Det där med julklappar

I vår lilla familj på två personer råder konsumtionsavhållsamhet. Så långt möjligt i alla fall. Vi shoppar inte, om man säger så. Men vi köper det vi behöver.

Så när det gäller julklappar har vi sedan 37 år vissa regler som bör följas. Julklappar ska vara av bra kvalitet. Kunna motiveras och vara fyra stycken till antalet. Här gäller nämligen en julklapp till julaftonens frukost och tre stycken att öppnas under kvällen med en timmes mellanrum. Det har funkat i alla år.

Men en av julklapparna får vara lite "lyxigare". En snygg skjorta, eller tröja med förutsättningar att kunna användas.

Jag börjar nu få panik. Det är snart bara tre veckor kvar till julaftonen. Och jag har inte hittat en enda vettig och behövd klapp. Jag, som brukar vara klar med inköpen såhär dags på året. Någon önskelista finns heller inte, samtidigt som jag vet att de klappar jag kommer att få är hembärgade sedan länge.

Hur gör man nu?

*****

Jul igen

Konsert ikväll. Allas våra Tårpilar inledde sin turné här hos oss. Egentligen redan igår, med en extrakonsert. Men duktige sångaren Magnus vidhöll att det var den här kvällen som var premiär, eftersom det var vi som var där, som hade köpt biljetterna först och gjort att det var slutsålt. Så igår var det en extrakonsert för de som vaknat sent.

Det var bra. Utmärkt sångare och bra orkester. Så mycket julstämning blev det väl inte, även om många av låtarna hade ordet christmas i sig. Men det var alltså inga direkta julsånger förrän efter alla extranummer.

Då klämde Magnus Carlsson i med Oh night divine , det vill säga O helga natt.

Nöjda spatserade vi hemåt i den kalla vintern. Den vinter som bandet hade uppskattat i de tre dagar, som de vistats här sammanlagt.
  - Här är det ju vinter, sa Magnus. Det gillar vi.

*****

Bleksiktig

Så har vi då fått veta namnet på den person, som den senaste tiden benämnts "kulturprofilen".

Jean-Claude Arnault heter han.

Men ... Om man är en profil borde man väl vara känd. Jag har då aldrig någonsin hört talas om karln.

Har du?

*****

Tur

De nästan tjugo minusgraderna syns, när vi kör till Piteå på morgonen. Trakten skiner i blått och guld, när solen försöker kämpa sig över horisonten. Oändligt vackert!

Släpper av B vid sjukhuset. En rutinundersökning på kirurgen. Jag tar mig in till Piteå centrum och besöker mina före detta kolleger.
 - Är fiket öppet, frågar jag, när jag kliver in genom dörren.
 - Alltid för dig, blir svaret.

Kul att träffas, även om det inte var för så länge sedan jag var här. Men nu fanns några andra medarbetare på plats, än de som jobbade tidigare i höstas. Chefen var dessutom ledig idag, så fikat blev lite längre än vanligt. Personalen här är så trevlig och pratsam. En av dem jobbar sista dagen innan barnledighet. Det är dags för ett nytt knyte inom kort. Visst - det ringde en del och någon gick ifrån en stund då och då. Men tiden gick och jag fick gå ut och "fylla på" parkeringstid.

När jag precis kommer tillbaka piper telefonen.
 - Jag är klar nu. Väntar vid huvudentrén.
Typiskt. 10 spänn åt skogen.

Schwischar hemåt i det vackra landskapet.

Och eftersom vi varit i Piteå, serveras palt till lunch hemma i köket.

Foto: Benke

*****

Vad gör du ...

.. på dagarna, Bert? Den frågan ställs till mig rätt ofta. Och oftast av personer som jobbar,  förstås. Kanske finns ett spår av avund. Men ibland verkar det som om de tycker att det är otroligt att man kan få tiden att gå, när man jämt är ledig.

Det går utmärkt. Inga problem alls, faktiskt. Här är dagens aktivitetslista:

• 0650 Äter frukost och läser tidning och lyssnar på radion, med mera.
• 0800 Diverse toalettbestyr. Bara tandborstningen tar ju två minuter, men jag duschar inte.
• 0815 Drar på mig träningskläderna, och går iväg till gymet.
• 0818 Ankommer gymet och checkar in.
• 0820 En kvart på löpbandet för att värma upp.
• 0835 Fortsätter med mitt program.
• 0930 Avslutar och går hem. Träffar Lexus och Ängla. Förstnämnde är en korsning mellan en golden retriever och en grönländare. Ängla är en dvärgpudel. Bor i samma hus som vi, med matte och husse.
• 0932 Passar på att gå till tvättstugan och laddar två maskiner
• 0938 Steppar in i duschen.
• 0945 Diverse hudvård.
• 0950 Klär mig.
• 0953 Fixar kaffe, lyssnar på radio. Slappar.
• 1050 Går till tvättstugan och hänger tvätt.
• 1102 Promenerar till Bistro Norrland för att äta lunch.
• 1110 Beställer en sej med rödbetscouscous och betalar 110 kronor
• 1117 Äter sallad från salladsbuffén medan jag väntar på maten.
• 1118 Kompis Anders ringer och undrar om jag äter lunch någonstans. Jag bekräftar. Han kommer lite senare.
• 1126 Fisken kommer in, snyggt upplagd. Servitör Anders (inte samma Anders som ovan, alltså.) som är gift med en f.d. kollega till mig, står och stryker servetter bakom bardisken.      -Säg inget till Gunilla. Då får jag stryka allt hemma också, manar han mig. Jag lovar inget. 
• 1137 Anders (lunchkompisen) anländer. Vi käkar vidare och pratar. Bestämmer en del om framtiden. 
• 1201 Dricker kaffe. Äter en sandkaka och en hallongrotta till. Pratar.
• 1227 Vi bryter upp. Beställer bord till den 14 dec klockan 17 för middag före teaterföreställningen som vi ska se den kvällen. Norrbottensteatern finns i samma byggnad som restaurangen. 
• 1232 Vi promenerar in mot Storgatan. Anders stannar vid en skoaffär. Ska betala en skuld för ett par skor som lånats hem till hans mor och som hon bestämde sig för att behålla. Jag går vidare.
• 1240 Laddar en 40-gradare och viker den tvätt som blivit torr. 
• 1258 Tar ner handlingslistan från anslagstavlan och går till Coop.
• 1306 Handlar och checkar ut i självskanningen.
• 1314 Packar upp hemma.
• 1317 Går till gallerian Smedjan för inköp av hudvårdsprodukter på Apoteket och laddningsbara batterier på Clas Ohlson. Att jag också ska köpa en ficklampa glömmer jag. Går en vända på stan.
• 1357 Hemma igen. Slappar. Läser. Kollar nätet. 
• 1417 Kommer ihåg att tvätten i den sista maskinen ska hängas. 
• 1436 Fixar eftermiddagskaffe. Löser korsord. DN:s söndagskryss blir klart efter mycket bryderi. Passar även på att fylla i samma tidnings tisdagskryss, som är betydligt blygsammare. 
• 1504 Lånar mitt öra åt Nordegren och Epstein i P1. Favoriter. Fixar samtidigt med lite blomvattning och annat.
• 1546 Traskar till tvättstugan för att hämta återstående torrtvätt. Städar. Tar bort luddet ur torktumlarfiltren och våttorkar golvet.
• 1603 Sorterar, viker och lägger in det tvättade på sina platser i skåp och lådor. Hänger nya handdukar i badrummet och i köket.
• 1630 Slår mig ner vid datorn ett tag. Betalar månadsräkningarna. Tusenlapparna svävar iväg. 
• 1700 Vem vet mest på TV. Retar mig vansinnig på surrkoppen Richard Olsson. Tänker nästan att jag ska sluta titta på programmet, i evighet, amen. Vi får se hur det blir med det. 

