Skulle jag?!!

Mobiltelefonen har kommit att ersätta en hel del av vårt vardagliga liv. Den är mejlverktyg, eller en hjälp till att skicka korta meddelanden. Den är uppslagsverk; jag har både SAOL och Wikipedia som appar. Den håller rätt på hur jag sköter mig med daglig motion. Ibland lyssnar jag på radio (P1 förstås) via mobilen.

Jag kan se vilka specialerbjudanden jag har på Coop för tillfället. Var ett visst vin står på Systemet, hyllnummer och allt. Och om vinet överhuvudtaget finns i min butik. Jag kan blogga från mobilen och framförallt använda den som kamera i vardagen. Det finns en utmärkt kamera i Samsungmobiler.

Det händer också att jag använder den som telefon.

Skulle jag?!! Vara beroende?!! Missbrukare?!!
Hemska tanke. Lider jag av något farligt, tro.

Läser ett reportage i tidningen Filter, som tar upp farhågorna för att vi blir mer och mer beroende av vår vän. Eller ovän?

Med tanke på vad jag använder den till så skulle jag väl betrakta den som "vän". Jag vänder mig till den, när jag behöver ett råd. Det är väl sådant man har vänner till, bland annat. Och min mobil är bara en av många vänner. Må vara en som alltid finns tillgänglig.

Det långa reportaget tar upp olika aspekter på mobilandet. Där berättas om folk, som slängt sin nyaste mackapär och återgått till en gammal "vik-mobil", som klarar det som en telefon klarar, men inte mer. Bara för att bli av med sitt beroende.

Hur ser då beroendet ut? Ja, det varierar. Men så kallade mobilzombier är definitivt beroende. De där man möter på gatan med blicken på skärmen och helt omedvetna om den levande världen omkring dem. Jag har någon gång bara stannat, när jag ser någon komma rakt emot mig, och fått en skräckslagen blick från zombien, när hen mer eller mindre trampat mig på tårna. Det är rätt kul, faktist. Prova! Men varför ska just jag väja för den skog av framrusande robotar, som man exempelvis möter på Drottninggatan i Stockholm. Jo, tro mig. Det är värre där än här hemma.

Nå - Är jag då beroende? Då tipsar reportaget om ett självtest. Med darrande fingrar gav jag mig in på sidan och genomförde testet. Det tog några minuter. Och svaret kom:

Du behöver kanske låta din mobil ta semester..
Mobilanvändandet verkar ta lite väl mycket av din tid och energi. Det kan vara bra att se över dina vanor och ändra på dina rutiner.

Va! Skulle jag?!! Näe - Det kan inte stämma, tänkte jag. Jag gör om. Det visar sig att jag missuppfattat en fråga och svarat rakt motsatt till vad jag tänkte. "Lämnar du telefonen påslagen på natten? (Sätta den i tyst läge räknas inte.)?"
Där svarade jag rätt, den andra gången jag försökte. Övriga frågor svarade jag precis som tidigare, och det visade sig att där gick någon gräns; avstängd mobil på natten ger pluspoäng:

Du har inte ett problem..
Grattis! Ditt mobilanvändande verkar vara under kontroll.

Puh!

Och det ska du veta: Jag går inte omkring på stan och pratar högt och vitt med hött och mött, hållandes telefonen som en hårdbrödsmacka framför munnen. Inte på något annat sätt heller, om det inte är något verkligt akut. Jag svarar, men ber att få ringa upp, när jag kommer på ett ostört ställe.

Inte heller - aldrig någonsin - tar jag upp telefonen ur fickan och svarar om jag står i kassakön på ICA eller Konsum, eller för den delen någon annan kö. Jo, jag kanske tar upp den och trycker "avvisa samtal".

Aldrig skulle jag gå omkring med hörlurar, eller öronmusslor ute i offentligheten. Jag är för nyfiken.

Hör jag inringaren svagt, höjer jag volymen istället för att tro att jag hörs lika dåligt, och därmed höjer rösten till något som liknar tenorsångarnivå i någon opera.

Man kommer långt med sunt förnuft och vett och etikett. 

*****
Här hittar du testet.
Länk till tidningen Filter finner du om du klickar på omslaget här i högermarginalen. 

Läs även andra bloggares åsikter om Mobil, Mobiltelefon, Vett och etikett, Beroende, Mobilzombier