lördag, september 30, 2017

Antiklimax

Trots att jag befinner mig på ett betryggande avstånd från Göteborg, har jag egentligen bävat lite för den här dagen. Hur skulle det gå?

Nu vägrade de där småpojkarna att hålla sig till uppgjorda regler, och med undantag av några "små" skärmytslingar blev det en, i sammanhanget, lugn affär. Poliserna skötte det hela utmärkt, och det lilla (för det blev rätt litet, jämfört med de 1000 som nazisterna själva räknat med), gänget slussades tillbaka till sin utgångspunkt i Mölndal.

Kanske blir det något bakslag när brunskjortorna börjar fyllna till framåt lördagskvällen och får för sig att göra stan en gång till, vad vet jag.

Rekommenderar DN:s Niklas Orrenius artikel i dagens tidning.

*****

Som sälen

Efter-frukost-schwimmen på soffan och lyssnar på reprisen av Spanarna i P1.

Vi har ju ingen brådska.

Sälen på sitt grund borta vid Piltreven gör detsamma, minus radiolyssnande och soffa.

*****

fredag, september 29, 2017

Ribbing

Vi kommer att fortsätta. Vi kommer att hedra hennes minne. Varje gång vi sätter oss vid ett fint dukat bord.

Alla middagar har de senaste åren inletts, inte med en bordsbön (här har vi hunnit längre i utvecklingen), men med ett samfällt:
- Ribbing!

Detta för att påminna om att servetten ska ner i knät innan man griper tag i besticken.

Kanske utropar vi till en "skål" till henne också i fortsättningen.

*****

Vinter

Snart oktober. Dags att göra vinter. Sommarmöblerna från altanen åker in i förrådet. Ja, bara matgruppen. Fikahörnan får stå kvar. Den står ju skyddad under tak och kan mycket väl komma till användning någon solig dag.

Sedan vet vi att samfällighetens sommarvattenanläggning kommer att stängas nästa helg. Vi använder den under säsong. Men nu är det dags att trimma in vår egen anläggning, som ska göra tjänst i vinter. Alltid lika spännande.

Men rörmokartakterna tas fram. Sommarvattnet kopplas bort och sedan trycker jag på knappen. Man är ju lite orolig för att den där pumpen långt ner i underjorden (60 meter ner.) inte ska funka, efter att ha stått stilla i ett halvår. Men den hostar inte ens. Full sprutt från start.

Skönt. Nu kan vintern komma.

*****

Alltså ...

.. vad är det fråga om?

Fyra veckor med gråväder, med en halv dags undantag. Och fortsättning är utlovad.

*****

torsdag, september 28, 2017

Drar oss ...

.. till stugan i skogen vid havet på eftermiddagen, efter att vi käkat en god wienerschnitzel tillsammans med Daniel och Rigmor, kolleger till mig, som ringde och ville träffas på Roasters. Småsnack och rapportering från våra respektive liv.

Provianterar för helgen, men avvaktar avfärden lite eftersom SMHI lovat uppsprucket molntäcke senare på eftermiddagen. Men det sket ju sig. Grått med inslag av dimma. Med undantag av i förrgår har det nu varit gråväder här i fyra veckor. 

Man blir lite less, och trots att vi nyss kom hem från Kreta var det nära att vi hoppade på ett plan till Kroatien nu på söndag. Bra pris. Men vi höll oss i skinnet.

Det fick bli Rånlandet istället.
*****

onsdag, september 27, 2017

Kedi

"Den tredje största icke-engelsktalande dokumentären någonsin i landet". Det är USA som menas med landet. Blir man inte intresserad av att se en sådan film. Amerikanerna som annars aldrig tittar åt film som görs utanför deras gränser, utan att göra egna versioner. Nu senast En man som heter Ove, som ska få en amerikansk kopia. De kan väl inte läsa undertexter, förstås.

Men nu blir det svårt. Filmen Kedi är en turkisk dokumentär. Den handlar dessutom om katter. Närmare bestämt Istanbuls katter. Det är dem man får följa i filmen. Se livet ur deras perspektiv. Se hur de älskas och sköts om, även om de är gatukatter. De skildras inte som kollektiv. Var och en av de som är med i filmen porträtteras och får spela ut sina karaktärer.

Människorna omkring bryr sig om. Känner katterna som bekanta, eller vänner. Regelbundna besökare. Någon kommer alltid förbi på morgonen. En annan vägrar gå in för att tigga mat även om dörren står öppen. Den ställer sig istället på en bänk utanför fönstret och knackar på. Ihärdigt. Just den är också väldigt kräsen och eftersom det handlar om en restaurang duger inget annat än fint kycklingkött och Manchego.

Det finns förstås också människor som mer eller mindre vigt sina liv åt katterna och matar dem varje dag.
 - Det är min terapi, berättar en man. Efter min nervkollaps 2002. Jag hade aldrig blivit frisk annars.

När jag tänker efter handlar filmen inte bara om katter.

Den handlar lika mycket om människan.

*****

Vad är det för fel ...

.. på svenska? Kiruna stad håller på att flyttas. Det har vi hört en tid nu. Ett helt nytt centrum byggs sju-åtta kilometer från det nuvarande. Byggnader rivs i centrala stan. Men undantag finns, förstås.

En hel del kulturmärkta byggnader flyttas till säker plats, men inte till det nya centrumet, utan till ett annat område. Ett område som enligt mitt förmenande borde vara den nya stadskärnan. Det ligger nämligen så till att utsikten mot fjällvärlden tas tillvara. Från det nya centrumet kommer man bara att se skog och myrland, vilket för mig är helt oförståeligt.