Ja, sen går ju kvällen. TV ska ses och annat jobbigt. Mat lagas. Kvällskaffe. Läsa DN färdigt. Gå och lägga sig sisådär vid 23-tiden. Läsa boken. (Se högerkanten!)

 - Vad gör du hela dagarna, Bert?

Vilken dum fråga. 

*****

Åhlens ...

.. herravdelning. 12 kvadrat tofflor, morgonrockar, sockar och kalsonger inkört i ett avlägset hörn. Övriga 988 kvadrat ämnat åt kvinnorna.

Åhlens vill inte ha mig här.

*****

En gång i kvartalet ...

.. och ibland oftare träffas vi som jobbat på Nyman&Schultz här i Luleå en gång i tiden. Nu spridda för vinden. Vi har en FB-grupp med 20 medlemmar där kallelse går ut från den som känner sig hågad. Det funkar bra.

Idag var det dags. Sista gången för detta år. Nio anmälda, åtta kom. Det är ungefär så många som vi brukar vara. Alltid lika kul och trevligt. Denna gång på Savoy med lunch. Lunch är så att säga det som är mötenas gemensamma nämnare.

Ny sambo, ny lägenhet, nya glasögon, trasiga glasögon som nå'n hade suttit på, en bil på verkstan .... Ja, det var diverse saker som låg på agendan. Alla punkter avhandlades dock och fördes till "protokollet".

Disken lämnades till oss lite äldre

Efter någon timme var alla "snart-50-tjejer" tvungna att gå tillbaka till sina jobb. Så fort fisken, eller kycklingen och päronpajen med grädde var uppäten.

Vi något äldre blev kvar med disken.

Men vi satte oss sedan ute i lobbyn med varsitt glas rött. ....Eh, tänkte vi. Men gjorde inte.

*****

Mera kork

"Moderater, socialdemokrater och media, är de som ställer till mest problem här i landet."

Sa Jimmy Åkesson.

Häpp!

*****

Vilken tur ...

.. att biografen Royal finns här i stan (som motvikt mot SF:s monopol). Det gjorde det möjligt att få se en omtalad och många gånger prisbelönt film redan två dagar efter sverigepremiären.

God's own country. Stark film om karga trakter i norra England. Kärlek med motstånd, kärvhet och ömhet.

Se den om den dyker upp hos dig.

*****

Nä'du Jimmy ...

.. Åkesson. Det går inte så bra för dig att som du säger, putsa bort naziststämpeln från ditt parti. Nu har du återigen jobb med att utesluta medlemmar ur ditt parti. Där måste du ha en rekordnotering. Du ligger etta.

Kanske skulle du ta och fundera på vad det är i ditt parti och din ideologi, som attraherar korkskallar så mycket. Eller det kanske du inte vill. För då har du väl inga anhängare kvar till slut.

Så när jag tänker efter; ta ett gott råd. Gör ingen utredning. Låt korkskallarna vara kvar. Så vet vi var vi har dem.

*****
Läs även andra bloggares åsikter om SD, Sverigedemokraterna, Politik

Utryckning - trots allt

Det där med att det inte skulle bli någon färd till Rånlandet idag, kan du glömma. Under ett i hast sammankallat styrelsemöte per telefon, beslutade vi en del nya strategier angående snöröjningen. Detta eftersom den nuvarande fungerar bara på frivillig basis, vilket inte är meningen.

Den lejde snöröjaren sköter inte sitt uppdrag fullt ut och måste alltså ersättas.

Beslutet gick igenom, utan protest.

Då passade jag också på att fråga om det lyste i våran stuga. Vi har lite lampor på i vissa fönster, för att man ska kunna se om det är ström i huset eller inte.
 - Nä, det är helt svart, sa en av de styrelserepresentanter som var med på mötet där borta. Det var några som fanns på plats.
 - Jäklar, sa jag. Då måste vi ut och kolla vad som hänt.
Håkan (Socialchefen från Svealand.) erbjöd sig genast att köra en extra plogning hos oss, så att vi skulle kunna komma fram till huset.

Vi drog iväg, efter en kort diskussion hemma. Skulle vi istället vänta till dagsljus imorgon? Nej, vi klädde om och stack iväg på en gång.

Det visade sig gå bättre än väntat. E4 var pedantiskt röjd, och den mindre vägen till byn var också acceptabel, om man tog det lite försiktigt. Den omtalade glashala backen fixade vi också, faktiskt. Och tro det eller ej; precis när vi kom till vår lilla blindtarm ner mot stugan, var den färdigplogad på det där bra sättet. Det vill säga att ett tunt lager hade lämnats ovanpå isen och gav gott grepp. Även när vi skulle upp igen efter utfört värv.

Natten mot fredag när ovädret var som värst gick strömmen i området och var borta i 5 timmar. När strömmen kopplades på igen, hade vår jordfelsbrytare, som är en känslig typ, löst ut. Huset var svart.

Nu blev det ingen katastrof, eftersom temperaturen utomhus hållit sig på plussidan sedan dess. Så det var bara att koppla in det hela igen. Och vips, så blev det ljus i stugan.

Vi hade inte förberett oss för att stanna kvar, så någon dryg timme senare var vi hemma i stan igen.

Men den såg mysig ut, stugan, där den stor och lyste i skogen.



*****

Oj vad många ...

.. den senaste tiden, som googlat sig in på min blogg med november månads inlägg från 2005! Undrar varför.

Kan det vara SD-arna som under sina så kallade landsdagar har försökt hitta positiva omdömen?

Tji fick dom.

*****

Inte blev det ...

.. någon tur till Rånlandet idag heller. Som tur är har vi en facebook-grupp, som vi kan konsultera, innan vi ger oss iväg.

Det har ju varit besvärligt. Och stackars Håkan har fått jobba häcken av sig för att klara vägen från snö. Något som han i och för sig tycker om att göra. Men han som till vardags är socialchef i en kommun i en helt annan del av landet (Svealand, heter det visst.), men fastboende på Rånlandet, får ibland verkligen jobba för att komma hem på helgerna. Snö är väl inget problem. Men 40 cm nyfallen med stark kryddning av efterkommande regn, är inget man leker med.

Och nu på förmiddagen fick vi veta att den värsta uppförsbacken därute är glashal, eftersom temperaturen ligger precis på nollan. Som spolad isbana, alltså. Usch! Vi hade gärna kommit ut i helgen, särskilt när man för en gångs skull ser sol och blå himmel, samtidigt som luften står fullständigt stilla. Men, som sagt, vi har ju behov av att komma hem också.

Nutidens vintrar ... inget att lita på. Vi har aldrig haft problem mer än de två-tre senaste av våra 15 år på Rånlandet.

*****

Nå - men se'n då

En sådan där dag då det i stort sett inte går att hitta på något alls. Ute har jag varit två gånger. Första gången vände jag hemåt, eftersom det började regna på de redan isiga vägarna, där man med risk för livet försökte ta sig fram.

Andra gången för idag var alldeles nyss, när jag var tvungen att komplettera för middagen, som jag är ansvarig för idag. Trots att affären ligger tvärs över gatan, så var det ett företag att ta sig dit. Blött, knaggligt, isigt - jag tar inte på mig broddade skor bara för den biten. Men jag klarade färden både fram och tillbaka.

I övrigt har det inte hänt ett dugg. Radion har stått på. Liksom TV:n med skidåkning från Ruka utanför Kuusamo i östra Finland. Det gick bra för tjejerna, som hade representanter i varje sprintlopp, efter kvalet. Stina Nilsson vann hela rasket.

Herrarna, däremot, lyste med sin frånvaro. Calle Halvarsson lyckades kapa åt sig en tredjeplats. Han var också den enda svensken under hela dagen. Resten hade inte kvalificerat sig. De norska damerna var också väldigt blygsamma. Vad har hänt?

