Hunger

Ska man försörja småfåglarna, får man nog bereda sig på att börja ansöka om försörjningsstöd från kommunen. Vi har matat i stort sett hela sommaren. Inte kontinuerligt, men vid enstaka tillfällen och med små mängder. Det har uppskattats, speciellt denna sommar som varit lite insektsfattig.

Men nu fyller jag på den lilla (vi har två) fröautomaten en gång per dag, de dagar vi är här på Rånlandet. Den töms på en halv dag. Just nu är det lite av en invasion av bergfink, som stannar till här på väg från sommarkvarteren i bergen (Var annars skulle den husera?) till vinterkvarteren söderut. Men de vanliga stannfåglarna är förstås också framme och tar för sig.

Den mest kavata är talltitan. Totalt orädd. Låter ibland lite irriterad, när man står för nära, men låter sig inte så lätt skrämmas. Det har hänt vid något enstaka tillfälle att en talltita landar i automaten precis när jag håller på att fylla den.

Idag kunde jag utan problem stå med mobilen 30 cm ifrån och ta bilder. Den som sitter på bilden nedan på en gren och hackar i ett solrosfrö kunde jag nästan klappa på huvudet innan den protesterade och hoppade ner för att ta ett nytt frö. Mitt finger hade en halv centimeter kvar till den svarta hjässan.

Det är kul med fåglar.

*****