onsdag, maj 31, 2017

Lillördag

- Vi går väl ut och käkar ikväll. Det är ju ändå onsdag.

Jag är inte svårövertalad. Därför beslutar vi att prova Gusto som är nytt på kroghimlen här i Luleå. En italienare, som vi egentligen besökt förr, men som ändrat karaktär och har ny ledning. Den här gången tar vi baren, pizzabaren, eftersom tavernan är fullbokad. Det är ju jätteflygövning med NATO och en del andra flygvapenorganisationer här i Norrbotten och den utgår från Luleå, vilket medför att stan är full av utländsk militär. De rör sig ute i vimlet. Och de märks. Det pratas många språk på krogarna.

Gusto är inrymt i ett av Luleås äldsta kvarter. Det enda trähus som blev kvar efter den stora stadsbranden 1887.

 Men pizzabaren duger gott. Här handlar det om "finpizza", som de själva beskriver det. Inte så feta eller mäktiga. Men goda. Trevligt ställe, som jag säkert kommer att besöka igen.

Efter en dubbel espresso går vi vidare. Det blir en liten lokalbryggd öl på puben också. Och lite snack med pubchefen, som vi känner. Benke träffar också en del av sina kolleger. BloggarSven kommer förbi och säger hej.

Det blev en trivsam kväll.

 *****

- Oj! En så'n har jag aldrig ...

.. sett förr, sa Sylvi, grannfrun, när jag stod ute i kylan på loftgången och putsade köksfönstret. Jag hade ju förstås en fönsterputsningsmaskin. Det var den hon undrade över.
 - Man hänger ju inte med, sa hon.
 - Finns på CO, sa jag. Bästa grejen, när man inte gillar att tvätta fönster.

Hon stannar och studerar. Tror att hon blev lite sugen.
 - Vad snabbt det gick.
 - Jo, sa jag. Det är expresstvätt. Och nu ska jag gå in och ta de gigantiska inglasningsrutorna på balkongen. I alla fall på insidan.
 - Ja, då förstår jag att det går lättare med en så'n mackapär. Aldrig sett, upprepade hon.

Annars har jag känt mig lat, som en oxe. Inget gjort. Vädret kallt ... eller som SMHI föredrar att säga det: "Blygsamma temperaturer".  Jag är ju inte den som egentligen värjer mig för lite kyla. Och att gå ut och titta på omgivningarna skulle väl vara välgörande. Men det känns långt ifrån inbjudande, när vi har februaritemperatur den sista maj. Det var plus 3 i morse.

Man kan ju alltid sitta inne och reta upp sig på att USA-gubben ryktas göra slag i saken och tänker dra sig ur Parisavtalet, okunnig som han är. "En sexåring vid spakarna till en jumbo-jet". Så beskrivs han av flera bedömare.

Samtidigt skakar jag på huvudet åt den religiösa terrorn i Afghanistan.

Men jag tar mig i kragen och laddar två tvättmaskiner innan jag i alla fall drar ut på en liten färd. Solen lyser. I alla fall mellan molnen.

Nordanvinden tar i vid varje gathörn. 

Imorgon börjar juni. 

*****

tisdag, maj 30, 2017

Så blir han förmodligen ...

.. frikänd efter 13 år. Kaj Linna, lulegrabben som suttit inne för ett märkligt mord i byn Kalamark.

Värst vad våra mordutredare verkar ha dabbat sig. Först Kevinfallet och också detta med Kalamarksmordet. När man gått tillbaka och synat arbetet har brister blottlagts. Det verkar som att man bara velat ha jobbet gjort.

Kaj Linna känner jag inte. Men när jag var yngre och mer ute i svängen än nu (Inte så himla stor skillnad, förstås!), så var han det också. Han fanns där i kompisgäng, där jag kände någon. Vet bara att jag ofta tyckte han verkade sympatisk. Lite blyg, lite i bakgrunden. Jag visste inte ens vad han hette och blev rent förskräckt när namnet och bilden dök upp i tidningar och TV. Det var svårt att förstå.

Undrar hur det känns för honom nu? Fri vid 55 års ålder. Jobb? Familj? Jo, han har ju en syster och han har barn. Och är han nu frikänd bör han väl få ett skadestånd, som täcker upp för förlorade arbetsinkomster. Vi får väl se hur det blir med det.

*****

Till lunchen idag ...

.. serverades det där som inte ens restaurangpersonal kan uttala.

Jag kan!

*****

Spionage

Är det Trump som håller koll på mig? På en och en halv timme, knappt, har USA visat sig på min blogg vid fem tillfällen. Det är lika många som Sverige presterat inom samma tid. Man kunde tro att varannan besökare hos mig är från det stora landet i väster.

Vet inte om jag ska känna mig smickrad, eller .....?

