*****
lördag, april 30, 2016
Medan skymningen sänker sig ...
.. gör vi vårt allra bästa för att njuta av kvällen med ett lagomt grillat reninnanlår, ett gott vin, glatt sällskap i snart sagt alla åldrar. Åtminstone vuxna. Men knappt.
Vi firar en överraskningsfödelsedag med sång och publiv.
Oändligt trevligt. Och det fortsätter imorgon.
*****
fredag, april 29, 2016
torsdag, april 28, 2016
Lyssnar på ...
.. allt som nu pratas om pollenallergi. Det varnas både till höger och vänster. I TV-nyheterna berättas om ett eskilstunapar, som på grund av pollenläget nu tar sitt hem och flyttar till Kiruna.
Själv har jag lätta problem av gräspollen. Det betyder att jag kan råka ut för att bli lite snuvig i slutet av juni. Men det är lindrigt och något som härstammar från hösnuvan som jag hade i barnaåren. Då visste ingen vad allergi var. Knappt ens läkarna. Och några tabletter gavs inte. Det jag ordinerades var ögonsköljning med treprocentig borsyra!
Forskas det något om varför vi nu verkar ha en fullkomlig allergitsunami varje år. Är det samma i våra grannländer? Andra europeiska länder eller andra kontinenter. Och vad beror överkänsligheten på.
Vad tror du?
*****
Nog visste jag
Vi har det land vi förtjänar och bör kanske inte stämma upp någon klagosång. Istället kanske vi ska enas om att satsa på att få det bättre.
Läs detta och förundras.
*****
Läs detta och förundras.
*****
Norra Norrland kl 07:25
" - ... och norra Norrland får i eftermiddag eventuellt lite sol."
Ska man ta paraplyet?
*****
onsdag, april 27, 2016
Mmmmmmmmmmmmm - Världens godaste
Tänk - nu serverades den igen; världens godaste lasagne, som jag är så berömd för. Visserligen fick jag ju stå i köket mest hela dagen, för att den skulle bli verklighet. Men vad gör det. (Det där är alltid en konstruerad ursäkt, för att medhushållare ska ha lite medlidande över pensionärens hårda slit i hemmet.)
Nu är det ju inte så att den blir likadan varje gång, trots att den är världens godaste. Men den blir världens godaste. Varje gång.
Idag på renfärs. Såhär gjorde jag till fyra portioner (stora).
Vi åt blancherade broccolibuketter slungade i smör, salt och pyttelite socker istället för sallad.
Vin till. Jo - vi tog en slatt som blivit över efter helgen.
De två portioner som blev över åkte in i frysen.
*****
Nu är det ju inte så att den blir likadan varje gång, trots att den är världens godaste. Men den blir världens godaste. Varje gång.
Idag på renfärs. Såhär gjorde jag till fyra portioner (stora).
- Hacka 3 mindre rödlökar lite hipp som happ. Det är inte så noga.
- Fräs i smör, utan att bryna.
- Lägg i 400 g renfärs, när löken svettats färdigt. (Älg går förstås också bra.) Låt få färg.
- Krydda med salt och peppar.
- Pressa över en halv lime och lägg i tunt skivad, eller riven färsk ingefära.
- När allt fått färg häller du över i kastrull och tillsätter 400 g krossade ekologiska tomater.
- Tillsätt ca 4 dl vatten och 4 matskedar viltfond, eller grönsaksbuljong och två rejäla klattar grovsenap. En halv burk crème fraiche kan du också tillsätta, om du vill.
- Låt allt puttra i minst en halvtimme.
- Under tiden gör du en vanlig bechamelsås som du kryddar med körvel. Gör rejält. Det går åt en liter mjölk. (Jag förutsätter att du behärskar bechamel utan recept.)
- Varva sås, köttfärsröra och lasagneplattor enligt tradition.
- Avsluta med bechamel och Västerbottensost och sätt i ugn på 250 grader i ca 20 minuter.
- Servera och njut.
Vi åt blancherade broccolibuketter slungade i smör, salt och pyttelite socker istället för sallad.Vin till. Jo - vi tog en slatt som blivit över efter helgen.
De två portioner som blev över åkte in i frysen.
*****
Hallå där - Sydkorea
Jag ser att du är inne och tittar här gång på gång. I alla fall minst en gång per dag. Jag förstår nog också att du jobbar på Samsung. Sedan är du inte ärlig nog att visa dig i min "live traffic feed" här i högermarginalen.
Varför så blyg?
Det skulle vara intressant att höra vad du har för dig där i Daejeon.
Berätta!
*****
Varför så blyg?
Det skulle vara intressant att höra vad du har för dig där i Daejeon.
Berätta!
*****
Popplar, fukt och värme
Uppochner kan man väl kalla vädret här i Luleå idag.
