onsdag, mars 29, 2017

På vidderna

Eftersom förmiddagen snabbt fylldes av diverse göromål och avslutades med lunch, så kände jag mig tvungen att fylla eftermiddagen med något också.

Det blev en tur ut till närmaste ön. Strålande sol. Några minusgrader. Svag vind. Tog med kaffe i liten praktisk termos, som även fungerar som mugg. Hembakt kanelbulle, lite frukt, ett sittunderlag, och så iväg.

1,5 kilometer hemifrån

Vad jag uppskattar att ha detta i stort sett utanför dörren. Jag har 400 meter till hamnen, där en av entréerna till isarna ligger. Sedan är det bara att sträcka ut i det vita. Sparkåkare, joggare, skridskofantaster, hundägare och hundar, promenadörer, cyklister, skoteråkare (tack och lov rätt få) ... Alla typer finns här. Och ute på Gråsjälören är det fullt med folk vid alla bord och sittgrupper när jag kommer dit. Jag som hade trott att jag, såhär en vardag, skulle kunna välja plats. Men se det gick inte.

Jag satte mig lite på trekvart på en bänk och bevakade. Snart var det folk som lättade från den grillplats som låg längst ut på stranden. Den fick bli min.

Solsken och fika plus en nadorkott. Det satt bra. D-vitaminerna flödade. En timmes kontemplation, innan det var dags att vända åter mot stan.


*****

Medan jag ...

.. tar en promenad på havsisarna, mognar kumquatfrukterna i skuggorna under lövverket på balkongen.


*****

Kompott

Tänk vad man hinner med mycket inne i huvudet, under några morgontimmar. Visserligen sysslar man även fysiskt med en del små angelägenheter; plockar fram frukost, äter, plockar bort, bäddar, kollar om några växter törstar, torkar badrumsgolvet och lite annat.

Men samtidigt tar man in en del intryck från omvärlden också. Läser tidningen och lyssnar på radio. (TV är uteslutet. Då skulle mycket av det där ovan inte bli gjort.) Hör om hur Ekots korre i London uttalar Europeiska rådets ordförande, polacken Donald Tusks namn engelska!!? Det tycker jag är tuskigt mot honom. Skrev en fråga om det på Ekots Facebooksida.

Och apropå skriva, så hann jag också med att skriva till Luleå Energi och fråga om det varit några störningar på elnätet ute vid vårt fritidshus. Den app, som jag har i telefonen har nämligen inte visat någon förbrukning sedan den 23 mars, och då blir man ju orolig för att frysen tinat och vattnet frusit.

Hinner också fundera över fenomenet moderkakeätning som P1 också rapporterar om. Det går en våg av sådant över världen, tydligen. Nyförlösta mödrar, ska på djurens vis, äta upp moderkakan för att få i sig nyttiga ämnen som i sin tur ska öka mjölkproduktionen och ha andra positiva effekter. För så gör ju djuren.

Först äcklas jag lite av tanken. Men sedan berättas att man för "några tusenlappar" kan få moderkakan pulvriserad och förpackad i kapslar (!), så att den kan intas som medicin. Inga som helst  vetenskapliga undersökningar på positiv (eller negativ) effekt har gjorts. Det hela handlar om en så kallad hype framkallad av någon mer eller mindre obskyr grupp i sociala medier. Och står det på Facebook, så är det ju sant. Eller hur. Dessutom har ju ett antal "kändisar" i USA (det välsignade) ätit sina, så då är det ju verkligen helt sant.

Att djur gör så, kan ju eventuellt bero på att modern vill avlägsna spår, som kan leda rovdjur till ungen ... Är det någon mer än jag, som tänkt på det?

Hur förvandlingen från biologisk, och i och för sig fantastisk funktion, till ett pulver går till och hur de  fantastiska egenskaperna bibehålls under processen, kanske också skulle kollas. Finns det garantier för att det är just moderkaka, som pulvret består av, eller är den bara inlämnad, kastad i komposten av "fabrikören", som sedan skickar över ett antal kapslar med t.ex. potatismjöl för dyra pengar?

Du luras också av musik. Det är däremot konstaterat, då några forskare undersökt vilken effekt musik på restauranger har på gästerna. Rätt musik gör att kunderna köper mer. Det är konstaterat.
Allt sker undermedvetet.

Men att någon enda människa skulle påverkas av våldsskildringar på film och i dataspel. Nähäpppp! Så är det inte alls. Näääädå!

Dumheten verkar attraktiv.