Men se'n då? Vad hittar man på, när tidningarna är lästa, lunchen är avverkad och eftermiddagsslummern avverkad. Inte har jag lust att gå ut en tredje gång. Verkligen inte.

Det känns som en svart fredag.

*****

Förgäves

Det gick åt pipan. Den där härliga, vita, fluffiga och uppfriskande snöstormen, som rent definitionsmässigt inte var mer än, möjligen kuling, (Tidningsmakare räknar vindpustar som rufsar om i kalufsen, som storm.) förbyttes under natten till ett vanligt göteborgsväder. Det störtregnade.

Nu på förmiddagen har termometern klivit till drygt tre plusgrader. Trakten har förvandlats till ett grått slamfyllt dike, där folk går och halkar.

Och i eftermiddag väntas mera regn.

Vi har också fått veta att vägen till vår stuga förmodligen inte kommer att plogas förrän senare i eftermiddag. Stackars grannen Håkan har haft fullt sjå halva natten med att hålla huvudstråket öppet. Hur det sedan ska gå om det nu plötsligt blir minusgrader igen om något dygn, törs jag inte tänka på.

Så vi blir i stan. Åtminstone idag.

De som hade det så mysigt bakom snödrivorna igår.

Minsann. Ett litet hål. Det försvann snabbt.

*****

Kvällsbilder

Något riktigt kaos tycker jag inte att det har blivit av den beryktade snösmockan/chockstormen/kräksnöandet. Men visst blåser det en del. Och visst faller det snö.

Jag tror dock att det värsta inträffar imorgon. För då ska det regna.
 - Tjusigt, klimatet. Du gör inte något gott intryck för tillfället.

Vi planerade en stughelg. Men vi får se hur det går med det. 





*****

Varning på stan

Vi har oväder här idag. Det blåser friskt och mycket snö har utlovats. Än så länge (vid lunchtid), så verkar det mer som att vindarna blåser upp den redan fallna snön i luften och flyttar den. Inte så väldigt mycket kommer uppifrån.

Hörde i radion att den största gymnasieskolan stängde på grund av att "svårigheter kunde uppstå". Undrar om det någonsin hände, när en annan gick i skolan. Har inget minne av det.
Men läser man lokalpressen, så är det mer eller mindre katastrof på gång. Pressen älskar ju så'nt.

*****

Så har man ...

.. förbättrat en del av världen igen. Mitt inlägg om de mystiska produkterna som COOP försöker sälja till oss, skickade jag till dem för kommentar.

Idag fick jag svar:

-----

Hej Bert

Tack för ditt mail.

Du har helt rätt!
Det är vi som formulerat felaktigt.

Vi har namngett produkterna slarvigt i våra annonser och kommer att korrigera detta i kommande annonser.

 

 

Med vänlig hälsning

Stefan Axelsson

Marknadschef

 

Coop Norrbotten ek för

-----

Det hedrar dem att de överhuvudtaget reagerar.
Sedan är det upp till bevis. 

*****

Sådär'ja

Då var första dosen nedrunnen i hälsans hemvist.

Hur ska jag nu göra efter lunchen. På eftermiddagen. Ikväll?

Hm!???

*****

Jag vill bara meddela ...

.. att jag numera inte bara är människa, eller person. Jag är också luleåprofil, norrbottensprofil, bloggarprofil, fd. resebyråprofil (dvs. SJResebyråprofil, Nyman&Schultzprofil, American Expressprofil, NEX-profil), pensionärsprofil, stugprofil, Rånlandsprofil, och säkert en hel del andra profiler också.

Ty de ålderstigna orden "människa" och "person" ska bort från vokabulären.

Vi är alla profiler!

*****

Inte bara vi

Det skriks efter sjukvårdspersonal lite här och där. Eller rättare sagt - mycket både här och där. Sjuksköterskebrist, läkarbrist, brist på vårdplatser. I evighet, amen, verkar det som. För det här har ju gällt en bra tid.

I Storbritannien verkar det vara samma sak. Och särkilt akut verkar det bli nu, när brexit ställer till det så att sjukhuspersonal "flyr landet" i en allt stridare ström. Just nu saknas sköterskor i storleksordningen mellanstor svensk stad, nämligen 40 000.

Det här läser jag i New York Times idag.

Ska alla sticka till Norge, eller har det populära landet i dessa sammanhang tappat dragningskraft.

Vad händer?

*****

När jag bäddade ...

.. i morse kom jag att tänka på hur olika vi människor inrättar våra sovrum på daglig basis. En del bäddar inte alls. Jo - det skulle jag väl kunna tänka mig i begränsad omfattning om inte sovrummet är placerat "centralt" i lägenheten med insyn både från hall och kök.

Så i mitt fall blir det allt att fixa till sovrummet, så att det ser respektabelt ut. Det blir kort sagt, väldigt prydligt.

Men genom åren har jag ju sovit på många ställen. På resor. Särskilt utomlands finns det många varianter på hur en bäddad säng ska se ut.

Jag vet att jag reflekterat över detta förr och började söka efter inlägg, som handlar om detta.

Som genom en spöklik slump hittade jag ett praktexemplar. Det var skrivet just den 22 november. För sex år sedan.

Trevlig läsning!

*****

Bryta vanor

Jag går på gymmet. Tänker bli stor och stark ... Eller, nä - jag tänker på mitt välbefinnande. Normalt har det blivit tisdag och torsdag morgon.

Men idag var jag lite wild-and-crazy. En onsdag. Ja, det gick ju bra det också. Men jag förstår också att alla andra har rätt strikta vanor. För jag kände inte igen en enda medtränare från tisdagarna och torsdagarna.

Däremot en hel räcka andra personer. Sprang jag inte på en tjej (vi kallar ju alla damer för tjejer) från huset där jag bor. Jo, precis när jag klev in i mitt omklädningsrum, så klev hon ut ur sitt och påbörjade sitt pass.
 - Nämen, hej, sa jag.
 - Hej. Brukar du gå hit?

Uppvärmning på löpbandet. Efter tio minuter kommer granntjej nummer 2 och ansluter till löpbandet intill.
 - Nämen, hej, sa jag.
 - Hej. Jaså, du är här idag?
Vi har träffats här förr en gång, när hon bröt sin vana och var här en torsdag.

Jag var klar efter en kvart och gick vidare i lokalen. Där kommer en kollegas make, jaha. Och minsann, där sitter pappa till en av våra framstående utförsåkare och rehabiliterar sitt knä.
 - Nämen, hej, sa jag. Hur går det här då?
 - Ja, jag tar i så mycket jag orkar. Klaga inte!
 - Nejdå. Men jag håller koll. Fast jag brukar ju inte vara här onsdagar.
 - Bra, sa han. Då kan jag göra som jag vill.
Han skrattar.

Och tro det eller ej. Inne i en anslutande lokal, där jag idkar ryggövningar, håller jag på att krocka med hans fru, som jag också känner.
 - Nämen, hej, sa jag. Är du också här?

Minsann mötte jag inte en kille på väg hem, som hälsade glatt på mig. Folk i dunjacka och toppeluva, är ibland svåra att känna igen.
Jag hejade glatt tillbaka. Men jag har ingen aning om vem det var.

Det blir nog lugnast att hålla sig till sina vanor och gå på gymet tisdag och torsdag i fortsättningen.

*****

Morgonstudion igen

Jag fick mina farhågor besannade, när jag läste Johan Croneman i DN idag. I och för sig har jag inte tittat mer än mycket, mycket glimtvis av den cirkus, som numera SVT bjuder på till sina morgontittare. Men Johan litar jag på. 

Skönt att ha rätt.

*****

Jag måste beundra ...

