Mat och sån't

tisdag, oktober 31, 2017

Härligt ...

.. surdegsbröd med rostade solrosfrön åkte ur ugnen för en stund sedan.

Lyckönskar mig själv till att ha fått till en ovanligt bra surdegsbaby, som nu får leva vidare i kylen. Hoppas bara att jag kommer ihåg att mata den. Det lackar mot en brödgod höst.

Det är nämligen så att matbrödsbaket ligger nere under sommaren. Och när sommaren varit som den har varit, har det varit lite svårt att avgöra när hösten börjat. Det har liksom varit en glidande skala sedan någon gång i juni.

Men nu överraskade brödsinnet; "jösses, hösten är ju här. Dags att börja baka limpa".

Vilket skulle bevisas.

*****

Jamen ...

.. sin egen kroppsvikt ska jag väl ändå klara. 30 gånger.

Ja, 3 x 10 gånger, då.

Åååååååååhej, ååååååååhej, åååååååhej, ååååååååhej, ååååååååhej, åååååååhej,
ååååååååhej, ååååååååhej, åååååååhej, ååååååååhej, ååååååååhej, åååååååhej,
ååååååååhej, ååååååååhej, åååååååhej, ååååååååhej, ååååååååhej, åååååååhej,
ååååååååhej, ååååååååhej, åååååååhej, ååååååååhej, ååååååååhej, åååååååhej,
ååååååååhej, ååååååååhej, åååååååhej, ååååååååhej, ååååååååhej, åååååååhej,
ååååååååhej,                    ååååååååhej,                                                          åååååååhej,
                   ååååååååhej,                                         ååååååååååååååååååååååååååååååå ...........
hej, .....


Oj! Det blev visst lite för många gånger.

*****

måndag, oktober 30, 2017

Ute på ...

.. Rånlandet är allt lugnt, när vi landat en hel del varor där.
Fåglarna får påfyllning. Till och med stora fröautomaten får komma ut. Fylls med jordnötter och lyxiga solrosfrön (läs färdigskalade). Talgbollarna har förstås också slukats sedan sist. Det blir dyrt det här.

Solen skiner från molnfri himmel. Vind obefintlig. Den verkar hålla till i Sörland. Och havsvattnet har också flytt, eller åtminstone flyttat, för här är det torrlagt långt ut från den vanliga strandlinjen.

Men ni har ju haft vattenbrist där nere. Så varsågod!

Extremt lågvatten. (Se texterna i bilden!)
*****

Jobb jobb jobb

Frukosten avdukad, vinbärssaften buteljerad, och nu ser jag att surdegsbasen måste tas om hand medelst bakning.

Aldrig får man vila. Fast det är ju måndag, förstås.

*****

söndag, oktober 29, 2017

Ännu en dag ...

.. i det som kallas livet har snart passerat, utan att någon gång komma tillbaka. Men det var en bra dag.

Lång frukost. Lång promenad, om än inte rekordlång. Avkoppling i kvadrat, även om pulsen gick upp lite när räkningarna skulle betalas. Inte på grund av mängden, eller pengarna. Men ett banksystem som var omgjort. Blev inte riktigt överens med det och önskade mig tillbaka till det gamla. Det som fanns och fungerade utmärkt förra månaden. Men utvecklingsfientlig är jag egentligen inte.

Hjortron plockar vi aldrig, mer än om vi råkar gå förbi något fynd, när vi är ute och vandrar. Men det är med hjortron som med svamp; har man inget ställe, så blir det inget. Fast vi har ju tur förstås. Det finns andra som har "ställe". Idag levererades tre burkar med ett av de många inkommande malmtågen från Gällivare.

Lokföraren fick 5 kilo blåbär i utbyte. Det är mer eller mindre tradition. Så går det till här i världen. 

I övrigt har inget speciellt inträffat. En söndag som de flesta andra. Eller ... Det var ju lite fel. En annorlunda söndag. Vi har ju varit i stan hela helgen. Det är ovanligt, men så blev det den här gången. Man kan ju njuta av naturen även här, när man har nära till älv och hav. Det finns nog anledning för dig att vara lite avundsjuk.


*****

Suput

Jag lägger inte något moraliskt i detta. Men nog undrar jag lite om hur det är ställt i den svenska allmänheten. Det visar sig nämligen att du dricker 92 vinare per år! Jo, så är det.

Och egentligen är det så att du dricker ännu mer, för jag dricker i snitt en halv flaska per helg. Det blir 26 flarror på ett år. Lägg till en liten whisky då och då, så blir det kanske motsvarande 30. Så någon svensk häver i sig 62 flaskor, som egentligen är mina!

Hm! Man kan verkligen fundera.

Källa: Dagens Nyheter idag.

*****

Är det inte det ena ...

.. så är det det andra. Kommer du ihåg den här bilden, där vi tillsammans undrade och funderade över hur två träd av samma art kan ha så olika "beteenden", när det gäller höstfärger.

Idag såg samma träd ut såhär:

Naken eller välklädd. Varför?

