tisdag, februari 19, 2019

Nyfiken

Jo - det har börjar röra på sig. De första rapporterna om presidentvalet i USA hösten 2020 har kommit. Bernie Sanders har kungjort att han tänker ställa upp igen.

Hörde också något litet korn angående EU-valet. Ett liiiiitet korn. Och det valet sker om några månader.

När får vi samma sorts intensiva bevakning av ett val, där vi själva har möjlighet att påverka, som vi får av invånarnas kandidater i småstaden Great Bluff i USA?

- Jag är inte så insatt, är ingen ursäkt längre. Nu är det bara så att du måste sätta dig in i EU-valet. Frågan är bara hur.

Vet du?

*****
Läs även andra bloggares åsikter om ,

I väntan ...

.. på att frukoststöket ska resultera i, just frukost, ligger jag kvar och lyssnar på världen i form av P1.

Solen krånglar sig in på balkongen på något sätt och ritar grafiska bilder genom kumquatbusken och projicerar dem på gardinen.

Det var väl ett avancerat sätt att berätta att vädret är vackert idag.


*****

måndag, februari 18, 2019

Spännande TV

Det behöver inte vara ryssen. Ingen annan fientlig makt heller, för den delen. Det behöver heller inte vara någon klåfingrig hackare som leker med oss.

I det här fallet är det solen. Vår livgivare kan nämligen ställa till det för oss. Så kallade solstormar drabbar jorden med ojämna mellanrum. Ibland märker vi inget. Andra gånger kanske det påverkar flygledningssystemet. Det hände för några år sedan.

Men en stor solstorm skulle kunna släcka hela landet. Det är 12 procent risk för att det skulle kunna hända, säger forskare.

Det handlar om programserien Nedsläckt land som började sändas ikväll. Två grupper, ovetande om varandra, får åka på "semester". Varje grupp är sex personer och de vet inget om experimentets utformning eller syfte.

Den ena gruppen inkvarteras i ett lyxigt, högteknologiskt hus på landet. Den andra i ett gammalt gårdshus i en liknande trakt.

Plötsligt går strömmen.

Lärorikt program. Nedsläckt land
*****

Läs mer om solstormar.

Några intryck ...

.. från en fin vinterstad inbäddad i vitt ludd. Helgens plus-slask förlåtet. Eventuellt.

Floras kulle
Nyaste skrapan i stan.


Del av Storgatan

*****

Nyhetsfloden

Varje dag följer jag så gott det går (och det går för det mesta utmärkt bra) vad som händer i omvärlden. Både den nära och den mer avlägsna. Det gäller ju att hålla koll.

Idag reagerar jag bland annat över två inslag i P1 morgon


Bokhandeln ökar. Det är ju glädjande. Och jag måste säga att jag också blir glad varje gång jag besöker en bokhandel här i stan och ser att det ofta är en liten kö till kassan.

Nu är det ju i och för sig den digitala varianten som ökar mest. Själv föredrar jag vanliga pappersvarianter. För jag kan läsa. Kanske kan man hoppas att ökningen vad gäller e-böcker betyder att fler med lässvårigheter, dyslexi, lockas in i skönlitteraturens värld.


Hemleveranser ökar. (Här hittar jag tyvärr ingen länk till inslaget.) Vi ids inte gå och handla längre. Men vi ids sitta framför datorn och beställa maten vi ska äta. Och få den hemlevererad. Ursäkta, men har det inte hela tiden klagats på livsmedelspriserna? Blir de lägre av att man slipper gå och köpa dem själv? Min teori är att det anses tjusigt att någon kommer hem med matkassen till dörren. Vi är ju sååå stressade och får inte ihop livspusslet annars.

Jag är nog den som hellre väljer broccolibukett eller korvbit själv.


-----

Det har förut aldrig hänt att jag lyckats ta mig igenom en krönika, eller ett debattinlägg som Lena Andersson varit mamma till. Men nu har det faktiskt hänt.

Denna gång handlar det om ett av ämnena ovan, nämligen den digitala världen gentemot den verkliga; den digitala skriften gentemot den tryckta.

Därför kan aldrig den digitala världen konkurrera med en papperstidning. Inte bara förstår jag vad hon skriver - jag håller dessutom med henne.

Framsteg? Jo - för henne.

*****

söndag, februari 17, 2019

Har något hänt

När Ögonblick i norr griper in, tror man ju att något ska hända. Ett resultat av något slag.

Jag tog kontakt med två olika instanser, bara för att gardera mig, när det gällde den trasiga reklamskylten ute på gatan.

Givetvis förutsatte jag då att något skulle hända.
Jo. Något har hänt.