.. Coop för sitt nytänkande när det gäller att introducera nya produkter, i den "manuella" disken. Först och främst är det väl den enda disk som inte är manuell. I motsats till alla andra diskar, montrar och skepp, där man manuellt tar sina varor själv, är ju denna bemannade eller bekvinnade närmast att betrakta som automatisk. Men får ju varorna så att säga, serverade, bara man ber om det.

Nåväl. Det var inte det jag ville påpeka, utan de mystiska produkter som denna disk erbjuder. Häromdagen var det vedeldad skinka. Idag var den lavakokt. Jag är mycket för närproducerat. Och eftersom denna produkt är producerad i Jokkmokk (I och för sig 17 mil bort, men vi är vana vid sådana avstånd i länet.), så skulle den kunna falla i smaken.

Men sedan börjar jag fundera. Några vulkaner har vi inte i närheten. Jag kan tänka mig att vår närmaste finns på Island. Har firman alltså fraktat skinkskivor (för de säljs så) med flyg, båt eller dylikt till det fina landet i väster och där uppsökt en vulkan som har utbrott, för att sedan frakta hem den färdiga produkten? Tillagningen är ju ekologisk med naturlig energi. Men resten???

Nä - Det blev inget besök i den "automatiska" disken idag.

*****

Skymningstur

Sitter hemma vid köksbordet. För en stund sedan hemkommen från lunch på stan. En något överkokt pestokolja, med utmärkt ljummen röd quinoapotatissallad och grönsaker. Jo, jag håller på att testa lunchställen, efter att mitt stamhak beslutat att bara ha kvällsöppet. Det har jag skrivit om förr och ännu förrare. Friends, som dagens ställe heter, behöver nog fler tester.

Men nu satt jag alltså vid köksbordet och filosoferade sådär lite i allmänhet. Lyssnade på P1, förstås. Kulturtimmen mellan klockan ett och två på eftermiddagarna ger alltid något intressant.
 - Nä - nu går jag ut och går en sväng. Kan ju handla på hemvägen, tänkte jag.

Sagt och gjort. Det blev i och för sig ingen längre rutt. Men håller man bara hög takt, så blir det poäng. Poäng i aktivitetsarmbandet. Uppför backe och nerför backe. Förbi mysiga hotell Amber inrymt i gammal och förmodligen k-märkt träkåk inte långt från järnvägsstationen.

På floras kulle träffar jag älgen Mooses (Jo, det ska vara två oo. Gissa varför?), som i fjol höll till på Köpmantorget. Här tror jag han trivs bättre. Stor och ståtlig.

Och inte långt ifrån älgens marker kan jag konstatera att det finns möjligheter att göra snygga, eller åtminstone originella husfasader om bara viljan finns. Motsatsen är det vanliga nuförtiden. Huset är säkert byggt på 50-talet, men har det senaste året genomgått en grundlig renovering. Hyresgästerna har ännu inte fått flytta in, men det är nog inte långt borta nu. Då kan de glädja sig åt att ha ett unikt hus i Luleå centrum.

Vad tycks?

---
Vidare in mot stan och affären, där jag skickligt lägger beslag på det som står på listan. En fiktiv lista, som bara finns i mitt huvud. Jag tränar ju. Filmjölk, bananer och äpplen. Men mitt pensionärssinne som håller på att utvecklas till att bli alldeles utmärkt hittar också kaffe till 24.50 kronor per paket. Det får bli två stycken.

Men jag gör ännu ett fynd, som hittar något som jag spanat efter en tid nu, när maskindiskmedlet därhemma börjar sina i sin påse. Då, för något år sedan, lyckades jag med bedriften att bärga 4 stycken påsar till löjligt lågt pris. I ett tvåpersonershushåll, som dessutom sällan används på helgerna, eller på hela sommaren, har det räckt gott och väl i över ett år. Men på senare tid har desperationen satt in.
 - Ska jag verkligen behöva betala bortåt 85 spänn för att få diska, har jag tänkt.
Det var nu jag hittade skatten. Nu fick jag två förpackningar (summa 82 diskningar) till priset 118 kronor. Wow, vilken tur!

Glad traskar jag hemåt i skymningen. Lyckan är fullständig. Man har inte så stora pretentioner.

*****

Inte undra på

Besvikelse lär väl prägla stämningen i  vissa kretsar i Sverige och Stockholm ett tag framöver kan jag tänka.

Det lät ju så bra det där med att överta den medicinska EU-myndigheten från London efter brexit. EMA skulle ge 800 jobb och massor av besökare till oss. Den personal som skulle flytta med skulle ha bostad som i en liten ask. Allt skulle ordnas på bästa sätt.

Nu hamnade EMA istället i Amsterdam. Kanske skulle Sverige inte ha gjort sig så stora förhoppningar.  Jag menar ... Karolinska dit verksamheten skulle knytas, i alla fall delvis, har ju inte bästa ryktet numera. 

"Tänkte inte på det."

*****

Dessa härliga ...

.. måndagsmorgnar, som så många föraktar.

Men här sitter jag. Med mat på bordet, en morgontidning inom räckhåll och radion igång med P1 morgon.

För tillfället finns inte så mycket mer att önska.

*****

Man kan undra

Något jag kan fascineras över är hur läsare hamnar på min blogg. Det är ofta rätt intressant.

För en stund sedan föll min blick på besökslistan här i högerkanten. Och då såg jag att två amerikanska besökare och en från Kungälv, samtliga tre hade letat fram inlägg från november 2005! Inom någon minut.

Men varför?
Det finns ingen förklaring till.

Välkommen med din teori.

*****

Rånlandet, söndag

25 centimeter nysnö  har kommit. Det blev till att skotta en del, trots att snälla grannen Håkan hade gjort grundjobbet med sin traktor. Han älskar att köra den och är aldrig nödbedd.

Men finesserna får vi fixa själva. Bron var täckt ordentligt med snö. Trappstegen var helt dolda. Vintertid har vi också bilen parkerad vid husknuten, för att kunna koppla in motorvärmare vid behov. Så en p-plats skottas fram.

Sedan måste ju småfåglarna få mat också. De har nog svultit en del sedan sist, eftersom fröna i automaten frusit ihop på grund av det underkylda regn som föll häromdagen. Det var ett styvt arbete att rensa upp och fylla på med nytt. Talgbollar och de rena talgstyckena var också grundligt uppätna, men där blir det nytt först till helgen.

Men ljuvligt är det med snön. Ljust och fint. Havsisen har också lagt sig på fjärden. Nu får vi bara hoppas att vintern håller i sig.

Det ska snöa mer de kommande dagarna. Men om man tittar längre bort i prognosen, ser det tyvärr ut som att vi får en del regndagar också.

Usch! De kan vi skicka söderut. Som bidrag till grundvattennivåerna.

*****

En tioårsrepris

Något att begrunda såhär tio år senare.

Har något förändrats till det bättre, eller har det gått åt andra hållet?

*****

Skymning

Går en runda runt stan. Mest för att få lite vinterluft. För inatt blev det plötsligt vinter. På rikt, när gårdagens slabb och slask, under natten fick ge sig för ganska många minusgrader, och snöfall. Hör och häpna. Det snöade och var minusgrader! Det är inte ofta nuförtiden.

Skymningen smyger sig på rätt tidigt på eftermiddagarna såhär års. Men snön fixar ljus; ett förunderligt blått norrbottensljus. Speciellt märkbart nere vid havet, som nu fått ett tunt istäcke. Jag ser isbrytarna borta i sin egen hamn. Tre av dem. Oden är väl ute på någon polarexpedition kan jag tänka. Men tänk att de där kolosserna (för de är stora när man kommer nära) nu är för små. Nya isbrytare planeras, som kan bryta 32 meter breda rännor, istället för de 24 som nu är möjliga. Det blir en gigantisk investering. Varje båt förväntas ligga i prisklassen 1,5 miljarder kronor.