Upp med temperaturen. Varmast i landet i Haparanda nu på morgonen i SMHI:s lista från klockan 7. Där var det plus 9. Här i stan hade vi knappt 7.
Ner med regnet, som strilat sedan igårkväll oupphörligt.
Kanske bra för popplarna, som står därborta efter gatan. Popplar som förorsakat att huset fick forma sig efter dem istället för att fasaden skulle vara linjalrät.
*****
Upp med temperaturen. Varmast i landet i Haparanda nu på morgonen i SMHI:s lista från klockan 7. Där var det plus 9. Här i stan hade vi knappt 7.
Ner med regnet, som strilat sedan igårkväll oupphörligt.
Kanske bra för popplarna, som står därborta efter gatan. Popplar som förorsakat att huset fick forma sig efter dem istället för att fasaden skulle vara linjalrät.
*****
tisdag, april 26, 2016
Hedersbetygelse
Afrika på G. Upptäcker att vår Afrikas blå lilja beslutat nedkomma med - ja, inga barn, förstås men - fortplantningsorgan för att säkra framtiden.Det sägs ibland att växter sätter igång att blomma, när de mår lite halvrisigt och fruktar för sin fortlevnad. Här tror jag inte att det är fallet, eftersom den i sin helhet ser friskare ut än den någonsin gjort förr, efter en vintersäsong på vår balkong.
Istället tror jag att den visar sin uppskattning.
Jag är hedrad.
*****
Både det ena och det andra
Vad har jag gjort på jobbet idag? Det kan man undra. Jag hann bara dit och gick igenom mejlboxen, så var det dags för första mötet kl 08.30.
Där gick vi igenom, och redovisade protokollet från senaste avdelsningschefsmötet. Så är rutinen. Beslut tagna och måste förankras i organisationen. Eftersom verksamheten är i full gång kan inte alla vara med, utan personalen får chansen att komma till andra sittningen, då vi tar om allt från början igen. Fungerar bra.
Bland annat pratade vi om öppettider.
- Vi har inte förändrat dem sedan 1975, sa chefen. Och omvärlden förändras.
Det blev inte särskilt mycket diskussion kring detta. Det införs 2017, så vi har tid att vänja oss. Och jag behöver inte ens det, eftersom jag går i fullständig pension den första juli.
Men vi började faktiskt diskutera det där med öppettider ur ett annat perspektiv. Sverige måste vara det "öppnaste" landet i världen. Det är matvaruaffärer öppna från 05 till klockan 23, om vi ska ta det värsta exemplet från Gällivare. Det är extra shoppingöppet i Luleå från kl 07.30 på torsdag här i Luleå, då samtliga affärer gått ihop och enats. Härligt! Tänk att få köpa en billig t-shirt på HM innan jobbet, förvissad om att den som sytt den har fått 1,75 för jobbet. Vilken dröm!
Och varför är vi då så shoppingvilliga på konstiga tider.
- Jamen folk jobbar ju, säger någon.
Jovisst. Men det gör man väl i Norge också, där allt är stängt på sena lördagar och söndagar. Eller Tyskland. Det går väl rätt bra för de länderna också, vad jag vet.
Du får gärna korrigera mig om du vet bättre.
-----
Andra protokollsgenomgången var jag tvungen att bryta, eftersom jag skulle besöka ett annat kontor och säga upp en person. Kul, va!?
Men så var det. Jag dök upp där som gubben i lådan - ett oanmält besök - och bad kollegan skriva på. Vi känner varandra väl, eftersom vi vuxit upp, och gått i skola tillsammans. Hållit kontakt genom hela livet och mer eller mindre av en slump blivit kolleger sedan .... tja, det är väl 25 år.
Men det hela gick bra.
Kanske var det för att jag minuterna senare bad honom skriva på ett nytt kontrakt, som han och övriga kolleger på det kontoret andades ut.
Så går det till, när man har en medarbetare som fyllt 67. Då blir man "uppsagd" och eventuellt återanställd. Om företaget så önskar, och den berörde medarbetaren vill.
Och så var det denna gång.
Ordningen återställd. Jag tog lunch på universitetet och åkte sedan tillbaka till mitt vanliga kontor för att diskutera IT-frågor. Man är ju administratör, minsann.
*****
Där gick vi igenom, och redovisade protokollet från senaste avdelsningschefsmötet. Så är rutinen. Beslut tagna och måste förankras i organisationen. Eftersom verksamheten är i full gång kan inte alla vara med, utan personalen får chansen att komma till andra sittningen, då vi tar om allt från början igen. Fungerar bra.
Bland annat pratade vi om öppettider.
- Vi har inte förändrat dem sedan 1975, sa chefen. Och omvärlden förändras.
Det blev inte särskilt mycket diskussion kring detta. Det införs 2017, så vi har tid att vänja oss. Och jag behöver inte ens det, eftersom jag går i fullständig pension den första juli.