*****

måndag, maj 29, 2017

Arbetskväll

Vår fina innergård blev ikväll föremål för alla grannars omvårdnad. Den skulle städas. Många ställer upp, andra gör det aldrig. Men kul är det. Ett tjugotal personer sågs idogt jobba.

Det sopas och krattas och rensas. Men nu skulle även buskar beskäras och ett 30-tal nya hallonbuskar planteras. Våra odlingar är uppskattade. Nu har vi svarta vinbär, krusbär, hallon, fina rabarberstånd och ett stort körsbärsträd att uppskatta. Och våren har kommit. En blomma på körsbärsträdet hade slagit ut. En! Men det var massor på gång.

Sittgrupper, parasoller och grillplatsen fick också uppfräschning. Soffor och fåtöljer placeras ut på lite olika ställen. Vår gård är byggd i terrasser och bjuder både sol och skugga. Det finns tanke kring placeringen. Alla uppskattar inte sol när dagarna blir heta. På onsdag börjar de vanliga grillkvällarna och fortsätter sedan onsdagskvällar sommaren igenom.

Nu gäller det bara att den visar sig. Sommaren, alltså.

*****

Fars

Säga vad man vill, men om det inte vore en av världens mäktigaste män, så skulle man kunna skratta gott åt hans pajasbeteende. Helt befriat från självkritik, sans och en stor det vett.

Nu har han varit på turné och orsakat än det ena, än det andra som irriterat alla från Saudierna till EU-ledarna och mycket däremellan. Men efter nio dagar borta, har han nu kommit hem och konstaterar:


Fru Merkel och även amerikanska tänkare konstaterar något helt annat. Men det är väl "fake news" förstås.

Den svarta komedin fortsätter. Akt, efter akt, efter akt.

Själv börjar jag längta efter en paus.



Här kan du läsa hela utdraget ur artikeln från Sveriges radio.

*****

söndag, maj 28, 2017

Krigstidsdrama

Det blev bio ikväll. François Ozon:s film Frantz, som nyligen haft premiär. På Folkets Bio (Royal) här i Luleå dök den upp i veckan.

Den handlar om första världskrigets efterspel. Frantz finns inte med. Han stupade i kriget. En grav finns i hans hemstad, men inte ens där är han med. Graven är bara symbolisk. Den kvinna som skulle ha blivit hans fru, sköter graven, och hittar en dag nya blommor på den.

Detta är Tyskland. Hon får reda på, och ser dessutom, en man stå och gråta vid graven en dag.

Den här historien handlar om kärlek, lögner,  eller dolda sanningar, svek, och ohälsosam nationalism. Mannen som besöker graven tillhör fiendeland. Han kommer från Frankrike. Tyskar gillar inte fransmän och vice versa.

Fint foto. Svartvitt för det mesta. Men sekvenser i färg.

Se den, om den dyker upp nära dig. Den är gripande.

*****
Läs om den i DN

Inte visste jag

Att jag gärna läser serier berättade jag för en tid sedan. Inte så att jag köper och läser serietidningar. Nej, men så kallade seriestripar i tidningen skummar jag alltid igenom.

Men när jag gjorde lumpen i slutet av 60-talet, vet jag att det alltid var någon på luckan, som köpte och delade med sig av 91:an Karlsson. Den fick väl vara lite kurslitteratur, kanske.

Döm om min förvåning när jag i dagens lokaltidning får lästa ett stort reportage om att 91:an är nästan granne med oss i stugan. Närmaste samhället en mil bort. I Råneå. Där bor han. Sedan 32 år tecknas serien av en rånebo, Jonny Nordlund.

Kul och oväntat.


*****
 Här kanske du kan läsa artikeln.

Nä!

Det fick vara. Vi åkte hem redan efter frukost. 3 plusgrader, häll(hell-)regn, blåst, och snart juni månad. Någonstans går gränsen.

Visst hade vi kunnat sitta där och kura, men det känns inte som det är syftet, när man är i stugan. Mysa kan man göra mörka höstkvällar. Nu vill man vara utomhus. Gå i skogen. Sitta vid havet.

Nu blir det som det blir.
Kan ju roa mig med att betala månadsräkningarna. 

*****

Från vår ...

.. till höst. Synd bara att björkarna inte hann slå ut i år. 

Björkstammen är till för idruttande ekorrar. Vi har tyvärr haft dödsfall i tunnan när stocken inte var på plats.
*****

lördag, maj 27, 2017

Inget för skotträdda

Bistro Rånlandet serverade ikväll stekt röding med rotselleristomp, lök-, rallarros- och limemarinerade granskott.

Gott!

*****

Och givetvis ...