Skylten har nu tagit ett steg mot den slutliga förstörelsen. Glaset är krossat och ligger i en grönaktig driva i små, små skärvor nedanför.

Bra jobbat, kommunen, eller vem det nu är som ska ta tag i saken!

Det blir nog till att jaga vidare efter någon ansvarig imorgon.

*****

Snart i en verklighet nära dig

Orientexpressen, Rovos Rail, Blue train - tre mer eller mindre sägenomspunna tåg. Den förstnämnda saligen avsomnad, i alla fall i sin ursprungliga sträckning Paris - Istanbul.

Kanske inte lika ihågkomna är de svenska varianterna. Men igår blev åtminstone jag påmind, av ett reportage i lokaltidningen. Lapplands express och Dollartåget har rullat i mina trakter. Båda avsomnade. Men Dollartåget minns jag mycket väl. Det var det enda av de två varianterna som existerat under min livstid. Under min barndom i Kiruna hände det att vi promenerade ner till järnvägsstationen när Dollartåget skulle komma. Spännande var det, när det rullade in. SJ:s högsta standard. Både loket och vagnarna utsmyckade med girlanger.

Även favoritstället Katterjokk där vi tillbringade minst två veckor per år på turiststationen välsignades av tåget. Och där "bodde" vi ju 50 meter från järnvägen och gick alltid ut och vinkade till tåget, som inte stannade just där, men saktade in, som det ofta gjorde vid sevärdheter. Där stod vi och vinkade till lyxpassagerarna, som hade fina kupéer, bra restaurangvagn och salong för umgänge.

Det är nå't med tåg.

Vad som inte tas upp i reportaget är en annan variant, som också fanns förr. Kan tänka mig att det existerade på 50-talet. Det var Tåghem. Man kunde boka sig på ett tåg, som gick till någon turistort och parkerade där. Sedan bodde man i några dygn ombord på tåget. Gjorde utflykter. Åkte skidor eller vandrade i trakten.

I dessa dagar av ifrågasättande av vår idoga flygande, kanske det där är idéer att ta upp på nytt. Skulle du vara intresserad?

Om du klickar på bilden kan du nog läsa texten.


Katterjokk innan turistationen fanns. Den låg precis utanför bildens högerkant. Där stod vi och vinkade troget, när Dollartåget kom förbi.

(Klippen ovan är från NSD.)

*****
Här finns ett liknande ögonblick i mer eller mindre nutid.

lördag, februari 16, 2019

Lördag

Inte blev det mycket av den här lördagen. Slätstruken, skulle jag säga. Åre-VM efter frukosten och sedan en runda på stan med en fika på Cupture, fiket i Kulturens hus, följt av en liten promenad med middagsfunderingar som resulterade i en sväng på ICA innan vi gick hem för att se andra åket. Grattis till Anna Swenn-Larsson som knep silvret. Jag tror det  blir vår enda medalj i detta VM. Killarna klarar det inte. Skidåkning verkar ha blivit en sport för duktiga kvinnor, oavsett alpin- eller längdåkning. I varje fall i Sverige.

Middagen då. Det blev urgod suovas på reninnanlår, västerbottenostgratäng och en mangosallad. Ett Amaronevin därtill.

TV med mellokatastrof. Skulle jag rösta fanns det inget att rösta på. Beige i kvadrat. Ser däremot Saknad - aldrig glömd. Bra skådisar, men lite rörigt.

Sängläge. Bok. Släcker. Somnar.

*****

Insikt- utsikt

- Det är på barnen man märker att man blir gammal.
Det var ett vanligt uttryck som man fick höra i barndomen, när familjen plötsligt träffade någon  bekant på stan. Någon som inte setts till på länge.

Ens föräldrar var kanske rätt så konserverade,  medan jag förmodligen hade genomgått den största förändringen sedan förra gången vi sågs.

Nu är det lite annorlunda. På ett par dagar har jag nåtts av inte mindre än två dödsbud. Båda i förtid, yngre än jag. Ingen av dem i den närmaste kretsen. Men händelserna sätter ändå spår. Det blir ett steg i livet.

Det är bland dödsannonserna man inser att man blir äldre.

*****

fredag, februari 15, 2019

Återbruk

Fiffigheten når nya höjdpunkter. Kolla vilka finurliga fågelfröautomater jag råkade se i stadsparken. Populära, med flera pilfinkar, talgoxar och talltitor, tills jag blev för nyfiken och körde iväg dem.

Här har snusdosor och gamla mjölkförpackningar förvandlats för nya verksamhetsområden. Berömligt, skulle jag säga. Förmodligen är det någon privatperson som arrangerat detta och hade det varit dyra grejer hade de väl inte fått hänga kvar.

