Allt - Inget
Nedkast - Uppkast.
Med krydda och en del snygga bilder.
Från en, för många okänd del av Sverige.
Nu!
Mat och sån't
▼
måndag, juli 31, 2006
Tävling
Igår, söndag, körde jag genom två tredjedelar av Sverige. Från Sörmland till Norrbotten. På motorvägar, på mindre vägar. Mycket trafik, stundtals.
Björkarna höstgula här och där, på grund av torkan.
Trafiken flyter på. Jag kör, så gott som alltid, enligt de hastighetsbestämmelser som finns. Visst gasar jag på ibland, för att anpassa mig; för att köra om. Men 110 kilometer i timmen är en skön och lagom snabb fart, för att ta sig fram. Där den hastigheten är möjlig, såklart!
Men om jag än håller hastighetsgränsen - så blir jag omkörd. Ständigt! Och då handlar det om farter som ligger betydligt högre.
Vi roade oss med lite statistik under färden.
Vilka bilar blev vi omkörda av? Vilka märken?
Resultatet var entydigt.
Gissa på topp tre!
Du vinner äran av att ha insikten.
Andra bloggar om: Trafik, Bilism, Penisförlängare
Björkarna höstgula här och där, på grund av torkan.
Trafiken flyter på. Jag kör, så gott som alltid, enligt de hastighetsbestämmelser som finns. Visst gasar jag på ibland, för att anpassa mig; för att köra om. Men 110 kilometer i timmen är en skön och lagom snabb fart, för att ta sig fram. Där den hastigheten är möjlig, såklart!
Men om jag än håller hastighetsgränsen - så blir jag omkörd. Ständigt! Och då handlar det om farter som ligger betydligt högre.
Vi roade oss med lite statistik under färden.
Vilka bilar blev vi omkörda av? Vilka märken?
Resultatet var entydigt.
Gissa på topp tre!
Du vinner äran av att ha insikten.
Andra bloggar om: Trafik, Bilism, Penisförlängare
Och som jag står där...
Sörmländskt intermezzo
En vecka med traditionsenligt besök i de mörkaste sörmlandsskogarna. God mat i massor. Fin natur och intressanta diskussioner.
En kort utflykt till Eskilstuna och Maja. En tur till Mariefred.
Men mest avkoppling med utsikt över ängar, sjöar och skogar. Varmt, klibbigt, blixt och dunder och trevligt.
Eftertanke.
En kort utflykt till Eskilstuna och Maja. En tur till Mariefred.
Men mest avkoppling med utsikt över ängar, sjöar och skogar. Varmt, klibbigt, blixt och dunder och trevligt.
Eftertanke.
Logik skapar inga hjältar
Jakthundar faller ibland offer för rovdjur. Det är faktum.
De stora rovdjuren dödar en av hundra dödade jakthundar. En av hundra.
Det problemet vill jägarlobbyn ta krafttag mot och kräver utökad rätt att skjuta rovdjur för att skydda sina lösspringande telningar.
Jägarnas argument ter sig än mer märkligt, när man konstaterat att de själva är ett större problem.
De dödar nämligen själva dubbelt så många jakthundar genom vådaskott.
Det problemet vore mer logiskt att ta itu med. Eller med det faktum att 97 procent av oavsiktligt dödade jakthundar dör i trafiken!
Att döda ett rovdjur ger status i kretsarna.
Finns möjligen en ledtråd där?
Jag tycker de siktar fel.
Dubbelfel!
Statistiken bygger på siffror från försäkringsbolaget Agria, som försäkrar bl.a. jakthundar.
Andra bloggar om: Jakt, Rovdjur, Naturvård
De stora rovdjuren dödar en av hundra dödade jakthundar. En av hundra.
Det problemet vill jägarlobbyn ta krafttag mot och kräver utökad rätt att skjuta rovdjur för att skydda sina lösspringande telningar.
Jägarnas argument ter sig än mer märkligt, när man konstaterat att de själva är ett större problem.
De dödar nämligen själva dubbelt så många jakthundar genom vådaskott.
Det problemet vore mer logiskt att ta itu med. Eller med det faktum att 97 procent av oavsiktligt dödade jakthundar dör i trafiken!
Att döda ett rovdjur ger status i kretsarna.
Finns möjligen en ledtråd där?