.. lyckades vi lösa problemet med slangvindan utan bruksanvisning, efter att ha kompletterat utrustningen med en extra kopplingstillsats. Den tillsats som, enligt mig skulle ha följt med från början och ingått i paketet.

Men nu är det fixat och invigt. Enkelt blev det att dra ut slangen till önskat ställe på hela tomten. Och framförallt enkelt att veva hem den igen. Superenkelt och magiskt, skulle det nog heta bland "innebloggare" och "jotjoobers".

*****

Jakten

Varje vår försöker jag hålla koll på vissa växter, för att ha ett hum om hur årstiden framskrider. Med tanke på den senfärdighet som hittills varit dominerande, så har jag inte haft någon större brådska.

Men så fick jag då tji i alla fall. För trots kylan och trots att snö legat kvar i skuggiga områden till för någon vecka sedan, så har vårfrylen redan blommat ut! Visst kunde jag hitta någon enstaka blomma, som fanns kvar i någon klase, men det var väldigt magert. Så var det med den jakten.

Därför blev det inga bilder. De som syns nedan är gamla.

Jag gillar vårfrylen. Snygg. Sparsmakad. Diskret står den där med sina vaniljgula och kaffebruna blommor.

Fin, eller hur?


*****

fredag, maj 26, 2017

Tar tandborsten ...

.. med mig och går ut på bron. Står där i ljuset; det ljus som är så generöst så här års, trots att klockan visar halv midnatt.

Jag borstar och lyssnar. Det är kallt. Bara fyra grader och sjunkande. Jag tittar upp på den stora björken vid ladan. Ser grenverket mot himlen. Inte något tecken på lövsprickning.

Orrar spelar på avstånd. En rödvingetrast försöker sjunga. Haren skuttar uppför vägen.

Jag huttrar till. Går in. Gör mig klar i badrummet.

Natt.
*****

Sommaren bjuder ...

.. inte till ordentligt, tänker jag där jag sitter och intar en sen frukost. Jovisst - Solen skiner rätt frikostigt både dag och natt. Men någon vidare värme blir det inte, mer än tillfälligt och obeständigt. Inget att lita på, alltså.

Idag har utlovats svalare. Det stämmer. Frisk nordlig vind över fjärden med vita gäss. Och jag menar inte fåglar. Badvänligt ser det inte ut.

Flugsnapparen ser lite vilsen ut där den sitter och spanar efter mat. Det kan inte vara så enkelt.

Själv åker jag snart och handlar.



*****

torsdag, maj 25, 2017

Middag för tre

Vi låter oss väl smaka av en god fiskmiddag. En gäst föredrar den vegetariska buffén nedanför altanräcket.

*****

Det där med bruksanvisningar

Alla som har erfarenhet av trädgårdar har förmodligen också god kunskap om hur vattenslangar kan bete sig. De måste vara släkt med exempelvis julgransbelysningar och andra ljusslingor på nära håll. De kan korva till sig, nästan slå knut på sig själva eller rent allmänt trassla och bråka med sin ägare.

Till vår tomt köpte vi i fjol ny slang. Rejäl sådan av tysk kvalitet. 50 meter lång är den också. Och hur noggrant och snyggt man än virade upp den på sin vinda på väggen, blir den vresig och omöjlig att hantera, när den ska användas.
 - Vi skulle ha köpt den där slangtrumman som man vevar upp slangen på, sa vi.
Men den var väldigt kostsam. 1100 kronor.

Men nu slog vi till. Och idag skulle den invigas.
 - Det kan väl inte vara någon match, tänkte vi.
Men då tänkte vi inte färdigt. Den så kallade bruksanvisningen var fullständigt förutsägbar och konstaterade bara vad vi redan förstod bara av att titta på mackapären. Fem rader onödig information bara.

Jösses vad vi fick fundera.
 - Vad ska det här munstycket vara bra för, undrade vi förbryllat. Och det här på insidan?
Hur vi än gjorde fick vi inte klart för oss hur det skulle fungera. Tills våra kloka hjärnor konstaterade att ytterligare en slang med lämpliga kopplingar krävs. Men se, det var det ingen som talade om, eller skrev i instruktionen.

Så det blev ingen invigning idag. Vi måste iväg och handla fler grejer.

Tänk att det där med produktbeskrivningar och bruksanvisningar ska vara så svårt. Har bruksanvisningsredaktören någonsin sett, eller ens närmat sig den mackapär hen ska skriva om?

Betvivlas! I de flesta fall.


*****

Inte ...

.. då, den 13 maj. Men nu!


*****

onsdag, maj 24, 2017

Grattis till oss

Eget vatten från jordens innandöme, eller åtminstone 57 meter nere i jordskorpan, är en välsignelse när man vill nyttja fritidshuset året om. Och eftersom samfälligheten erbjuder vatten endast under barmarkstiden satsade vi på att borra.

