Förintelsens minnesdag. Det är idag, den 27 januari. En dag för eftertanke för alla. En dag för minnen för vissa. En dag som påminner om världens vansinne. Som en del förnekar.
Jag hörde ett inslag från Luleå, där Christer Engberg talade om sitt arbete med att sprida kunskap om hemskheterna. Han föreläser för ungdom mest, men även för andra. Han kan även känna stämningar i dagens samhälle, som han tycker måste vara ungefär desamma som i slutet på 1920-talet, dvs innan Hitler vaknade till på allvar. Lyssna gärna!
Jag gjorde en eftermiddagsrunda och hamnade vid muséet. Där hade man tänt marschaller och ställt ut personporträtt av förintelseoffer. Stämningsfullt. Men skrämmande.
*****
Jag har hört Christer föreläsa/berätta och det var väldigt intressant, lärorikt och skrämmande. Och det kan hända igen. ellem
SvaraRadera@ ellem
RaderaDet är ju det där sista som skrämmer mest.
Någon gång i slutet av 80-talet lyckades jag förmå en överlevare från Auschwitz att komma till Malå och berätta om allt detta hemska. Han var verkligen inte svårövertalad och vi gjorde i ordning i aulan och jag tänkte att det nog inte blir många åhörare, då det var ett idrottsevenmang på samma kväll. Aulan blev mer än fylld!! Vi fick bära in extrastolar och dagen därpå besökte han högstadiets klasser och gjorde samma sak.
SvaraRaderaHan var egentligen inte stor berättare .., läste mest innantill, men jag minns att vår Anna kom hem och var sååå uppfylld av denne Zioma och hans upplevelser.
Allt började med att jag hörde en annan överlevare berätta om sitt liv - det var i P1 - så jag kontaktade honom, men han var upptagen och rekommenderade då denne Zioma. Tatueringen på armen syntes tydligt.
@ Elisabet
RaderaHärlig historia.
Den Christer som jag nämner här, träffar jag på då och då. Vi känner inte varandra, men vi hejar alltid. Christer har liksom alltid funnits i kretsen "bekantas bekanta" genom vår ungdom och vidare upp i åldern. Han har en raksalong här i kvarteret intill. Att han är historiker visste jag inte.
Bert: nej, det är mycket man inte vet om sina medmänniskor. På mammas gruppboende fanns en kvinna som satt tyst och allvarsam i samma fåtölj - dag ut och dag in -. Så var hennes dotter på besök och jag frågade vad hennes mamma hade arbetat med? Jo, hon var Sveriges första radiohallå, då .. när det blev sån kalabalik när en kvinnas röst hördes i etern! När hon någon gång pratade, hade hon en djup och behaglig stämma. Inte undra på att hon fick tjänstgöra som hallåa.
SvaraRadera@ Elisabet
SvaraRaderaDen största "skandalen" inträffade väl när en kvinna för första gången läste nyheterna i radion. Det blev storm i radions växel.