*****

Uppdatering 1: Det kom ett raskt svar från Ekot:













Uppdatering 2: Luleå Energi vill inte vara sämre:

Man får en del gjort på en förmiddag.

tisdag, mars 28, 2017

Ja, alltså ...

.. näe. Här händer ingenting. Jag har alltså inte gått under jorden. Inte heller har jag råkat ut för något som hindrat mig från att närma mig datorn, plattan eller mobilen. Sistnämnda är den jag använder just för detta inlägg.

Nej - Det är bara det att dagen varit totalt händelselös. Jag menar att jag varit på gymmet, eller avnjutit en god lunch på stan (Det är ju tisdag.), är ju inte mycket att yvas över.

Vi får väl se vad kvällen har i beredskap. Middagen är i alla fall aväten utan missöden.

Var lugn!

*****

måndag, mars 27, 2017

Ett rop från Syrien

Igår kväll, söndag halkade jag in på en väldigt obehaglig och bra dokumentär. Väldigt sent också, tyvärr. En två timmar lång film, som skildrar tragedin i Syrien från början till nutid. En bra historiebeskrivning.

Skrämmande bilder. Nära lidandet. Blodigt. Och helt ofattbart och oförståeligt.

Den gick på SVT, och finns från och med idag på SVT Play.

Cries from Syria - Här finns en länk.

Se den, om du har möjlighet.

*****

Sover länge

Tittar upp från sängen och ut genom den öppna balkongdörren.
Det ser fint ut.

Några meter längre bort faller tät, tät snö av julemodell.

Marsmorgon.



*****

söndag, mars 26, 2017

Kommer hem ...

.. från stugan och tar hand om posten som ramlat ner i lådan.

Ett brev från landstinget.
- Jaha. Räkningen från senaste akutbesöket, tänkte jag.
Men så var det inte.

Det var istället ett föga smickrande bevis på att det hänt saker det senaste halvåret.

Jag tycker förstås att det är bra. Men ett frikort på till exempel Coop eller ICA hade suttit bättre.

*****

Och i Malmö ...

.. var det nollgradigt!
Här blåser det småspik som snart är 5-tumsstora. Men solen skiner. 

Gränsövergångarna till Norge här i länet är stängda på grund av vädret.

*****

Förberedelse

Som synes har vi full tillgång till terassen som vi kalla patio syd.

Men patio väst ligger försänkt under tjock snö. Jag mätte snödjupet på tio mätpunkter här på tomten igår. Det varierade  från 50 till 90 centimeter. Snittet ligger på 65.

Patio väst södra har redan börjat skönjas, men mycket återstår innan hela väst är tillgängligt för oss. Till påsk vill vi gärna sitta där i eftermiddagssolen.

Vi får se hur det går med det.


*****

lördag, mars 25, 2017

Givetvis

Våffeldagen går förstås inte obemärkt här förbi. Skönt är att låta våffeljärnet osa i full frihetute på den soliga terassen.

Smakar bra med alldeles nykokt hjortronsylt och grädde.



*****

Vilken dag

Att få sträcka ut på havsvidderna är en upplevelse helt i klass med att vandra i fjällen. Glad att jag bor i ett län, som kan erbjuda både det ena och det andra.

Idag bjöds på knallblå himmel. Inte ett moln i sikte. Några få minusgrader på morgonen förvandlades till plusditon, när solen fick värma lite. Men skidföret var strålande. Både fäste och glid. Vi åker inte särskilt långt och hamnar till sist i Mjöfjärdens egen raststuga längst ute på udden.

Konstigt nog var den inte totalockuperad av snöskoterfantaster, vilket tyvärr är det vanliga såhär på helgerna. Men på den väl tilltagna altanen satt ett par, som kände igen oss. Mamma och pappa till Lisa som är gift med Robbie (Nyazeeländaren, som jag lärt känna som barista på mitt lunchhak för massor av år sedan. Numera herre över två restauranger här i stan.)

Vi slår oss ner med dem och pratar om livet. Det som varit sedan vi senast sågs. Ann, som mamman heter berättar att hon hört att vi fått nya grannar här ute i skogen. Hon känner dem. Och ni vet hur det är med trollen. Nu fanns det ingen farstu de kunde stå i, men jag tyckte att det där paret som kom skidande utifrån öarna var misstänkt lika våra nya grannar. Ann ropar - Maria!

Och visst var det dom. Så nu utökades skaran kring bordet. Då hade vi säkrat platsen. Ingen enda osande snöskoter vågade sig hit. Vi fick prata ditten och datten i ett par timmar i solen, innan vi vände hemåt till våra respektive tillhåll.

Det är precis så, som dagar ska vara.