Men vi började faktiskt diskutera det där med öppettider ur ett annat perspektiv. Sverige måste vara det "öppnaste" landet i världen. Det är matvaruaffärer öppna från 05 till klockan 23, om vi ska ta det värsta exemplet från Gällivare. Det är extra shoppingöppet i Luleå från kl 07.30 på torsdag här i Luleå, då samtliga affärer gått ihop och enats. Härligt! Tänk att få köpa en billig t-shirt på HM innan jobbet, förvissad om att den som sytt den har fått 1,75 för jobbet. Vilken dröm!
Och varför är vi då så shoppingvilliga på konstiga tider.
- Jamen folk jobbar ju, säger någon.
Jovisst. Men det gör man väl i Norge också, där allt är stängt på sena lördagar och söndagar. Eller Tyskland. Det går väl rätt bra för de länderna också, vad jag vet.
Du får gärna korrigera mig om du vet bättre.
-----
Andra protokollsgenomgången var jag tvungen att bryta, eftersom jag skulle besöka ett annat kontor och säga upp en person. Kul, va!?
Men så var det. Jag dök upp där som gubben i lådan - ett oanmält besök - och bad kollegan skriva på. Vi känner varandra väl, eftersom vi vuxit upp, och gått i skola tillsammans. Hållit kontakt genom hela livet och mer eller mindre av en slump blivit kolleger sedan .... tja, det är väl 25 år.
Men det hela gick bra.
Kanske var det för att jag minuterna senare bad honom skriva på ett nytt kontrakt, som han och övriga kolleger på det kontoret andades ut.
Så går det till, när man har en medarbetare som fyllt 67. Då blir man "uppsagd" och eventuellt återanställd. Om företaget så önskar, och den berörde medarbetaren vill.
Och så var det denna gång.
Ordningen återställd. Jag tog lunch på universitetet och åkte sedan tillbaka till mitt vanliga kontor för att diskutera IT-frågor. Man är ju administratör, minsann.
*****
måndag, april 25, 2016
Var bor du?
Jag vet inte om jag håller på att bli förvirrad. Men dagarna går och jag måste medge att jag snart inte känner igen mig, mer än i min fysiska omgivning. Lokalsinne har jag. Av förnämsta sort.
Men när jag tittar på flödet av nyheter som sköljer över oss i dessa (och inte bara dessa) dagar, så för jag en förnimmelse om att något är fel.
1) Härom dagen uppdagades att en före detta moderatledare, riksgäldsdirektör och styrelseordförande i Statnes tjänstepensionsverk, fått 14000 kronor för mycket i pension. Varje månad!
Dessutom envisas han med att "pressa på" för att han ska fortsätta få det. Alltså hallåååå!?
2) I Viksjö väster om Härnösand har en skola satts i brand. För andra gången. Byggnaden var tänkt som asylboende.
3) Gode män fuskar till sig miljoner.
4) Nio av tio förskolor på Gotland har brister i ventilation, hygien, med mera.
5) Och så har vi bankerna, som gör bort sig i parti och minut, men ändå hoppas på att vi ska ha förtroende.
6) Byggfuskande. Till exempel i statusbygget Mall of Scandinavia, som har all anledning att inte känna sig speciellt malligt.
7) Dödshot mot fotbollsdomare. "Sporten ädla känslor föder", hette det en gång.
Ja, sedan har vi tåg, som går ibland, regeringskriser då och då, ett fascistparti i Riksdagen, och en hel del annat.
Man kan tro att man bor i Longbortistan, eller någon annan avlägset land. Sådana ställen som man hört talas om i nyheterna och som vanligtvis ligger så långt bort, att man knappt vet var på kartan de finns.
Var bor du?
*****
Men när jag tittar på flödet av nyheter som sköljer över oss i dessa (och inte bara dessa) dagar, så för jag en förnimmelse om att något är fel.
1) Härom dagen uppdagades att en före detta moderatledare, riksgäldsdirektör och styrelseordförande i Statnes tjänstepensionsverk, fått 14000 kronor för mycket i pension. Varje månad!Dessutom envisas han med att "pressa på" för att han ska fortsätta få det. Alltså hallåååå!?
2) I Viksjö väster om Härnösand har en skola satts i brand. För andra gången. Byggnaden var tänkt som asylboende.
3) Gode män fuskar till sig miljoner.
4) Nio av tio förskolor på Gotland har brister i ventilation, hygien, med mera.
5) Och så har vi bankerna, som gör bort sig i parti och minut, men ändå hoppas på att vi ska ha förtroende.
6) Byggfuskande. Till exempel i statusbygget Mall of Scandinavia, som har all anledning att inte känna sig speciellt malligt.
7) Dödshot mot fotbollsdomare. "Sporten ädla känslor föder", hette det en gång.
Ja, sedan har vi tåg, som går ibland, regeringskriser då och då, ett fascistparti i Riksdagen, och en hel del annat.