Vattnet var rikligt. Borrhålet svämmade nästan över. Gott och av bra kvalitet var det också. Förutom en sak. Det innehöll den lömska, radioaktiva, lukt- och smaklösa gasen radon. En bra bit över gränsvärdet på 1000 bequerel per liter vatten. Betraktas därför som otjänligt.

Ett tråkigt bakslag på en dyr investering.

Filteranläggning blev ett måste. Och nu har vi testat vattnet igen ett år senare. Resultatet blev 2 (!!!) bq per liter.

Jippieeee.

*****

Nä, nu går jag ...

.. till mitt gamla jobb och sprider lite kultur i fikarummet. Gamla numret av tidningen Vi och Filter kan fler behöva läsa. Och man ska ju inte slösa. Returanvändning är bra.

Tyvärr har det blivit så att det där med returanvändning har börjat förflackas. Det gäller i och för sig ett annat begrepp: Förnyelsebar.

Det pratas om att vi, genom att använda el från vattenkraftverk, använder förnyelsebar el. Que??? Jag har då inte fått några propåer om att jag ska lämna tillbaka min använda el någonstans, för återanvändning.

Har jag missat nå't?

*****

tisdag, maj 23, 2017

Så vaknade vi ...

.. till nyheter, som nästan börjat bli vardagsmat. Terrordåd. 22 unga liv till spillo. Familjer i djup sorg. Mänsklig tillit urgröpt. Religion urartad till idioti.

Vänjer vi oss. Har vi något val?

*****

måndag, maj 22, 2017

Åter i stan

Läget är lugnt.

 
*****

Vår- och ...

.. experimentsådden klar. Nu gäller det.

Två sorters broccoli och nyazeeländsk spenat ska vi nu vänta på. Sistnämnda blev stor succé för 5 år sedan. Vi kunde till och med ge bort stora påsar till matglada vänner. Men sedan har det varit knapert på den fronten. Nu är all jord utbytt, så nu är det bara skötsel och väder sim fäller avgörandet. Plus en och annan hare, som vi förstås måste överlista med hönsnätsstängsel när grönskan börjar titta upp.

*****

Gud så ointressant och ...

.. trist jag skriver. Inte en enda kommentar från läsekretsen på de 9 senaste inläggen.
Men jag skriver väl inte tillräckligt gullesnuttgulligt om läppförstoringar, eller "Fiiiin du e-inlägg", förstås.
Kanske skulle börja.
Hm!
*****
Fast Norbergianblue kan man lita på. Och Elisabet. Och Monet. Och Biggan Bergman.

Vad är nu på gång

Grannen Greta, eller rättare sagt, före detta grannen Greta, (Stugan är numera döttrarnas.) kommer med raska steg nerför vägen. Lite echaufferad med jackan fladdrande nedanför axlarna. Hon är en pigg dam. Förmodligen är hon på litet besök för att kolla vattenledningen, efter att hon fått veta att sommarvattenledningen nu äntligen satts i bruk. Rekordsent. Döttrarna, som bor med sina familjer i sydliga nejder, kommer inte förrän i juli och augusti.

Tio minuter senare kommer en hare i raketfart nerför samma väg och rusar in på Gretas tomt. Undrar vad den fått veta, som har så bråttom att kolla in läget. Det är kanske så att den har fött sina ungar under Gretas stuga. Det har hänt förr.

Och tydligen har harmamma på något sätt kontaktat en släkting, för efter ytterligare tio minuter kommer ännu en hare galopperande i överljudsfart på samma rutt ner efter vägen.

Vad är det som händer?

Nåja. Vi får väl se. Nu kom i vilket fall Gretas sambo i bil. Förmodligen för att hämta Greta. Eller kanske för att kolla hur långt våra lupiner vid vägkanten har kommit. Han är mycket imponerad över dem varje år.

Hararna får nog klara sig själva.

Det är mycket att hålla rätt på här på landet en måndagmorgon.


*****

söndag, maj 21, 2017

Rånlandet 21 maj kl.23.07

*****

Den årliga traditionen ...

.. med "svedjebruk" ägde rum idag, så snart styrelsemötet i samfälligheten var avslutat. Allt gick geschwint. Fjolårsgräset brann lugnt och fint. Och jag stod alldeles nära, utrustad med högeffektiv vattenslang och eftersläckte.

Så du behöver inte oroa dig.

*****

Nog för att vi har ...

.. soligt och fint. Men det skulle inte skada med några extra grader.

Jag kan inte föreställa mig att vi haft helt bruna gräsytor med snö på så sent som 21 maj, under de snart 15 år som vi haft stugan i skogen vid havet.

Försökte gräva ner några krolliljeknölar i perennarabatten igår. 15 cm ner var det hårt. Tjäle!