Herr bloggare i farten. Foto: Benke.

Observera att "öarna" till vänster inte är några öar. Där finns inga, nämligen. Det var gott om Hägringar över havsisen idag.

*****

fredag, mars 24, 2017

Äntligen ...

.. fick vi se den, storharen. Den som gäckat oss i vinter med sina fotvandringar kors och tvärs över tomten.

Aldrig har vi råkat på den, förrän ikväll. 

Kommissarie Banks hade just löst sitt fall, utan att jag fattade ett jota. Jag måste ha sovit, eller åtminstone slumrat under förra fredagens avsnitt, för det lämnade tydligen noll avtryck, förutom att jag kände igen karaktärerna. Vad de gjort sig skyldiga till har jag ingen aning om.

Jag spanade ut i mörkret, mot fågelmatningen och kunde se en ljus klump där.
- Benke, ropade jag nedför trappan till undervåningen. Kan du ta handstrålkastaren och lysa på marken vid fågelmatningen. Haren är där. Jag tänker smyga ut på balkongen och försöka ta en bild.

Sagt och gjort. Blir lika förvånad över att vilda djur inte reagerar över att plötsligt befinna sig i rampljuset. Men det är ju en klar fördel vid kvällsfotografering.

Jag fick den, haren.

*****

Vårfåglar ...

.. har vi inte sett till i någon större utsträckning ännu. Men vinterfåglarna har börjat kvittra, så det är inte längre tyst i skogen.

Gick lilla rundan för en stund sedan. I en torraka satt den större hackspetten och pep ängsligt på hackspettars vis efter en livskamrat. Eller i alla fall en partner för sommaren. Vet inte hur det gick.

*****

Mer om ord

Att jag saknade ordet bemärkansvärt i ett tidigare inlägg, är som fenomen betraktat inget ovanligt. Det händer då och då att jag träffar på bokstavskombinationer som jag inte vet varifrån jag fått.

Men det händer också att jag använder ord, som ingen annan hört. Än mindre förstått. Särskilt inte när det är ett främmande språk. Så det kanske är rätt förståeligt.

Discombobulate är ett sådant. Engelskt. Det fick jag lära mig under en kurs i affärsengelska för snart 12 år sedan. Ordet var kul. Därför stannade det i minnet, även om jag inte har för vana att använda det. Jag har även använt det mot engelsktalande boende i England, som rynkar på ögonbrynen och ser väldigt förvirrade ut. Och det kanske inte är så konstigt. Det är ju precis det som ordet betyder. Förvirra. Men jag förstår dem. Ordet finns inte ens i Google translate.

Man skulle kunna säga att ordet discombobulate finns unbeknownst de allra flesta. Se där! Ännu ett kul ord att lägga på minnet. Läste det i en sluttext efter en film. Finns inte heller i Google translate, men i mitt vanliga lexikon.

Häpp!

*****

Goförmiddag ...

.. från Rånlandet. Har beslutat oss för "sportlov" här. Kom hit igår, då vi flydde från stadens gråslask. Det är ett stort privilegium att ha 40 minuter till allt det vackra.

Tyvärr ligger ett litet virus och ställer till heshet och bomullshuvud på vissa av oss (inte jag), så det där med "sport" får åtminstone idag stryka på foten.

Men "lov" har vi.

*****

torsdag, mars 23, 2017

Varför i herrans namn ...

.. har ingen sagt nå't. Här har jag gått omkring och trott att allt varit lugnt. Ja, förutom det kaos som råder i världen i stort, alltså.

Livet har gått sin vanliga lunk. Pensionärsliv, som nuförtiden innebär lugna puckar mellan träning, promenader, goda luncher, utsökta middagar och bio på onsdagseftermiddagarna om vädret är surt.

blir man ju dubbelt chockad, när jag av en ren slump råkar slänga en blick i väggkalendern och upptäcker att vi är på gång mot stupet. Med raska och oundvikliga steg närmar vi oss den katastrof, som för svenska folket innebär ett kränkande och djupt trauma. Låt oss bara hoppas att vårdinstitutionerna står i beredskapsläge inför anstormningen och inte är lika oförberedda som jag inför det faktum att vi går över till sommartid natten till kommande söndag.

Inte ett ord har jag hört om detta. Vem är ansvarig? Borde inte VMA-sirenerna ljuda dygnet runt redan veckan innan.

Huga. Hur ska det gå? Hur ska det gå???!

*****

onsdag, mars 22, 2017

Förlåt, men ...