Jag tycker de siktar fel.
Dubbelfel!
Statistiken bygger på siffror från försäkringsbolaget Agria, som försäkrar bl.a. jakthundar.
Andra bloggar om: Jakt, Rovdjur, Naturvård
söndag, juli 30, 2006
Gränslöst
Längs gränsen till Finland har vi i den här landsändan i många år fått se upp med våra mobiltelefoner. Med några hundra meter eller mindre till grannlandet, så har man ibland ofrivilligt blivit uppkopplad mot en utländsk operatör. Det medför förstås högre samtalskostnader.
Nu har man upptäckt samma fenomen i Stockholms skärgård, och längs kusterna vid Öresund.
Då (!!?) har det plötsligt blivit ett problem.
Som måste lösas.
Nu har man upptäckt samma fenomen i Stockholms skärgård, och längs kusterna vid Öresund.
Då (!!?) har det plötsligt blivit ett problem.
Som måste lösas.
onsdag, juli 26, 2006
Andas ut
Min sverigeturne är nu i sin vändpunkt. Maja, flitig kommentatör (eller vad det nu kallas) här på bloggen, har just serverat Zoegas med urgod bulla och kakor under plommonträdet i trädgården.
Ni andra kan således nu sjunka tillbaka i hängmattan. Har ni haft extra utlägg för Zoegan så ber jag er njuta lite extra av den. Ni får föreställa er att jag varit på besök.
Ni andra kan således nu sjunka tillbaka i hängmattan. Har ni haft extra utlägg för Zoegan så ber jag er njuta lite extra av den. Ni får föreställa er att jag varit på besök.
lördag, juli 22, 2006
Provencalska lavendelfält...
... vad är det, mot Norrbotten just nu?
Ett Norrbotten som jag nu lämnar för en turné mot sydligare nejder.
Varning på stan - och köp hem Gevalia! (Men helst Zoega.)
Andra bloggar om: Provence, Norrbotten, Fika
När var tar sin
Ibland blir man bjuden på fest. Som när Robbie fick sin Lisa. Eller om det nu var tvärtom.... eller, okej... de fick varandra.
Vad vore mer passande för detta internationella par, än att låta det gå av stapeln i en kyrka som ligger i ett av våra världsarv. Gammelstad, utanför Luleå. Den enda kyrka som jag kan invigningsåret på, eftersom det är detsamma som Columbus upptäckt av Amerika.
Släkten var inbjuden. Eller släkterna! Det kom folk från Nya Zeeland (bara de ett fyrtiotal!), Tornedalen, USA, Peru, Spanien, England, Skottland, Tyskland och Holland.
Och så vi - De vanliga vännerna. Allt som allt över hundra personer.
Fest med många tal, många tårar. Alla grät. Och skrattade!
Varmt, vänligt och sent. Det känns idag!
Stort tack till Lisa och Robbie med alla släktingar, för att vi fick bli en del av denna dag. Så stor för er. Så kul för oss.
Läs mer om Gammelstad här, eller hos Riksantikvarieämbetet.
Vad vore mer passande för detta internationella par, än att låta det gå av stapeln i en kyrka som ligger i ett av våra världsarv. Gammelstad, utanför Luleå. Den enda kyrka som jag kan invigningsåret på, eftersom det är detsamma som Columbus upptäckt av Amerika.
Släkten var inbjuden. Eller släkterna! Det kom folk från Nya Zeeland (bara de ett fyrtiotal!), Tornedalen, USA, Peru, Spanien, England, Skottland, Tyskland och Holland.
Och så vi - De vanliga vännerna. Allt som allt över hundra personer.
Fest med många tal, många tårar. Alla grät. Och skrattade!
Varmt, vänligt och sent. Det känns idag!
Stort tack till Lisa och Robbie med alla släktingar, för att vi fick bli en del av denna dag. Så stor för er. Så kul för oss.
Läs mer om Gammelstad här, eller hos Riksantikvarieämbetet.
fredag, juli 21, 2006
Av skog är du kommen
Men...?
Varför ligger du nu här
i gruset vid min cykel.
Du, som bara för en vecka sedan
överraskades av ditt livs första störtskur
av regn
som skrämde vettet ur dig,
som gjorde dig genomblöt
med vatten rinnande från dina slokande öron
när du vågade dig fram
från din tillfälliga bostad
under vår bastu.
