Och vad fanns det ...

.. att skriva om idag, då?

Inget.

Annat än att ungar får tinnitus av sitt evinnerliga mp3-lyssnande. De där som ska bära samhället in i framtiden. Man undrar vem som kommer att behöva hörapparat, när jag sitter på hemmet.

Eller att folkgruppen himba i Namibia fått agera pittoreskt inslag i någon ny, så kallad "reality (jo, pyttsan) såpa".

Och att Odellskan kom alldeles för lindrigt undan, och nu ska ställa ut sitt "värk" i Luleå.

Jo. Allt det där hade man kunnat skriva om, ifall man hade lust. Men det har jag inte. Jag blir bara trött.
*****
Andra bloggar om: Tinnitus, SVT, Den stora resan, Psykbryt, Lekstugor

Rånlandet 30aug kl 09.27

*****

Nog kunde väl ...

.. våra väntade gäster ha valt en bättre lördag att bli inbjudna till oss!!!?

Det hällregnar!
Ja - hellregnar, om man så säger.

Det första ordentliga regnet sedan i juli kommer just idag.

Nåväl, om två timmar är de här.
Det är bara att göra det bästa av situationen.
Vi får kura inne.
*****

Som om jag skrivit det själv

Från DN idag.

Där uttrycks precis de tankar som jag har om fallet.
Precis!!!


*****


Har du missat debatten härom dagen här på bloggen, så har du den här.

Andra bloggar om: Anna Odell, Psykvården, Konst, Varumärken, PR, Egen vinning

Som bäst

Fredag kväll. Helgens mat inhandlad. Sen susar vi ut till stugan och möts av de tre älgarna på området, när vi kommer fram.

Packar upp maten i kylen, tar en slummer, och nu kan jag bara sitta och vänta på middagen.
Fredag kväll.

*****

Pubmiddag

Rånlandet 26 augusti kl 20.23

Medan Odell-debatten rasar i kommentarerna till förra inlägget, går tre älgar lugnt och betar björksly på allmänningen. Det tackar vi för.


*****

Logik

Nu verkar det som att Anna Odells spelade psykbryt mer ska betraktas som "undersökande journalistik".

I enlighet med detta måste vi väl då i rättvisans namn kalla all journalistisk verksamhet "konst".

Och därmed skall i stort sett allt vara tillåtet i den heliga åsiktsfrihetens namn.

Nä - Lägg av!

*****


Andra bloggar om: Anna Odell, Konst, Media, Journalistik, Juridik, Korkskallar

Det är på morgonen ...

.. efter en fuktig natt, som man ser var spindlarna bor.




*****

Luleå 24 augusti kl 21.48 - 22.31. Sen kvällspromenad

Ljum kväll. Vindstilla. Vackert ljus över Norra Stadsfjärden. Men luleborna sitter inne. Knappt en själ på gatorna. Märkligt!

Jo, en själ mötte vi. Förmodligen var han också på väg hem.




*****


Andra bloggar om: Luleå, Sommar, Innesittare

Så här var det

Där satt den. Den vita fjällnejlikan. Bland hundratals rosaröda, växte denna enda vita. Mycket ovanlig. Det är första gången jag ser den trots mina 58 år i fjällen. En naturens nyck, som gav mig en bra chans att förbrylla er.

Grattis Mian, som knäckte säsongens sista Blomsterkoll.

*****
Andra bloggar om: Botanik, Fjällväxter, Blommor

Obskyra experiment

Kommer du ihåg det där mystiska så kallade materialrummet, i skolan? Dit man bara fick gå in med lärares tillåtelse. I glasskåpen stod märkliga flaskor med tvivelaktigt innehåll. Formalin var en vanlig ingrediens. Sedan var det bara äckligt.

I vår stuga har vi nu en sådan flaska.
På kul!

Nä - Jag ska inte skrämmas.
Det är jullikören, som idag fått sin tillverkningsstart.
Åkerbär.

Mmmm...!


*****

Augustifärger

Klicka på bilden!

*****

Smycke

Vi hade finbesök igen igår. Uppnosiga Vanessa, med efternamnet Atalanta bevärdigade oss med besök. Hela dagen hade vi henne som sällskap. Hitrest från sydeuropa på egna vingar. Det är imponerande.



Hon gjorde sitt bästa för att sätta piff på både det ena och det andra här på Rånlandet.




*****


Fler finbesök.

Andra bloggar om: Norrbotten, Fjärilar, Natur

Helgens middagar

Fredagens middag blev het chililax, med citronzest och oliv- och mangosallad.