.. vad kostar kaffet? Egentligen! När jag idag var och gjorde min plikt mot hushållet för att proviantera ramlar jag på ett så kallat extraerbjudande. En störtskyltning av kaffe. Dessutom den sort som vi ofta köper. "Köp två. Betala 69:-." Så jag gjorde det.

Därmed sparade jag 23 spänn.

Nu är det så att jag sedan tidigt i höst aldrig någonsin betalt annat än specialpris på kaffet. Jag handlar i flera olika butiker och det har alltså varit så att jag då och då ramlat över en sådan där störtskyltning. Det kan i och för sig handla om Zoegas, eller Löfbergs lila ibland. Men det har inte stå stor betydelse. Jag har på ett halvår, drygt, aldrig betalat ordinarie pris.

Eller???

Vad kostar kaffe, egentligen?

*****

Saknat ord

Språkintresset har funnits hos mig sedan barnsben, vågar jag hävda. Och i vuxen ålder har jag ofta blivit korad till språkpolis. Det är en titel jag bär med högburet huvud.

Trots mitt intresse, trots min rätt goda kunskaper (tycker jag), så råkar jag då och då ut för att använda ord, som jag tycker är riktiga, men som visar sig sakna grund, eller existensberättigande.

I mitt förra inlägg skrev jag såhär: "Det senaste året måste ha varit ett av de mest noterbara...". Egentligen ville jag att det sist skulle stå "bemärkansvärda". Varifrån jag fått det ordet vet jag inte, men för mig är det rätt naturligt, om än rätt ovanligt.

Men nu finns det inte i SAOL och då fick det, åtminstone denna gång, stryka på foten.

Vad tycker du om ordet bemärkansvärd?

*****
PS. Hittade ordet i SAOB efter ny efterforskning och envishet. Det finns. Eller fanns. Och det betydde exakt det jag menade. 

Som en del av en lavin ...

.. av tråkiga besked hör jag på morgonen om Sven-Erik Magnussons bortgång. Nu kan jag väl inte säga att han tillhörde min skara av "idoler". Långt ifrån. Sven-Ingvars betraktades lite över axeln; töntiga. Men ändå. De fanns där. Ständigt återkommande.

Och nu är frontfiguren borta och radion fylls av minnen och intervjuer.

I tidningen läser jag minnesord över mångåriga kompisen Märith, som så tragiskt gick bort under juldagarna. Drabbad av cancer de sista 18 månaderna av sitt liv.

Jag har sagt det förr och hävdar det ihärdigt. Det senaste året måste ha varit ett av de mest noterbara vad gäller känt folk som faller ifrån.

Många håller inte med, men jag har då aldrig upplevt dess like.

Som en lavin.

*****

tisdag, mars 21, 2017

Ibland ...

.. lägger jag mig bara på soffan och studerar uts ..eh  ..insikten.

Insikt är nyttigt.

*****

En ...

.. gravlaxfylld rödspätta till lunch, sitter bra.

*****

Ett ljus går upp

Att förvånas över något är väl för det mesta en positiv upplevelse. Ett "ahaaa" kan kännas bra då och då. Förmodligen har jag då lärt mig något nytt ur livets eviga lärokälla. Det händer ständigt och jämt, bara man är nyfiken.

Ibland blir det kanske inte så himla lyckat, trots allt. Att lära sig om världens tillstånd i dessa tidevarv är väl knappast något som väcker känslor av positivitet. Särskilt i stort, men även i smått. Som idag, när jag lyssnar på P1-morgon och får veta att Svensk Elitfotboll tillsammans med Svenska Fotbollsupporterunionen (Jo, det ska tydligen bara vara ett "s".) håller på att forska i den fantastiskt betydelsefulla frågan om det inte skulle gå att fixa ofarliga bengaleldar, som de idrottsintresserade helt lagligt kunde få ta med sig på matcherna och fyra av vid (o)lämpliga tillfällen.

Tänk!
Jag trodde det var fotboll nördarna var intresserade av.
Inte pyromani.

Ahaaa!
Nu går jag till gymet. Kanske jag skulle ta med mig en bengal. Fira den trettionde push-up:en för dagen.

*****
Läs mer här!
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

måndag, mars 20, 2017

Och ingen ...

.. kan säga att inte vintern är vacker, när den får vara normal.

Tyvärr är det inte lika vanligt nuförtiden. Till korttänktas glädje.

Jag tänker nog alldeles för långt, och avundas inte dem, som ska ta hand om konsekvenserna.

*****

Efter frukost ...

.. och snart frukostdisken avklarad laddar vi med andra aktiviteter. Ved ska in, fåglar studeras, sängar bäddas, radio avlyssnas och promenader ska gås.