Man kan tro att man bor i Longbortistan, eller någon annan avlägset land. Sådana ställen som man hört talas om i nyheterna och som vanligtvis ligger så långt bort, att man knappt vet var på kartan de finns.
Var bor du?
*****
Ologiskt
Nu hände det som händer varje år. När det blir ljusare ute, så sätter vi upp ljusa, - ja, till och med vita - gardiner.
Sedan när hösten mörknar och vintertid inträder, så följer vi traditionen och sätter upp mörka gardiner.
Någon som förstår?
*****
Sedan när hösten mörknar och vintertid inträder, så följer vi traditionen och sätter upp mörka gardiner.
Någon som förstår?
*****
söndag, april 24, 2016
Bara en bild
 |
| Tänk - Jag trodde rödhaken bara gillade insekter. Men talgbollar går också bra, tydligen. |
*****
En bra sak ...
.. med vintern här i norr är att man kan ta det lugnt. Lite snöskottning vid enstaka tillfällen. Men ingen gräsklippning. Ingen ogräsrensning. Ingen ansning. Hela tomten ligger där under snön och sköter sig själv.
Men nu är det slut med det.
Idag har odlingsarealen harvats och gödslats för kommande skördar. Ännu inget sått. Det är för tidigt. Men nu är området i alla fall klart.
Pust!
Jordgubbsfälten får dock vänta ett tag.
*****
Men nu är det slut med det.Idag har odlingsarealen harvats och gödslats för kommande skördar. Ännu inget sått. Det är för tidigt. Men nu är området i alla fall klart.
Pust!
Jordgubbsfälten får dock vänta ett tag.
*****
lördag, april 23, 2016
Gödslat gräsmattan
Bofinksång och blåmesringning. En blyg järnsparv smyger omkring bakom huset där också koltrastparet frossar på våra äppelskruttar. Rödhaken äter från talgbollarna (?!!), tillsammans med svartmes och talltita.
Det är nog vår.
*****
fredag, april 22, 2016
Rånlandet 22 april kl 22.07
Endast en enda stjärna orkar framträda på den ljusa norrbottenshimlen.
Jupiter.
*****
Dofter från köket
Sol över sittpallens renskinn framför brasan. Där ligger dagens tidningar och kameran, som är ständigt beredd.
En whisky har serverats.
Fredagskvällen börjar.
*****
Vykort från ...
.. en av de vackraste städer jag besökt. Tromsø.
En god vän som jobbar där skickar helghälsning, och jag börjar längta till nästa besök där. Planer finns på att bestiga den där snötäckta toppen längst bort i bild någon gång. Vi har haft den under uppsikt länge, men vädret har ställt till det.
Men nästa gång .... Då!
 |
| Foto: Mats L |
*****
Tänk att ingen har vågat ...
.. kommentera det här inlägget.
Är det månne så, att alla känner sig träffade?
Eller tycker du det jag skriver är helkorkat?
Hm!
*****
Är det månne så, att alla känner sig träffade?
Eller tycker du det jag skriver är helkorkat?
Hm!
*****
ALLA är feminister
Sarah Delshad, grundare av Muslimska Feminister, intervjuas i P1-Morgon angående handhälsning.
- Var och en definierar själv begreppet feminism.
Nu vet vi!
*****
Nyttig ...
.. fredagsmorgon.
Ute har det snöat.(Tur att det inte var inne.)
Igår bytte vi till sommardäck.
Jag fick hjärtfladder.
Jag fick hjärtfladder.
Det gick över.
*****
torsdag, april 21, 2016
Kan inte låta bli ....
.. att delge er detta inlägg, som jag delade på Facebook. Det är så träffande. Förutsatt att man kommer ihåg herr Papphammar.
*****
*****
onsdag, april 20, 2016
Hör att ...
.. Miljöpartiet gjort bort sig för tredje gången på en vecka.
Planeringschefen Magnus Johansson utövade påtryckningar på Aktuelltredaktionen för att ta uppmärksamheten ifrån Kaplanfallet.
Han har nu tagits ur tjänst.
Hur är det fatt, egentligen?
*****
Kul kväll ...
.. med god mat och trevligt sällskap.
Bistro Norrland och Bishop's Arms. Filmfolk och konferensgäster.
Nästan fullmåne på aprilljus himmel, när vi vandrar hemåt.
Det är en fin tid.
*****
Hälsa - eller inte
Så har ytterligare en politiker lämnat sina uppdrag. Den här gången för en bagatell, kan det tyckas.
Men jag tycker att miljöpartisten Yasri Khans vägran att ta en kvinna i hand är mer än så. Det är diskriminerande.
Vi bor i ett sekulärt land. Här har vi tagit varandra i hand när vi hälsar i många, många decennier. Det är vårt sätt. Och jag förstår den kvinna, som frejdigt sträcker fram handen och blir avvisad. Det måste kännas både snopet och ytterst obehagligt.