Bland de byggnader som flyttas finns Hjalmar Lundbohmsgården. Stadens grundare bodde och arbetade där. Den har varit kulturminnesmärkt i långeliga tider.

Igår skedde flytten. I samband med det inbjöds till en flyttvandring. Det vill säga att kirunaborna bjöds in att vandra med huset från sitt gamla ställe till sitt nya. Flyttvandring är väl ett ord som täcker in vad det handlar om.

Men vad tror du det stod i media och i inbjudan?

Jo, välkommen till move walk. 

Kanske blev det move walk sale i stadens shops och boutiques afterwards.

Vilket fattigdomsbevis!

*****

Efter rutinmässig ...

.. provtagning hos morgonglada laboratoriesköterskor på hälsocentralen, försöker jag hitta hem.


*****

tisdag, september 26, 2017

Språka mera

Jag gick på en föreläsning ikväll på Vetenskapens hus här i Luleå. En forskare från Umeå universitet pratade om språkkunskaper.

Han presenterade en studie, som visar att människor som behärskar flera språk håller hjärnan i trim längre upp i åldrarna. Detta oavsett om man vuxit upp tvåspråkig eller lärt sig andra språk i vuxen ålder.

Fördelarna är flera. Effekt har visat sig även på andra områden om man är flerspråkig. Simultanförmågan  blir  bättre rent generellt. Man  blir bra bilförare till exempel.

Men en annan bra verkan är att demens, så att säga hålls på avstånd längre upp i åldrarna. Det gäller bara att hålla språkkunskaperna vid liv.

Tur att jag gick språklig linje på handelsgymnasiet! Läst engelska i åtta, tyska och franska i sex år, och sedan fortsatt med italienska, och finska i vuxen ålder.

Det blir mycket att träna.

Och jag är en jäkel på att köra bil.

*****

Socialt

Jag var först. Kunde välja vilket bord jag ville och slog mig ner på lunchkrogen, efter att jag varit hemma och duschat efter gymmet. Suovaspaj, eller kolja med kockens val av tillbehör. (Det visade sig senare vara kummelfilé.) Jag tog kummel. Suovas har jag ju hemma.

Folk börjar droppa in, och snart kom ett sällskap på tre och blev placerade vid bordet intill mitt. De frågade mig vad jag rekommenderade. De var inte från stan. Tror de var jokkmokksbor.
 - Här är det mesta gott, och det var min kummel.
De valde suovaspajen, åtminstone två av dem. Den tredje gick på min linje.

Det visade sig att de var musiker. Pratsamma sådana. Och det blev snack om både det ena och det andra, tills min telefon ringde.
 - Är du kvar?
Jag hade ju suttit nästan en timme.
 - Jo, sa jag. Ska du komma hit kan jag sitta en stund till.
Jag hade ju kaffet odrucket.

A. ansluter. Jokkmokkarna tackar för sällskapet och säger hej. Jag och A. pratar husrivning och husbygge. De ska bygga nytt på sin stugtomt vid havet och har en hel del att göra med det innan bygget sätter igång i oktober. Delar av gamla huset ska flyttas. Den största delen tvärs över fjärden och bastun till en granne en bit bort.

U dyker upp och lämnar tidrapport till A. Han sköter hennes löneutbetalning och hon, som förresten är mamma till en före detta kollega till mig, stannar och pratar bort en stund.

Snart bryter vi taffeln, bara för att bli påsprungna utanför dörren.
 - Men jösses. Här träffar man på killar man inte sett på hundra år, sa L.
Jodå. Vi träffades sommaren 2016. Men det är ju också en stund sedan. L. berättar om sin resa till Monza och biltävlingarna där för några veckor sedan.
 - Men jag väntar på frun. Hon står förresten därborta.
 - Ja, just det sa jag. Hon är nyhemkommen från Mallorca, va.
Jag och hon har en gång i tiden jobbat tillsammans och har kontakt via Facebook. Hon anslöt till oss och ville veta allt om Chania, som det är 25 år sedan hon besökte. Då träffade vi varandra där. Hon vill veta om det var sig likt.
 - Finns El mondo kvar?

Vi blir stående en bra stund i solen, som äntligen gästspelar och sprider värme.
 - Nej, nu måste jag gå. Jag är pensionär, så jag har inte tid att stå här.
De skrattar.

Jag går några ärenden innan jag slinker in på mitt gamla jobb. Dels lämnar jag förra månadens Vi-tidning och Filter i lunchrummet. Försöker hålla den intellektuella nivån högt. Det uppskattas, får jag höra.

Men jag bokar också en liten resa och hinner prata bort en stund med nästan alla närvarande, innan jag går hemåt igen. Ångrar mig utanför dörren och tar motionspromenaden, nu när jag lika är ute.

Södra hamnpromenaden. Folk sitter och njuter på bänkarna. Ocean Surveyor med hemort Uppsala (?) ligger i hamn. Inte visste jag att den stan var en sjöfartsstad. Men det är klart, de har ju fyrisån.

Men sen gick jag hem. Nordegren och Epstein på P1.
















*****

Va???!

Men vad är detta? Himlen har fått andnöd! Den är ju alldeles blåååå. Jordens undergång.