Det är rent stressigt såhär på vårdagsjämningens dag. Nu kilar vi förbi dig söderut. Ljuset dominerar. Och inte var mörkertiden så farlig heller.

Som vanligt, alltså.

*****

söndag, mars 19, 2017

Det blev ...

.. en liten stughelg i alla fall. Strålande väder. Gnistrande snö. Ett par minusgrader.

Fågelautomaterna fylls på. En korp vårskrockar på sitt karaktäristiska sätt. Talgoxe, blåmes och domherre är också igång. Tacksamma verkar de, över att restaurangerna får leverans.


*****

lördag, mars 18, 2017

Men vem fasen ...


.. köper brasilianskt kött? Hör om den skandal som avslöjats i "köttlandet". Ruttet eller surt. Nödtorftigt kamouflerat med kemikalier.

Ja, du får skylla dig själv! Det finns närproducerat. Det finns älg och ren. Eller fisk och vegetariskt.

Tänk längre!

*****

Lördag

Solen kämpade länge, men gav upp framåt eftermiddagen. Jag går en runda på stan och förvånas över hur mycket folk det är överallt. Lördag i stan är ju inte något som jag är van vid. Men det är säkert såhär det är varje lördag. Det shoppas. Och shoppas.

En iskall vind kommer från norr. Ganska stark, dessutom. En del hus har flaggor på taken och de står absolut rakt ut, med smällande flagglinor. Jag går ner till Norra hamnen och ser hur en islöpningstävling är på gång att starta. Rätt mycket folk. Stackarna - de får rejäl motvind, i alla fall den första kilometern.

Mig lockar det inte, att ens gå ut och titta närmare. Jag vänder istället hemåt, till en skraltig sambo (nå'n slags förkylning), som fixat kaffe. Det blir en lugn och skön eftermiddag.


Ute är det vinter. På balkongen spirar det.

*****

Här har ...

SMHI inför helgen mässat om gråväder och påfyllning av snötäcket i flera omgångar.

Det fick oss att besluta om en helg i stan.

Vi hade ju, vår vana trogen, annars åkt ut till Rånlandet igår förmiddags. Men vi förlitade oss på att helgen skulle bli filtgrå.

Som vanligt blev det "fel". Solen sken från sen förmiddag till nedgång. Natten klar och kall. Och nu försöker den tränga igenom gardinen här vid min säng.

Vi får se hur det blir. Lyssna på SMHI ska vi nog sluta med.


*****

torsdag, mars 16, 2017

Nostalgi

Jag var där. Tänka sig.

*****

Första grovstädningen ...

.. på balkongen avklarad. Växter rensade, ansade och gödslade. Golvet dammsuget och skurat.

Dags för fika.


*****

Inte vet jag ...

.. hur vi bär oss åt, men nu fick vi tillbaka på elräkningen igen! 502 fina kronor drogs av från april månads hyresräkning.

Så blir det i stort sett varje år, trots att vi själva inte medvetet gör något för att minska vår elförbrukning. Jo - Vi har ju bytt spis. Men den har ju inte "hunnit med" att komma in på 2016 års förbrukning.

Så det blir nog återbäring nästa år också

Inte mig emot.


*****

Just hemkommen ...

.. från ett träningspass sätter jag mig med en kaffe och DN:s digitala korsord.

Känner mig stärkt.


*****

onsdag, mars 15, 2017

Två tips

Ikväll blev det bio igen. 2017 verkar bli det år då jag återupptäcker biograffilmen. Tack vare Folkets bio och Royalbiografen här i Luleå. Nya filmer från andra håll och kanter än den vanliga USA-floden. Premiär på Royal, men sen dyker de upp hos SF. Eventuellt. Mycket eventuellt.

Idag var det prisade Sameblod som visades. Amanda Kernells film om Elle-Marja, en sameflicka, som gör ett privat uppror. Det här var på den mörka tiden, då samerna skallmättes och utsattes för den svenska kolonialmaktens värsta förtryck. Historia, som jag känt till, men som tydliggjordes ännu mera i filmen. Se den!

På samma tema började en ny serie i SVT1 ikväll. Nationen. Nittonhundratalshistoria. Något som åtminstone mina historielektioner i skolan aldrig nådde fram till. Ikväll om året, eller skitåret som det kallades, 1917. Då gjorde kvinnorna uppror mot svält och armod. Aktioner som spred sig över landet och gjorde makthavarna rädda. Revolution pyrde under ytan. Det blev inte så. Istället vände det hela och vår demokrati skapades. Det ska bli spännande att se fortsättningen.