Och jag kan förstå varför. Kylan kom i höstas. Men ingen snö. Den kom ju inte förrän i januari-februari.

Då blir det som det blir.

*****

lördag, maj 20, 2017

Rånlandet 20 maj kl 21.50

*****

Dagens dont

Vet egentligen inte varifrån jag fått ordet dont. Men det passar bra för denna lördag. Frakta avfall till återvinningen följt av färd till Storheden (handelscentrum) för träff med bästa fiskhandlaren. Gravad lax, röding, torskrygg, fiskbiffar m.m. Sedan hemåt igen.

Kaffe och bulle innan vi satte igång med jordbruk, komposttömning, tserrassmöblering och en del annat av vår-/sommarförberedelser som normala år brukar vara fixade i början av maj. Men den här majmånaden är ju inte som den brukar vara, och då får man väl rätta sig därefter.

Men nu är dagens dont förbi, och avkoppling anbefallen. Jag har dessutom ledigt från middagsbestyren, så jag har det extra förmånligt.

Trevlig lördagkväll.

*****

fredag, maj 19, 2017

Lunch på en av ...

.. stans bättre krogar. Det var ju så att vi skulle äta upp presenten till gårdagskvällens födelsedagsbarn, som egentligen fyller år idag. (?!!)

Vi bjöd alltså på lunch på detta trevliga ställe i Norra Hamn. Långlunch. För att sedan dra iväg på helgförberedelser och transport till stugan i skogen vid havet.

Helgen kan börja.

*****

Vit hummer

Sedan jag började med att äta medicin för mitt förmaksflimmer (efter att aldrig har varit beroende tidigare) har mitt psyke förändrats. Det där låter ju väldigt allvarligt. Men jag försäkrar; än så länge (hehe) handlar det om beteendet nattetid. Någon fullmåne behövs inte heller. Och nej - jag är törstar inte efter blod. Sover gott gör jag också.

Men så är det detta med drömmar. Jösses, vilken fantasi min hjärna har. Varje natt drömmer jag. Tydligen beror det på medicinen. I alla fall om man går efter bipacksedeln (-sedlarna), som ju likt bruksanvisningar till i stort sett vad som helst som man köper, uppvisar en fantasirikedom värdig en ..... Ja, jag vet inte vad.

Men enligt dessa publikationer ska det vara mardrömmar. Det kan jag helt och hållet förneka. Mina drömmar är vridna, surrealistiska, detaljrika, men alltid roliga.

På morgonsidan idag var jag någonstans i främmande land. Inget direkt exotiskt, men det var i vilket fall inte här hemma, eller ens i Sverige. Jag gjorde ett besök hos några som hade ett hus högt upp på en vacker kulle. Tänk villan i TV-programmet Mästarnas mästare, om den är bekant. Vi stod för tillfället på den vackra stenterrassen och minglade. Inga drinkar, eller så, utan bara prat. Av någon anledning fanns också ett holländskt par med, en äldre farbror i stora glasögon med sin trevliga och glada fru. De stod och höll om varandra så fint.

Plötsligt vänder jag mig om och ser på den lilla gårdsplanen att det ligger fisk på marken en bit bort. Det ser ut som råa laxbitar. Naturligtvis ställer jag frågan om varför.
 - Åh. Det är humrarna, sa värdinnan.
 - Jaså, sa jag och såg förmodligen ut som ett frågetecken.
 - Jo, vänta en stund, så förstår du.
Någon mer förklaring fick jag inte, men nyfikenheten bestod, när vi pratade vidare.

 - Nu, sa plötsligt någon i det rätt stora sällskapet, och alla vände sig om och tittade.
Där vid laxen satt plötsligt en hummer och nöp av laxen för att äta. Hummern var vit. Kritvit, med lite snygga svarta teckningar på stjärten. Lite grafiskt.
 - Har ni vita humrar, frågade jag.
 - Jo, de är väldigt exklusiva, men vi har specialiserat oss på dem.

Det blev inte så mycket mer snack om det, utan vi stod där och kollade hur hummer efter hummer kom fram till matningen. Men tillslut kunde jag inte låta bli att fråga.
 - Men, vad blir det för färg på dem när det tillagas.
 - Rode.
Sa den holländske mannen, där han stod och höll om sin fru.

Jag vaknade. Klockan var halv sex.

*****

torsdag, maj 18, 2017

Tårta ...

.. är alldeles för gott. Lägg därtill minst sju sorters kakor, så förstår du hur jag känner det just nu.

Anders fyller år imorgon. Vi uppvaktade idag, eftersom han inte skall vara hemma imorgon kväll. Men det har sitt pris. Man blir liksom däst.

Vår present till honom äter vi upp till lunchen imorgon.
Räkna ut det, den som kan.