Lördagskvällen bjöd på apelsinbakad kycklingfilé, serverad med youghurtkokt fänkål, broccoli och gurka, samt serranosegel.






*****

I centralradions nyhetssändningar idag ...

.. mässar de om att "det är ont om blåbär i Nårrrrrrrland".



Eh... Jaså!?



Dessa fem liter fixades på ett kick.
I Nårrrrrrland.


*****

Biprodukter

Lördagsfrukost. Mina ögon faller på en bikupeformad tingest på bordet. Här plägas stundom the att sötas med honung, nämligen. Skogs- och granhonung.(!??) Vad är detta? Honung av märket Beehive, från Lune de Miel försålt av någon firma i Årsta. Här var det internationellt så det förslår.

Det visar sig också att innehåller är synnerligen kosmopolitiskt, om man säger så. Innehåller honung från EG-länder och icke EG-länder. Que? Bhutan, Zambia, Surinam, Norge, Luxemburg, Ungern, Tyskland eller kanske Kap Verde? Vem vet.

Hur är det med biologikunskaperna. Skogs- och granhonung. Var växer granen? Där hade man kunnat spara en hel rad på etiketten.

Man utlovas smak av tanniner (Har det någon koppling till Tannenbaum, kanske.) och kåda från barrskogarnas djupa fräschör. Jojomensan.

Nja - Den där produkten får nog göra exit, när flaskan är slut. Den inger inget större förtroende hos mig.

Vi återgår till ordningen.
Lokalproducerat.
Från denna sommar.
Kanske har honungen hämtats i syrenen, eller vitklövern på vår tomt, till och med.



*****

Bara en bild

Solens lek. Abiskofjällen.


*****

Blomsterkoll XV

Sista chansen. Ingen ledtråd denna gång, och gf har lämnat walk-over.

Lycka till!

*****

Rånlandet 21 aug. kl 06.26

Dimman lättar.


*****

Något av det mest meningslösa ...

.. en bildredaktör kan syssla med, måste vara detta.

Pixlade porträtt.

Du som jobbar med detta: Berätta för mig vad du, eller din tidning vill berätta! För jag förstår det inte.

Ska vi övertygas om att han finns?
Är det verkligen förövaren som visas? Det kan ju faktiskt vara du själv utklädd vid senaste maskeradpartyt på NSD.

Nä - Helt obegripligt är det att ta upp större delen av en tidningssida med detta. En bild säger mer än tusen ord, sägs det. Den här bilden säger bara att någon har tagit en bild och förvanskat den. Se där! Det kunde sägas med 14 ord. Endast.

Men du, bildredaktörn... Du kan säkert förklara.

*****


Andra bloggar om: Media, Meningslösheter, Skräpjournalistik

Fjällkvällar

Fjällvandring handlar inte bara om en svettigt malande längs mer eller mindre synliga leder eller stigar. Visst är de syner man möter, de vyer som växer fram undan för undan när man kommer över nästa krön, eller in i nästa dal upplevelser att njuta av.

Men det är när man kommer till ro; när tältet slagits upp och man har vaskat av sig i närmaste bäck, eller sjö och fyllt magen med mat, som man njuter som bäst. En vacker utsikt, sval luft, ljud från en avlägsen fors och en kopp kaffe i handen. Sen sitter man där och bara glor. Tankarna far runt. Dagens upplevelser får sjunka in, samtidigt som planerna för nästa dag tar form. Kartan åker fram och nya bilder skapas i huvudet.

Inget annat är viktigt.
Världen är här.
Och nu.
Tills sovsäcken lockar och en ny värld tar vid.
Drömmarnas.





*****

Koftros

Det absolut fyndigaste svaret på Blomsterkoll XIV kom från Maja. Det blir ett hedersomnämnande.

Men vann gjorde gf. Som vanligt, höll jag på att säga. Grattis igen!

Gott försök från Cecilia N, men hon nådde inte riktigt ända fram.

Kersti får plugga på lite.

Ellem får litet hedersomnämnande också. Rätt svar, men inte först. (Välkommen till min blogg, förresten. Vet inte om jag sett dig här förr.)

En chans kvar. Kommer i slutet av veckan.


*****

Hämnden

Så kom den. Hämnden från fru Knottenius släktingar. Hämnd och svek, skulle jag säga. Vi hade ju kommit överens om en förlikning, i och med att jag hjälpte mötesdeltagarna att hitta utgången från massmötet i tältdomen.

Men man kunde inte lita på dem, knottjäklarna. Lömskt gav de sig på mig i björkskogen några dagar senare. Ett bakhåll. Inget märkte jag. Knott bits utan att det känns. Men samma kväll kände jag en svullnad i vänstra delen av pannan. Det var väl inte så farligt med det, tänkte jag.