Så varsågod! Nu har du fått två uppgifter. Redovisa dina framsteg i kommentarsfältet.

*****

Jag har en känsla av ...

.. att snöskottarfirmorna har högkonjunktur. De plötsliga och återkommande plusgradersattackerna som nutidens vintrar har fått för sig ingår i konceptet, gör att tak måste skottas och röjas flera gånger per säsong. Istappar måste kapas ner.

Förr skottades det kanske en gång per vinter. Nu ser man sky-liftar eller folk uppe på taken nästan dagligen. Gator avspärrade. Snöhögarna växer. Det ropas varningar.
 - Stopp!
Någon är på väg in, eller ut genom en port, som ligger i "fallriktningen".
 - Åååkej. Fortsätt skotta!


*****

Snabbast hittills

Hade flimmerkänning igår kväll. Det gick över och natten var lugn. Men bara till halv fem, då jag vaknade av hög puls. Uppåt 90 slag i minuten är inte min vanliga takt, tack och lov.

Lyckades somna om, men pulsen var hög även vid frukost. Därför åkte jag in på akuten. Min vilopuls ligger ju kring 50 normalt.

Som vanligt blev jag snabbt och vänligt välkomnad och inkopplad av trevliga sköterskor, Lina och Mats. Dessutom slöt en läkare upp nästan direkt, vilket är ovanligt. Efter EKG, blodtryck och "förhör" skjutsades jag in på en akutsal för mera provtagning. Oerhört effektivt. Allt analyserades snabbt och efter att ha väntat en halvtimme, blev jag frisläppt.
- Du är alldeles för frisk, skrattade läkaren. Alla prover ser tipptopp ut. Ditt hjärta är friskt, saltbalans i ordning. Nä, vi gör ingen vidare åtgärd.

Pulsen nere på 65. Blodtrycket tillbaka på sin vanliga nivå 124/72.
- Jag är lur på att du kan ha nå't tillfälligt virus, som kan påverka hjärtat. Men börjar det komma tillbaka flera gånger i veckan så får du höra av dig. Vi har bra hjälp i så fall.

Efter två timmar sitter jag på bussen hem genom ett gnistrande vitt, soligt och lantligt landskap.

Stannar och tar en cortado på stan innan jag låter dagen gå vidare. Det är jag värd.

*****

tisdag, mars 14, 2017

Önskevinter ...

.. för de märkliga människorna. De som i sin enfald tror på sommar i april.


*****

måndag, mars 13, 2017

Jag tror jag svimmar

Hur oseriös får man vara?

Passa dig för mikrovågsugnen!

*****

Man undrar ju ...

.. vad det månde bliva av den fyrarummare där någon ska flytta in. Den innehades till i höstas av en mycket anonym dam, som aldrig syntes till eller gjorde något väsen av sig. 

Lägenheten såldes. Och i flera månader nu (sedan i december) har vår innergård belamrats med hantverkarbilar av alla de slag. Elfirmor, träfirmor, badrumsdesignare och allt vad som nu finns (räknade till sex olika företagsbilar idag vid ett och samma tillfälle) har varit konstant närvarande nu i nästan tre månader.

Vi föreställer oss att lägenheten nu är totalt ombyggd. Väggar har flyttats, med mera med mera. Och nu fick tre bilar flyttas för att stora bohagsbilen skulle få plats. De står nu utanför gården och belamrar den relativt smala gågatan.

Nu bärs massor av grejer in. Tror jag har sett minst sex olika bord. Små, stora, satsbord, blombord, men inget köksbord. Golvlampor,  en soffa ... Allt bärs in i en rasande takt. De är raska flyttgubbar och en flyttgumma.

Undrar när kylen och frysen, som stått utanför porten nu sedan i förmiddags, ska installeras.

Du förstår väl vilket spännande liv jag lever, som får vara med om detta.

*****

Latmansmåndag

Jösses, hur det kan bli. Nu har en hel måndagsförmiddag passerat, och jag har inte gjort ett skapandes grand, mer än lyssnat på radio, läst tidningar, ätit frukost och druckit kaffe. Allt det där har ju förstås sitt värde också, men Luther är stark.

Men jag tror att jag brottar ner honom också och fortsätter i samma stil.

Tills vidare.

*****

söndag, mars 12, 2017

Tom of Finland

Ny film ikväll. Tack till Folkets bio som visar bra film, istället för massproducerat USA-skräp. Det kan SF hålla på med.