Dessutom har vi alltid fått itutat att vi ska ta seden dit vi kommer. Och det gör vi. Titta på kvinnliga korrespondenter som rapporterar i TV från exempelvis Egypten. Hon bär slöja! Hon tar seden dit hon kommer.
Vi kliver inte in i en moské, utan att ta av oss skorna, när vi befinner oss på sightseeingtur i någon främmande stad i arabvärlden. Hemma i kyrkan har vi skorna på. Och så vidare, och så vidare ...
Nu kan man ju tycka att vi är ett demokratisk, tolerant och mångsidigt land. Må så vara. Men vi är som sagt också ett sekulärt land, utan ständiga bannor från konstiga trosuppfattningar.
Vi tänker själva.
Och diskriminerar inte.
*****
Men jag tycker att miljöpartisten Yasri Khans vägran att ta en kvinna i hand är mer än så. Det är diskriminerande.
Vi bor i ett sekulärt land. Här har vi tagit varandra i hand när vi hälsar i många, många decennier. Det är vårt sätt. Och jag förstår den kvinna, som frejdigt sträcker fram handen och blir avvisad. Det måste kännas både snopet och ytterst obehagligt.
Dessutom har vi alltid fått itutat att vi ska ta seden dit vi kommer. Och det gör vi. Titta på kvinnliga korrespondenter som rapporterar i TV från exempelvis Egypten. Hon bär slöja! Hon tar seden dit hon kommer.
Vi kliver inte in i en moské, utan att ta av oss skorna, när vi befinner oss på sightseeingtur i någon främmande stad i arabvärlden. Hemma i kyrkan har vi skorna på. Och så vidare, och så vidare ...
Nu kan man ju tycka att vi är ett demokratisk, tolerant och mångsidigt land. Må så vara. Men vi är som sagt också ett sekulärt land, utan ständiga bannor från konstiga trosuppfattningar.
Vi tänker själva.
Och diskriminerar inte.
*****
Skulle jag?!!
Mobiltelefonen har kommit att ersätta en hel del av vårt vardagliga liv. Den är mejlverktyg, eller en hjälp till att skicka korta meddelanden. Den är uppslagsverk; jag har både SAOL och Wikipedia som appar. Den håller rätt på hur jag sköter mig med daglig motion. Ibland lyssnar jag på radio (P1 förstås) via mobilen.
Jag kan se vilka specialerbjudanden jag har på Coop för tillfället. Var ett visst vin står på Systemet, hyllnummer och allt. Och om vinet överhuvudtaget finns i min butik. Jag kan blogga från mobilen och framförallt använda den som kamera i vardagen. Det finns en utmärkt kamera i Samsungmobiler.
Det händer också att jag använder den som telefon.
Skulle jag?!! Vara beroende?!! Missbrukare?!!
Hemska tanke. Lider jag av något farligt, tro.
Läser ett reportage i tidningen Filter, som tar upp farhågorna för att vi blir mer och mer beroende av vår vän. Eller ovän?
Med tanke på vad jag använder den till så skulle jag väl betrakta den som "vän". Jag vänder mig till den, när jag behöver ett råd. Det är väl sådant man har vänner till, bland annat. Och min mobil är bara en av många vänner. Må vara en som alltid finns tillgänglig.
Det långa reportaget tar upp olika aspekter på mobilandet. Där berättas om folk, som slängt sin nyaste mackapär och återgått till en gammal "vik-mobil", som klarar det som en telefon klarar, men inte mer. Bara för att bli av med sitt beroende.
Hur ser då beroendet ut? Ja, det varierar. Men så kallade mobilzombier är definitivt beroende. De där man möter på gatan med blicken på skärmen och helt omedvetna om den levande världen omkring dem. Jag har någon gång bara stannat, när jag ser någon komma rakt emot mig, och fått en skräckslagen blick från zombien, när hen mer eller mindre trampat mig på tårna. Det är rätt kul, faktist. Prova! Men varför ska just jag väja för den skog av framrusande robotar, som man exempelvis möter på Drottninggatan i Stockholm. Jo, tro mig. Det är värre där än här hemma.
Nå - Är jag då beroende? Då tipsar reportaget om ett självtest. Med darrande fingrar gav jag mig in på sidan och genomförde testet. Det tog några minuter. Och svaret kom:
Läs även andra bloggares åsikter om Mobil, Mobiltelefon, Vett och etikett, Beroende, Mobilzombier
Jag kan se vilka specialerbjudanden jag har på Coop för tillfället. Var ett visst vin står på Systemet, hyllnummer och allt. Och om vinet överhuvudtaget finns i min butik. Jag kan blogga från mobilen och framförallt använda den som kamera i vardagen. Det finns en utmärkt kamera i Samsungmobiler.
Det händer också att jag använder den som telefon.