På morgonen såg jag ut som ringaren i Notre Dame. Den där svullnaden hade under natten liksom "runnit" ner i ansiktet. Potatisnäsa, svullna ögonlock och kinder.

Det blev tacken.

Alla symptom försvann någon timme efter att bilden togs.

*****

Fina besök, och andra

I helgen hade vi finbesök. Det första var en tistelfjäril (De var förresten två.) som är en migrant. Den förökar sig alltså normalt inte i Sverige utan vandrar in från kontinenten vissa år. En liten raritet alltså. Vacker.

Det andra besöket var mera närgånget och tyckte tydligen om mina åkerbärsfingrar. Sparsmakad design med exklusiv färgskala, eller hur? Vad denna lilla fjäril heter, har jag inte lyckats lista ut. Kanske kan någon av mina läsare informera mig.

Sedan hade vi fulbesök också. Ett större gäng getingar hade plöstligt beslutat sig för att ockupera något litet utrymme bakom ett fönsterfoder på vår altan. Det blev ett sjå, för att få dem bort därifrån. Jag har inget emot getingar. De är nyttodjur. Men jag vill inte ha dem runt huvudet hela tiden, vilket hade blivit resultatet, om jag låtit dem hållas. De fick döden dö. Så blev det. Men jag hade dåligt samvete resten av dagen.

Tistelfjäril

*****
Andra bloggar om: Natur, Fjärilar, Norrbotten

Bara en bild

Sealggajohka vid Cunojavri, innan vi tog av åt öster mot Sverige.

*****

Fjällnytt

Som jag berättat tycker jag att en av fjällvandringens stora fördelar är att man får koppla bort världens larm. Ingen telefon, radio, TV eller tidningar.

Undantaget är lokala medier.

Följande tragedi rapporterades i både Knottort och Knottuellt en av kvällarna.

Fru Knyta Knottenius förolyckades i förmiddags under tragiska former på sin sedvanliga inköps- och jaktrunda. En försåtligt uppställd kåsa innehållande rester av vuxenvälling, fullkorns-, beseglade hennes liv. Fru Knottenius råkade falla ner i kåsan och fastna i den kvicksandsliknande substansen. Rättsteknikernas undersökning visade att döden var plågsam och långt utdragen.



Direkt efter att händelsen blivit känd, samlades stora delar av fru Knottenius anhöriga i den nyuppförda domen i närheten, för att minnas och hedra den döda. Sammankomsten urartade dock i och med att många var upprörda över hur slarvigt kåsan lämnats vid den jokkant där fru Knottenius och många med henne brukar röra sig. En talare yrkade på hämnd.
- Blodshämnd, blodshämnd!
Snart skallade talkörerna och stämningen blev upprörd.
En ledare tog till orda och bad församlingen besinna sig.
- Jag ber er betänka att förövaren i detta fall, fjällvandraren, även stått för mycket av det blod, som många av er dragit nytta av.
Detta fick stämningen att tonas ner och när den skyldige även erbjöd sig att visa utgången från domen och lotsa deltagarna rätt, till friheten, beslöts om förlikning.



Knyta Knottenius efterlämnar 836 barn från den senaste kullen. Alla dock utflugna.

*****

Blomsterkoll XIV

Växer också på billiga lusekoftor.


*****

Jobb igen

När jag kom upp i fikarummet, stod Anki där och bredde sina leverpastejsmörgåsar.

Allt är som vanligt.

*****

Bara en bild

- Jesus kommer, sade jag, när jag visade den här bilden för stugvärdinnan i Unna Allakas.
Vi satt och småpratade om ditt och datt.
- Ja. Eller kanske han far, sa hon.

Klicka gärna på bilden.
Den är tagen vid Allakasröset,
dvs riksröse nr 263 mellan
Sverige och Norge.
Vi tältade en natt på platsen.

*****
Andra bloggar om: Norrbotten, Natur, Fjäll

Fjällsex

Ack denna sexfixerade värld. Där kommer man lugnt promenerande på en spång över ett litet kärr i närheten av Unna Allakas i Norrbottensfjällen. Plöstligt får jag syn på något underligt någon meter framför mig. Något slags mekano, eller något borttappat kablage, eller nåt.

Det visar sig vid en närmare titt vara två fjällmosaiksländor i färd med att tillverka flera av samma sort. Tror jag, i alla fall. Inte för att jag vet hur det går till, för det såg lite invecklat ut.

Den här ställningen kallas parningshjul och kan även utföras flygande. De kan alltså flyga, utan att kopplingen löses upp.