Jag vandrar vidare längs strandpromenaden. Ser en hund spritta och hoppa i isen. I alla fall om man har samma fantasi som jag.

Vidare upp igenom stadsparken, som nu fått vinterskrud. Vackert. I den stora fontänen har förskolebarn tänt massor av ljuslyktor. Det är för att uppmärksamma Internationella barndagen, som ägde rum igår.

 

Hamnar till slut på Storgatan med shoppingsugna horder.
Är snart hemma.

Slår på P2 och Klingan. Tre timmar musik, som du aldrig hört förr.

*****
Läs även andra bloggares åsikter om Luleå, Norrbotten, Vinter

Vinterfönster

Eftersom den förra bilden var lite trist.

*****

Vinterutsikt från köket.

Ljust och fräscht.

*****

Protokoll ...

.. 18 nov rörande stugexpedition under innevarande helg.

Efter diskussion med berörda parter och telefonmöte/konsultation med externa parter i snöröjningsskrået, beslutades att expeditionen skulle skjutas upp till morgondagen.

Det ansågs heller inte ekonomiskt och miljömässigt hållbart att värma upp huset till en för innehavarna godtagbar temperatur för en natts logi.

Morgondagen kommer därför bara att omfatta en inspektionrunda inkluderande utfordring av djuren och en kopp kaffe.

Luleå 18 nov 2017
Vid protokollet
Bert Bodin

*****

I stan

Äta måste man. Även i stan. Oavsett väder. Nu var väl inte vädret det allra värsta, heller. Det var ju egentligen bara det som vädret hade hittat på och lämnat efter sig under sin nattliga räd. Det som fanns kvar var ett fint duggregn med enstaka snöflingor.

På trottoarerna låg något som jag brukar karaktärisera som övermogna päron, eller päronmos. Äpple skulle det väl också kunna vara förstås. Eller mosad banan. Du förstår. Man kliver ut i ett kladd, som genast omsluter skorna med våtkallt omslag. Och så ser det ut där man går fram, klafsar fram.

Varsågod och sitt! 

Vi var ju rätt klädda förstås. Med gore-texjackor och rejäla kängor. Men i vanlig ordning måste jag säga att folk i allmänhet inte klarar en så enkel sak som att klä sig efter vädret. Man väljer modet istället och går i vita gympaskor, som likt läskpapper gör fötterna svampiga. Till det bärs en rock, eller kappa, som definitivt inte ska knäppas. Knapphål och tillhörande knappar är tydligen bara accessoarer.

Nåväl. Vi traskade iväg, skyddade mot vädret. Det var Konsum, Systemet, och Clas Ohlson som gällde.

Sedan drog vi iväg till verklig shopping (tjopping, för dig som föredrar nysvenskt uttal) på en av stans trevligaste butiker. Den heter Biergo (bjärrgo) och är en samisk butik i grannkvarteret. Namnet betyder "kött", så då förstår du vad det handlar om. Ren, älg och en del fisk.
 - Jag skulle kunna köpa hela butiken, kommenterade jag. Men pengarna räcker inte.
Vi gjorde vårt bästa och kom hem med sik, suovas, renskav och en helt ny sak.

Biergo. Vacker butik.

 - Jag älskar det där, sa damen i kassan.
Det är suovasrökt renfärs. Spännande.
 - Tänk på att den bara är rökt, men inte saltad.
Vanlig suovas är lätt saltad från grunden.

Det blir spännande att prova.
 - Kanske blir julköttbullarna annorlunda i år. Vem vet, tänke jag där jag klafsade hemåt i sörjan.

*****

På det viset

Jaha - värsta tänkbara väder betyder inställd stugafärd. Åtminstone idag.

Snö i natt. Regn, till och med underkylt nu på förmiddagen, gör att jag vägrar ge mig ut bland vildsinta BMW-förare och andra labila existenser på vägarna.

Inställd lokaltrafik på sina håll. Skellefteå flygplats stängd på grund av "snorhalka", hör jag i P4.

Det får bli broddar idag.

*****

Nu duger det

Staten har beslutat flytta ut fler myndigheter från Stockholm och ut i landet. Luleå ska till exempel få fem (5) nya jobb. Det är Polarforskningsinstitutet som ska placeras här.

De här myndigheterna behöver inte alls finnas i Stockholm, men har hamnat där av slentrian. Lantisar är ju, som vi vet, inte lika smarta som stockholmare.

Nu går klagovisorna. 
  - Jag är inte beredd att rycka upp hela min familj och flytta.
Det har vi nu fått höra. Jovisst kan jag förstå det. Ofta finns det en vuxen till, som har jobb där de nu bor. Det är inte givet att ett liknande jobb finns för den medföljande på den nya orten. Tyvärr.

Reglerna är klara. Antingen följer den anställde med till sin nya hemort. Eller också får man säga upp sig och satsa på ny arbetsgivare.

De reglerna vill man nu riva upp. Facket är inblandat. Lagar ska ändras.

Nu duger det. Nu krävs åtgärder.

Vem gjorde, och gör det för de som i årtionden blivit berövade sina arbetstillfällen ute på olika håll i landet, när verksamheter har centraliserats, eller flyttats söderut, från exempelvis mina trakter?

Jag säger bara: Mera Norge i Sverige. Decentralisera mera!

*****

Återigen

Hur mycket ska vi behöva läsa och höra, i svallvågorna kring metoo-fenomenet. Nu uppdagas det ena efter det andra i medievärlden, i kultursfären, i juristkretsar och jag vet inte var.

TV-produktioner ställs in. Radioprofil (Varför är snart alla som jobbar "profiler". Nytt modeord.) får sluta, eller i alla fall tystna. Teaterföreställningar kan inte ges. Sistnämnda på statusscenen Dramaten i Stockholm, där en skådespelare tydligen haft frispel och kunnat uppföra sig så att hen spridit skräck bland övriga medarbetare. Och detta med ledningens vetskap! I alla fall enligt både SR och DN idag.

Min undran börjar snart bli utnött. Vad är det för "ledning"? Vilken kompetens har de som sitter där?

Alla arbetsplatser, alla arbetsgivare som jag haft genom mina 45 yrkesår, har haft och praktiserat stränga regler vad gäller etik och moral. Regler som funnits inskrivna i personalhandböcker och som inpräntats av chefer i alla möjliga sammanhang. Ingen får diskrimineras på grund av kön, sexuell läggning eller ursprung. Punkt.

Handlar det om det gamla vanliga på de arbetsplatser som nu figurerar i media? Det vill säga: Har chefer tillsatts på oklara meriter, där grundkursen fattats.

Tycker det börjar bli ett mer och mer vanligt symptom i vårt jämställda land, där vi förnumstigt slår oss för bröstet som ledande på område efter område.


*****
Läs även andra bloggares åsikter om #Metoo, Dramaten, Jurister, Medier

Nog kändes det ...

.. lite förunderligt att Jill Johnson inte kände till Buffy Sainte-Marie, när Maxida Märak berättade om henne på verandan utanför Nashville ikväll. Ett angeläget avsnitt i programserien.

Buffy:s låtar, som känns så välbekanta för mig, med t.ex. Soldier Blue.

Plötsligt kände jag mig gammal ...
Nä - Jag menar erfaren.
Erfaren menar jag.
Jo.

*****

Ny karriär

Kanske skulle jag ha blivit tapetserare. Se bara på stolen jag tillsammans med medhjälpare geschwint klädde om på 7 minuter ... eh... Ja, på en timme och ogeschwint, om jag ska hålla mig till sanningen.

För inte var det så himla enkelt, som jag hade trott. Och ändå hade jag klätt om den där stolen en gång tidigare för sisådär 30 år sedan. Men det var gömt i någon hjärnvindling längst in någonstans vid hypofysen; ja, något mörkt ställe i alla fall.