Återbruk är sååå 2019! Eller hur?

Eller återburk, kanske.




*****

Här hade vi ...



.. trott att vi skulle vakna till något kaosartat. SMHI har ju gått ut med varningar stup i kvarten, vilket bland annat har fått oss att skippa stughelgen. Vi bli kvar i stan. Benke har fått min förkylning också, så det bidrar också till beslutet.

Men vi trotsade varningarna i alla fall och gick ut i friska luften. Visserligen kvalmig, med plusgrader, men ändå. Inte blåste det heller något av den där stormen som förvarnats. Något regn kom inte heller. Himlen var djupt blå på förmiddagen, men när vi kom ut hade ett soldis lagt sig.

Någon särskilt rask framfart blev det dock inte. Det var på sina ställen glashalt. Det blev en runda ner mot hamnen, som sedan avslutades med en sväng upp i stan och fredagslunchrusningen. Vi rusar alltså hem för lunch.

Plusgrader och is gillar inte varandra.

*****

Nummer 5

Så var det dags för nedkomst igen. En minivariant, precis som 4:an. Vitgrön i tonen. Stilren.

Därmed har samtliga löften om blomning infriats för den här gången. Har aldrig tidigare varit med om något liknande.


Här står tre av dem på rad.

*****

torsdag, februari 14, 2019

Jag förstod att ...

.. jag skulle få ett straff. Vår skrivare till datorn har varit mer än lovligt trasslig och krasslig rätt länge nu. Flera år, faktiskt. Nya färgpatroner behövdes, vilket var omöjligt. Den sorten finns inte längre. Å andra sidan är patronerna ofta så dyra, att det knappt är lönt att byta.

Så nu måste vi köpa ny skrivare. Spanade in en snygg låda på CO. Modellen hette ENVY, vilket väl betyder avund. Det lät bra. Dessutom stod det en mycket trevlig prislapp på hyllan. CO klubbpris 499:-. Avgjort. Den tar jag.

I kassan ser jag att priset på kassakillens skärm är 799:-. Jag protesterar.
 - Nä'du. Det är klubbpris på den.
 - Är det?
 - Jo.
Han knappar vidare för att kolla.
 - Nej, jag ser inget klubbpris på den.
 - Men det står så på hyllkanten, hävdar jag.
Han skickar iväg sin chef för att kolla och får snart en bekräftelse på interntelefonen.
Jepp, jag får den för 499:-.
 - Tackar, tackar.
 - Det är nå'n som har glömt att skylta om.
 - Jaså - är det du?
 - Nej, tack och lov. Det där var troligen chefen själv.
Han skrattar.
 Jag har ännu ett trumfkort i jackärmen.
 - Tro nu inte att överraskningarna är slut, säger jag.
Jag hade nämligen en bonuscheck från CO på inte mindre än 180:-.

Det blev en billig skrivare.

Men sedan kom straffet. Förstås. Installationen. Du vet, den där företeelsen som måste göras enligt ritning eller instruktion. En instruktion som sällan stämmer med verkligheten och är skriven av någon med minusvärde på pedagogikbetyget. Jösses vilket jobb. Det tog sex timmar att få ordning på det hela. Det var nämligen en trådlös skrivare. Bra, för då kan man placera den var man vill. Där den är minst i vägen.

Det syns ju direkt att engelsmännen inte vill ha kontakt med oss övriga.
Den första hickan kom dock redan när jag packade upp skrivaren ur lådan och hittar en engelsk sladd?! Men ... pust .. det fanns en vanlig europeisk också.

Tillslut blev jag faktiskt klar och hade anslutit såväl våra smarta telefoner, som den stationära datorn till skrivaren. Trådlöst. Olika rutiner för varje typ av apparat och den svåraste att fixa var anslutningen från huvuddatorn.

Grattis till oss!


*****

Hallandsvinter

Vi betackar oss. Underkylt regn och blåst. Det verkar bli stadshelg.



(Nåja, Elisabet. Götalandsvinter, då.)

*****

När Ögonblick ...

.. i norr griper in, händer det ingenting. Eller ...?

Igår såg jag, och säkerligen flera hundra andra människor, att ljusreklamskylten utanför redaktionsfönstret (tjusigt, va? "Redaktionsfönstret".) håller på att dra sina sista suckar. Eller i vilket fall, allvarligt skadats.