*****

Här pågår ...

.. viktigt hushållsarbete. Fjolårets (OBS!) svarta vinbär har legat och gojsat till sig i frysen och får nu komma till heders, genom att bli vinbärssaft. Eller snarare vinbärsdryck, eftersom jag använder hälften av den rekommenderade sockermängden, om ens det.

Vinbärsdrycken används ju inte som saft, utan mera som måltidsdryck ibland.

Nu blir det mera plats för hjortronleveransen som enligt plan ska levereras ikväll.
Med malmtåg.

*****

lördag, oktober 28, 2017

Såhär på lördagskvällen ...

.. har vi nu ställt om klockorna. Så nu är det inte mer med det.

*****

Sgt. Pepper - 50 år

Det var en lätt grånad, minst sagt, publik som tog plats i stora salen i Kulturens hus, för att lyssna på gamla Beatleslåtar.

Visst kände jag igen allt. Hade kunnat sjunga med. Texterna sitter där i ryggmärgen. Men det komplicerades av att här var många låtar "uppjazzade". Det var ibland lite svårt att hänga med.

Sannerligen rätt vågade tolkningar.

Men rivigt var det stundtals. Och trevligt var det. Hela tiden.


Ur programpresentationen:

Det har gått 50 år sedan releasen av The Beatles LP Sgt. Peppers Lonely Hearts Club Band. Under kvällen tolkar och hyllar pianisten Django Bates, en av förgrundsgestalterna i den brittiska jazzrenässansen på 1980-talet, tillsammans med Norrbotten Big Band denna mytomspunna Beatlesproduktion. Med spänning ser vi fram emot resultatet av Djangos möte med Beatles klassiker i både musik och sång, som denna kväll framförs med Djangos unika kännetecken och klang.

*****

Lätt ...

.. middag passar bra, innan kvällens konsert.

Egentligen borde jag äta sushi oftare än jag gör. Det ger alltid en alldeles perfekt, och lätt mättnadskänsla. Jag blir harmonisk, kort sagt.

Nu väntar BeatlesKulturens Hus.

*****

Äntligen ...

.. lite sport på TV.

Riktig sport, alltså.

*****

fredag, oktober 27, 2017

Drar mig tillbaka ...

.. efter en skön och effektiv dag. Lugn eftermiddag i stan där jag gjorde mitt bästa för att hålla mig undan horderna.

Missförstå mig inte. Jag är en social typ. Men jag har lite svårt med människor som just fått lön, och nu på fredagseftermiddagen ursäktar sig på sitt jobb och ber att få gå lite tidigare, kompa en timme eller två, för att så fort som möjligt göra slut på dusören. I panik.

Jag klarade alltså av mitt ärende snabbt och gick hem.

Här serverades på kvällskvisten en god whisky, inköpt i Skottland för ett och ett halvt år sedan, följt av en god stekt röding toppad med Västerbottensost och åtföljd av mandelpotatis som saltrostats i rökt salt (en kretensisk specialitet inköpt där i september), god sallad och en smakfull sås.

Desserten blev ljummen, nyss gräddad kladdkaka med vaniljglass.

Lucky man på teve med ett nervpirrande avslutande avsnitt, och sedan sängläge med ny bok.

Perfekt dag.

*****

Snöberedda

Det där att ha bildäcken på hotell är inte dumt. Man åker till däckgiveriet, där vinterdäcken sovit sedan i våras, och anmäler sig i receptionen.

Man lämnar in sina bilnycklar och slår sig ner med en kopp kaffe.

Hotellpersonalen, som purrat däcken och morgonduschat dem, tar hand om bilen och byter på den. Nu är det sommardäckens tur att bli duschade och omstoppade för vinteridet, och vi får tillbaka vår bil med nyvässade klor på tassarna och kör iväg.

Nu kan snön komma på allvar.

*****

Att kacka i eget bo

Kan inte låta bli att visa ett kul diskussionsinlägg.

*****

Fem år

Tänk att det gått hela fem år sedan den där kvällen, när verkligheten ställdes på ända för en lång period.

Och varje gång vi passerar stället, kommer vi ihåg.

*****

torsdag, oktober 26, 2017

Gonatt

Så gick denna dag utan att lämna några större avtryck eller intryck. En vanlig dag, helt enkelt. Visserligen käkade vi lunch på stan; och jag blev ombedd att komma till mitt gamla jobb, för att försöka reda ut ett datatekniskt problem, vilket inte lyckades. Tankeverksamhet pågår.

Men i övrigt var det händelsefattigt. Så händelsefattigt att middagsslummern tog en halvtimme. Den som bara brukar vara i tio minuter. Långa slumrar brukar annars påverka mig negativt. Jag blir slö. Tiominutersmodellen, däremot, ger mig alltid ny kraft. Men idag gick det bra med den längre varianten.

Jag har heller inte retat upp mig på något speciellt. Det är ju annars en vanlig företeelse. Det må vara världsläget (där ju även Sverige ingår), eller något annat mera närliggande fenomen. Men det blev inget med det.