Den var god, blåbärsprinsesstårtan. Och snygg.

*****

Dagens två första insikter ...

.. har jag kommit på alldeles själv. 

 Nämligen att
  • köttbullar är färskost
och att
  • fullkornsbröd bör bakas utav helvete. 
Så kul är jag!

*****

onsdag, maj 17, 2017

Nu hoppas jag ...

.. på en islossning för hela världen. Det är vad behöver.


*****

Får riksdagens ledamöter ...

.. göra precis som de önskar? Att som politiker plötsligt byta parti och sitta kvar. Det tycker jag verkar helt uppåt väggarna konstigt. Bli inröstad i val och sedan svika väljarna genom att byta inriktning, som Patrick Reslow (m)->(Sd).

Ordningen borde väl vara att man i så fall säger upp sin Riksdagsplats, och sedan försöker bli invald till det nya partiet vid nästa val. Det vore mer demokratiskt.

*****

Åh, vad jag tycker ...

.. att "världsledare" är rent barnsliga.  Nu har Trump gjort bort sig igen. För vilken gång i ordningen vet jag inte. Nu skyller han ifrån sig, som en trotsåldersunge (Högst 6 år gammal.) och säger att han minsann inte skvallrat något för Rysslands utrikesminister Lavrov. Och nu säger Putte att det minsann inte hade skvallrats. På mig låter det som att det är precis det som hänt.

Allt låter så genomskinligt.

Sedan har man ju tydligen kommit på att Trump också har "beordrat" den avskedade FBI-chefen att hålla tyst om Rysslandskopplingarna med förre säkerhetsrådgivaren Michael Flynn. En sak som om det dras till sin spets, skulle kunna innebära olagligheter från trumpnissens sida. 

Och republikanerna i USA börjar ledsna. På röran. På den dåliga marknadsföringen för dem.
Låt oss hoppas att något görs.

Helst igår!

*****

tisdag, maj 16, 2017

En skruvdragare ...

.. har jag köpt.  En ny, eftersom den gamla gett upp. Men det var efter att jag ätit vårens sista så kallade Nymanslunch. Vi, som jobbade på Nyman & Schultz (senare  American Express) har en facebookgrupp, där vi ibland samlar ihop oss för att gå på lunch tillsammans. Om alla skulle komma så blev det ett bord för 20 personer, men många är spridda för vinden. Någon jobbar i Piteå, en annan i Boden eller Stockholm, och en tredje hittar man ibland i HongKong, eller i Los Angeles. Så att samla alla är fysiskt omöjligt. Idag blev vi ändå 9 personer, vilket är bra.


Att tiden går märks på att tre av oss nu nått paradiset, det vill säga pensionärstillvaron. Men det märk också på att krämporna avhandlas först av allt. En bruten axel, ett par rossliga stämband, en inflammerad axelsena, lite hjärklaffar och förmaksflimmer hann vi med. Allt det redovisas för övriga medlemmar, som inte är närvarande i gruppen. Men sen ... Vi försöker ju få fler att komma, så vi lägger ut en och annan klipphängare, t.ex. "...en hel del annat, som stannar inom gruppen. (Ni skulle bara veta!)"

Trevligt är det. Mätta blev vi på Thailändsk kycklinggryta eller panerad strömming. Några av oss blev kvar lite extra tid, eftersom inget jobb knackade på axeln.

Den brutna axeln var sjukskriven, en var ledig och sedan vi panchos förstås.

*****

måndag, maj 15, 2017

Luleå 15 maj kl 21:39, Norra hamn


*****

Så kan det gå till

En solskenshistoria som en av mina arbetskamrater fick uppleva idag förtjänar att återberättas. Hon berättade på Facebook.
Idag har jag träffat en vardagshjälte. Var och handlade mat på Konsum och insåg i kassan att kortet var hemma. Då kommer en ung kille fram med en femhundring och säger "Här, du kan ta den här och swisha mig". Han inväntade inte ens på att jag swishat utan gav mig bara sitt visitkort och sa att jag kan fixa det sen.
Blev SÅÅ glad, så fint gjort! Tack så mycket Tobias Granström, Granis Marktjänst. Du gjorde min dag!
Roligt att konstatera att det finns tillit i dagens värld.
*****

Jag blev ju lite nyfiken ...

.. när en bekant tipsade om att han hade sett salskrake och snatterand "i tjärnen vid Örnäskyrkan", när han var ute med hunden på morgonen. Salskrake är en av de vackraste sjöfåglar jag känner till och den rastar bara här i trakterna inför vidare flytt upp till arktiska hav. Men man ser den varje år.