Givetvis försöker jag göra något åt det. Men var börjar man? Vem äger skylten? Tänker att jag på de flesta liknande skyltar ser namnet JCDecaut, i stort sett var man än sätter sin fot i landet. Alltså googlar jag det företaget och finner att de inte har kontor här. Men - jag hittar en länk för felanmälan. Sagt och gjort. Igår, alltså. Någon bekräftelse har jag inte fått. Vilket inte är så konstigt. Det är många företag som inte håller koll på sina e-postlådor. (Justitieombudsmannen t.ex.)

Vems ansvar?
Men jag funderade vidare och ringde Luleå Kommuns gatukontor. Jodå - en vänlig dam försökte hjälpa mig, men visste egentligen inte var hon skulle för ärendet vidare.
 - Kanske P-huset Karpen, föreslog jag, den står ju på deras tomt.
 - Jamen, det är ju också kommunen, sa gatukontoret.
 - Då så. Då är det kanske ni som ska ta itu med det hela, försökte jag.
 - Ja, jag ska ta det med Johanna, så får hon ta tag i det imorgon.
 - Imorgon!? Då har den blåst sönder helt. Det blir ju oväder.

Längre kom jag inte. Idag på morgonen tittar jag ut genom biblioteksfönstret (ja, vårt eget bibliotek, alltså). Läget är oförändrat. Snön faller. Folk går förbi. Ingen reagerar. Nå'nannanismen råder.

*****

onsdag, februari 13, 2019

Nummer 4

I december lovade jag att återkomma med fler blommande orkidéer vartefter de presenterade sig.

Idag var det dags för en minivariant. Cirka 3 cm tvärsöver blomman på bredaste stället. Men ändå med snygga detaljer. Ytterligare sex knoppar väntar på den här plantan.

Klicka för bättre bildkvalitet.

Här hittar du säsongens tidigare bidrag.
*****

Man märker att ...

.. man inte hänger med i riktigt alla svängar.

Totalt okänt "namn". Inte ens hört det sådär i förbifarten.

Hm?

*****

Vintern ljuder ...

.. därute på morgonen. Sover med balkongdörren mot den inglasade balkongen på glänt.

Hör traktorer röja snö, för att det ska vara fritt fram för alla själar som jobbar att ta sig fram. Bor man, som vi, så mitt i stan man bara kan, får man acceptera en viss ljudbild. Men det är rätt tysta kvarter här, trots allt.

Höga rop tränger igenom. Förstår inte vad det är, först. Men snart förklaras det. Det är takskottare i farten. Nere på gatan står en man och varnar till skottningspaus, när folk måste passera in eller ut genom någon entrédörr. Det ekar mellan husen.

Snön faller tyst.

Två "ropare" står längre upp på gatan.
Bakom grönskan faller snön.

*****

tisdag, februari 12, 2019

Viktig läsning

Den här ledaren i dagens DN borde läsas av alla. Den handlar inte om politik. Men den handlar om vår framtid.

Varsågod!

*****

Nog kan man undra (II)

1 255 708 år

Enmiljontvåhundrafemtiofemtusensjuhundraåtta. År!

Så mycket tid ägnade mänskligheten åt att sitta framför datorn och titta på andra delar av samma mänsklighet, som spelar s.k. streamade dataspel.

Idag redovisades också en undersökning som klart visar att människor som i unga år är dåligt aktiva, lägger på sig övervikt och andra problem, i större utsträckning än andra blir beroende av sjukersättning i vuxen ålder. 

Någon som anar ett samband?

*****
Läs mer om dataspelandet.


Nog kan man undra ... (I)

.. vad det är för fel på ryska ledare, och det ryska samhället. Hur kan de få för sig att de ska styra över vad som skrivs i tidningar utanför sitt hemland.

Men det är klart; lever man i en totalitärstyrd stat med ambitioner att styra världen, så räcker väl hjärnvindlingarna inte så långt.

*****

måndag, februari 11, 2019

Hur kan vi ...

.. ha det såhär? Kök ska ju vara helvita som ett sterilt rum på ett sjukhus, nuförtiden.

Man kanske skulle ta en kaffe med en kanelbulle och sitta och vantrivas en stund.


*****

Hur tror du ...

.. att man ska kunna låta bli att gå ut i den perfekta vintern. 8 minus. Vindstilla. Djupt blå himmel. Oändligt vackert.

Förkyld eller inte - jag känner mig ändå väldigt sugen på en tur ut på isarna. En spraydusch i näsan öppnar andningsvägarna, och jag känner mig redo.

Lycka för utländsk ung man. Att få göra en snöängel.
Det är inget jag ångrar. Så vackert, så upplyftande, så helande. Här kan man antingen titta på folk, som åker skidor, skridskor, cyklar, promenerar, eller lägger sig ner och njuter av att ligga i ren snö. (Sistnämnde var en ung utländsk turist.)

