En sista länk

Idag sade jag adjö till den siste släktingen i min föräldrageneration. Farbror Inge begravdes. En mycket trivsam person. Han skulle ha kunnat bli 93, men dit hann han inte med bara några dagars marginal.

Begravningen skedde i Öjeby kyrka, en så kallad korskyrka, som ligger mitt i Öjebyn. En kyrkstad med gamla kyrkstugor ligger i anslutning till kyrkan. Inte lika stor som den i Gammelstad (vårt världsarv), men 150 stugor finns kvar i gränderna. Kyrktornet, som är fristående räknas som den äldsta bevarade byggnaden i Norrbotten. Från 1400-talet.

Förutom min kusin Göran (Jag har bara tre stycken, totalt.) fick jag förstås även träffa andra släktingar och bekanta till farbror Inge. Han hade ett stort socialt umgänge och var allmänt känd i byn som "postmästarn". För det var vad han var.

En man kom fram till mig.
 - Känner du igen mig?
 - Jo, erkände jag. Men jag vet inte vem du är.
 - Anders heter jag. Vi är släkt och jag har även varit kund till dig på resebyrån. Det var när jag jobbade på Banverket som jag reste en del i tjänsten.
Då gick det upp ett ljus för mig. Och släktskapet finns på min farmors sida. Den vallonska delen av oss.

En annan man undrade också om det inte var någon släkting till oss som hade stuga i Jävrebodarna.
 - Jo, sa jag och min syster som också var med. Det är mamma och pappa.
 - Ja dit har jag levererat gruslass en gång. Men det måste vara 50 år sedan.

Efter ceremonin i kyrkan var det minnesstund i närheten, med mat och umgänge. Glada minnen, som det ska vara. Tal och telegram. En tårbit till. Ja, det är så det går till.

Då var pappas syskonskara borta. Tord, Börje och Karin gick bort i engelska sjukan i början av 1900-talet. Bosse förlorade livet vid 52 års ålder i cancer, förmodligen orsakad av att han jobbade i försvaret. Flygbränsle. Min pappa dog 70 år gammal, långvarig astma. Och nu Inge, snudd på 93. 

Öjeby kyrka. Det gamla klocktornet är fristående.

*****