Nu ligger du här
oförklarligt
till synes helt oskadd.
Ditt klara, men brustna öga säger
"ta mig tillbaka"
Och jag tar min spade...
tisdag, juli 18, 2006
Goldwing
Vakna, brorsan
Jag har ingen storebror.
Jag är heller ingen.
Men ibland vore han bra att ha.
Eller hur?
Men han bör inget se, inget höra, inget veta.
Vi måste värna vår integritet.
Han skall bara vara till hands;
När tsunamin slår till, som på Java igår.
När kriget bryter lös i Mellanöstern.
Vid kolera och pest.
Ordna bussar, när bomberna faller.
Fartyg genom blockerade farvatten.
Flyg från förstörda flygplatser.
I varje hörn, bakom varje träd, under varje sten.
Snabbt, tyst, smidigt, välorganiserat.
Bara han respekterar vår integritet.
Ty han bör inget veta om oss, inget höra, inget se.
Och inget kosta.
UD - Utryckningsdepartementet
UD - Undsättningsdepartementet
UD - Utflyktsdepartementet
UD - Underdepartementet.
Andra bloggar om: UD, Mellanöstern, Tsunami
Jag är heller ingen.
Men ibland vore han bra att ha.
Eller hur?
Men han bör inget se, inget höra, inget veta.
Vi måste värna vår integritet.
Han skall bara vara till hands;
När tsunamin slår till, som på Java igår.
När kriget bryter lös i Mellanöstern.
Vid kolera och pest.
Ordna bussar, när bomberna faller.
Fartyg genom blockerade farvatten.
Flyg från förstörda flygplatser.
I varje hörn, bakom varje träd, under varje sten.
Snabbt, tyst, smidigt, välorganiserat.
Bara han respekterar vår integritet.
Ty han bör inget veta om oss, inget höra, inget se.
Och inget kosta.
UD - Utryckningsdepartementet
UD - Undsättningsdepartementet
UD - Utflyktsdepartementet
UD - Underdepartementet.
Andra bloggar om: UD, Mellanöstern, Tsunami
Berätta
torsdag, juli 13, 2006
Veckans växt
Jag har en fyra kilometers cykeltur före frukost varje morgon, för att hämta tidningen. Så är det nu på sommaren och det är inget som jag beklagar. Ibland jagar jag hare (ofrivilligt) framför mig längs vägen. En gång höll jag på köra in i rumpan på en älg, som stod bakom en krök och betade med baken uppe på vägen och huvudet nere i diket.
Även jag har ibland anledning att stoppa huvudet ner i diket. Dock utan att ha rumpan uppe på vägen. Hur skulle det se ut?
I dikeskanten längs min väg växer bland annat nattviol.
Natt!?? Ja, den doftar på natten.
Viol!?? Njae – det är ju en orkidé, förstås, och varför den heter viol (som förresten är latin och betyder violett) begriper jag inte.
Men den ger mig anledning till en sniff, då och då.
Andra bloggar om: Orkidéer, Natt, Viol
De skitiga tyskarna
Tur att vi har algblomning. Och dåliga jordgubbar.
Inte för att jag önskar någon att alltid ha det så. Men det är två företeelser som verkligen kan engagera svenskarna så här i högsommartider. Plus ”Allsång på Skansen”, förstås.
Sommaren är ju helig för oss – inget skall förstöra den.
Varför gör vi då det?
Vi tar en sak i taget.
Algblomningen har sin orsak i att fullt naturliga alger i havsvattnet, med hjälp av värmen förökar sig. Men inte bara av värmen. Du hjälper till. Vitt, härligt, luftigt och nygräddat bröd. Det bara måste du ha till frukosten på sommarverandan. Och nu kan du få det från snart sagt varenda kvartersbutik. Det kallas bake-off. Den typen av bröd kräver extra proteinrikt mjöl. Det kräver extra konstgödning. Växtligheten kan inte ta hand om allt, som slängs på åkrarna. Det får havet göra.