Jag, som hade tänkt att gå en kortare sträcka, vandrade på, filosoferande, mediterande, D-vitaminabsorberande, och fjärran från världen ändrade jag mer eller mindre omedvetet mitt beslut. Det blev den längsta rundan, undantaget närmsta ön. 7,7 km fick räcka.

Världen får man tänka på i parti och minut alla andra tider på dygnet - ja, undantaget natten då, tack och lov.

Jag älskar vinter. Riktig vinter.
Och sommar.

Solen söker sig genom de södra kvarteren.
Inofficiellt vägval ut till stora rundan.


Chauffören vinkade glatt, när han såg att jag fotograferade.

D-vitaminerna sprutade från alla håll.

- Varsågod och sitt. - Tack, jag tror jag väntar till en annan dag.
Skidor, skridskor, cykel, apostlahästar. Alla är välkomna.


*****

Vacker ...

.. morgon. Några dagar till. På torsdag ska det tydligen slaska med 5-6 plusgrader.

Grannen Eric är ofta ute och håller efter snömängderna. Här jobbar han med cykelstallets tak.


*****

söndag, februari 10, 2019

Joho'odå

Den finns.
*****

Näsvist

Ligger på soffan i min mansförkylning (Kom det inte en forskningsrapport, som fastställde att våra är värst, i höstas? Måste kolla.) och gör ingenting.

Jo, jag läser lite förstrött i historiska blogginlägg, med stor behållning. Jag var nog lite bättre förr. Det måste åtgärdas.

Plötsligt dyker min övervakare upp, mitt i allt, och insinuerar (Okej, frågar.) vad jag har för mig. Jag avfärdar nyfikenheten med gott samvete.


Skulle jag?!
Jag är kränkt.

*****

Fram och tillbaka

En av uppgifterna, som åligger frukostmakaren, är att kolla läget ute på loftgången. Behöver den snöröjas?

Ibland är det nödvändigt varje morgon. Ibland flera gånger om dagen.

Idag var frukosten min uppgift. Men Benke tog på sig uppgiften att skotta, eftersom jag är förkyld och inte bör vistas ute i tofflor och morgonrock.




Först grovskottas det åt ena hållet. Sedan finsopas det åt det andra.

Fint blir det.





*****

lördag, februari 09, 2019

Märkligt

Ibland är det förkylt. Inte bara i näsan och huvudet.

Vi tar oss ut i den härliga vinter, efter nybesprutad näsa och två paracetamol. En kortare tur på isen, som kryllar av folk. Tänkte att vi skulle träffa någon bekant; någon att slänga några ord till.

Men förkylt är vad det är. Knappt ett bekant ansikte. Jo, ett. Sven W möter vi på strandpromenaden. Riksbekant skådespelare, men ingen som vi känner. Hade hans fru varit med hade vi nog fått en pratstund.

Tillbaka i absoluta centrum letar vi upp ett fik. Inte så lätt att hitta lediga platser, men till slut så fixar det sig. Men det är förkylt även här. Inga bekanta.


*****

Vaknar ...

.. med ökentorr mun, tilltäppta näsborrar och småelaka hjärnvindlingar.

Trevlig lördag!

*****

fredag, februari 08, 2019

Varför inte ...

.. laga till en timjanstekt hjortfilé, till middag och servera den med jordärtskockpuré, haricots verts, lök- och tomatfräs samt  kantarellsås?

Inte heller gör det ont att dricka ett hyfsat Amaronevin därtill, eller hur?


*****

Ett, två och TRE

Sådär'ja. Maten hembärgad, liksom vinet. Bullar bakade och ljuslyktan på loftgångsterassen framgrävd ur snön.

Stadshelgen kan börja.


*****

torsdag, februari 07, 2019

Men tulpanerna då?

Här håller vi löften. Man är väl inte politiker, heller. Skämt åsido. Det där jag skrev om angående att bli en "prepper" ... det börjar faktiskt bli mer och mer verklighet nu. Idag tog jag nämligen steget att inhandla en radio.
 - Ja, vadå, undrar du. Radio har vi väl alla.
Jo, men den här funkar oavsett el. Den kan laddas på flera olika sätt. En solcell (kräver förstås vackerväder), en vev (kräver förstås minst en hand), eller en så kallad kraftbank (kräver förstås att man har en sådan laddad sedan tidigare).

Men den innehåller även en del annat nyttigt, som kan komma väl till pass om krisen skulle komma. En stark strålkastare, klocka, ett uttag för att ladda t.ex. mobilen och en larmsignal som man kan tillkalla hjälp med om man nu blivit stum av någon anledning.

En sak klarar den dock inte:


Var i helsike ska jag nu ställa tulpanerna?