Försök själv, så får du se hur det går!




*****


Läs mer!

Andra bloggar om: Natur, Sländor, Sex

Kloka ord

Incidenter och olyckor i trafiken kring våra skolor ökar. Det beror på att ungarna skjutsas till skolan av sina föräldrar i större och större utsträckning.

En skola i Lidingö har en klok rektor. Han manar nu föräldrar att ta med grannens ungar också och på så sätt minska antalet fordon kring skolorna.

- Sedan skadar det väl inte om ungdomarna får promenera en kvart eller tjugo minuter till skolan heller, säker rektorn.

Just det!

*****


Andra bloggar om: Förnuft, Trafik, Motion, Miljö

Rånlandet 15 augusti, kl. 22.21

*****


Andra bloggar om: Norrbotten, Augusti, Råneå skärgård

Det kommer fler ...

.. intryck från fjällvandringen, vad det lider.

Men man måste ju äta här hemma också.

Igår blev det dillfyllda havskattsknyten i mangocurry, grillade med röksalt och serverade med palsternackspuré, röd quinoa och blancherad purjo.

Idag serverades grillad fläskfilé i timjanmarinerad serrano. Till det en avocado och fikonsallad och grillad haloumi.

Nä - Faktiskt inte så pjåkigt någon av kvällarna.





*****

Snabbt och elegant

Fjällskäran i Blomsterkoll XIII, hade Mian superkoll på.

Grattis!

Och varken gf eller Kwoksiken hann med.
*****

Bakom knuten

Hoppsan!

*****

Blomsterkoll XIII

Kan man verkligen strimla berg?

*****

Kasta loss

Så är jag då hemma igen, efter en tripp ut i det relativt okända. Visst kände jag till trakten någotsånär, men hade egentligen aldrig vandrat sträckan. Många gånger har jag dock spanat uppåt just den där dalen och tänkt; en dag, så!

Snart är man där. På väg. Säg adjö till den civilisation som de flesta känner den. Inga vägar. Ingen elström. Inga telefoner. Huset på ryggen, nedpackat med övriga nyttigheter. Säng, sänglinne, mat, kök, bränsle, litet apotek. Dessutom kläder för de mest varierande väder. Här kan det vara närmast tropisk värme med stark sol, även om det lika gärna kan slå om och bli snålblåst, regn, eller till och med snö, så här i augusti.

Sedan trampar du på där, med frisk luft i lungorna, sköna syner och den där speciella doften av vanilj, som sommarfjällen bjuder. Alla intryck är de, som dyker upp för tillfället. Det du ser, hör och känner. Törst, hunger och muskelarbete.

Och aldrig är du så inne i dina egna tankar som på vandring. Den stadiga lunken framåt frigör din hjärna. Problemen från vardagen hemma blir plötsligt små, små, små och fullständigt lösningsbara. Automatiskt hamnar man i någon form av meditativt tillstånd. Hjärnan rensas, minnen sorteras ungefär som i drömmen. Allt blir logiskt.

Det enda som kan ställa till det är att du får någon låt på hjärnan, som börjar mala. Denna gång hände det inte för mig. Men jag minns ett år, när jag hela dagen hade "Neun und neunzig Luftballons" snurrande i hjärnan minst en hel dag. Det blir lätt enerverande.

Men trots all hjärnverksamhet på dagarna, så drömmer man också en hel del konstigt, när man så småningom får krypa ner i sin sovsäck och somna. Jag manglade till exempel Marimekkomönstrade kortkalsingar i parti och minut varvat med mina tal i FN, en hel natt. Tala om bredd!

Den mentala upplevelsen är alltså minst lika betydelsefull som den fysiska. Kanske till och med mer. Total avkoppling. Världen utanför nuet finns inte. Svetten i pannan, pulsslagen, törsten som släcks i närmaste bäck. Allt det där är viktigare än om jorden står i brand. För det vet du inget om.

Detta borde alla att få uppleva. Då och då.

Tids nog får du all nödvändig information om allt det där andra; Sinnessvaga ledare i religiös virrpannepanik, Israels statliga terror, Linda Rosings äventyr, och Burmas kriminella militärledning. Allt det där finns kvar, när du kommer tillbaka.

Att lämna allt åt sitt öde, utom sin egen överlevnad, sitt eget välbefinnande är en förmåga som alla arbetsgivare borde värdesätta. Kanske något att löneförhandla om.



*****


Andra bloggar om: Natur, Fjällvandring, Norrbotten

Bara en bild

Efter åskan.

Oallavaggi, den 8 augusti klockan 22.04.