I Sverige tvättar och diskar vi med medel, som innehåller fosfater. Det är inte bra, och det har vi insett länge. Därför har kommunernas reningsverk för dyra pengar försetts med möjligheter att rena avloppsvattnet från fosfaterna. Men en miljon hushåll är inte anslutna till kommunala reningsverk. Fosfaterna rinner ut i havet och ger tillsammans med överskottet av kväve från jordbruket, en härlig buljong, som algerna glufsar i sig, trivs med - och blommar.
Om man lyssnar till de stora jordgubbsodlarna i södra Sverige, så vill vi alla ha stora, röda, genomfärgade och friska bär. Därför odlar de gubbar, som har dessa egenskaper och som dessutom tål transport i hundratals mil. Gissa vad sådana jordgubbar kräver. (Se ledtråd ovan!)
Men smaken då? Handen på hjärtat – tycker du att årets jordgubbar är goda. Så där aromatiska och söta, som du egentligen vill ha dem. Som du minns dem från förr?
”Så du menar att det är vi, de enskilda människorna, som bär ansvaret för algblomningen,” säger en programledare i Ring P1, med överraskat tonläge. ”Det var intressant!”
Ja – vad trodde hon?
Vad tror du?
Nå! Det där med tyskarna då?
Jo, de har förbjudit fosfater i tvättmedlen sedan tjugo(!!!) år. Istället för att gå tvättmedelsfabrikanterna till mötes och installera extra reningsutrustning. Men så är de väl lite smutsaktiga också.
Eller?
Nej - det är ledsamt nog inte så enkelt. Fosfaterna elimineras genom att man istället tillsätter s.k. ceoliter (nej, inte celluliter!) i tvättmedlen. Ceoliter kan våra reningsverk få problem med.
Så den där baken vi har - den sitter där den sitter.
Hur vi än vänder oss.
Men visst är det tur att vi har algblomningen och jordgubbarna?
Kanske vaknar vi till i vår miljömedvetenhet.
Nu börjar ju förstörelsen märkas.
Vi ser den.
Vi känner den.
Trevlig sommar!
Uppdatering: De där ceoliterna heter zeoliter. Ville bara korrigera det.
Andra bloggar om: Algblomning, Jordgubbar
Inte för att jag önskar någon att alltid ha det så. Men det är två företeelser som verkligen kan engagera svenskarna så här i högsommartider. Plus ”Allsång på Skansen”, förstås.
Sommaren är ju helig för oss – inget skall förstöra den.
Varför gör vi då det?
Vi tar en sak i taget.
Algblomningen har sin orsak i att fullt naturliga alger i havsvattnet, med hjälp av värmen förökar sig. Men inte bara av värmen. Du hjälper till. Vitt, härligt, luftigt och nygräddat bröd. Det bara måste du ha till frukosten på sommarverandan. Och nu kan du få det från snart sagt varenda kvartersbutik. Det kallas bake-off. Den typen av bröd kräver extra proteinrikt mjöl. Det kräver extra konstgödning. Växtligheten kan inte ta hand om allt, som slängs på åkrarna. Det får havet göra.
I Sverige tvättar och diskar vi med medel, som innehåller fosfater. Det är inte bra, och det har vi insett länge. Därför har kommunernas reningsverk för dyra pengar försetts med möjligheter att rena avloppsvattnet från fosfaterna. Men en miljon hushåll är inte anslutna till kommunala reningsverk. Fosfaterna rinner ut i havet och ger tillsammans med överskottet av kväve från jordbruket, en härlig buljong, som algerna glufsar i sig, trivs med - och blommar.
Om man lyssnar till de stora jordgubbsodlarna i södra Sverige, så vill vi alla ha stora, röda, genomfärgade och friska bär. Därför odlar de gubbar, som har dessa egenskaper och som dessutom tål transport i hundratals mil. Gissa vad sådana jordgubbar kräver. (Se ledtråd ovan!)
Men smaken då? Handen på hjärtat – tycker du att årets jordgubbar är goda. Så där aromatiska och söta, som du egentligen vill ha dem. Som du minns dem från förr?
”Så du menar att det är vi, de enskilda människorna, som bär ansvaret för algblomningen,” säger en programledare i Ring P1, med överraskat tonläge. ”Det var intressant!”
Ja – vad trodde hon?
Vad tror du?
Nå! Det där med tyskarna då?
Jo, de har förbjudit fosfater i tvättmedlen sedan tjugo(!!!) år. Istället för att gå tvättmedelsfabrikanterna till mötes och installera extra reningsutrustning. Men så är de väl lite smutsaktiga också.