*****

Tänk vad kul ...

.. det är att sitta på ett bra utkiksställe, äta lunch och glo på folklivet ute på gatan. Ett stycke verklighet med biff Lindström och en nästan övermäktig grönsakstallrik.

Tur att jag har nära hem.


*****

onsdag, februari 06, 2019

Nyligen upptäckte ...

.. jag, att jag hade en assistent. En som jag kunde prata med, och få svar både skriftligt, men framförallt muntligt.

Det var för några veckor sedan, som jag råkade trycka på hemknappen på min telefon och hålla inne den lite extra länge. Då dök hon upp, assistenten. Hon, därför att hon har kvinnlig röst. Jag visste inte att hon fanns överhuvudtaget, så överraskningen blev stor.

Jag började prata med henne då. Lite på skoj. Och här sprudlar den artificiella intelligensen åt alla möjliga håll.

Idag frågade jag på skoj:
Jag blev rätt ställd av att hon visste att det var samernas nationaldag. Det hade jag, inte missat, men för tillfället glömt.

Har också testat att låta någon annan fråga och då får man ofta svaret: "Jag vet inte men du har säkert ett fint namn."
Hon känner alltså inte igen rösten på någon annan än mig. 

Man kan höja tonen och låta lite brysk eller sur också. Det märker hon och ber om ursäkt om man råkar skälla på henne.

Egentligen vet jag inte vad jag tycker. Det är lite skrämmande. Det är lite fascinerande.

I dagens Vetenskapens värld i P1 diskuterades etik och AI. En svår nöt att knäcka. Själv har jag funderat i samma banor, till exempel när det gäller de självkörande bilarna.
  • Vem har ansvaret om en olycka händer? Bilägaren, bilen eller programmeraren. 
  • Vem ska skyddas i en kritisk situation. Barn på vägen? Ska bilen köra in i bergväggen till vänster för att rädda barnen, eller köra på barnen för att rädda de som sitter i bilen?
Det finns en del att fundera över.

*****

Bara en bild

Plötsligt har vi fått råglas ute på balkongen.


*****

Lade du märke till ...

.. att jag angav ett semikolon i det förra inlägget om böcker?

Fint värre! Det är nämligen semikolonets dag idag. Ett rätt knepigt skiljetecken, som vissa hatar av hela sitt hjärta. Andra gillar det. Jag.

Medger att det är svårt att veta hur det ska behandlas och i vilka sammanhang det passar. Säkert behärskar jag inte konsten till fullo.

Använder du själv semikolon?

*****

Från sängbordet ...

.. åker nu Mats Strandbergs Slutet in i bokhyllan. Spännande på sitt sätt med tanke på att den handlar om slutet på denna jord. Vi får följa en begränsad skara under den sista dryga månaden av jordens existens. Det är kungjort att en stor komet kommer att kollidera med vår planet och utplåna allt, preciserat med datum och klockslag.

Vad gör man under den månaden? Vem vill man vara tillsammans med under det sista dygnet?

Jag hade väl väntat mig mer om hur det funkade utanför kretsen av huvudpersoner. Det blir lite kärlekshistoria, ett mordfall(?) och en del redogörelse för gångna förhållanden mellan personerna, såväl som nya konstellationer.

Men visst är den intressant att tänka vidare om. Kanske är det det som är meningen.

Betyg 3 av 5.
-----

Läs mer om boken via länken i högerspalten.
Fram till sängbordet åker nu en bok som kanske handlar om lite av samma sak. Om människors utsatthet. Kanske inte av naturens nycker, i alla fall inte helt och fullt. Den här gången i militära sammanhang i Afghanistan. Det är 652 tättskrivna sidor av dansken Carsten Jensen som väntar.

Jag har läst några av hans böcker och fascinerats av dem; Jag har sett världen börja, Sista resan och Vi de drunknade.

Då är det bara att sätta igång.    





*****

tisdag, februari 05, 2019

Det är inte utan att ...

.. jag blir mer och mer medveten om vår sårbarhet. Kanske skulle man bli en "prepper" i alla fall? Så som världen ser ut för tillfället, kan jag inte säga att jag är helt lugn.

Inte heller litar jag på att digitalisering och AI är lösningen på allt. Vilket verkar vara en rätt vanlig hållning nuförtiden. Sårbarheten visar sig mer och mer. Svenska kraftnät verkar vara rätt släpphänta med sin datasäkerhet. När man inser hur beroende vi är av el, så kan man bli bekymrad.

Jo, vi har lite mat av mer konserverad natur i speceriskåpet. Men inte räcker det för de 72 timmar som rekommenderas. Vattendunkar har vi också. Men tomma.