Så det är väl lika bra att krypa till kojs.

*****

onsdag, oktober 25, 2017

Hitchcock ...

.. som komedi. Jo, det kan funka. En "thriller" i hög fart i flera timmar. Roligt och skickligt genomfört av Norrbottensteatern inför fullsatt salong. Jag vet inte hur många roller som ingick, men de klarades med bara fyra skådespelare i ett rasande tempo. Fast på slutet blev det personalbrist och en man ur publiken hämtades upp för att snabbt sättas in i polisstyrkan. Det klarade han med bravur. Jag trodde det var riggat, men mannen var verkligen helt ovetande om att han skulle uppträda ikväll. 

Trevlig teaterkväll.

På hemvägen tyckte vi att det såg så dystert ut på Storgatan. Det visade sig vara strömavbrott i fastigheterna i centrala stan, efter att en kranbil råkat riva ner en kraftledning. Men det var bara mörkt i husen. Gatubelysningen funkade. Och även hemma hos oss var det ström, förutom i halva kvarteret. 

Det kändes lite som den bok jag läste under min Kretasemester i september.

*****

Friskt och sjukt

Det var inte utan att jag kände mig rätt blåst idag på rundan. Nej, det stormar inte. Men vinden är frisk och byig och vittnar om inkommande oväder. Vi får väl se hur det blir med det. Ibland känns det uppfriskande med lite blåst.

Hörde nämligen idag något som skrämde mig. En ung man intervjuades i radion. Han representerar en ny(???) rörelse, som kallas Nordisk alternativ höger. Det var Ekot som hade börjat rota i rörelsens förehavanden och fått en intervju med ledaren. En otäck svada svamlades fram genom etern. Den vittnade om ren och skär (eller ska vi säga blåbrun) okunnighet, dumhet, och elakhet. I stort sett var hela hans omgivning fientlig och en produkt av en judekonspiration. Men alla, alla, utom "svenskarna", dvs de vita, borde helst förpassas ur landet. Snarast. Dessutom skulle dödsstraff införas så fort som möjligt. Främst skulle det appliceras på alla journalister, som enligt honom var "folkförrädare".

Som sagt. Skrämmande. Han heter Dulny i efternamn.
Undrar varifrån han kommer?

Mörka vatten
*****

C-vitamin ...

.. ja, den går man bara ut på balkongen och hämtar.

*****

tisdag, oktober 24, 2017

Vad är det jag inte fattar

Nu ska alla skolbarn lära sig programmera. Så sägs det i varje fall. Och det ska ske snabbt. Från hösten 2018.

Men nu signalerar lärarna att de känner sig osäkra. Jag förstår dem. De har inte kompetensen. Förstås. Precis som om det skulle bestämmas att alla barn plötsligt ska lära sig bhutanska eller swahili skulle kräva lärare som behärskar språken, måste ju motsvarande gälla för programmering. Är det så svårt att förstå.

Sedan kan jag undra varför alla, dvs. alla behöver kunna programmera. Ska alla jobba med det i framtiden? Så lät det i en intervju i Rapport ikväll.

Men det är väl något som en gamling som jag inte fattar. Jag som jobbat med datorer på ett eller annat sätt sedan 1971, utan att ägna mig åt programmering i någon större omfattning.

Men det är klart. Alla ska väl spela dataspel på proffsbasis om sisådär 15 år. Ja, när de inte programmerar, förstås.

Tänkte inte på det.

*****

På stamstället ...

.. fick jag vara smakråd.
- Bert. Ska jag köpa in det där, eller det där vinglaset?
Där fick jag stå och väga för och emot. Det gällde rödvinsglas. Rakt eller kupat.
- Känn här. Hur är de att hålla i.
Värdinnan fyllde glasen med vatten (tro inget annat) och lät mig låtsasdricka.
- Eller ska jag ta det här större.
-Men risken är då att det ser så lite ut, när du serverar en "normalportion", sa jag.
- Det har du rätt i. Det får bli det mindre.

Till slut är vi överens och jag får ägna mig åt den goda laxlasagnen.

Kompis A ansluter och två andra bekanta hamnar vid bordet intill. Länge blir vi sittande och pratar.

Skönt att inte ha tider att passa.

*****

Så var ...

.. det dags. Säsongens första har anlänt.
Lika bra att det blir gjort.

*****

måndag, oktober 23, 2017

Varför envisas ...

.. SVT med att visa tre bra serier i följd på måndagkvällarna?

Jo. Jag vet att SVT Play finns.

Jobbigt ändå.

*****

Oktoberdag

Ja inte vet jag, men jag känner mig lite småhängig. Nyser en hel del och får snyta mig ideligen. Lite tung i huvudet emellanåt.

Kan det vara förkylning?

I vilket fall går jag ut i det fina vädret, som vi äntligen välsignats med. Sol i lördags, halvsol igår och molnfritt idag. Dessutom helt vindstilla.