Skulle jag?!! Vara beroende?!! Missbrukare?!!Hemska tanke. Lider jag av något farligt, tro.
Läser ett reportage i tidningen Filter, som tar upp farhågorna för att vi blir mer och mer beroende av vår vän. Eller ovän?
Med tanke på vad jag använder den till så skulle jag väl betrakta den som "vän". Jag vänder mig till den, när jag behöver ett råd. Det är väl sådant man har vänner till, bland annat. Och min mobil är bara en av många vänner. Må vara en som alltid finns tillgänglig.
Det långa reportaget tar upp olika aspekter på mobilandet. Där berättas om folk, som slängt sin nyaste mackapär och återgått till en gammal "vik-mobil", som klarar det som en telefon klarar, men inte mer. Bara för att bli av med sitt beroende.
Hur ser då beroendet ut? Ja, det varierar. Men så kallade mobilzombier är definitivt beroende. De där man möter på gatan med blicken på skärmen och helt omedvetna om den levande världen omkring dem. Jag har någon gång bara stannat, när jag ser någon komma rakt emot mig, och fått en skräckslagen blick från zombien, när hen mer eller mindre trampat mig på tårna. Det är rätt kul, faktist. Prova! Men varför ska just jag väja för den skog av framrusande robotar, som man exempelvis möter på Drottninggatan i Stockholm. Jo, tro mig. Det är värre där än här hemma.
Nå - Är jag då beroende? Då tipsar reportaget om ett självtest. Med darrande fingrar gav jag mig in på sidan och genomförde testet. Det tog några minuter. Och svaret kom:
Läs även andra bloggares åsikter om Mobil, Mobiltelefon, Vett och etikett, Beroende, Mobilzombier
tisdag, april 19, 2016
Oj!
 |
| Såhär presenteras bilden i min mobil. |
Nu är jag ju lite tveksam till konstiga mejl. Men det här är definitivt skickat av Google. Däremot undrar jag lite över hur bilden hamnat där den hamnat. Jag har definitivt inte aktivt skickat dit den. Den har däremot funnits i min blogg en gång och Blogger är ju en Googleprodukt. Så beröringspunkter finns ju, förstås.
Nu vill de att jag går vidare och förser dem med fler bilder mot en liten ersättning. Bland annat 1 terabite datautrymme hos dem. Vad jag nu ska ha det till. En terabite är ju oherrans mycket.
Någon annan som fått ett liknande jobb. Hur har du gjort?
*****
Ny bok
Jag hörde mycket om denna författare kring jultid, då den här boken tydligen kom ut. Lovord från många håll.Har du läst den, eller hans förra som hette Frihet?
Renhet ligger nu på mitt sängbord.
*****
måndag, april 18, 2016
Kvinnan vid bordet intill ...
.. på fiket, hejade plötsligt på mig.- Känner du igen mig, frågade hon.
Jag blev rätt ställd, måste jag säga. Men det var nånting ...
- Jo, på något sätt, sa jag. Men jag vet inte varför eller varifrån.
Men så slog det mig.
- Jamen, det är ju Mona, sa jag.
Hon sken upp.
- Persson på den tiden, la jag till med ett litet uns av ett frågetecken i tonfallet.
- Det stämmer bra, sa hon.
- Men jag kommer inte riktigt ihåg varifrån, men jag tror du bodde på Krongårdsringen 18.
- Oj, sa hon. Det kommer jag knappt ihåg själv. Men det stämmer nog.
- Jag bodde på 22:an, sa jag.
- Ja, jag känner då igen dig, men jag kommer inte ihåg vad du heter.
Jag presenterade mig.
Vi bodde alltså i samma hus två ingångar från varandra, Hon är två år yngre än jag, så vi har inte gått i skolan tillsammans konstaterade vi. Men vi fick en trevlig "kom-ihåg-stund" från 50-talets mitt, tills hennes väninna stoppade henne och sa att "nu har vi lite bråttom; vi skulle ju ....".
- Javisst'ja, sa Mona, och vi sa hej till varandra.
Det är sån't som händer.
*****
Föreläsning
Idag har jag äntligen kommit mig för att utnyttja en av de möjligheter som jag aldrig haft förrän nu, efter delpensionen.
Jag gick på föreläsning på Vetenskapens hus. Lunchföreläsning till och med, även om jag hade ätit innan. Men man är välkommen ändå.
Det var f.d. meteorologen från SVT, Per Holmgren, som numera jobbar som expert på klimatrelaterade frågor inom försäkringsbranschen, som berättade sammanfattande om vad vi kan vänta oss av kommande decennier.
Han pekade bland annat på att de förändringar vi upplever nu, inte beror på hur vi uppträder i dagens läge. Det är istället konsekvenser av hur vi levde under 60-, 70- och 80-talen.(!!!) Av det bör vi inse att vår livsstil idag kanske inte visar sina negativa konsekvenser förrän 2040 och senare. Fram till dess kämpar vi vidare med det som vi hittat på från 80-talet och tills nu. Vi lämpar alltså över problemen till kommande generationer.