Men så var det det där med "tjärnen vid Örnäskyrkan".
- Vad menar han. Där finns ju ingen tjärn, tänkte jag

 - Menar du vid Aronstorp. Det är en havsvik. En del av Hertsöfjärden, skrev jag åt honom på Facebook. Men det är ju minst en kilometer från kyrkan.
 - Nä, det var mellan kyrkan och Green Cargos bangård, skrev han tillbaka.
 - Jaha, tänkte jag. Han menar Malariaviken. Men den ligger ju en halv kilometer, minst, från kyrkan.

Nåväl - det var den "tjärnen" han menade och därför beslöt jag att ta en runda för att spana. Vädret kallt och soligt. Rena vintern.

Inte såg vi någon salskrake, eller någon snatterand heller. Där fanns bara några trutar, gräsänder, två rödbenor, några viggar och ett par bläsänder (Du vet den där anden, som visslar så fint. Och har så fint latinskt namn.).

Och nu förstod jag. Den där Örnäskyrkan var inte Örnäskyrkan. Det var den katolska kyrkan han menade. Man får förlåta en före detta Sorselebo. Du ser kyrkans torn skymta till vänster i bild.
 -  Bra att ni redde ut det, jag undrade också hur jag hade kunnat missa en hel tjärn , kommenterade en annan bekant i samma facebookinlägg.

Malariaviken. Ligger ett stenkast från den skola jag gick i trean, fyran och femman. Här åkte vi skridskor på gympatimmarna ibland.
 *****

"Och nu ska den ut ...

.. på turne i landet", konstaterar Kulturnytt i P1 yrvaket, om Joakim Rindås uppsättning Landet inuti, som nu hittat till Bagarmossen (Tänka sig ... Stockholms tassemarker!), efter att ha turnerat i norra Sverige sedan i slutet av mars (!). Men det räknas väl inte till "landet", kanske.

Själv missade jag den, när den gavs i Boden den 06 april, då jag råkade befinna mig i kulturskymningens Stockholm.

Jäklar! Jag får väl åka till Ödeshög. Den skulle ju dit. Det hörde jag.

*****

söndag, maj 14, 2017

Naturen ger

Vi åkte hem till stan på eftermiddagen. Hade egentligen tänkt stanna till imorgon. Men det kallhamrade vädret med bara några få plusgrader och isiga vindar inspirerade inte till någon trevlig utevistelse. Att sitta inne och glo, är heller inte så kul i alla lägen.

Men helgen har bjudit på en del små upplevelser trots allt.

Järnsparven. Sällan sedd gäst.

Haren har en del kvar att göra för att kamoflera sig inför sommaren.
Ringduvan är alltid mycket vaksam. Minsta mänskliga ljud får den att ta till flykten.



Rödvingetrasten. Flitig sångare.

Orrtuppen är också mycket misstänksam.
Grodan på vägen var lite slö i kylan. Jag räddade den ner i ett dike för säkerhets skull.

Jordugglan patrullerar. Eller är det en blå kärrhökshona? Snillen spekulerar.
Uppdatering: Nu finns funderingar på att det kan vara en sällsynthet, nämligen en stäpphök. Spännande!
*****

Världen ligger öppen

Hört i P4 nyss:
"Emma har släkt i Norrland och därför kan hon prata pitebondska".

Undrar om jag, som har en syster i Svealand, behärskar älvdalska?
Hur undersöker man sån't.

Och nu kommer jag plötsligt på, att jag har en kusin i Götaland också. Jösses  vilka möjligheter som öppnar sig!

*****

lördag, maj 13, 2017

Bistro Rånlandets ...

.. huvudrätt blev ikväll citron- och lakritspudrad röding med dragonpotatis och karamelliserad rödlök och broccoli.

Gott!

*****

Brännbart

Äntligen kunde vi fyra av vår rishög, som har växt och växt i ett och ett halvt år. Vi vill ju helst att det ska vara vindstilla för att inte täcka in hela grannskapet i rök.

Idag var det ideala förhållanden. Dessutom ligger snö runtom. Liten risk för spridning. Så det var bara att tutta på.

I flera timmar har det brunnit. Men det har varit en härlig dag ute i det fria. Snöglopp och regnbyar var det löfte SMHI gett för norra Norrlands kustland och inland. Vi har knappt sett ett enda moln. Det är som vanligt alltså, när det gäller dessa svepande prognoser för vår del av Sverige. Fel!

Nu är det gjort för den här gången. I strålande väder, fågelsång och fikarast på altanen.

*****

Tussilagon blommar ...

.. inte.


*****

fredag, maj 12, 2017

Finbesök ...

.. på kvällskvisten.  Den har ännu inte hunnit byta om riktigt. Det var de där två kritvita öronen som avslöjade haren först. Baksidan av dem är helt kritvita och stack upp som ett lysande V bakom en tuva vid fågelmatningen.

Men sedan beslöt den att posera framför vår förstukvist.