Skämt åsido. Det är första gången jag ser en blåfläck i skyn sedan vi kom från Kreta för 10 dagar sedan. Och den vecka vi var bortresta var det katastrofgrått, vilket i och för sig inte gjorde något för vår del. Den veckan var himmelen dessutom vidöppen, och gud hällde hink på hink över nejden, samtidigt som han slog igång alla fläktar han hade. Det har vi hört berättas. Och det syntes också tydliga spår ute på Rånlandet.

Men nu blev det plötsligt solsken. Jösses vad jobbigt. Nu måste man ju börja kisa.

*****

måndag, september 25, 2017

Dagens goda ...

.. gärning, eller i alla fall den första. Man vet ju aldrig vilka fler jag kommer att strössla med.

Ser en bil, som parkerades i morse, fortfarande med lyset på nu vid lunchtid. Och naturligtvis ringer jag ägaren, mamman, som lånat ut sin bil till dottern.

Hon blir så tacksam.


Nu ska jag se vad mer jag kan göra för mänskligheten idag.
Den behöver hjälp.

*****

söndag, september 24, 2017

Dystopi - Är vi redan där?

Hittade en musikvideo hos Knapsu, som stämde till eftertanke. Kolla alla detaljer. Så träffsäkra.



*****

Vägen hem

Jag har alltid fått lära mig att höstfärgerna blir mer intensiva om sommaren varit torr.
Nu har sommaren lämnat en hel del i övrigt att önska vad gäller torka.

Och sällan har jag upplevt ett sådant höstfyrverkeri som i år! Min bild visar ett sparsmakat utsnitt av världen just nu. Det är mycket mer intensivt på de flesta håll.

Den som lärde mig om det där med torkan, måste ha haft fel.

*****

Lugnet ...

.. före stormen? Högtrycket håller i sig. Ett högtryck som är en skam för sitt skrå. Här har inte solen synts till på allvar på 14 dagar. Tur att jag varit på Kreta 7 av dem.

Nåväl. Lugnt är det i alla fall. På ytan.

Samtidigt oroar jag mig för vad jättebebisarna i USA och Nordkorea ska hitta på härnäst.

*****

lördag, september 23, 2017

Bistro Rånlandet ...

.. serverade ikväll en improviserad torsk- och laxgratäng med fänkål, morots"pasta" och kumquat, toppad med Västerbottensost.

Jo - Den gör vi nog om en annan gång.

*****

En blick ...

.. ut genom sovrumsfönstret från huvudkudden berättar att september månads modefärg på himlen håller i sig.

Grått, grått, grått och grått.

*****

fredag, september 22, 2017

Drar till landet

Fredag innebär ofta en färd till stugan i skogen vid havet. Så också idag, alltså.

Och bara för att göra det ordentligt, så gjorde jag det två gånger. Upptäckte nämligen att medicinasken i stugan var tom! Så det var bara att greppa ratten och köra in till stan en gång extra. Onödigt, men tyvärr inget att strunta i.

Gråväder trots högtryck. Sån't händer. Rätt milt. Hela 11 grader.

Och nu ska jag gå ut och hämta lite färska kantareller till middagen.

*****

torsdag, september 21, 2017

Hur kan jag bo här

Lyssnar till ett program som heter Stadsinspektionen i P1. Det är en kille som åker runt i Sverige och inspekterar städer. Mest ur arkitektonisk synpunkt. Väldigt intressant.

Han kom till Luleå en blåsig och snöig dag och beskärmar sig över hur ful staden är. "Byggd i ett manhattanlikt rutnät, som ger vinden fritt spelrum".

Visst blåser det en del i stan. Det förnekar jag inte. Men ligger centrum på en halvö, med hav, eller älv på tre sidor, kan man nog inte vänta sig lä i alla lägen. Inte ens om gatorna vore krokiga. Det sägs att städer byggda på det sätt som Luleå är byggt, passar bäst för Medelhavsmiljö där man behöver "ventilation" mot värmen. Min fråga blir då: Varför finns det så krokiga gator i t.ex. Chania på Kreta?

Husen i Luleå är också fula, fastslår han. De enda fina hus han hittar är fem stycken. Alla byggda på 50-talet. Jo, jag kan hålla med. Det finns en del fula "lådor" i stadsmiljön. Men i vilka städer gör det inte det?

Inte finns det några träd heller, beklagar han sig. Nähä! Hur många löv sitter på träden i Göteborg på vintern? Eller i Karlskrona, Gävle, eller Eksjö.

"På gågatan i Luleå epicentrum(???) finns heller inga människor", enligt reportern.
Jag visste inte att vi hade ett epicentrum. Och för att säga sanningen, så har vi inte det. Det där har blivit ett typiskt förstärkningsord, som journalister börjat svänga sig med, utan att egentligen veta vad ordet betyder.

Han hittar en del plusvärden också. Det kan jag inte förneka. "Men trots den motvind som staden och dess arkitektur mött sprudlar nu Luleå av livsglädje."

Så jag tror jag stannar här.



*****
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Såhär beskrivs epicentrum i t.ex. Wikipedia:
Epicentrum (antik grekiska: επίκεντρον) är den punkt på jordens yta som ligger rakt över den punkt som en jordbävning eller annan underjordisk explosion äger rum. Epicentrumet ligger rakt över hypocentrumet, det vill säga den faktiska punkt där energin frigörs. Seismiska vågor förökar sig i en sfärform med centrum i hypocentrum.
Epicentrum används också för att ange centrum i andra typer av katastrofer så som till exempel nedslagsplatsen för en meteorit eller komet. I dagligt tal används ofta epicentrum felaktigt som synonymt med ordet centrum.


onsdag, september 20, 2017

UG

Det är inte utan att, jag blir mörkrädd, när jag ikväll ser Uppdrag granskning. Det handlade om Sjöfartsverkets upphandling av nya räddningshelikoptrar. Det mesta verkar ha gått fel. Åt helsicke fel!