Jag tar den "vanliga" turen runt stadshalvöns stränder. Söker mig till ljuset över vattnet i fjärdarna och i älven. Det gäller ju att hämta D-vitaminer. Och motion, förstås. Såhär en måndagseftermiddag vid tvåtre-tiden är det inte så mycket folk i rörelse. Någon hundägare. Mamma med barnvagn, eller pensionär, som jag. Möter även systersonsambo. Finns det något annat ord för det? 

Färden avslutas i några av stans gallerior. Skojakt. Jag behöver nya vinterkängor. De av de sportigare slaget. De gamla börjar falla isär i sina beståndsdelar. Det blir dock inget inköp idag. Men jag vet vilka alternativ jag kan tänka mig.

Promenadens riktiga avslut skedde på ICA. En filkartong blev dagens byte.

Älven ligger blank och fin.

*****

söndag, oktober 22, 2017

Vykort


Gode vännen Mats har idag flugit upp till sitt jobb i Tromsö och tagit en promenad i den vackra staden. Medge att det ser fint ut.

Det vita fjället i bakgrunden är det 1300 meter höga Tromsdalstinden. I dagligt tal bland Tromsöborna kallas den rätt och slätt Tinden. I september 2015 var vi på väg att bestiga den toppen, vid ett av våra många besök i staden. Av det blev intet. Men det blev en del andra äventyr istället. Bland annat höstens första snöfall, som hotade låsa fast oss, eftersom vi körde bil och hade sommardäcken på.

Det gick fint. Den decimeter som kom, var väldigt lokal. Plusgraderna kom och vi kunde ge oss iväg hemåt på bara vägar.

Detsamma gällde vår hemfärd från Rånlandet idag. Ingen lömsk frost på vägarna. Det gick alltså också fint.

*****
Här finns många av mina Tromsöäventyr:

Inte behöver jag ...

.. rensa broccolilandet från blast, heller.

Det har någon annan redan gjort. Jag behöver bara skrapa ihop resterna.

*****

lördag, oktober 21, 2017

Vinterberedda

Storveden som donerats av en snäll granne sågas i "portionsbitar". Det blir klyvning till våren. Jag tror det kommer att bli en kubik. Bra att ha vintern 2019.



Bilen får också vinterförstärkning. Batteriet får extra kraft för att kunna vara riktigt alert under den kalla årstiden. Så gör vi inför varje vinter.



Tur att Benke var "kepsförstärkt" när han jobbade i ladan och glömde böja sig när han klev ut därifrån. Jag behövde inte sy.


Alltid händer det nå't.

*****

fredag, oktober 20, 2017

Vi var lite ...

.. tveksamma. Ska vi åka ut till Rånlandet eller inte. Ska vi lita på SMHI:s prognos?

Tveksamheten gäller vägarna. Vi har ännu sommardäcken på, och har ett inbokat däckbyte lite senare i höst. Skulle vi riskera nederbörd och minusgrader.

Nåja. Vi bedömde läget säkert. Visst, det blir kallt. Men torrt.

Och nu är det försent att ångra sig.

*****

Utskälld - uppskattad

Jag vet inte hur jag ska tolka fåglarna, när jag dyker upp i stugan och börjar närma mig fågelrestaurangen.
Ett väldigt tjattrande av den lite "gnälligare" sorten. Och jag hinner inte mer än börja ladda automaterna innan talltitor, blåmesar och svartmesar börja fladdra kring huvudet.

När jag är färdig med talgbollarna och böjer mig ner för att ta bollhinken, som står på marken mellan mina fötter, så har en av titorna börjat knapra på maten där.

Påkommen väljer den att sjappa.

Jag bestämmer mig för att det är uppskattad jag är.

Det känns bäst.

*****

torsdag, oktober 19, 2017

Springer på ...

.. min kusin och byter några ord. Sedan blir jag stoppad av en av mina läsare på gågatan.
 - Oj. Dig har jag inte sett på hundra år, sa jag.
 - Nä, men jag vet ju vad du gör, för jag läser Ögonblick i norr.
 - Men faktiskt är det så att jag tänkte på just dig härom dagen.
 - Jaså.
Och just då kunde jag ju inte komma ihåg varför. Men såhär i efterhand kom jag på det. Det var ett gammalt inlägg där hon också förekommer i handlingen, som jag råkade läsa av någon anledning.

Vi blev stående en bra stund. Hon ville veta hur jag hade det med min arytmi. Det visade sig att vi har liknande erfarenheter.

Så småningom vandrar jag vidare. Nere vid teatern träffar jag en ung kille och tjej med varsin hund, varav den ena så gärna ville hälsa på mig.
 - Så fina, sa jag. Vad är det för ras.
 - Det är australian shepherd, sa tjejen.
 - Ganska ovanliga här i Luleå, va?
 - Nja - Men just den här färgen är lite ovanlig.
 - Väldigt vackra, sa jag.
 - Tack så mycket, sa dom och så skiljdes vi.

Jag traskade vidare. Vädret var ju skönt. Kallt och stilla med tunna solstråk.