*****

Nädå

Det blev inget av. Det där med Trekkers bar, menar jag. Det var en tillfällig historia med anledning av ett evenemang (FC) Här i Abisko. Vi dråsade istället ner i sköna hotellsängar. Och nu blir det frukost.

Jodå

Tillbaka i civilisationen. Trekkers Inn verkar vara ett populärt ställe. Hm! ?

En annan värld

Så står jag nu här, med 20 kilo på ryggen, eller förmodligen mer. Jag har inte vågat väga. "Orten" där vi klivit av tåget heter Katterat, någon mil in på norska sidan om gränsen. Nu bär det av söderut. Till fots. Går allt väl hamnar vi i Nikkaluokta, tolv mil härifrån om sisådär en vecka. Råkar det någonstans finnas mobiltäckning kanske jag rapporterar.

Operationen lyckad

Pat. sitter på sängkanten och äter, rapporteras från sjukhuset.

Äventyr

Egentligen skulle jag nu ha legat och sussat i en fjälldal i Nordnorge. Men så blev det inte.

Igår råkade mamma (snart 95) falla så illa att hon bröt lårbenet. Ett icke alltför allvarligt brott visade det sig, men ändå. Det blev förstås akuten, där hon blev kvar till sena kvällen utan att kunna ta emot besök.

Vi hade bokat biljetter med tåg norrut, som snabbt fick avbokas. Och vi började fundera på alternativa aktiviteter.

Dagen idag fick istället ägnas åt att informera sig om tillståndet för den ömma modern. Och det visade sig efter omständigheterna bra. Hon låg i sin säng och slumrade, när vi stegade in på sjuksalen. Fastande. Inte ett enda födoämne på snart ett dygn.
- Är du inte hungrig, frågade jag.
- Nejdå. Det känns inte alls så. Jag får ju näringsdropp, svarade hon.
- Har du ont.
- Inte ett dugg, när jag ligger så här.

Humöret var det inget fel på. Jag tyckte till och med att hon hörde bättre än vanligt.

Fastande var hon, eftersom hon väntade på operation under eftermiddagen. Lugn och trygg. Inget gnäll.
- Är inte ni i fjällen förresten, frågade hon.
- Nä - Vi var ju tvungna att se till att du blivit bra omhändertagen.
- Jodå. Det är bra.
- Men vi åker nog upp imorgon istället, berättade jag.
- Jaha'ja. Det är bra.
---
- Men nu måste vi få i oss lunch, så vi måste gå nu, sade jag.
- Ja, ni måste ju äta. Jag har ju slangen, sade mamma.

Vi sade hej, och på vägen ut konsulterade vi en mycket kompetent ung manlig sköterska, som berättade vad som skulle hända med mamma.
- Hon är nog på benen snart.

Det kändes tryggt. Och när mamma var så lugn, så kändes det inte märkligt att lämna henne. Min syster kommer att hålla kontakt med sjukhuset och besöka de närmaste dagarna.

Vårt världsarv Gammelstad fick besök av oss. En pärla här i Luleå. Där fick vi i oss en dagens rätt. Det blev örtgrillad lammrostbiff, med potatisgratäng och charlottenlökpuré med citronzest och balsamicosky. Inte illa för en dagens.

Sedan vandrade vi runt i gränderna. Här är så lugnt och idylliskt. Vackra små trähus och fina bakgårdar.

Snart nog fick vi dock återvända till vårt kaos.

Tåget går 05.40 imorgon.
Tänk på mig då!






*****

En snygg ...

.. hibiskus står i blom på vår balkong i stan.

Den har en lång historia.

Någon gång i början på åttiotalet knipsades ett skott på Kreta. Det fraktades hem i en "avhuggen" petflaska och sattes i kruka.

På några år hade vi en buske som räckte upp i taket. Grenig som ett träd. Sommartid fyllt med blommor.

Men en flytt till ny lägenhet fick den att deppa ihop. Den bara dog på någon månad. Säkert tio år gammal. Ville inte vara med längre. Den var också rätt stor och otymplig, så den gav oss mer utrymme, om man nu skall se något positivt i att den försvann.

Nu var det bara så att den gamla hibiskusen hade ett par ättelägg hos sambons kollega. Hon berättade om sin hibiskus, som stor och fyllig prydde sin plats på en veranda. Nästan för stor, sade hon. Ville vi möjligen ha ett skott?

Vi tackade ja.

Så nu står den tredje generationen här på balkongen och pryder sin plats. Snygg som få. Enkel och tidlös design. Blomman mäter 19 centimeter i diameter.

Något för Marianne i Kairo!?

*****