Tom of Finland handlar om Touko Laaksonens liv, homosexuell man i Finland i en tid då hans läggning betraktades som kriminell. Han har en talang. Han tecknar. Motiven kretsar kring hans hemliga fantasier om välbyggda män.

Eftersom hans bilder inte får visas i Finland ger han sig ut internationellt. Han blir känd.

Det här är en sann historia och nuförtiden har även hemlandet accepterat honom. Under 2016 fanns en stor retrospektiv utställning av hans bilder i Helsingfors.

Sevärd film.

*****

Nä - vi åkte ...

.. hem från Rånlandet. SMHI hotar ju med regn och elände, så vi tar det säkra före det osäkra.

En eftermiddagsslummer på soffan hemma sitter ju också bra.

Zzzzzzzzzzzzzzzzzzzz....


*****

lördag, mars 11, 2017

Lördagskväll ...

.. på Rånlandet.

Middagen blir västerbottengratinerad lax, med dragonpotatis och palsternacka. Limemarinerade granskott och tranbär.


*****

Fint värre

En av vinterns stora fördelar (Det finns många.) är att jag har rätt god koll på vad som händer i området och på tomten. Sånt som händer när ingen ser. Och sommartid har du ingen chans att se så mycket som just under snösäsongen.

Harar i mängd. De har till och med fixat en egen väg på framsidan av vårt hus. Där har de sprungit fram och tillbaka, så att det blivit en stig.

Älg och ren har också passerat tomten. Liksom räv och ekorre, förstås. Hermelin och sork finns också.

Men idag upptäckte jag några lustiga spår i kanten på vår väg, som jag inte kände igen. Små dubbelfotsspår med 75 cm emellan, ja nästan en meter på vissa ställen. Fotavtrycken är bara några cm långa. Spår jag aldrig sett förr.

Alltså måste jag ta till litteraturen och forska. Med all sannolikhet är det en vildmink som skuttat iväg längs vägen. Alla kännetecken stämmer.

Mink, alltså.
Fint ska det vara!

75 - 100 cm mellan avtrycken

Små parallella spårstämplar


*****

Så blev det ...

.. en halvdag på akuten igen. Flimmerrelaterade problem igår kväll. De höll i sig ett tag. Kom tillbaka senare under natten. Beslöt mig för att åka in i morse.

Men som vanligt, höll jag på att säga, så försvann problemen, när jag väl hamnat på britsen och blivit uppkopplad.

Nåja - Jag fick träffa  en läkare för samtal vilket alltid är bra. Ingen förändring i medicinering.


*****

torsdag, mars 09, 2017

Försökskaniner

Ikväll fick vi för oss att vi skulle äta ute på krogen. Bara för att. Och vi valde en av de bättre här i stan. Bistron i Norra hamn.

Mycket folk, men proffsservitören Anders (gift med f.d. kollega till mig) sa:
 - Vänta lite, så ska jag ordna ett fönsterbord.
Den där väntetiden blev sisådär 1 minut och 27 sekunder.

Vi valde reninnanlår med västerbottensostgnocchi, shiitakesvamp och rökt fläsk. Urgott!
Men innan huvudrätten fick vi också in surdegsbröd och en liten aptitretare som såg ut som ravioli, nästan. Den låg i en god buljong och fyllningen var gåslever.

 - Vill ni testa lite nya desserter. Vår kock håller på att ta "konstruera" nya, som alltså inte finns på menyn än.
Vi tackade ja till det erbjudandet. Dessert hade vi ju bestämt att vi skulle ha.
In kom en åkerbärsglass på ett kolakex. I glassen fanns mandel och pistagenötter och runtom fanns toppar av en god "sås". Benke fick en chokladpudding med vispad mjölk (!?) och en kanelmunk. Vi skiftade efter att vi ätit halva var, så att vi båda kunde ge våra omdömen.

Mätta och nöjda bad vi om notan. Jo, vi hade ju tagit den dyraste huvudrätten, förstås. Och det enda glaset vin var heller inte det billigaste. Men någon dessert och något kaffe dök aldrig upp på notan!
 - Nä. Ni var ju försökskaniner. Ni skulle ju testa.

Så fungerar det här i Luleå.

Hemåt i nysnöad, vinterfräsch stad.




*****

Nuförtiden sitter hon ...

.. som producent för ett av mina favoritprogram i radions P1. Nordegren & Epstein.

Idag sitter hon också som ersättare för Louise, som är på resa i Frankrike. Naila Saleem

En gång satt hon också här. (Fast hon syns knappt bakom sin man.)
En annan gång bjöd hon på middag.

*****

Lekstuga

Lyssnar med stigande förvåning till nyheterna nu på morgonen. Ett inslag får mig att tro att jag hamnat i något satirprogram.