Allt ifrån regler kring offentlig upphandling, till interna rutiner, dokumentation, och så vidare verkar medarbetarna sakna kunskap om. Amatörmässigt. Statistik och journalföring har förvanskats. "Förskönats", som reportern konstaterar. Som så många gånger tidigare saknas grundkursen med stor G. Och det verkar handla om sunt förnuft. Men den kulturen odlas inte inom verket.

Men hög lön och avgångsvederlag ska de ha.

Nä - Byt ut hela rasket från grunden. Vi får lita till motsvarande verksamheter i våra nordiska grannländer under tiden. Det verkar funka bättre, vilket också visat sig vid ett par tillfällen det senaste året. Det är bara att låta staten teckna ett interimsavtal med norska, danska och finska motsvarigheterna så länge.

Jag skäms!

*****
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Skörd ...igen

1.2 kg nyplockade kumquats. Det blev dagens skörd på vår balkong i stan.
Härliga, stora (dubbelt så stora som de jag såg i affären), citrusdoftande och fantastiskt goda. 

Kanske gör jag marmelad av en del. Upptäckten av en brödrost i vår lägenhet i Chania i förra veckan, fick ju flera att anse att vi borde skaffa en hemma också. Och då kanske marmelad blir extra aktuellt. Men vi är ju normalt inga marmeladmänniskor och i kylen står redan en rejäl burk från augustiskörden, så jag får se hur det blir. Kumquat är gott i sallad också. Eller att tugga i sig som de är. 

Har en känsla av att de dessutom innehåller en hel del nyttigheter.

*****

Det här med kommunikation

Roliga skyltar, som blir roliga bara för att de är feltänkta, eller otänkta, hittar man då och då. Annonstexter kan också bli tokiga ibland. Som t.ex. när COOP annonserade om "Lavarökt skinka" och jag ifrågasatte vid vilken vulkan de hade rökts.

En före detta kollega på resande fot hamnade igår på ett hotell i Östersund, där hon fann följande lilla meddelande på rummet:

        Vi hoppas du får en skön natt här hos oss. Vi har renoverat ditt rum,                                                                                                  men som du ser så har vi tyvärr inte fått alla våra sängar än.
--------

En påse chips och en flaska vin stod framdukat.

Jag frågade: Har du alltså fått ett rum utan säng? Och nu vill de alltså att du ska dricka dig full och somna ändå! Hm.

Hon svarade: Visst är det smart!?  :-D 

*****

tisdag, september 19, 2017

Det här med appar

Visst blir vi mer och mer beroende av våra mobiltelefoner. Inte minst av de appar man kan installera. Men rätt praktiska kan de också vara.

Jag har sedan några år en app, som gör att jag kan läsa av elförbrukningen i stugan. Visserligen med 1-2 dygns fördröjning. Men ändå. (Luleå Energi har lovat att vi ska få en ny elmätare installerad, så att vi kan få omedelbara uppdateringar. Lajv, så att säga.)

Idag, när jag tittade in på appen såg jag att ingen el registrerats sedan i torsdags. Inte för att vi har risk för vattenledningar som fryser. Det är ju inte riktigt vinter än. Men i frysen finns ju en del läckerheter som man är lite rädd om, så beslutet kom snabbt i morse. Jag åker ut och kollar.

En vinter för några år sedan hade vi samma fenomen och kom från en skidresa i Levi (Finland), när jag i bilen upptäckte frånvaro av förbrukning. Nu var det mitt i vintern och vi tog naturligtvis den lilla omvägen för att kolla. Och mycket riktigt. Det var strömlöst. Jordfelsbrytaren hade gjort sitt av någon anledning. (Jo, vi hittade felet rätt snabbt och åtgärdade det.) Men i badrummet hade det frusit. I toaletten var det ett isstycke. Men tack och lov hade inget gått sönder, förutom ett rör till duschen, som "sprängts" loss. Inget större mankemang. Fixade det själv.

Nåväl. Idag när jag kom ut kunde jag raskt konstatera att allt var i sin ordning. Tydligen fel på rapporterna från elmätaren till appen.

Men jag fick mig en tur i vackra höstfärger. De har kommit rekordsnabbt. När vi för 10 dagar sedan reste till Kreta syntes de knappt.

Lugnet återställt. Renfilé, löjrom, suovas och annat mådde bra i frysen.

I byn hittar kossorna ätbart i torrgräset.

*****

måndag, september 18, 2017

Vem vet

Jag håller på att plöja mig igenom 579 sidor spänning utöver det vanliga. Det var länge sedan jag läste något så ruggigt.

Den här boken handlar om vårt sårbara samhälle. Ett samhälle som blir mer och mer digitalt. Det är inte utan att jag ser likheter, eller möjliga jämförelser till det som utspelat sig här i Sverige i verkligheten under sommaren. Transportstyrelsen, till exempel. Och nu Rikspolisen.

Här handlar det om okända krafter, som hackar sig in i vitala system. Eller är det en enda kraft? Har utvecklingen börjat skena av sig själv .....?
Läs den om du vågar.