Usel bild. Men ändå!
I Hermelinsparken får jag syn på en intressant fågel. Jag insåg direkt vad det var. Det var en nötkråka som pickade i sig sembratallfrön (en favoriträtt för nötkråkorna) i skuggan under träden. Jag försökte så gott det gick att få en bild. Det lyckades sådär. Mobilen räcker inte riktigt till i de där sammanhangen. Pippin föredrog dessutom att flytta på sig mellan flera träd, så jag fick jaga lite.

En herre stannade en bit bort. Han hade också fått syn på den. Han hade tydligen observerat mina försök.
 - Å. Det är en så'n där härfågel va?
 - Nej. Det är en nötkråka.
 - Jaså, nötskrika.
 - Nej nötkråka, upprepade jag. Men jag vet inte om det är en sibirisk smalnäbbad, eller en europeisk brednäbbad, sa jag. Men fin är den.
Han höll med.

Ja, sådär går det till, när vi tysta, inbundna och buttra norrlänningar är ute och går.

*****

Borttappat II

Ett par skor hittade jag härom dagen, på väg hemåt från affären.

Dagens rundgång resulterade i en "borttappad" cykel.












*****

onsdag, oktober 18, 2017

- Kom in. Kom in!

Det där fikat hos kusinen blev trevligt. För där var dukat med goda ostar och vin, när vi välkomnades in i köket. Och ännu en kusin hade anslutit.

Oj, så mycket prat det blev.

 - Vi börjar väl med ronden, sa herrn i huset.
Det blir som det brukar nuförtiden. Det talas om hälsan. Den sviktande, eller den utmärkta. Men när sedan det var klart, så övergår samtalet i berättelser, om sommaren, om gamla tider, om Benkes hemby och människorna där.

Men vi pratade också om freden i Månsbyn, som du antagligen inte vet något om. Och i sanningens namn har inte heller jag vetat så mycket om den. För i skolan fick man ju bara läsa om Brömsebro, Knäred och Roskilde. Att Månsbyn i Kalix var den ort där gränsen mellan Sverige och Ryssland (eller storfurstendömet Finland) fastställdes var inte viktigt ens för våra lokala lärare att undervisa om.

Länge satt vi. Det pratades om åldrande. Om bostäder, och om släkt och vänner. Vinet tog slut och ostarna krympte, och vi tackade till slut för oss och traskade hem.

 - Men vi gör väl om det, sa värdparet.
 - Jo, men kanske hos oss, sa vi.

*****

Trist

Vissa dagar blir det liksom inget av. Inte ofta, men det händer emellanåt. Idag är en sådan. Inte ett skapandes grand har blivit gjort. Läst lite. Fikat. Lagat lunch. Gått till brevlådan och skickat tillbaka använda rakblad till Holland. Stretade på en stund i den gråkalla vinden och gick sedan hem och fyllde två tvättmaskiner.

Nåja - Ikväll ska vi gå till Benkes kusin och fika. Eventuellt.

Alltid nå't.

*****

Inte ...

.. en enda grad.

Det är dags nu.

*****

tisdag, oktober 17, 2017

Dubbelt upp

Jag har börjat reagera över en språkförändring, som verkar sprida sig. Och det har inget att göra med invandrare. De klarar nog det här bättre än många svenskar, om de har skött sig på SFI-lektionerna.

Det jag menar är de dubbla perfektformerna. Jag tror inte att det är dialektalt. Vår landshövding bor visserligen här i Luleå, men han kommer inte ursprungligen härifrån. I en intervju idag sa han:
 - Det hade vi kunnat gjort.

Det är precis det där jag menar. Meningen får dubbla perfektformer.

Han skulle haft skördat potatisen om det inte skulle haft regnat så mycket den senaste tiden.

Hon hade velat köpt nya skor, men hade inte råd.

Du hade inte behövt ljugit om det.

Jo. Det är konstruerade exempel. Men jag lovar ... De blir vanligare och vanligare.
Snart har du också börjat hört det, blivit van, och slutat reagerat över det.

*****
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Borttappat

Det skräpas ner rätt mycket både här och där. I stan såväl som i naturen. Ibland är det rätt häpnadsväckande saker som man kan hitta, "tappade" eller slängda. Kanske av misstag. Men ibland undrar jag.

Ta till exempel de här skorna. Uppställda på ett fönsterbleck. Rätt så prydligt, står de där, även om vänsterskorn står till höger och vice versa.

Vem lämnade dem. Hur tog sig personen vidare. Hade hen köpt nya skor och beslöt sig för att börja använda dem direkt. Varför då inte göra det redan i skobutiken?

Som sagt, man kan hitta både det ena och det andra bortkastat, kvarglömt, eller tappat.

Tydligen lever vi i ett överflöd.

*****

Förmodligen ...

.. är framtiden säkrad. Jag fick precis veta att jag blivit uttagen att delta i Kambodjas världslotteri.
Oanade summor kan förväntas till mitt konto.