Men nu är det gjort. Snyggt blev det! Jag säger det själv, för någon annan säger det väl inte.



*****

Nu igen

Igår hörde jag en radioinringare som högljutt klagade på att "det är bara dunkadunka" i radion nuförtiden. Det gällde musik, där mannen undrade var Frank Sinatra och andra femtiotalsartister tagit vägen.

Jag ställde frågan så sent som i februari i år, men fick inga reaktioner. Själv saknar jag inte "Frank Sinatra", även om jag kan tycka att mycket från gångna tider är bra. Men jag har också utvecklats.

Läs gärna inlägget från i vintras.

*****

Bara en bild

Vintersol och snö. Härlig kombination. Mera, mera, mera!!!

*****

Det blev ...

.. en god spätta på krogen med den fina utsikten över Norra hamn, där isen ännu inte kommit till ro.

Det här blir nog ett stamställe av flera i fortsättningen. Alltid god mat. Men jag skulle vilja ha ett alternativ närmare hemmet också.

Jakten fortsätter.

*****

Träning ...

.. för kropp och intellekt. Först på gymet och sedan vid köksbordet. DN:s söndagskryss (Det knepigaste tillsammans med VI:s.) avklarat.

Nu gäller det att gå vidare med eldprov tre: Hitta ett bra lunchställe. Och fyra: Laga middag till professor Anna. Min (och världens) godaste lasagne ska det bli. En vardagsmiddag, alltså. Med lite löjrom innan, förstås. Och bubbel! Hon måste ju få se hur vi lever. Hon är ju från Götaland.

Ute skiner solen. Och jo. Snön kom i natt. Den efterlängtade. 

*****

Här väntar vi ...

.. på vintern. 
 - Det är ju så mörkt och svart när man går ut med hunden.
Min svåger beklagar sig, när vi besöker min syster på hennes födelsedag. Det serveras brakfika. Svågern är nämligen storbakare.
Min syster håller med.
 - Ja vi får väl se om vi har någon snö till jul, säger hon. Det här är ju för trist.

Jag kan bara hålla med. Redan när vi vänder hemåt vid halvfemtiden är det mörkt. Lite snö skulle lysa upp. Inte för att jag brukar påverkas av höst- och vintermörkret. Det bekommer mig inte. Men, som sagt, snö vill vi ha.

Nu!

Nej. Inte övre Manhattan. Det är "förnäma" stadsdelen Kronan i Luleå.

*****

Den mystiska ...

.. amazonliljan på sin piedestal i hörnet vid soffan, hittade på att börja blomma i helgen. Hemma i sin ensamhet.

Den har en lång historia hos oss, och en ännu längre innan dess. I flera släktled.

De senaste två åren har den vuxit till sig ordentligt. Nu är bladverket gott och väl meterbrett tvärs över. Blomstängeln, som är 75 cm hög, har skjutit upp på bara två veckor. Lite i smyg och till en början utom synhåll för oss, in mot väggen.

Det är minst fyra-fem år sedan sist. Och jag är rätt säker på att du aldrig sett en amazonlilja förr.

Eller?

*****

Hemåt ...

.. i solnedgången. Fullsatt flyg.

*****

Å'så ...

.. blev det dags för middag. Eller i alla fall drink före middagen. Rökt lax, löjrom med mera följs av kyckling i fantastiskt god whiskysås. Lingonmousse avslutar.

Och nu blir det kaffe.

****

Det fortsätter

Problemet fortsätter. Idag försökte vi stämma träff med två bekanta för att fika ute på Djurgården. Inte gick ju det inte. Fullsatt överallt, fick oss at återvända in till stan och där fick vi faktiskt ner våra rumpor på ett fik i NK:s källare. Efter tjugo minuters köande fick vi vårt kaffe och vår bulle.

Kul att träffa Kristina och Monica. Monica träffade vi för första gången. Kristina har vi inte träffat på, hör och häpna, 28 år då hon firade nyårsafton med oss. Det fanns en del att ta igen, om man säger så. Trevligt var det.

Nu har vi förmånen att bara vänta på middagen, trötta efter trängsel och folk som bara forsar fram med snoken i mobilen.

*****

Stockholmskväll

Inte ska man tro att man kan göra lite som man vill en fredagkväll i storstan.

Eftermiddagen lyckades dock bra. Den ägnades åt Fotografiska. Där började vi med lunch, vilket visade sig lite komplicerat eftersom alla andra också hade tänkt göra det. Det första vi gjorde var att springa på två lulebor, som också försökt. Vi är inte närmare bekanta, men brukar alltid byta några ord när vi träffas i vimlet. Han är radioman och hon är pedagog. Och konstigt nog är det som om vi vore just nära bekanta. Pratet flyter på.

Men snart går de åt sitt håll och vi åt vårt och vi kan till slut beställa en lätt lunch.

Utställningen framför alla andra är den som hänger till den 19 november och visar foton av DN:s mästerlige fotograf Paul Hansen. Hans arbetsfält är världen. Hans bilder gripande. Många har jag sett förr, publicerade i tidningen. Här i stort format, som tillför ytterligare dimension i bilden.

Här möter man blicken från en medmänniska, som ofta är i en nödsituation. Och det känns som att den människan möter min blick. Tvärs över kontinenter.

Utställningen berör. Verkligen.

Dagen går vidare och kvällen kommer. Hungriga går vi ut för att få en bit mat. Vår värdinna är på andra äventyr ikväll. Det är nu problemet uppstår. Alla andra är också ute på krogen. Vi går runt hela Vasastan och lite till utan att hitta så mycket som en stol. Vänder hemåt eftersom vi tror att vi sett lediga bord på kvarterskrogen. Där har vi varit förr, så den undvek vi för att få variation.

Där hamnar vi i alla fall. Spansk tapasrestaurang. Men vi väljer en rejäl varmrätt och ett gott vin. Mycket gott. Trevlig personal och fin stämning.

Mätta går vi de 25 meterna hem.

Kvällen bjuder höstregn.

*****

Tack och adjö

Hos värdinnan finns teve i köket. Vi tittar tillsammans medan frukosten dukas fram och sedan äts.

Morgonstudion. Vad säger man. Plottrigt, flamsigt, tramsigt och hysteriskt rörigt. Nyhetsuppdateringar varje kvart. Tre nyheter på samma gång. "Ostädad" studio.

Värdinnan har klagat via mejl, och fått ett (naturligtvis) blekt (för-)svar.

Nog märks det att herr Helin, värvad från Aftonsladdret har haft inflytande över utformningen.

Så tack och adjö SVT:s Morgonstudion. Det blev en kort titt.

Glad att P1 i radion finns.

Det pratas om katter. Trump i Vietnam. Och Kroatien mot VM.
Allt på en gång.
Vad är det för diagnos?

Här går det undan

Frukost i Luleå. Lunch med Utrikesdepartementet i Stockholm med leverans av Kalixlöjrom. Sedan storfika hos syrran i Fredhäll under eftermiddagen.

Nu är jag bjuden på middag. Hos värdinnan i Vasastan.

Livet är bra.

*****

I morgontidningen

Lite att glädjas åt i den allmänna världsröran.

*****

Såg du ...

.. programmet Smaker från Sapmi i tvåan ikväll? Intressant första avsnitt, som ska bli kul att se efterföljarna av.

Jag lagar ju gärna mat av renkött. Olika sorter. Färs, skav, suovas, blir det nog mest av. Gravar renfilé ibland, eller steker. Men mest uppskattar vi numera reninnanlår. Ett fantastisk stycke på renen.

Det är oftast festmat, eftersom vi försöker hålla köttkonsumtionen nere. Även om jag betecknar renkött som både ekologiskt och närproducerat. Nästa reninnanlår kommer nog att läggas upp på tallrikarna på nyårsafton.