Det tackar vi för.

(Bilden tagen genom oputsat fönster. Med mobilen.)

*****

Man kunde tro ...

.. att den här bilden skulle vara tagen i februari eller mars. Men så är det inte. Även om vår tomt nu är praktiskt taget snöfri (skuggiga partier undantagna), så dröjer islossningen på fjärden.

Björkarna sover ännu. Möjligen kan jag skönja den brunlila färg som grenar och kvistar får när saven börjat stiga. Men mer än så skvallras det inte om lövsprickningstider.

Vi får helt enkelt vänta.

*****

torsdag, maj 11, 2017

Kris

Lyssnar på rapporterna om det tåg, som igårkväll blivit fast på grund av ett elfel någonstans i trakten av Järna (Ca 5 mil från Stockholm), som tydligen ligger i en ofantlig vildmark.

Det blev mörkt.
Luften ombord blev dålig.
Passagerarna fick vänta i 10 timmar innan hjälp kunde ges.
Ingen mobiltäckning.
SJ lamslaget.
Trafikverket likaså.

Jag häpnar. Hur står det till i sydsverige egentligen?

*****

Fast

Jag hade väl inte tänkt följa de där tre dokumentärerna om Kevin-fallet, som nu visas i SVT1. Men ack, vad jag bedrog mig. Fastnade redan i början av det första avsnittet och kunde inte låta bli att se "tvåan".

Vad ska man tro. Naturligtvis måste jag ta i beräkning att filmaren vill ha fram vissa sidor av hur utredningen gått till. Men jag kan heller inte låta bli att tycka att polisen gör tabbe efter tabbe. Alla är pressade. Man har inget att gå på. Bevisen räcker inte. Inte heller vittnesuppgifterna. Barnens svar blir det som fäller avgörandet. Ett avgörande som inte går att göra något åt, eftersom de inte kan straffas. Det blir ett enda stort jaha.

Men jag måste säga att det är alltför tydligt, hur barnen manipuleras till att vara fogliga. Att svara som polisen vill på de ledande frågorna. Man vill väl göra farbror polisen nöjd, på något sätt.

Det behöver man inte vara särskilt psykologutbildad för. Det räcker t.ex. med mina gymnasiekunskaper i ämnet.

Och jag får en gnagande känsla av att någonting döljs. Att man för 19 år sedan egentligen inte ville rota vidare i ärendet, för att .... Ja, vadå?

Då var det bekvämare att få till en snabb slutsats, så att man kan lämna ärendet sedan. 

Inte kommer jag att kunna låta bli att se det sista avsnittet också.
Sedan får vi se vad följderna blir. 

*****

Symptom

- Oj, vad jag är tidig. Jag har ju gott om tid. Omjagskyndarmighinnerjagentidigarebusshejdå!

??? 


onsdag, maj 10, 2017

Jaha - Guld igen

Jag är ingen sportnörd. Speciellt inte vad gäller lagsporter.

Men visst kan jag glädjas åt att Luleå tog SM-guld ikväll. Igen! I slutet av april var det baskettjejerna som presterade. Ikväll kunde inte killarna vara sämre. Det blev vinst mot Södertälje.

Grattis till oss!

*****

Retreat

Gårdagen gick obemärkt förbi. Av någon anledning blev det bara så. Jag var lat på de flesta plan. Oinspirerad. Tänkte att, då kan jag väl vara lat, då. För en gångs skull. Som en enda lång retreat. Ensam hemma. Ingen att prata med. Slö, slapp och likgiltig.

Jag gick inte ens till gymmet. Det brukar jag ju göra på tisdagmorgnarna. Men sedan i söndags har jag haft en del symptom på lurande förkylning, med heshet och bomullshuvud. Du vet, när huvudet liksom inte hänger med. Det känns lite "stoppat". Tyckte därför att ett träningsuppehåll var aktuellt.

Men så ...

R messar och vill ha lunchsällskap. Kollega från före detta jobbet.

Det blir Havets Wallenbergare. Gott. En kopp kaffe, nej två. I alla fall för min del, eftersom jag blir sittande kvar, efter att R återgått efter sin lunchrast.

Hon berättade om sin resa med födelsedagsfirande. Hur hon också varit förkyld, men med feber och hade efter lång tid sökt läkare som sa att "två veckor är ingenting. Det är bara att vänta ut den". Hon var fortfarande hes. Ibland. Och bra. Ibland. Precis som jag känner igen det. Det är nå't som går.

Nåväl (Mitt favoritord). Jag går så småningom hemåt och lägger mig på soffan för att lyssna på lunchekot. Lat som Kronblom.

Men han gick väl inte och handlade sedan, va?

Det gjorde jag.
Två gånger, eftersom jag glömde smöret vid första besöket i affären.

*****