Nä - nu måste jag stänga datorn.

Jag har 67 sidor kvar.

*****

söndag, september 17, 2017

Som om ingenting hänt

I går morse kom vi plötsligt på att vi hade en brödrost i vår lilla lägenhet. Det blev en trevlig ny dimension till frukosten. Vi har ingen brödrost hemma. Det har liksom inte varit vår grej. Visst är det gott, men samtidigt ska den placeras på något bra, tillgängligt, men inte platskrävande ställe. Lös det, den som kan.

Idag blev det förstås också rostat bröd. Av annan sort. Men så gott. Kanske får vi överväga ett inköp, trots allt.

Det var lite kyligare idag. Bara 19 grader i natt. Och vi som hela tiden tackat för att vår balkong har skugga i stort sett hela dagen. Vi har ju sett hur andra undviker att sitta på sina på grund av värmen. Men både vi och frukosten satt bra.

Och nu till middagen är vi hemma. Allt uppackat. Smutstvätten i tunnan. Med vedmod tänker jag på att sommarkläderna nu ska vinterförvaras. Shorts, t-skjortor, pikétröjor, sommarskor. Allt det där är nu inaktuellt.

Middag har vi också hunnit få i oss. Det är liksom trolleri. Raskt har vi förflyttat oss över hela Europa i syd-nordlig riktning. På fyra och en halv timme.

Från en värld till en annan.

*****

lördag, september 16, 2017

Efter en ...

.. formidabel lättjans dag, passar vi på att gå ner till småbåtshamnen för att titta till förtöjningarna innan hemfärden imorgon.

Det var det.

*****

På väg ...

.. till stranden träffade jag en, som inte riktigt gnuggat sömnen ur ögonen.

Det hade jag; redo att möta dagen, som blir het. Flaggorna hängde som snören efter stängerna. Cikadorna öronbedövande. Man tror man fått ett tinnitusskov.

*****

fredag, september 15, 2017

Det där med ...

.. mysbelysning är inget för grekerna.

Men man får väl vara tacksam för att det åtminstone finns "lampskärmar". Det har inte alltid varit så.

*****

Plötsligt får vi ...

.. ett meddelande:
"Hej. Vi har just ätit frukost och tänker åka till Chania idag. Känner ni för att träffas för en kaffe, eller lunch?"

Det är  bekanta från Luleå, som vi senast träffade på skidutflykt på havsisarna i vintras, då vi av en slump träffade dem i en raststuga.

Jovisst vore det trevligt, tänkte vi. Efter några ärenden träffades vi vid fontänen i hamnen i stan. A och K tillbringar två veckor i Rethymnon.och hade tagit bussen de sju milen till Chania.

Det blev pratsam och trevlig lunch på en av hamnkrogarna. Och lååång. Flera timmar blev vi sittande.

Tänkte på att vi inte hade känt varandra om inte jag hade varit stammis på lunchrestaurangen där deras nyzeeländske svärson då jobbade. Så kan det gå. Benke kände till A genom jobbet. Inte kolleger, men i närliggande branscher.

Vi skildes åt efter grekiskalektioner och kartstudier. De ville ha lite tips.

Vi gick åt vårt håll. En sen eftermiddag på stranden, med dopp och bra bok och ett blogginlägg.. Det här sänds live. Man är ju modern.

*****

torsdag, september 14, 2017

Ännu en dag

Idag hade gårdagens friska vindar, lugnat sig. Och det blev istället en stekhet variant.

Vi beslutade oss för att spara strandlivet till eftermiddagen och strosade iväg till stan. Vi ville bland annat till saluhallen. Där har vi alltid köpt på oss ett antal påsar med kryddblandningar.
- Spässöl spajsis for fiss, är ett klassiskt uttryck härifrån sedan mitten och slutet av 80-talet, då vi var här varje år. Ursprunget var en rar och rynkig gumma som gärna ville göra reklam för sin produkt.

Det blev både fisk- och köttkryddblandning, samt ett kretensisk rökt örtsalt, som vi träffade på under en middag på stan. Men dyr var den. 9.90 euro för en fylld liten flaska.

I övrigt gjordes inte många knop, eftersom termometern sprang upp och över 30-strecket. Det blev en frappé och en stunds folkstudier, innan vi släntrade hemåt till en sen lunch på bara grönsaker, följd av vila på stranden, bad och undervattenssimövningar.

På kvällen höll vi på att äta ihjäl oss. En bra restaurang serverade enorma portioner av både för- och huvudrätt. Det var inte tal om att äta upp allt på tallriken.
När kyparen frågade om han fick servera Raki och dessert "on the house", ville vi säga nej tack, men han envisades. Ville se oss lyckliga, sa han. Så fick det bli, innan vi bröt upp, hälsade kaliorexi till damerna vid bordet intill och långsamt, mycket långsamt strövade hemåt i kvällen.

Så fick det bli.





*****

Cement

Varför får jag inte sova, som jag vill? I och för sig kan jag inte klaga på sömnen, när den väl inträffar. Och det gör den. Ofta, dvs. flera gånger per natt. Alldeles särskilt här i Grekland, men ofta ute i andra länder också.

Visst ändrar man vanor och tider, när man är på semester. Men en vital sak ändrar man inte på. Och där har vi anledningen till att jag väcks. Det gäller huvudkudden. Den ligger pall, om man så säger. Väger sisådär 13 kilo, sträcker sig över hela sängens bredd och vägrar bestämt att forma sig efter mitt önskemål. Ja, den formar sig överhuvudtaget inte.