Fisk kommer det nog att handla om också, så småningom. Såg någon lite glimt av röding ikväll. 

Hoppas få inspiration till nya rätter i  de kommande avsnitten.

*****

Varför fick jag ...

.. inga svar på denna berättigade fråga?

*****

Återfall

Tro det eller ej. Men idag blev ännu en lättjefull dag. Precis som i förrgår. Och inte har jag dåligt samvete ändå. Det blev en del skrotande på förmiddagen och efter dusch och kloklippning var klockan plötsligt halv elva. Nästan dags att tänka på lunch alltså.

Nu blev det förstås inte så. Eftersom vi båda varit lediga, så inträffade ju frukosten lite senare än vanligt, dvs. först vid åttatiden. Så lunch framåt klockan 13 är mer befogat. Sagt och gjort. Och det blev en form av hädelse, nämligen julkorv. I november! Vilken traditionslöshet, eller traditionsslöhet. Tur att vi inte hade julmust hemma.

Efter en lur på soffan, lät jag Region Norrbotten (Landstinget heter ju så nuförtiden. Konstigt att det inte finns något engelskt att ta till.) bjuda mig på en shot influensavaccin, varpå jag lät mig bjudas på konditori (Fast då av en annan sponsor.) innan eftermiddagen fortsätter ...

*****

Jakt

Tyvärr är det nu så att mitt stamställe, där jag ätit mina luncher till största delen, har stängt för just lunchgäster. De kommer nu att inrikta sig på enbart kvällspublik. Trist, tycker jag. Det är ett bra ställe med god mat och framförallt en trevlig personal.

Ägarinnan tog mig åt sidan för att meddela det tråkiga beslutet i förra veckan.

Men jag vill ju fortsätta att äta lunch ute ett par gånger i veckan. Hur gör man då? Känner mig lite övergiven. Visserligen har jag ju förstås ätit på andra ställen också under tiden. Inte minst, när någon kompis velat gå på något speciellt ställe. Nu gäller det att sålla ut något bra, med vettigt pris och med kvalitet. Det är ju det jag varit van med.

Idag blev det Bistro Norrland. Bra mat. Kan inte säga annat. Trevlig personal också. Men det är dyrare. Och dessutom längre bort. Det blir svårare att få med sig någon arbetande kompis, som har en timme på sig och jobbar i andra änden av stan. Mitt gamla stamställe låg verkligen mitt i smeten.

Nåja - det löser sig väl så småningom.

Tills dess vill jag känna mig övergiven och förvirrad.

*****

Om pengagömmare

Leif Östling. Uppvuxen här i Luleå. Fyra år äldre än jag. 

Jo. Honom minns man ju ...
Nej, faktiskt inte. Visste inte ens om det förrän jag i något sammanhang såg företagsnamnet Hertsoe  och anade samband. Östling är i och för sig inget ovanlig namn här, men inte så att jag reagerade direkt på det.Och en av våra största stadsdelar heter Hertsön.

För mig får folk gärna tjäna pengar, bara det inte sker på andras olycka och bekostnad. Det där att "gömma" slantar i utlandet i så kallade skatteparadis, förstår jag mig inte alls på. Det ger automatiskt en känsla av skumraskaffärer oavsett om de är lagliga eller inte.

Sedan kan man ju undra vad de ska göra med alla pengarna. Spara för framtida generationer släktingar, som kan leva bekymmerslöst utan att göra ett skapandes grand? Eller bli korkade presidenter i t.ex. USA?

*****

Hör ...

..  i ekosändningarna att "... ett sekelskifteshus i Stockholms absoluta centrum står i brand".

Det är förstås en katastrof för många, även om antalet boende i huset är rätt få. Det fanns fem lägenheter. Resten var företagslokaler.

Min fråga är: När byggdes huset?

*****

Länge leve ...

.. lättjan. Det är ju måndag. Inte ett skapandes grand har blivit gjort. Och tänk - det är så skönt ibland. Tiden går ändå.

Lunchen blev aväten på något sätt. Efter en slummer på soffan, bjöd vi in en kompis, som vi inte träffat på länge, till fika på Condis (Konditoriet heter så.) med kaffe och Budapestbakelse.

Prat i kvadrat, eftersom även andra bekanta råkade sitta och hänga på samma ställe. Fast två stycken jobbade samtidigt, fick jag veta. Okej. Får väl tro det, då.

Men sedan fick det vara nog och vi gick hem.

Ja, jag handlade lite också, förstås.

*****

Logiskt

"Attentatet i Texas berodde inte på våra vapenlagar. Det var följden av psykiskt sjukdom."

Så kommenterade Trumpnissen gårdagens händelser i den lilla kyrkan i Texas. Konstigt att han inte har självinsikt, när han nu kan uttala sig så tvärsäkert.

Att ha en vapenlagstiftning (eller parodi på lagstiftning), som tillåter att man kan gå in på närmsta kiosk och köpa vapen ägnade för avancerad krigföring, utan vidare mankemang, måste väl bero på psykisk sjukdom.

Men logik har väl aldrig varit vapenlobbyns starka sida.

*****
Läs även andra bloggares åsikter om USA, Vapen, Vapenlagar, Logik, Vapenlobby

Efterlysning

Nyss satte jag i mig ett päron. Ett gott, svenskodlat, saftigt päron. Det var avslutningen på ett litet mellanmål; en macka med överblivet stomp och en stekt torskbit som också blivit över från lördagens middag. Gott var det.

Men plötsligt kom jag på: Var har gråpäronen tagit vägen?

Jag minns hur man på höstarna köpte mängder med gråpäron. De var förmodligen billiga och alltid goda. Små, söta och saftiga. Så små att man ofta slukade hela frukten i ett stycke. Pappa var omåttligt förtjust i dem, minns jag. Och så även jag.

Nu är det minst 40, 50, ja kanske 60 år sedan jag siktade ett gråpäron. Inte ens på långt håll har jag sett dem. Än mindre i någon affär nära mig.

Vart tog de vägen?

Upplysningar, som kan leda till ett återfinnande kommer att belönas med tacksamhet.

*****

"Dumheter"

Vinterkräksjuka har jag aldrig råkat ut för. Peppar peppar, och tack och lov. Det lär vara en ruggig upplevelse.

Underkylt regn, däremot, har jag erfarenhet av. Det är också en rätt ruggig upplevelse. När det därför varnades för detta fenomen (även om jag ofta anklagar SMHI för falsk angivelse), och vi befann oss ute på Rånlandet, beslutade vi att göra processen kort med stughelgen och åka hem till stan redan på förmiddagen. Vädret blev också väldigt snabbt väldigt grått, trots att det för "norra Norrlands kustland" skulle inträffa "under eftermiddagen". Då kan jag tala om att det var helmulet från klockan 10.00, prick! Innan dess sken solen milt och vackert.

Nåja - Det är väl bara att vänja sig vid nyheterna.
För aldrig hörde man talas om ovanstående två "dumheter" för sisådär 15-20 år sedan. I alla fall inte i norra Norrlands kustland. Ja, inte inlandet eller fjälltrakterna heller, för den delen.

Vem har hittat på dem? Och varför har hen inte blivit ställd inför rätta?

Något för domstolen i Haag att ta tag i.

*****

Efter bastun

Novembermånen gör oss sällskap, när vi nylögade kliver upp för slänten från bastun och mot huset.

Inne doftar det gott från ugnen, där en långkokt karré står och puttrar sedan tvåtiden. Några timmar återstår innan det är dags för middag.

Klingan i P2 bjuder intressant musik, som vanligt på lördagseftermiddagarna.

Kanske får man en drink snart.

*****

Dags

Oktober brukar vara den månad som tranbären plockas. I fjol blev det inget, eftersom det fanns så ont om dem.