Men jag är ädel. Avstår min andel. Kambodjas befolkning behöver nog pengarna istället.

Lugn ...

.. och skön morgonutsikt.

*****

måndag, oktober 16, 2017

Glasögonorm

Programmet Stil i P1 är normalt inget program jag brukar ägna någon större tid att lyssna på. Men det senaste programmet handlade om glasögon. Numera högsta mode. Förr ett "handikapphjälpmedel", som man helst inte skyltade med. Kvinnor skulle till exempel inte fotograferas med glasögon på. Och vem blev inte kallad glasögonorm vid lämpliga tillfällen under skoltiden. Ja, inte jag. För på den tiden såg jag som en hök. Men det fanns ju andra drabbade.

Men med tiden växte det fram ett mode. Märkligt nog var det den brittiske skådespelaren Harold Lloyd som bidrog till det. Med sina filmer och sin fasadklättring och alltid iförd glasögon, så blev verktyget mer och mer accepterat.

Idag fick jag mina nyaste. Eller fick och fick. Progressiva glas med antireflex och andra finesser, plus att de är vansinnigt snygga ... Sån't kostar.

Men jag är nöjd.

Normalt har jag snällare ögon.
*****

Jösses!


Här har himlen vräkt ur sig i flera veckor. Ja, två månader snart. I form av regn eller dimma. De är de två stadier vi befunnit oss i sedan början av september.

Men nu ... Halv tolv på dagen, är himlen helt blå. Det tog en kvart från mulet till full sol. Hann inte dricka upp kaffet som serverades i mulen utsikt.

Plötsligt kan vi släcka lamporna hemma.

*****

söndag, oktober 15, 2017

För att hedra ...

.. de blå fläckarna på himlen och deras kusiner i den lugna vattenspegeln, blev det idag 11 kilometer till fots.

Rejält hungriga ska vi nu försöka skapa något gott att äta.

*****
Uppdatering: Det där var vad vi fick. Sedan kom regnet!

Hurra för ...

.. infrastrukturministern, som äntligen insett att vi måste få ett förbud mot handhållen mobil under bilkörning. Oavsett om man sms-ar, eller pratar i den.

Det är rätt. De flesta andra länder i Europa följer EU:s direktiv. Men uppstudsiga Sverige ska ju på "amrikanskt vis" värna individens rätt. Kanske är det därför som vi har den största vapentätheten i Europa också.

Nu är det bara att gå vidare. Det ska inte vara var och en fritt att använda drönare, vilket man framkastat som en möjlig rättighet.

Sedan kan vi belägga vattenskotrar och snöditon med starka restriktioner och framförallt hårdare nypor om något händer. Fordonen ska givetvis beslagtas och skrotas, istället för att dra in ett tillstånd, förhöra den kriminelle och sedan skicka hem honom (för det är oftast en han) till mamma.

Skrotning kan även gälla mobilen vid misskötsel.

*****
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Ännu ...

.. kämpar ängsklockan mot hösten på nordgaveln.

*****

Ja, jag ...

.. har i alla fall monterat isär köksfläkten och satt ihop den igen. Nu på morgonen.

Vad har du gjort?

*****

lördag, oktober 14, 2017

Regnet ...

.. började precis när jag ställde fram frukosten. Ett rätt svagt men evighetsstrilande regn som kom för att stanna hos oss hel dagen.

Det gjorde att dagen blev som den blev. Slö. Det var slummer och läsning och korsord varvat med fika, mellanmål, slummer igen, och middag med min efterlängtade bulgurotto serverad med blandfisk och wokade grönsaker.

Jo, även småfåglarna blev bjudna på mat. De är väldigt hungriga, de små rackarna, och fröautomaten töms helt på en dag. Talgbollarna är också populära.

Efter middagen blev det TV-kväll. För hela slanten. Miss Li är bra. Robins också, liksom Scott och Bailey. Allt i SVT1.

Och natten kom.

*****

Glad ...

.. och nöjd att vi lyckats få så god bärmängd på vår pinjerönn i år.

För att inte tala om hur glada talljoxarna är.

*****

- Usch ...

.. nu börjar det regna också. Som om inte vinden räckte. Tyyypiskt!

*****

fredag, oktober 13, 2017

Något som ...

.. kan reta mig till vansinne, är trafikdårar. Och det som retar mig förutom själva företeelsen (idiotin, alltså) är den flathet som svensk lagstiftning ofta kännetecknas av.

Idag togs två trafiksyndare på väg 94 några mil utanför Luleå. Det är vägen från kusten upp mot inlandet, Älvsbyn, Arvidsjaur och vidare mot norska gränsen.
90 km i timmen är tillåten högsta hastighet. Den ena idioten körde 170. Syndare nummer två togs när han körde 215 km i timmen!

Nu till lämplig åtgärd. Bilarna bör förstås konfiskeras och skrotas. Körkorten togs förstås på plats. Men jag tycker också att de borde få vänta tio år innan de tillåts göra nytt körkortsprov. Det vore lämpliga åtgärder.