Inslaget handlar om att ett litet religiöst samfund med cirka 3000 anhängare, har förmått Universitets- och högskolerådet (UHR) att lägga högskoleprovet på söndagar varannan gång, för att de inskränkta sjundedagsadventisterna inte kan tänka sig att göra provet på en lördag!

Jag säger inget. Men jag tänker.
Hur är det fatt?

*****
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

onsdag, mars 08, 2017

Manchester

Tänk dig att du helt oväntat får ett tonårigt barn att ta hand om. Ett brorsbarn, som absolut inte vill flytta hem till dig. Själv är du också mycket tveksam. Dessutom är du aldrig tillfrågad, utan får veta att du redan är "utsedd" genom testamentet som din bror lämnat efter sig.

Onsdagsbio idag på eftermiddagen. Manchester by the sea är ett amerikanskt drama som berör.

Det händer mycket mer än vad som framgår av grundhandlingen. Och framförallt är det ingen Hollywood-skapelse. Den här filmen är mycket mer människonära. Varm.

Se den om du får chansen!

*****

Gödsel

I dagarna firar min mobil tvåårsdagen. En högklassig sak, med utmärkt kamera och alla funktioner i behåll. Jag ringer, sms-ar, messar, bloggar, fotar, surfar av hjärtans lust och tid.

Men jag tillhör fossilerna. Det förstår jag när jag lyssnar på programmet Plånboken i P1. Där pratas mycket vettigt. Men vi får också veta att många, väldigt många, byter mobil en gång per år, eller varannat. Till glädje för tillverkarna förstås. Min förra räckte över fyra år.

I programmet pratas det om miljökonsekvenser och annat, och om misstanken om att producenterna programmerar in ett åldrande medvetet, så att konsumenten ska tvingas köpa nytt.
Det förnekas kategoriskt av branschen.
 - Däremot är det så att tillverkarna naturligtvis producerar nya modeller, beroende på vilken ny teknik som efterfrågas av konsumenterna, säger en representant för elektronikhandlarna.
På frågan om varför tillverkarna inte underlättar utbyte av delar, t.ex. batterier, som ju har en begränsad livslängd.
 - Jodå. Om det efterfrågas, så tillverkas de, sa representanten.

Tjurbajs, tänker jag. 

Handen på hjärtat!
Vilken teknik saknar du?
Vilken teknik tänker du efterfråga?

*****

Prunkande

Morgon i vinterluleå. Där slog vår minsta orkidé ut med sin blomma. Den är liten, men snygg. Bara 35 millimeter på bredaste stället.

Länge kommer den att stå där och prunka. Det finns ett tiotal knoppar till, som har en bit kvar innan de slår ut.


*****

tisdag, mars 07, 2017

- Men vad är nu det här ...

.. för tok, tänkte damen jag mötte. Det var jag. Och damen var min stockholmssyrra. Mitt ute på fjärden möts vi av en ren slump, där hon är ute och går med sin man. Jag vaggar fram emot dem, och ställer mig precis framför.

Hon kände inte igen mig i tjock dunjacka, luva och solglasögon. Vi ses ju inte särskilt ofta. Några gånger per år bara.
 - Men herregud! Är det bara du.
 - Jo, sa jag. Har ni varit ute på ön?
 - Jajamensan. Fikat våfflor.

Vi blir stående en stund och pratar, men snart säger vi hej och på återseende någon annan stans, någon gång.

Jag går vidare i solen. Fantastiskt väder. Klarblå himmel. 12 grader under noll och vindstilla. Mycket folk i farten. Ungar åker skridskor, spelar hockey, busar med spark, framförallt är de ute och rör sig. Hör och häpna!


Gråsjälören, som den närmaste ön heter, ligger drygt 2 kilometer ut från stan. Jag slår mig ner vid en av rastplatserna och äter min medhavda nadorcott, vid en brasa som någon har övergett. Skönt att sitta i solen och bara låta tankarna flyga.

Vid bordet intill hade någon med mindre i huvudet lämnat en kaffekopp, två läskburkar och en liten dricktetra. Sopbodan låg ju förstås ca 6 meter därifrån, så jag förstår ansträngningen. De hade säkert kämpat hårt för att bära grejerna till bordet och blev därmed totalt utmattade. Räddningstjänsten kom säkert förbi och hämtade upp dem med helikopter. Hoppas de fick betala utryckningen själva.


Jag gick hemåt så småningom. Med rosende kinder och solsken i blick.

Nöjd med dagen. 

*****