Samtidigt skrämmer det mig att vi också skapat självgenererande effekter. Som exempel gav han att den ökande temperaturen (2015 var jordens febrigaste år.) innebär större avdunstning från världshaven. Vattenånga är en klimatgas och lägger sig i vår luft och orsakar ännu mer värme och ännu mer nederbörd, som dunstar, avger vattenånga som lägger sig i vår luft och ..... Ja, du förstår effekten. Det rullar på.
Det förnekades heller inte att det efter Parismötet i höstas finns vissa ljuspunkter. Tekniken går också framåt. Vi bör sluta nyttja fossila bränslen. Helst omedelbart, vilket ju är omöjligt. Men det finns också möjligheter. Se min text i bilden nedan!
Efter föreläsningen gavs tid för frågor. Det kom upp en hel del och det drog ut på tiden lite för länge. Egentligen hade jag velat ställa frågan:
- Hur får vi alla norrbottningar, och svenskar i allmänhet att sluta lovorda att vintrarna blir kortare och kortare, och att snön försvinner alldeles för tidigt nuförtiden. Folk verkar ju älska det, konstigt nog.
Men jag hann inte.
*****
Jag gick på föreläsning på Vetenskapens hus. Lunchföreläsning till och med, även om jag hade ätit innan. Men man är välkommen ändå.
Det var f.d. meteorologen från SVT, Per Holmgren, som numera jobbar som expert på klimatrelaterade frågor inom försäkringsbranschen, som berättade sammanfattande om vad vi kan vänta oss av kommande decennier.
Han pekade bland annat på att de förändringar vi upplever nu, inte beror på hur vi uppträder i dagens läge. Det är istället konsekvenser av hur vi levde under 60-, 70- och 80-talen.(!!!) Av det bör vi inse att vår livsstil idag kanske inte visar sina negativa konsekvenser förrän 2040 och senare. Fram till dess kämpar vi vidare med det som vi hittat på från 80-talet och tills nu. Vi lämpar alltså över problemen till kommande generationer.
Samtidigt skrämmer det mig att vi också skapat självgenererande effekter. Som exempel gav han att den ökande temperaturen (2015 var jordens febrigaste år.) innebär större avdunstning från världshaven. Vattenånga är en klimatgas och lägger sig i vår luft och orsakar ännu mer värme och ännu mer nederbörd, som dunstar, avger vattenånga som lägger sig i vår luft och ..... Ja, du förstår effekten. Det rullar på.
Det förnekades heller inte att det efter Parismötet i höstas finns vissa ljuspunkter. Tekniken går också framåt. Vi bör sluta nyttja fossila bränslen. Helst omedelbart, vilket ju är omöjligt. Men det finns också möjligheter. Se min text i bilden nedan!
Efter föreläsningen gavs tid för frågor. Det kom upp en hel del och det drog ut på tiden lite för länge. Egentligen hade jag velat ställa frågan:
- Hur får vi alla norrbottningar, och svenskar i allmänhet att sluta lovorda att vintrarna blir kortare och kortare, och att snön försvinner alldeles för tidigt nuförtiden. Folk verkar ju älska det, konstigt nog.
Men jag hann inte.
*****
söndag, april 17, 2016
Luleå 17 april kl 22.16
Allt är lugnt. Stan är lugn och tyst. Bara enstaka flanörer på väg. Hit. Dit. Bort. Hem. Eller till hotellet.
När jag närmar mig gården hemma, sprakar norrskenet ikapp med månen.
*****
När jag närmar mig gården hemma, sprakar norrskenet ikapp med månen.
*****
Om du nu tycker att du ...
.. mår bra såhär på söndagseftermiddagen, så ska du inte lyssna på den dokumentär som gick i P1 nyss.
Den får dig garanterat att må illa. Men den är av det nyttigare slaget, trots allt.
Dokumentären, som verkligen ifrågasätter hennes ställningstaganden handlar om en ung kvinna
Religion i botten. Vem kunde tro något annat?
*****
Den får dig garanterat att må illa. Men den är av det nyttigare slaget, trots allt.
Dokumentären, som verkligen ifrågasätter hennes ställningstaganden handlar om en ung kvinna
- som ansluter sig till IS
- som ångrar sig
- som tycker att piskstraff för otrohet är lämpligt ändå, även i Sverige
Religion i botten. Vem kunde tro något annat?
*****
Någon har trott ...
.. att desserten ligger längre in. Där inne i mitten, nå'nstans. Grävt och grävt för att komma åt. Övriga har nöjt sig med mindre och bara tagit för sig av vad de orkat äta.
*****
Jo - Solen kom ...