Tyvärr har jag en känsla av att de två snart är ute på vägarna igen. Med, eller utan körkort. Totalt obekymrade.

För något år sedan dödades en kvinna i bil på samma väg. Det var på en 70-sträcka. Hon kom från en sidoväg och körde ut på den större vägen och blev påkörd av en dåre som körde 155 km i timmen. Förmodligen hade hon sett bilen komma, men bedömde att den körde max 70 och därför skulle det vara lugnt att köra ut. Det blev hennes död.

Ibland är flathet svensk lagstiftnings signum. Eller rätt ofta.

*****

Gatuliv

Pappaledig på promenad. Med bekant. Tiggare utanför affären. Facebook och Instagram.

Tidsbild.

*****

Jaså

Gomorron från trakten som gett den grå färgens samtliga 863 nyanser ett ansikte.

torsdag, oktober 12, 2017

Polisen ...

.. visar upp sina fina hundar på stan, utanför mitt lunchställe. Det är något visst med schäfrar. Så vackra hundar.

Eller hur?


*****

Rusch

Jag var precis på väg till gymmet, klockan halv nio. Klädd för träning. Oduschad. Detta eftersom jag har 200 m dit och lika gärna fixar mig både före och efter, hemmavid.

Men så var det telefonen. Den låg på laddning. När jag hämtade den blippade den till.
"Provtagning Stadsviken kl 0900", sa den mycket uppfordrande.
 - Va, tänkte jag. Hur har jag kunnat glömma?

Nu blev det bråttom. Av med träningskläderna. In i duschen. En snabb rakning. Kvart i nio steg jag ut genom dörren och började en rask promenad till vårdcentralen. Tack och lov regnade det inte. Det har ju annars varit regel denna oktober. 08.56 anmälde jag mig i receptionen. Puh!

Jag berättade för sköterskan Doris, som skulle ta proverna vad som hänt. Hon skrattade.
 - Bra gjort, sa hon.
 - Ja, jag tänkte att proverna kanske blir fel, när det är stresshormoner inblandade, sa jag.
 - Nä, det är nog ingen fara.

Så fick det bli. En något lugnare promenad hemåt, då jag passade på att göra en stor utvikning. Kan ju lika gärna gå en extra sväng. Det fick bli dagens gympass. Ja, och dammsugningen hemma också.

*****

onsdag, oktober 11, 2017

Vart ledde ...

.. denna dag, då? I stort sett ingenstans. Vädret uselt. Ingen inspiration. Storhandlade i och för sig. Det var väl det enda av konstruktiv karaktär förutom matlagning.

Det blev en slapp dag, som nu lett till sängs.

Gonatt.

*****

Tio ...

.. i åtta stod jag i duschen. Fem över satt jag i väntrummet hos tandläkaren.

*****

tisdag, oktober 10, 2017

Överflöd

Är det något som jag inte lider brist på så är det funderingar. De finns där. Alltid. I alla fall under min vakna tid. På nätterna sorteras det mesta i innehållsrika drömmar, så detaljerade att jag skull kunna skriva succésprängda teveserier, bara jag skulle komma ihåg drömmarna. Men där ligger problemet. Som vanligt. Det spelar ingen roll om jag i halvvaket tillstånd skulle försöka inpränta i huvudet att "det här ska jag komma ihåg och berätta".

Idag förundras jag över det jag läser och hör.
  • Sverige är ett IT-amatörland. Nu har till och med regeringskansliet blamerat sig och struntat i att säkra sekretessbelagda uppgifter. (Enligt DN.) I likhet med Transportstyrelsen och Polismyndigheten den senaste tiden. Hur är det med SÄPO? Kan man googla deras material, kanske?                            I de verksamheter jag arbetat, har sekretess varit hederssak. Och det verkar som om vi hade strängare regler än våra statliga institutioner.  
  • I Malmö har man i ett av bostadsområdena infört en ny tvätteknik i tvättstugorna. Den innebär att man använder kallt, avjoniserat vatten i maskinerna. Det betyder dessutom att man inte behöver tvättmedel. Tvätten blir bevisat ren ändå. Resultaten var alltså bra, vilket flera intervjuades om i P1 Morgon. Men då fanns det ju förstås någon som opponerade sig.                 - Om inte jag får använda sköljmedel, så doftar ju inte tvätten ren, sade en ung kvinna (Hon lät i varje fall ung.)                                                                                                                           Vem fasen använder sköljmedel i dagens Sverige? Det har då vi slutat med för 20 år sedan. Ingen i omgivningen har klagat.
  • Lille tomten Putin fyller tydligen pension i dagarna. Ett ryskt fejkmedium har då konstruerat en artikel som handlar om en hamburgerrestaurang i New York. . Där skulle, enligt reportaget, en Putin-burgare serveras. Eftersom Putte är född 1952, så skulle burgaren väga 1952 gram och vara omåttligt populär. Filminslag presenterades på den ryska sajten. En tillika rysk mediegranskare trodde inte på historien, som snabbt spred sig i allehanda ryska medier med stolthet. Han kollade upp historien, kontaktade restaurangen och kunde fastställa att det hela var fejkat. Den serveringspersonal som skymtade i videon var rysktalande. De har nu blivit avskedade från haket. 
Som sagt. Funderingar finns det gott om.