I år höll det heller inte på att bli av. Främst för att vädret varit så lite inspirerande. Att gå på blötmyr i regn ... Trevligare kan man ha.

Men idag, en bit in i november infann sig en lämplig dag. Sol, vindstilla och några plusgrader. Vi tog oss i kragen och gav oss iväg till tranbärsmyren.

Oj, vilken tur! Det fanns gott om dem. Har nog aldrig varit med om så mycket. Det var bara att huka sig ner och plocka. Till och med Benke hittade bär, trots att han är färgblind. Normalt ser han inte lingon, eftersom "bladen och bären har ju samma färg".

Tranbären stöter lite mer åt det lila ibland, vilket gör dem mer synliga, tydligen.

Att plocka tranbär är rätt tålamodsprövande. Men nu var det inte så fruset att man behövde gräva fram dem ur hård mossa. Det mesta låg snällt ovanpå och snart gick vi hemåt, nöjda med vårt kap.

*****

Skogsmorgon

November vänder ett milt ansikte mot oss. Plusgrader hela natten. Fullmånen har gjort att det aldrig blev riktigt mörkt.

Sovit gott har jag också gjort. 93% rofylld sömn enligt mitt armband. Och hela 7 timmars sömn.

Vad kan gå fel idag?

*****

Efter nödvändig ...

.. proviantering åker vi ut till vårt andra hem på Rånlandet. Till havet, lugnet och de pigga titorna som hälsar oss  välkomna. Snö har vi inte, och fjärden ligger ännu obunden.

Efter lite småjobb ute på ägorna går vi lilla rundan. Två glada jyckar kommer galopperande mot oss på skogsvägen. Harry och Simba verkar gilla oss och det är ömsesidigt. Ägarna kommer också. Inte springande, men rätt muntra även de. Det är våra grannar med dotter och måg. En pratstund och avrapportering om läget innan vi traskar vidare åt varsitt håll.

Nu väntar en stund i soffan. Och Spanarna i P1.

*****

Vad heter karln?

Katalonien har varit aktuellt en tid nu, med tanke på självständighetssträvandena. Det har ju gått sådär, och högste ledaren har "flytt" till Belgien. Främst ville han väl tala med EU-ledarna, men där gick han bet. EU har ju ingen större skyldighet, eller intresse att ta hand om utbrytare. Det har de gjort klart.

Så nu har en internationell efterlysning gjorts av Spaniens regering. Det vill sätta herr ........ Ja, vad heter han egentligen ... Pu... Pudje...Pöschdem ....Pöjdemo ...

Uttalen skiljer sig mellan varje nyhetssändning. Namnet stavas Puigdemont. Själv skulle jag då anta att det ska uttalas puisch-demont, eller möjligen puich-demont. Men jag vet inte. Jag talar inte spanska (eller katalanska), så jag kanske är helt ute och cyklar. Sammansättningen "igd" kanske uttalas "djä".

Vad har du för förslag.

*****

Grundkurs

Man gör Facebook till vad man vill att det ska vara. Mycket skräp finns där. Det går att sålla bort. Ibland hittar man, om inte guldkorn, så ett och annat bra.

Som i ett forum, där jag är med och som handlar om språk. Där ställdes igår en fråga som fick mig att fundera. Den gick ut på att ifrågasätta varför barn ska lära sig "alfabetet i bokstavsordning". Vad är det för vits med det?

Otaliga blev svarskommentarerna med berättelser om hur studenter på universitetsnivå inte kan leta i ett register, eftersom det inte känner till bokstavsordningen. Och då talas om infödda. Så förmodligen har skolan misslyckats redan i tidigare generationer.

Men sedan kom det en kommentar som gick lite djupare i resonemanget. Jag är verkligen av samma åsikt. Men så var det ju en f.d. lulebo också, som kom med denna kommentar:

Det har visat sig att de människor som lär sig grundläggande färdigheter klarar sig bättre i en krissituation, som att göra upp eld, leta mat i naturen (granskott kan motverka skörbjugg), avläsa väderstreck på myrstackar, träd etc, kunna mäta avstånd med hjälp av tummen, sy i en knapp, laga pannkakor, älta en deg, laga en cykelpunka, HLR kunskap, första hjälpen vid skärsår och/eller benbrott, valla skidor med ljus eller hårvax, etc i oändlighet.
Kan man inte alfabetet kan man heller aldrig leka bokstavsordningsleken, ställ er i bokstavsordning barn.

Jag har egen erfarenhet av bekanta, som inte kan peka ut väderstrecken ens på ett ungefär, vet inte hur solen går över himlen, eller förstår att ett bär eller en frukt är resultatet av en befruktad blomma.
 - Jo, det är mycket rönnbär på den. Men den har inte blommat. (!!!)
Särskilt aktuellt nu, när en del är totalt obekymrade över det faktum att mängden insekter minskar oroväckande. Att de behövs har de inte något hum om. Men att de är "äckliga", det vet de.

Även i mina sammanhang har det rört sig om "vanligt folk", som har vanliga jobb och i övrigt verkar intelligenta.

Är det det här fenomenet som den senaste tiden visat sig i allehanda skandaler det senaste året? Där datasäkerhet verkar obekant. Där man inte förstår, när man blir mutad, med flera märkligheter som kommit i dagen.

Det vill säga, där grundkursen saknas, eller passerades med betyg IG, eller 1, eller F, hur nu betygsskalorna genom åren har manipulerats. 

Det verkar finnas många, som skulle få retroaktiv kvarsittning.
Men då blir de väl kränkta, förstås.

*****

Southend-on-sea

Hej du, som sitter i Southend-on-sea utanför London och läser min blogg dagligen. Ja, ibland flera gånger om dagen.

Kul att du finner bloggen intressant och "tittvänlig". Ännu roligare vore de om du gav ett avtryck genom kommentarsfältet någon gång också. Ett tips i all välmening. Varför finns du där. Bloggar du själv, eller ...?

*****

Spök

 - Du, klockan på hallskåpet har stannat, sa Benke innan han gick iväg till tvättstugan.
 - Jag fixar det sen, sa jag.

Det glömdes bort. Det kom annat emellan. Klockan förblev stående.

Senare på kvällen, när jag lägger huvudet på kudden, slänger jag en blick på min väckarklocka och drar efter andan. Den har stannat! Huuuh. Det är ju hällooiiintider. (Som jag ogillar av skäl, som jag inte ska gå in på här.)

Nåja. Det är inte min frukosttur imorgon, så klockan får stå still i natt.
 - Jag fixar det sen, tänkte jag.
Reagerade inte överdrivet trots det märkliga att båda klockorna behagat stanna samma dag. Jag har ju i mitt rätt långa liv, många gånger upplevt en glödlampa som pajat. Och en till samma dag. Oftast av någon variant som man inte har hemma, förstås.

Sömnen var orolig. Ville inte riktigt infinna sig. Det är väldigt ovanligt för mig, som normalt somnar ungefär 37 sekunder efter kuddläge.

Morgonen kommer. Frukosten serveras sisådär vid kvart i sju. Efter en stund kommer jag på;
 - Visst'ja. Klockorna!
Jag går och hämtar min väckarklocka för att byta batteri och råkar ställa den på hallskåpet intill den där bortglömda.

Det är då hjärtat slår till och kryper upp i halsgropen.

Väckarklockan

Klockan på hallskåpet

Båda klockorna har inte bara stannat samma dag.

De har stannat med några minuters mellanrum!!!


Vad är det frågan om. Halloween, normalt spök, eller ryska hackare?

Fem över åtta tog jag bilden.

Nu gäller det bara att gå vidare i livet. Spökerier har ju ändå hänt förr i mitt liv, utan större påverkan på det.

Men lite spännande är det.

*****