Ö

Min familj samlade på öar. Öland, Gotland, Bornholm, Blidö, och öarna i Luleå skärgård var givna semestermål när jag var barn. Så det är väl ett grundlagt mönster hos mig.

Jag gillar öar. Kanske är det en trygghetslängtan. En liten värld omfluten av vatten. Här kan jag vara lugn. Utforska stränderna och kullarna och allt annat som finns där. Och när jag sett allt, vet jag att jag inte behöver söka något mer. Jag har sett allt.

Stugan ligger vid huvudstigen

Fyra goda vänner. Sedan decennier. Inte varje år, men ofta, har vi besökt en ö, eller två varje sommar. I år norska Senja, och nu Kluntarna några mil ut i havet från Luleå.

Längst ute i havsbandet. Sista ön före Finland, om man skulle fortsätta rakt österut. Namnet kommer från fornnordiskan och lär betyda "berghällar i havet". Ön är naturreservat med spännande och vacker natur. Gammal vacker skog, forntida strandvallar, märkliga klippor, sandstränder och hällar. Här finns ett fiskeläge, numera mest fritidsboende.

Vad hittar vi då på här? Ingenting! Eller just ingenting. Vi utforskar förstås ön. Fotograferar. Lagar mat. Äter gott. Diskuterar och berättar. Ibland sitter jag bara och fånstirrar ut över havet från altanen. Slänger några ord med passerande på stigen som går två meter från knuten. Här går alla besökare förbi.

Stugorna är enkla, men funktionella. Det finns tre stycken. Kommunen är värd. Som stugvärdar fungerar skolungdomar från turistutbilningarna vid gymnasiet. Duktiga tjejer och killar, som får jobba i fjortondagsperioder. Elström finns inte. Vatten hämtar vi i en källa i skogen. Sedan sist moderniserad med pump. Förr gällde brunn och hink.

Ett av Sveriges vackraste bastulägen finns på norra sidan av ön. Den nyttjas förstås av öns besökare. Välordnat. Man bokar sin tid på en lista uppsatt i Naturum. Bastun nyttjas även av seglare som gärna stannar till och övernattar vid öns lilla hamn.

Lugnt, skönt. Som en retreat. Fast otyst.

Och jag har aldrig fattat att det finns lulebor, som aldrig satt sin fot i skärgården. Som inte känner till den. Hemmablinda.

Fast inte mig emot.
Lite egoist är jag nog.

Har man tur blir man uppsökt av seglarbarn, som säljer nyrökt abborre

*****