.. igår, trots allt. Den sken från en klarblå himmel med sitt gyllene seneftermiddagsljus.
I exakt åtta minuter!!!
Sedan återställdes ordningen petimäteraktigt.
Och idag ser det ut såhär.
*****
lördag, april 16, 2016
I den norrbottniska ...
.. skymningen vid åttatiden går jag ut och hör orrar långt ute på fjärden.
Ställer upp tubkikaren och hittar två stycken någon kilometer från vår strand. Tar en bild på "fri hand" genom kikarens okular.
*****
Inget händer
Det är som om allt står stilla. Ett grått töcken. Begravningsstämniing, eller nåt.
Nåja - Det är väl bara att acceptera. Vi kan ju i alla fall välja en vit och fin landkalle att promenera på. Det gjorde vi på förmiddagen, spanande utåt havsisarna, där det inte hände ett smack. Inte en bild blev det.
Hemma vid lunch sa jag:
- Det kunde väl åtminstone ha kommit ett lodjur här förbi. Ja, eller en räv. Åtminstone en hare, tack!
Vi går en tur till. Denna gång på leriga vägar. Eller åtminstone våta av smältvatten. Vi hör en ringduva "sjunga" sin karaktäristiska femstaviga låt: Ho hooo ho .. hoho, ho hooo ho .. hoho. Bofinken gör också sina åhörare glada och till den skaran räknas även vi.
Men mer blir det inte. Allt är bara slätstruket.
Sedan igår, då rödhaken kom, har inget anmärkningsvärt hänt.
Jo - Alltså. Rödaken kom. Igår!
Drama.
*****
Åååh, vad jag håller med ...
.. farmor i det här sammanhanget. Det eviga trejlandet får ibland resultatet att jag ledsnat på programmet redan innan det sänts.
Var det det som var meningen?
*****
fredag, april 15, 2016
Döden vid knuten
Ett drama hade uppenbarligen timat precis vid stugknuten. Jag ser det direkt, när jag stiger ur bilen. Blod, fjädrar och dun spridda över ett ganska stort område. Någon hade ätit någon.
Den patologiska ådran i mig tog tag i situationen och började givetvis en utredning. Obduktion var det ju inte tal om. Någon kropp är ju inte återfunnen. Och oavsett det, så torde väl slutsatsen kunna vara mord. Eller slakt. Eller helt enkelt bara en dåligt städad matplats.
Men jag besiktade i alla fall de ledtrådar som fanns. Vände den största vingen och därmed var slutsatsen given.
Det var en nötskrika, som fått sätta livet till. Det betyder också att förövaren, matgästen, förmodligen är av den mer storvuxna typen. Snabb dessutom, med kännedom om hur snabbt en nötskrika brukar ta till flykten. En hök eller falk är nog det enda jag kan tänka mig.
*****
Den patologiska ådran i mig tog tag i situationen och började givetvis en utredning. Obduktion var det ju inte tal om. Någon kropp är ju inte återfunnen. Och oavsett det, så torde väl slutsatsen kunna vara mord. Eller slakt. Eller helt enkelt bara en dåligt städad matplats.
Men jag besiktade i alla fall de ledtrådar som fanns. Vände den största vingen och därmed var slutsatsen given.
Det var en nötskrika, som fått sätta livet till. Det betyder också att förövaren, matgästen, förmodligen är av den mer storvuxna typen. Snabb dessutom, med kännedom om hur snabbt en nötskrika brukar ta till flykten. En hök eller falk är nog det enda jag kan tänka mig.
*****
torsdag, april 14, 2016
Den nye servitören ...
.. på mitt lunchställe var glad och lite nyfiken.
- Ballt namn på ditt kortkvitto. Är du musiker?
- Nä, skrattar jag. Det är nå't påhitt av Jimmy (Restaurangchefen). Fråga honom gärna. Och får du veta, så berätta för mig, för jag vet inte. Men grunden är att jag ett tag fick heta Rigmor, som jag protesterade emot. Och då blev det sådär.
Rödspättan var god som vanligt.
*****
onsdag, april 13, 2016
Där åkte ...
.. pangbrödet ur ugnen. Tre doftande limpor. Med rostade solrosfrön och aprikoser.
Nu får man sova lugnt inatt.
*****
Nu får man sova lugnt inatt.
*****
Iskonst
En liten tur på eftermiddagen förde mig mina apostlahästar till Varvet, det parkområde som en gång i tiden hyste Sveriges största båtvarv.
Där, en bit ut på Luleälvens is var en vak upphuggen. Isblock hade arrangerats. En installation i all enkelhet. Blått himmelsljus absorberades, när solen tillfälligt gick i moln.
*****
Där, en bit ut på Luleälvens is var en vak upphuggen. Isblock hade arrangerats. En installation i all enkelhet. Blått himmelsljus absorberades, när solen tillfälligt gick i moln.
*****