Ett tag trodde jag att man här stoppat i en överbliven cementsäck i örngottet, efter någon större tillbyggnad eller renovering. Men då hade nog inte 13 kilo räckt.

Nä, det är bara att acceptera. Sov på rygg, med huvudet vinkelrätt mot kroppen! Kanske en stund på ena sidan också, så att nacken får böjas i riktning mot axeln.

Men hitta för guds skull inte på att ligga på magen. Då får atlaskotan en knäck.

Längtar hem! *)

*****
*)Nä, skojar bara.

onsdag, september 13, 2017

Apropå ...

.. vatten, som avhandlades i mitt förra inlägg, så undrar jag lite blygsamt vad vi gör för fel hemma i Sverige.

Här lyser gräsmattorna gröna. Poolen är full med vatten, inte bara vid vårt hotell. Inga propåer om att spara på vattnet, som är av bra kvalitet. Ingen fara att dricka.

I Sverige har vi vattenbrist på sina håll i de södra delarna av landet. Vattningsförbud och andra restriktioner. Jo, det har varit en rätt torr sommar här och där. Men nog har det också regnat en hel del.

Senast det regnade här på Kreta var i april. Termometern har stadigt stått på 30 grader och däröver. 40 vid några tillfällen.

Men vatten finns.

*****

Högmod

När vi åt frukost reflekterade jag över det faktum, att här sitter jag och sätter i mig mycket annat än vad jag är van vid hemifrån. Brödet är annorlunda. Yoghurten likaså. Och inte heller ser müslin ut som hemma.

Hemma har vi förförts av Brämhults juice i olika former. Motsvarigheten har vi inte hittat här. Inte ens vanlig juice verkar finnas i affärerna. Det närmaste man kommer är något som verkar utblandat med vatten och kallas "nektar". Men den kompletterar vi med färska nektar(observera vitsen)iner.

Men det jag egentligen skulle komma till, är att jag aldrig någonsin haft problem med magen, när jag är i Grekland. Den är så harmonisk och funkar precis som hemma. I Frankrike är det "obligatoriskt" med någon, eller två dagar då jag känner mig risig.

Och här i Grekland dricker jag till och med kranvattnet! Det har jag alltid gjort.

Så nu kommer väl "fallet" efter ett så flagrant högmod.

*****

tisdag, september 12, 2017

Av en slump ...

.. hamnade vi ikväll på en genuint grekisk taverna. En väldigt trevlig och glad tjej rekommenderade kvällens rätter och vi fastnade för lammgrytan. Det var rätt val. Väldigt gott.
Naturligtvis startade vi med mia choriatiki och enna tsatziki. Och även det naturligtvis, blev vi bjudna på en liten dessert beledsagad av en raki innan vi tackade för oss, fick ett glatt leende till svar, och vandrade hemåt vårt hotell.

*****

Vi gjorde nog rätt

Natten var stormig, ja åtminstone väldigt blåsig. Vaknade många gånger av att jalusin i den öppna balkongdörren slog hårt i väggen. Men stänga kunde vi inte på grund av värmen i lägenheten.

Gryningen kom och den var kav lugn. Inte en enda rörelse i luften. Havet brusade av kvarlämnade dyningar.

Vi hade bestämt oss att vända lite på programmet. Vi tar en dag i stan och ser oss omkring. Sedan drar vi till stranden på eftermiddagen och avslutar med ett dopp i solnedgången.

Nu var det ju så, att när vi väl kommit igång så återvände blåsten med full kraft. En ettrig nordanvind piskade upp havet ordentligt. Men egentligen kändes det rätt behagligt. Tempen låg ju på 28-29 grader, trots allt.

Ett mål hade vi. Trots att vi varit här i stan tio, elva gånger, har vi konstigt nog aldrig besökt det gamla fyrtornet, byggt av venetianarna någon gång i slutet av 1400-talet. Det har bara inte blivit av. Sagt och gjort. Sedan blev det mera planlöst flanerande. En frappé på ett hamnkafé, och sedan vidare i gränder och längs promenader. På vägen hemåt, stannar vi till för en sen lunch. Det blir oftast kring normal eftermiddagsfikatid, alltså halvtre.

Vi inser då också att det där med eftermiddagsdopp inte ter sig så värst lockande. Vinden är för stark. Nästan ingen är i vattnet, eftersom vågorna är stora.

Det fick bli som det blev. En stund med en bra bok på balkongen. En slummer. En kaffe.

Och nu väntar duschen.

Sedan får vi se.



*****

måndag, september 11, 2017

I ett avseende ...

.. har grekerna kommit längre än vi svenskar. Eller kanske är det så att de aldrig förfallit.

Ser du vilket?

*****

Inte är jag ...

.. någon strandmänniska inte. Så nu ligger jag här under ett parasoll. Jo!

Men jag skyller på den svenska så kallade sommaren.

Abstinensen har varit svår. Nu laddar jag.

söndag, september 10, 2017

Det är det här ...

.. med Grekland. Det känns som hemma. Har alltid gjort det.  Vi har räknat ut att vi sammanlagt har bott hör i 7 månader. Många var de vistelser på 80-talet, som inte var en-, eller tvåveckorsresor. Nej, vid flera tillfällen stannade vi i tre veckor. Med stor behållning.

