religioner.

*****

Gomorron

Jo - Första november har anlänt och satt nivån för årstiden.

*****

tisdag, oktober 31, 2017

Härligt ...

.. surdegsbröd med rostade solrosfrön åkte ur ugnen för en stund sedan.

Lyckönskar mig själv till att ha fått till en ovanligt bra surdegsbaby, som nu får leva vidare i kylen. Hoppas bara att jag kommer ihåg att mata den. Det lackar mot en brödgod höst.

Det är nämligen så att matbrödsbaket ligger nere under sommaren. Och när sommaren varit som den har varit, har det varit lite svårt att avgöra när hösten börjat. Det har liksom varit en glidande skala sedan någon gång i juni.

Men nu överraskade brödsinnet; "jösses, hösten är ju här. Dags att börja baka limpa".

Vilket skulle bevisas.

*****

Jamen ...

.. sin egen kroppsvikt ska jag väl ändå klara. 30 gånger.

Ja, 3 x 10 gånger, då.

Åååååååååhej, ååååååååhej, åååååååhej, ååååååååhej, ååååååååhej, åååååååhej,
ååååååååhej, ååååååååhej, åååååååhej, ååååååååhej, ååååååååhej, åååååååhej,
ååååååååhej, ååååååååhej, åååååååhej, ååååååååhej, ååååååååhej, åååååååhej,
ååååååååhej, ååååååååhej, åååååååhej, ååååååååhej, ååååååååhej, åååååååhej,
ååååååååhej, ååååååååhej, åååååååhej, ååååååååhej, ååååååååhej, åååååååhej,
ååååååååhej,                    ååååååååhej,                                                          åååååååhej,
                   ååååååååhej,                                         ååååååååååååååååååååååååååååååå ...........
hej, .....


Oj! Det blev visst lite för många gånger.

*****

måndag, oktober 30, 2017

Ute på ...

.. Rånlandet är allt lugnt, när vi landat en hel del varor där.
Fåglarna får påfyllning. Till och med stora fröautomaten får komma ut. Fylls med jordnötter och lyxiga solrosfrön (läs färdigskalade). Talgbollarna har förstås också slukats sedan sist. Det blir dyrt det här.

Solen skiner från molnfri himmel. Vind obefintlig. Den verkar hålla till i Sörland. Och havsvattnet har också flytt, eller åtminstone flyttat, för här är det torrlagt långt ut från den vanliga strandlinjen.

Men ni har ju haft vattenbrist där nere. Så varsågod!

Extremt lågvatten. (Se texterna i bilden!)
*****

Jobb jobb jobb

Frukosten avdukad, vinbärssaften buteljerad, och nu ser jag att surdegsbasen måste tas om hand medelst bakning.

Aldrig får man vila. Fast det är ju måndag, förstås.

*****

söndag, oktober 29, 2017

Ännu en dag ...

.. i det som kallas livet har snart passerat, utan att någon gång komma tillbaka. Men det var en bra dag.

Lång frukost. Lång promenad, om än inte rekordlång. Avkoppling i kvadrat, även om pulsen gick upp lite när räkningarna skulle betalas. Inte på grund av mängden, eller pengarna. Men ett banksystem som var omgjort. Blev inte riktigt överens med det och önskade mig tillbaka till det gamla. Det som fanns och fungerade utmärkt förra månaden. Men utvecklingsfientlig är jag egentligen inte.

Hjortron plockar vi aldrig, mer än om vi råkar gå förbi något fynd, när vi är ute och vandrar. Men det är med hjortron som med svamp; har man inget ställe, så blir det inget. Fast vi har ju tur förstås. Det finns andra som har "ställe". Idag levererades tre burkar med ett av de många inkommande malmtågen från Gällivare.

Lokföraren fick 5 kilo blåbär i utbyte. Det är mer eller mindre tradition. Så går det till här i världen. 

I övrigt har inget speciellt inträffat. En söndag som de flesta andra. Eller ... Det var ju lite fel. En annorlunda söndag. Vi har ju varit i stan hela helgen. Det är ovanligt, men så blev det den här gången. Man kan ju njuta av naturen även här, när man har nära till älv och hav. Det finns nog anledning för dig att vara lite avundsjuk.


*****

Suput

Jag lägger inte något moraliskt i detta. Men nog undrar jag lite om hur det är ställt i den svenska allmänheten. Det visar sig nämligen att du dricker 92 vinare per år! Jo, så är det.

Och egentligen är det så att du dricker ännu mer, för jag dricker i snitt en halv flaska per helg. Det blir 26 flarror på ett år. Lägg till en liten whisky då och då, så blir det kanske motsvarande 30. Så någon svensk häver i sig 62 flaskor, som egentligen är mina!

Hm! Man kan verkligen fundera.

Källa: Dagens Nyheter idag.

*****

Är det inte det ena ...

.. så är det det andra. Kommer du ihåg den här bilden, där vi tillsammans undrade och funderade över hur två träd av samma art kan ha så olika "beteenden", när det gäller höstfärger.

Idag såg samma träd ut såhär:

Naken eller välklädd. Varför?

*****

Här pågår ...

.. viktigt hushållsarbete. Fjolårets (OBS!) svarta vinbär har legat och gojsat till sig i frysen och får nu komma till heders, genom att bli vinbärssaft. Eller snarare vinbärsdryck, eftersom jag använder hälften av den rekommenderade sockermängden, om ens det.

Vinbärsdrycken används ju inte som saft, utan mera som måltidsdryck ibland.

Nu blir det mera plats för hjortronleveransen som enligt plan ska levereras ikväll.
Med malmtåg.

*****