Eller ta en tur i islabyrinten. Den ersätter vår älskade isborg, som blivit för dyr att bygga upp och får vila den här vintern. Vi får väl se hur det går med den i fortsättningen.
Kaféet öppnar, labyrinten vågade vi oss inte på. |
På isen är det mycket folk. Många vandrar ut till den närmsta ön. Andra går rundan norrut och ut på Luleälven. Den senare tar vi. Det biter rätt bra i kinderna, när vi svänger och byter väderstreck. Efter någon timme tar vi iland vid hälsans hus och går genom stan hemåt. Tänker oss en fika, men det håller på att gå i putten. Det är så fullt överallt. Vi provar fem ställen. På det sjätte gäller det (som det står i ramsan, tror jag) - Kulturcaféet i Kulturens Hus. Där finns det plats. Jag beställer världens största kokostopp och kaffe.
Jodå! Snö har vi. Vill du köpa? |
Vi blir sittande rätt länge och blir lätt slöa. Men vi tar oss i kragen och går in i konsthallen. Fantastiska tavlor av bl.a. Jorma Puranen. Skulle kunna tänka mig flera av dem (Här i Luleå var det uteslutande naturmotiv.) på en vägg hemma, vore det inte för att de snyggaste var i formatet 2,5 x 3,5 meter. Så det fick vara.
Flanerar på stan men vänder rätt snart hem.
*****
Jag måste säga att Luleå imponerar stort, just när det gäller det här med fritidsliv.Vem var så smart och tänkte på detta med utnyttja isen? Hur många år har det pågått?
SvaraRadera@Elisabet
SvaraRaderaDet här är 15:e året som isbanan existerar. Omåttligt populär. Dragningen har varit lite olika, och längden har varit lite olika. Som längst kunde man ta sig till Piteå. Men det var bara ett år. Normalt plogas ungefär en mil eller två.
Kommunen har någon gång diskuterat avgiftsbeläggning, men det var bara i början på denna historia. Nu anses den lägga till så mycket i värde vad gäller folkhälsa och turism, att den nog får vara kvar så länge klimatet håller i sig.
Delar av det holländska skridskomästerskapet hålls ju också på dessa banor. De lovprisar Luleå, eftersom de har noll möjligheter hemmavid nuförtiden.