Tränar du

Min mamma och pappa var idoga korsordslösare. Ibland till irritationens gräns för mig. Det var evigt grubblande på diverse konstigheter, tyckte jag. Och var det inte vanligt korsord i någon tidning, så var det förstås Melodikrysset. Det där sistnämnda har jag fortfarande inget intresse för.

Ur Språktidningen. Det bjuder jag på.

Men korsord är bra. Tänk bara att Året runt:s ordfläta en gång i slutet på femtiotalet räddade vår semesterresa till Gotland. Pappa vann nämligen första pris; 99 sköna kronor.
 - Då kan vi åka till Gotland, sa han.
Så blev det. Inte vet jag om de där slantarna var helt avgörande, men de bidrog förstås. Jag fattade dock inte varför man inte fick en hel hundring.
 - Nä. Vinner man hundra kronor måste man betala skatt, blev svaret från pappa.

Nu har jag tydligen blivit vuxen. För nu löser jag korsord. Gärna svåra. DN:s söndagskryss, Vi:s tema- och storkryss. Knepiga flätor, som inte släpper till sådär spontant, utan kräver en hel del grävande i hjärnvinglingarna. Vad har jag lärt mig de senaste dagarna då? Jo, att tesaurus är en ordsamling, eller ordbok. Att rotgelen är en fågel, nämligen rödhaken, visste jag inte. Däremot vad en ratatosk är. Det vet väl varenda människa. För att inte tala om en pasma.

Det här letandet i minnen och lyckas; att läsa ord på nytt sätt: VISAR OMSKUREN. Vad kan det vara? Tills man kommer på att omskuren visar sibirientid. Sån't är nyttigt för hjärnan och kan till och med bidra till att risken för demens minskar.

Det läser jag i Språktidningen.

Så sätt igång! Det är kul.

Tack mamma och pappa.

Nu ska jag gå och träffa min elev och lära honom lite nytt, förhoppningsvis. Kanske skulle ta med ett lätt korsord till honom?

*****