Att bli utan ström, är det många i Roslagen som varit med om i början av januari. Under rätt lång tid, dessutom. Några större katastrofer har det väl inte inneburit. Ett visst skyddsnät har väl funnits, förstås. Släktingar och vänner som bor en bit bort, kanske.

Idag blev det strömavbrott här i stan. I tio minuter. Inget att fundera över. Det hände medan jag var på gymmet. Det blev lite dunkelt, när det enda som lyste var nödutgångsskyltarna. Skönt att de funkade i alla fall. Det fick vi bevis på.

Men när jag kom hem hade förstås en del hänt. Små detaljer, men jag undrade direkt vad det var som hänt. Det där med strömavbrottet hade jag redan glömt. Där stod mikron och lyste och displayen blinkade ilsket grönt. Att det lyste inne i ugnen berodde på att luckan stod på glänt.

Radion i vardagsrummet stod också och blinkade och funkade inte som jag ville. Inga förprogrammerade programkanaler var kvar. Dessutom envisades den med att slå på sig själv och insistera på att jag skulle göra en massa åtgärder (obegripliga), innan jag skulle kunna programmera om den. Det blev till att leta fram en gammal bruksanvisning. Tack och lov fanns den kvar.
Bredvid radion står en liten bildskärm. Det var när jag såg att den visade gamla bilder ur mitt arkiv, som jag insåg att allt detta berodde på strömavbrottet. Att just den går igång automatiskt om strömmen har varit borta, känner jag igen.

Ljuset gick upp - ja, i mitt huvud alltså, och snart var allt i sin ordning igen.

Hur beredd är du?

Kanske skulle jag gå och köpa en vev-/solcellsradio i alla fall.
Hm?

Där stod den och visade bilder. Oombedd.

*****

måndag, februari 04, 2019

Inte klokt

Vill bara tala om att DN:s söndagskryss är fixat.

Redan på måndag klockan 15.17!!!

*****

Nu är den klar

Skulpturen i is som höll på att tillverkas i förra veckan, verkar nu vara slutbearbetad. Snygg, tycker jag.

Den ser lite olika ut från olika vinklar och jag borde väl ha tagit en bild från rakt motsatt håll också, för att visa hur ljuset varierar i och med brytningarna i klarisen. Men det får bli en annan gång.

Kanske är det också belysning i den. Det skulle inte förvåna mig. Jag får gå ut efter mörkrets inbrott och kolla. Och du får leva i ovisshet.


*****

Minipreparerare

Man måste ju förbereda sig. Om krisen kommer. Den här gången är det EU (som jag är stark tillskyndare till) som skrämt upp mig. Det hände för ganska många månader sedan, men jag har inte tagit tag i det eventuella problemet förrän nu.

I stugan har vi infällda spotar i kökstaket. Små halogenstrålkastare. De ger bra ljus och är dimbara.

Men nu är det bara så att EU förmodligen tänker förbjuda dem. Av vilken anledning har jag glömt, men det spelar ingen roll - jag vill ha dem kvar. I 17 år har de som sitter där aldrig fallerat. Inte en enda har slocknat förrän nu. Och det var bara för att jag skulle ta ut en, för att se vilken sort det skulle behöva köpas, för att gardera mig. Då gick lampan sönder. De brukar sitta som rackarn de där halogenlamporna. Men ut kom den. Trasig.

Nåväl. Idag fixade jag nya. Ett litet lager. Jag vill inte behöva byta ut hela taket, om armaturen plötsligt förbjuds. Och har de som sitter där nu hållit i 17 år ska väl sex stycken i reserv räcka livet ut, tänker jag.

Förbjudet ljus. Hehe!


*****

Tillägg: Folk som förbereder sig för krisen eller kriget kallas med ett engelskt ord "prepper". Jag översätter det till "preparerare", eftersom jag inte gillar inblandning från andra språk när det finns svenska ord för samma sak. Som du ser här ovan har jag också använt "spot" och "dimbar". Men det är bara för att det är svårt att hitta motsvarigheter i svenskan.

Minut för minut

I början av året hände det saker i teveprogrammet. Jag brukar ha en första uppdatering av nyheter i och med 18-sändningen från Rapport. Efter det kom Kulturnytt och 18.25 ramlade sporten in i fem minuter.

Prick 18.30 kom de regionala nyheterna som varade i en kvart (fast det var redan då historia, för de var i verkligheten 12 minuter, bara för att få rum med trailrar för kommande program).

Men så, plötsligt kom det inga regionalnyheter på halvsjuslaget. Nej, de börjar inte förrän 18.33. Sporten har då svämmat över, trodde jag. Men i själva verket var det så att sportnyheterna började sätta igång 18.28.