Det gäller bara att tänka.

*****
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Hurra för ...

.. sociala medier. Bara de används till annat än strandbilder med fötter, Kalle-Ankaläppar, kraaaamiiiizzz, tatuerade ögonbryn, med flera mänskliga konstigheter.

Igår efterlyste jag ju en typ av matvara, som jag föredrar, men inte kunnat återfinna någonstans den senaste tiden.

Kolla där på nedersta hyllan! Foto: Karl Pettersson
Det tog några timmar. Sedan lade min systersonson upp bevis med bild och allt i ett svar till mitt inlägg. Så nu vet jag var det finns hel bulgur, och jag kan laga min succérätt Bulgurotto. Med grädde och Västerbottensost. Kanske lite svamp (man har ju kantarellställen), eller något annat gott. Eller bara som tillbehör till en god suovas.

Tack Kalle!

*****
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

måndag, oktober 09, 2017

Efterlysning

I början av sommaren hade jag väldiga problem på grund av mina exklusiva vanor. Det gick inte på några villkor att få tag i sommarkexens Rolls Royce. Citronrån, alltså. Inte i en enda butik, eller stormarknad. Chokladrån fanns i överflöd. Urdåliga. Vaniljrån likaså. Enfaldiga. Envist letade jag citronvarianten, och var till slut nödgad att lägga ut en efterlysning på Facebook.

Det gav resultat. Och jag kunde snart få tag i en langare, som hade hittat varorna i Stockholm. Lugnet återställt. Sedan fick jag också tips av kollega (Ja, på den tiden jag jobbade alltså.) Anki, som hade hittat en affär, som hade fått in en sändning.

Nu har jag gjort en ny efterlysning, eftersom jag inte kunnat göra en av mina favoriträtter på väldigt länge. Bulgurotto. Det är min egen uppfinning och är helt enkelt bulgur som tillagas som risotto.

Men det måste vara hel bulgur. Och det har inte gått att återfinna i någon affär här i stan sedan i vintras. Krossad finns. I fler varianter och fler varumärken. På alla affärer. Men gröt kokar jag helst på havregryn! Punkt.

Krossad bulgur är ju liksom couscous bara ett skämt. Löjligt.

Så nu emottages tacksamt tips på inköpsställen, alternativt namn på langare.

Tack för din förståelse.

*****

Nu är det nära

Jag brukar inte vara särskilt väderkänslig, egentligen. Det växlar ju. Ibland sol - ibland mulet. Normalt alltså.

Men nu börjar någon slags gräns nås. Idag lovades sol, åtminstone mitt på dagen. Men inte har vi sett någon. Det är mulet, mulet, mulet och mulet. Regnar ibland. Men sedan mulet. Femtielva nyanser av grått.

Hela september. Och hittills i oktober. Samma visa varje dag.

Vi åkte ut till stugan för att titta till, eftersom vi inte varit där i helgen. Tänkte att vi kunde ta elvakaffet där i den utlovade solen. Kanske till och med på terassen. Men att sitta under en, visserligen torr, skurtraseliknande himmel var inte så lockande. Vi gjorde vad vi skulle. Hällde i  oss lite kaffe inomhus och åkte hem i grådasket.

Det börjar bli deprimerande. Och jag är glad att vi åtminstone fick en vecka på Kreta.

Ska man behöva D-vitamintabletter?
Vädret borde skämmas.

Ordentligt!

*****

Gomorron ...

.. Caloocan, eller Kalokan city som det också heter. (Undrar hur livet är där. Som Enebyberg, eller Växjö kanske? ) På Filippinerna. 

Där har någon halkat in på min blogg. Förhoppningsvis funnit stort nöje och storögt studerat livet här på andra sidan klotet.

Jag har faktiskt varit i Filippinerna. 

Faktiskt!


*****

söndag, oktober 08, 2017

Är det inte det ena ...

.. så är det det andra. Det visar om inte annat höstpromenadens naturutsmyckningar. Undrar hur det kommer sig att den ena rönnen är helt gul och den andra ser ut som mitt i sommaren, undantaget bären. Jag måste försöka komma ihåg detta och kontrollera om det ser ut såhär varje höst.



En annan rönn stod ett tiotal meter ifrån de där två. Den var helt kal. Också här undantaget bären. Nu vet jag inte om det blir mycket snö, eller lite snö i vinter. Detta blir ännu en uppgift att kolla nästa höst. Tappar samma rönn bladen först av alla.

Somliga hävdar ju att många bär gör att det blir lite snö, eftersom trädet inte ska behöva bära dubbla bördor.




Andra hävdar tvärtom. Mycket bär. Mycket snö. Mängden bär beror på att fåglarna behöver mer mat.

Det finns mycket att forska om.

*****