lördag, oktober 20, 2018

Bekantskapsdagen

Det finns ju så många dagar. Kanelbullens, sjusovarnas, vänsterhäntas eller skrattsalvornas, bara för att nämna några exempel.

Den här dagen som idag är, kommer jag att kalla Bekantskapsdagen. Först var vi på vernissage (Se föreg. blogpost!) Där träffade vi Johan, Elisabet, Sven, Johan, Sven, Erik, Anette med flera. Efteråt beslöt vi att gå och fika och snurrade in på flera ställen, där det säkert satt bekanta. Jo, t.ex. min kusin, som jag växlade några ord med. Men det var så lång kö, så vi beslöt gå vidare till ett annat ställe, som också hade oöverstiglig kö. Men där satt säkert någon bekant också. Och så ringde plötsligt min telefon i fickan. Stockholmssyrran "villa bara bladdra lite", som hon sa. Men jag avstyrde det hela. Jag är en sådan som inte gillar att gå omkring i offentliga miljöer och "bladdra". Hon ringer senare.

Nåväl. Till slut gick vi till Savoy. Där är det trevligt att sitta i lobbyn och ta en kaffe. Kliver in där och får se någon som vinkar. Jojo - där sitter Benkes systerson med fru och tar ett glas vin. De bor i Piteå, men hade varit här i stan och bott på hotell, bara för att de gillar att göra någon annat.
 - Och jag gillar Luleå bättre, sa frun.
Det måste vara den enda pitebo som vågar säga något sådant. De är annars mycket välkända för att hålla på sitt.

De satt och väntade på bussen som skulle ta dem till hemstan. Vi fick en bra stund med mycket surr, innan de var tvungna att lämna oss.

På väg hemåt, sa jag lite på skämt att vi borde egentligen träffa 100 bekanta, när vi nu en gång är ute på stan en lördag, då Luleå centrum kokar av folk.

Femton sekunder senare kommer två kompisar emot oss. Nyss hemkomna från Tokyo. Och vem kommer inte och får syn på mig om inte en före detta kollega, som jag inte sett sedan 90-talet. Anna-Karin. Vi jobbade tillsammans fram till 1993, då jag började på ett projekt i Arvidsjaur, som kom att vara 6 år. Under den tiden bytte Anna-Karin till ett jobb närmare hemmet i Boden

Men härligt att vi känner igen varandra utan problem. Jag menar, efter så många år. Det borgar för personkvalitet.

Nu var vi så nära hemmet att vi inte träffade någon fler. Men jag är säker på att många, många fler bekanta snurrade omkring i vår närhet.

*****

Inga kommentarer: