lördag, oktober 07, 2017

Det märks ...

.. att  jag har blivit mer naturmänniska med åren. Inte så att jag var utan natur i yngre dagar. Jag har ju alltid ägnat mig åt långa fjällexpeditioner sedan unga år, till exempel. Skärgården  har också funnits med i livet i stort sett i alla tider. Och naturligtvis har naturvistelsen förstärkts de senaste 15 åren, sedan vi byggde fritidshuset.

Men det som nästan chockar mig, är hur "stressad" (Fel ord, egentligen. Men jag finner inget annat.) jag känner mig när jag, som idag rör mig i stan.
- Jösses vad mycket folk, tänker och säger jag där vi plöjer oss fram på gågatan, där alla andra verkar ska gå åt motsatt håll. Det är bara att hålla sig undan, eller stryka efter väggarna. Och man ska inte tro att fyra fem personer i ett sällskap ska väja eller ge plats åt oss två. De går ju i bredd och har fullt upp med sitt eget pladder, eller sina mobiler.

En fika skulle sitta fint. Vi spanar in sammanlagt ett tiotal ställen, men håller på att ge upp när vi ser köerna vid beställningsdisken. På det elfte stället slår vi till. Bara fem i kö.

Äntligen får vi en kopp kaffe i något så när lugn. Bra tankning innan vi ger oss i kast med sista ärendet och går hem.

Pust!

*****

2 kommentarer:

christel sa...

Ja! Jag har varit i Göteborg några dagar och är totalt förbluffad över hur man kan välja att bo där.
Det är inget fel på Göteborg men jösses vilka köer. Både i trafiken och i stan.
Absolut inget för mig. Men ändå älskar jag att då och då besöka städer.....lider nog av någon sorts åkomma 😂

Bert Bodin sa...

@christel.
Jag gillar också Göteborg. Och jag kan smyga runt i vår huvudstad också ibland. Bara jag får göra det på mina villkor. Undviker de kommersiella kvarteren så långt möjligt.