Båtluffat har vi också. Och det betyder att vi sett många av öarna i arkipelagen. Lesbos, Samos, Santorini, Amorgos, Naxos, Paros, Lefkas, Antiparos, Folegandros med flera har besökts av oss.

Nu är vi på Kreta. Närmare bestämt i Chania. För vilken gång i ordningen vet jag inte, men det är minst tio.

Och hemma känner jag mig direkt, när jag klivit av planet. Välkomnad av Grekland och grekerna.


*****

Efter att vi ...

.. installerat oss och varit och handlat frukostmat, är det äntligen dags för eftermiddagskaffe på balkongen.


*****

Special

Tidig frukost.

*****

lördag, september 09, 2017

Alltså ...

.. Det här blev nog en av de lataste dagarna på länge. I stort sett ett enda ärende, som gjordes efter lunch. Därutöver ingenting. Jo, förresten. Jag dammsög ju hela lägenheten plus balkongen. Men det är ju inget märkvärdigt med det. Ja ... Vattnade blommor också förstås.

Men i övrigt var det knalt med sysslorna. Låg och läste en del. Lyssnade på radio en del. Och slappade en del. En hel del, eftersom jag dessutom var middagsbefriad.

Jo, förresten. Jag satte igång diskmaskinen också.
Puh! Jobbigt.

Tror det får bli tidig kväll.

Konturlöst. Slappt.
 *****

Grått

Nog var det väl tur att det var en röd bil, som passerade, när jag tittade ut på grå- och blötvädret. Ett trist strilande lär bli helgens tillstånd.

Men man får glädja sig åt det lilla. En röd bil är inte dumt. Framförallt ovanligt. För dagens bilar är till absolut största delen ... grå! Eller svarta. Eller silverfärgade. Eller möjligen, möjligen mörkblå.

Inte heller kan man säga vad det är för märke, eftersom alla bildesigners måste ha gått samma kurs. Bilar nuförtiden är förvillande lika oavsett fabrikat. Volvo ser ut som Toyota, som ser ut som VW, som ser ut som Skoda, som ser ut som Mercedes, som ser ut som Audi, som ser ut som .........

*****

fredag, september 08, 2017

Nej - Jag tänker nog inte ...

.. se filmen om Björn Borg. I flera veckor nu, har det pratats om den filmen i alla möjliga sammanhang. Det har varit recensioner i radio, TV, tidningar. Analyser, trailrar, och analyser igen.

Och ändå har den väl inte ens haft premiär ännu.

Samma fenomen som alla dessa trailrar i TV. När det är dags för programmet, har jag redan ledsnat.

Tack och adjö.

*****

torsdag, september 07, 2017

Humörhöjare

Försök att inte bli glad över det du får höra och se här!




(Det här inslaget har försvunnit från Youtube, eftersom ägaren till kontot har avslutat det. Synd!)
*****

Banker måste vara något ...

.. av de mest kundföraktande "servicenäringar" som finns i Sverige.

Bojkotta Nordea!

Det var bara det.

*****

onsdag, september 06, 2017

Över innergården ...

.. ligger grilloset tätt. Pensionärerna samlas.
- Varför är du inte där själv, frågar du.
- Nä, jag har tvättstugan.

*****

Tripp

Idag blev det lång promenad, ja nästan fotvandring. Över en mil. Började längs Södra stadsfjärdens strand bort mot isbrytarflottan, som ligger där och väntar på vintern. Sedan på slingriga vägar genom den fina gamla stadsdelen Svartöstan, innan jag vände åter mot centrum i det härliga sensommarvädret.

Gjorde också en del kringelikrokar vid Örnäset och såg faktiskt barn som lekte. Spelade fotboll, åkte skateboard och sparkcykel. Det var ett väldans liv på planer och kring ramper. Hela tiden mötte jag fler som skulle ansluta. (Förresten ... Är det någon som ser några Pokémonjägare nuförtiden? Det verkar ha blivit en kortvarig fluga. För jag har inte sett en enda sedan förra hösten, eller möjligen tidig vinter.)

Jag passerar barndomens trakter, huset där vi bodde och där min syster numera bor på Krongårdsringen. Men jag kringelikrokade också förbi "Lövskataskolan", där jag gick klass 3,4, och 5. Den finns inte kvar utan har ersatts av ett flådigt bostadsrättsområde, med tjusiga innergårdar och inglasade balkonger. Faktiskt riktigt snyggt, för att vara relativt nybyggt.

Malariaviken är full av sångsvanar och änder av olika slag. Här åkte vi skridskor på vintrarna. Spolade isbanor var inte så vanliga.

Den "roliga" tallen.
Men det är när jag kommer nästan hem i centrala stan, som nostalgin tar tag i mig lite extra. Jag går över Malmuddsviadukten, som alltid varit den naturliga vägen in till stan från våra kvarter. Och precis där man kommer över bron, står en tall. Mitt i trottoaren!

Den tyckte jag var så rolig, när jag var barn. För höll jag mamma i handen, så var jag ju tvungen att gå på andra sidan trädet, så att det blev stopp. Lika kul varje gång. Trädet var väl mycket smalare då, för 60 år sedan eller mer. Men det faktum att det har fått stå kvar där, ivägen skulle man tycka, är roligt.

Tänk att något får vara beständigt.

*****

Inte undra på

Så vaknar jag till ännu ett avslöjande om oegentligheter bland samhällstopparna. Är det inte Transportstyrelsen, så är det Polismyndigheten. Chefen Dan Eliasson sägs ha gått förbi gällande bestämmelser angående säkerhetsklassad information och låtit ett utländskt företag få full insikt. Mot alla regler.