Eller?
Nej - det är ledsamt nog inte så enkelt. Fosfaterna elimineras genom att man istället tillsätter s.k. ceoliter (nej, inte celluliter!) i tvättmedlen. Ceoliter kan våra reningsverk få problem med.
Så den där baken vi har - den sitter där den sitter.
Hur vi än vänder oss.
Men visst är det tur att vi har algblomningen och jordgubbarna?
Kanske vaknar vi till i vår miljömedvetenhet.
Nu börjar ju förstörelsen märkas.
Vi ser den.
Vi känner den.
Trevlig sommar!
Uppdatering: De där ceoliterna heter zeoliter. Ville bara korrigera det.
Andra bloggar om: Algblomning, Jordgubbar
Att märkas
Filmrecensioner förundrar mig ofta. Eller snarare filmrecensenter. Ordbajsare av stora mått ibland.
Så svängde en av recensenterna till det i lyriska ordalag om filmen The squid and the whale.
’Utan att man märker det’…..?
Hur vet han då att kameran stannar till?
Så där lite extra!
Andra bloggar om: Film, recensioner, Om att göra sig märkvärdig
… hur kameran stannar till så där en liten stund extra vid ett ansikte, utan att man märker det.
Så svängde en av recensenterna till det i lyriska ordalag om filmen The squid and the whale.
’Utan att man märker det’…..?
Hur vet han då att kameran stannar till?
Så där lite extra!
Andra bloggar om: Film, recensioner, Om att göra sig märkvärdig
måndag, juli 10, 2006
Veckans fjäril
Den här Tallsvärmaren förärade oss ett besök under veckan. Inte särskilt ofta sedd, eftersom den föredrar att vistas högt uppe i tallarnas kronor.
Den här nästan småfågelstora svärmaren hade dock siktet inställt på några kvarblivna rödbläror. Likt en kolibri ställer den sig svävande framför blomman och sticker in sin långa snabel för att lapa nektar. Vingslagen är mycket snabba och fastnar inte så lätt på bild.
Amazonas
(Klicka på bilden för bättre stämning!)
I den pressande hettan glider jag fram genom det grumliga flodvattnet. Solen försöker komma in under huden på mig och det är klibbigt. Ett starkt vinddrag i ryggen trycker på, vilket gör att jag inte behöver använda paddeln. Kajaken stryker tyst förbi vattenväxterna som viskar mot kölen. Det är rätt grunt på sina ställen, men jag kan ändå använda rodret för styrning. En ovanligt ettrig insekt surrar kring huvudet. Blodsugare. Till slut sätter den sig på bröstet och jag får in ett rejält slag, som närmast mosar den. Äcklad petar jag ner den i flodvattnet. Den flyter iväg några meter, innan något nappar tag i den underifrån och den blev till någon nytta i alla fall.
Allt är stilla, förutom de blågröna mosaiksländorna, som kryssar ovanför vattnet i jakt på byte. En stor svart fågel flyger i bågflykt över mig och slår sig ner i ett torrt träd vid strandkanten. Den ger ifrån sig ett par ödsligt klingande starka rop, innan den fortsätter längre in bland träden. En fiskrygg spräcker ytan snett framför mig. - Krokodil, hinner jag tänka. Men lugnar mig, när jag långt inne i huvudet vet, att de inte finns här, i Råneälvens delta.
Andra bloggar om: Amazonas, Krokodiler
måndag, juli 03, 2006
Vad du än säger ...
... så vill jag meddela att det här, är en riktig blomfluga. Inte det där små rackarna, som du har i blomkrukorna hemma. Utmärkande för blomflugorna är att de kan flyga stillastående i luften och ser ut som småelaka getingar. Men de är helt harmlösa, och vill dig inget ont.
Det finns ett tiotal sorter i Sverige, som ser lite olika ut. Men alla har samma egenskaper.
Uppdatering: Jag hade fel! Det finns inte 10 arter i Sverige. Det finns 340!!!
Det finns ett tiotal sorter i Sverige, som ser lite olika ut. Men alla har samma egenskaper.
Uppdatering: Jag hade fel! Det finns inte 10 arter i Sverige. Det finns 340!!!