Vilket trams!

I morse börjar radion bråka. P1 morgon, är den kanal som går igång i och med att man vaknar. Vanligtvis några minuter innan Tankar för dagen klockan 06.50. Men pyttsan. Det var nu flyttat till 06.25 av outgrundlig anledning. Istället var det kulturnyheter på den gamla tiden, som börjar sändas (tro det eller ej) kl 06.48. Inte nog med det. Signaturjingeln existerar heller inte längre. Det gäller att vara uppmärksam och lyssna noga, för att man ska märka skiljelinjerna mellan inslagen.

Ekot klockan 07 är kvar. Och sedan kommer sporten. Gissa när! Jo, klockan 07.27.(!!!)

Programpunkterna dyker upp som om de vore tågtider. Och det vet man ju hur det brukar vara med dem. 

Kanske är det petitesser. Men nog mår man väl lite bra av en del fasta punkter i vår röriga värld.
Eller hur?

*****
Uppdatering: Jag har under dagen tagit del av diverse lovord för nyordningen. Det har hörts i radio, det har skrivits om i DN, m.m.

Folk är bra konstiga.

söndag, februari 03, 2019

Uppmuntrande

Har vi det kalla kriget över oss igen? Frågan är berättigad, tycker jag. Världsläget lämnar en hel del i övrigt att önska. Mänskligheten verkar inte "gå framåt", om man så säger.

Bolsonaro, trumpkopian i Brasilien. Trump i pajaslandet USA. Putin i sovjetstaten Ryssland. Xi i skurkstaten Kina. Ingen uppmuntrande samling. Lägg därtill högervinden över Europa, med intolerans och okunnighet i högsätet. Där inkluderar jag givetvis också Sveriges SD-anhängare.

Nu har USA gått i täten och sagt upp kärnvapenavtalet med Ryssland, som genast gjorde detsamma mot USA, vilket förmodligen får Kina att vädra morgonluft.
 - Nu kan vi börja rusta upp igen. Yipppiiiiie.

Så går det till i diktaturer och mer eller mindre diktaturliknande länder.

Är det så vi vill ha det?

*****

lördag, februari 02, 2019

"Snöovädret ...

.. kommer att komma in över heeeela östra Sverige".

Var ligger det?

*****

Framsteg

Inte visste jag att det var en ny uppfinning. Från Amerika. Jösses! En ung grabb kom på den geniala idén.

Den sprider sig nu, främst bland barn och unga världen runt. Via sociala medier, Youtube och andra liknande vägar.

Unga har nämligen tröttnat på att anteckna viktiga göromål som de måste komma ihåg, i mobilen. Sååå jobbigt!

Den amerikanske grabben har genialt nog kommit på att man kan ha en bok, där man skriver upp kom-ihåg-grejer. 

Om detta hörde jag i det barn-/ungdomsprogram som följer på Ring så spelar vi i P4. De var entusiastiska över denna "kalender". Men för att det inte ska vara alltför töntigt så heter den istället bullet journal.

Guu va fränt. Ascool.

Tjitt ... kom just på att det nog är en bolletjörnal vi har på sajdbårdet i kitchentet. Wow.



*****

Tittar ut ...

.. från frukostfönstret. Lätt och fridfullt snöfall. Solen vill nästan komma igenom ibland. Och bara 14 grader.

Nyss var grannen här med sin traktor och plogade vår infart.

Inte har man det så dåligt.


*****

fredag, februari 01, 2019

Februari

Ut i skogen ska vi gå, sjöng Povel Ramel för länge sedan. Och visst ska vi göra det. Det är ju en vacker dag, även om solen är svag bakom dis. Å andra sidan stiger ju temperaturen då. 18 minus. Inte så att man tar med sig en termos och drar på utflykt, men långa rundan blir det trots allt.

Skogen står tyst och vacker. Snötyngd, även om snön är väldigt lätt, fallen som den är i stark kyla.

Vi möter ingen, varken djur eller människa. De få som bor lite mer permanent här, sitter på sina jobb, förstås. Det blir vi, som får representera det mänskliga släktet i trakten.

Hemma igen. Kaffe och glädje över att vi blev bästa nation i dagens världscup i utförsåkningen. Två åkare bland de sex främsta. Det är tjejerna som fixar det. Frida Hansdotter och Sara Hector, bådar gott inför VM som börjar till veckan.


*****

Det är ...

.. faktiskt tillåtet att lägga sig på soffan ett tag, när frukostdisken är bortstökad, veden inhämtad och dammsugningen avklarad.

Faktiskt, så är det det!
Alltså.


*****