Jag har aldrig haft något större förtroende för rikspolischefen. Av olika anledningar. Men jag förstår ju nu att jag haft något på känn.

Hur många av samhällstopparna är det, som helt struntat i grundkursen? Det skulle jag vilja ha svar på.

Det är inte underligt att flaggstängerna kroknar.

*****

tisdag, september 05, 2017

Slow TV

Jag har alltid hållit SVT högt, för sin kvalitet, jämfört med de kommersiella kanalerna. Men nu sviktar förtroendet i och med att höstsäsongen kommit igång.

Varifrån kommer dessa hysteriska beteenden? Är det inte Skrikstian Luuk, som gastar i Fråga Lund, så är det buller och bång i köket med Edvard Blom, eller publiken (de tävlande) som skriker i Duellen. Jag blir så less. Lägg därtill att dessa tre programpunkter visas som träjjjlärs på längden och tvären mellan alla andra programpunkter .... Ja - jag säger då det!

Men det finns alternativ. Från grannlandet i väst. Norsk TV är mästare i så kallad Slow TV, som ofta i realtid visar långdragna skeenden. Redan för flera år sedan minns jag att jag med behållning såg programmen från Hurtigruten.

Idag snubblade jag över programserien Norge från luften (SVT1 och SVT Play), där vi får flyga med helikopter ibland, och drönare oftast, ut över öar vid kusten; genom trånga bergsraviner där vi följer ett tåg, eller vandrare på en glaciär. Allt från luften i snygga åkningar. Fakta presenteras snyggt med texter i bilden och ljudklipp från historiska händelser i sammanhanget läses. En del poesi får vi också höra.

I söndags såg jag också en direktsändning från en fjällvandring. Jag såg bara korta stunder av den fem, sex, sju timmar långa sändningen.

Jag säger bara - Heja Norge!

*****

måndag, september 04, 2017

Här pågår ...


.. marmeladtillverkning. Vi har fått så hiskeligt stor kumquatskörd, att vi inte hinner äta upp dem råa. Då såg jag ett tips om att man kunde göra marmelad på dem. Sagt och gjort. Ja, egentligen sagt och påbörjat.

Efter första kokningen, tillsammans med kärnorna i en tekula, så ska koket stå minst ett dygn innan jag fortsätter. Kärnorna i tekulan släpper tydligen ifrån sig pektin, som ska hjälpa till med "geleingen".

Egentligen är jag inte någon marmeladkonsument av rang. Men visst kan det vara gott ibland. Tror att just denna blir god på Västerbottensost. 

Sedan är det ju bara att gå ut på balkongen och skörda mer. Säkert finns ett par kilo kvar på busken.

*****

söndag, september 03, 2017

Septembersommar

Det är inte utan att jag tycker att sommaren har kommit igen. Eller igen och igen. Sommaren har kommit. Visserligen är nätterna svala och temperaturen stiger inte så högt på dagarna heller. 16-17 grader får vi nöja oss med. Men himlen är blå, solen skiner och vindarna har tagit ledigt i flera dagar nu. Det ser dessutom ut att fortsätta hela veckan. Ett högtryck, hör och häpna. Sådana har vi inte sett många av, det senaste kvartalet.

Det är bara att tacka och ta emot.

En stund för sig själv.
*****

Råneå t.o.r.

Igår, när jag satt och jäste i solen ute på terassen, beslöt mitt hjärta att börja dansa jitterbugg, eller något liknande. Rytmkänslan var dock försvunnen, och takten haltade betydligt. Det bara hände.

Nåväl - Det brukar ju gå över. Jag har ju specialistläkares ord på att det inte är farligt. Bara obehagligt. Och det skriver jag under på. Trevligt är det inte. Men ett är säkert. Det är inte kul att sitta, eller ligga still, när arytmin sätter in. Det är bättre att vara i rörelse. Då känns det inte lika mycket.

Så jag började laga middagen. Och vips! Efter en kvart slog det om i bröstet och allt var lugnt igen. I tio minuter!

Dansen fortsatte hela kvällen. Jag tog dubbel dos av den medicin, som jag har möjlighet att dosera själv efter behov. Inget hjälpte. Det blev sängdags, och på något sätt lyckades jag somna, men vaknade flera gånger under natten. Symptomen var kvar. Låg vaken ett tag, men somnade om igen och vaknade vid sextiden. Då hade hjärtat dansat i tolv timmar och jag började inse att ett besök på akuten, för att få hjälp var oundvikligt. Men jag tog en dos till och avvaktade.

Vid halvniotiden kändes måttet rågat. Vi åkte iväg. Till sjukhuset är det fyra mil; till Råneå en. Och eftersom vi ville åka snabbaste vägen tog vi sikte på Råneå. Inte ens halvvägs, slog hjärtat om till normal takt. Men vi körde vidare. Vid OK-macken sa jag:
 - Kör in här!
Och där stod vi en stund för att se, om det skulle hålla i sig.

Slutsats: Det enda som behövdes var en tur-och-returresa till Råneå.

Dagen går vidare.

*****

lördag, september 02, 2017

Dagens designpris

Citronfjärilen är relativt nyfödd och ska nu ladda för en hård vinter. Till våren, när den vaknar upp gäller det att snabbt hitta en partner och para sig för att säkra en ny generation.

Fräsch och fin söker den nektar i sensommarblommorna.

*****