Du kanske får se ...

.. dem någon gång i framtiden. Mina nya glasögon, alltså. Har besökt optiker idag. Det är tre år sedan sist, så jag tyckte det var dags.

Grundlig genomgång visade små förändringar. Men inget att ignorera. 

Men så gäller det ju det där med modell. Det är det bland det svåraste jag vet att välja. Bra hjälp fick jag av optikern, som valde åt mig, i stort sett. Två modeller fick jag låna hem för att testa i vardagsmiljön. Och då blev det plötsligt lättare. 

Eftersom optikfirman ligger i vårt kvarter, kunde jag återvända redan efter en halvtimme med valresultatet, och affären slutfördes.

Dyrt blev det förstås. Men det får det bli.

Firade med ett glas rosé på uteservering.

Sommar.

*****

Vadå ...

.. åka till Stockholm å fotografera blommor i trän...?

Vicke' schwammel!

De ä ju ba' å gå ti stadsparken

*****

Mujno

Tänk att det ska vara så svårt. Inte för att man behöver veta allt, men det man talar om offentligt, bör man nog känna till.

Vi har fått en ny älv i länet. Det hänger ihop med vårfloden och då brukar just denna älv figurera i media. SMHI till exempel, som varnar för högvattnet. 

Den "nya" älven är 38 mil lång och utgör gräns mellan Sverige och Finland.

 - Aha, säger du. Torne älv. Men den är väl inte ny?

 

Nej, det stämmer - den har runnit där så länge jag kan minnas. Men den har en biflod, nämligen den ovan nämnda 38 mil långa Muonioälven. Betydligt större än de där halländska dikena man fick lära sig i skolan. Men just det där namnet; Muonio, klarar inte SMHI uttalet av. Mujno, säger de. Jo, det är ett finskt namn. Finska är ett officiellt språk i Sverige.

Och här kommer en del råd, som även kan gälla ett flertal andra språk i Europa och kanske hela världen. Vår svenska är undantag. Vi uttalar U som uuuu, och O som oooo. (Undantag finns.) I t.ex. tyskan och finskan uttalas U som oooo och O som åååå.

Då tar vi den där älven igen: Moåniå. Lätt som en plätt. 

Det finns ett fotbollslag i Tyskland hemmahörande i Wolfsburg. Det rapporteras alltid, alltid, alltid som Volfsburg  eller till och med Volfsbörj i sportsändningarna. Med dina kanske nyvunna kunskaper bör du nu kunna tala om vad stan heter.

Lycka till!

*****

Ledtråd: Wolfsburg ska uttalas Vålfsboorg.

Jösses

Nu sprutar växterna upp i ljuset. Krolliljorna bildar skog. Tidiga dagliljorna har knopp, liksom den koreanska spirean som knappt syntes förra helgen.

Rosenroten är på gång i det sorgligt eftersatta stenpartiet. 

I pallkragarna timjan, gräslök, malabarspenat (ej i bild), basilika. Potatisen har dock inte tittat upp ännu.

Men det är på gång.

Broccolin som sattes för en vecka sedan, tittar blygt upp.

*****

Närodlat

Vad passar bättre än limemarinerade granskott (fjolårets), och mjölkörts-/rallarrosskott (pinfärska) till kvällens torskrygg i västerbottenosttäcke?

Såhär skriver Alterhedens gårdsbutik om rallarrosen:

Hela mjölkörten är ätlig, rot, blad, stjälk och blomma. Du kan också pröva den även mot hicka, då den anses vara milt kramplösande. Rallarrosens stjälk äts som sparris. Det är de färska C-vitaminrika skotten som tas tillvara.

Men jag plockade mina på tomten. Granskotten är också mycket c-vitaminrika. Och goda.

Det blir nog en bra middag.

*****

Mässling eller akne

Så ser trakten ut idag.

SMHI radarkarta över regnmoln i trakten. Mycket användbar.

*****

Men snälla ...

.. Blenda! Får vi be om lite skärpning, tack. Här har nu dina något äldre kamrater Urban och Vilhelmina, varit rätt så generösa och givmilda. Och så kommer du med senhöst! Va? Du lyckades till och med orsaka skada på vårt nya växthus. Skäms!

Regn, kraftiga vindbyar och kyla - är det så augusti ska bli. Låt oss hoppas att damen ifråga ångrar sig på något sätt och kompenserar oss. För såhär vill vi inte ha det.

Göken gol i nordväst. Alltid något.

*****

Så gick ...

.. ännu en dag i lugnets tecken här ute i skogen vid havet.  

Dimmig morgon och ljusgrå förmiddag ägnades åt gardinbyten och inkoppling av sommarvatten. Vi har ju egentligen eget vatten men kopplar ändå in samfällighetens ledning på sommaren. Det är rätt få som har enbart sommarvatten, så det är bra om vi förbrukar lite, trots att vi inte behöver. På så sätt kan vi, som tillhör dem som är här mer frekvent hålla koll på anläggningen.

Sedan skingrar sig molnen och eftermiddagen blir somrig. Det blir middag ute på terrassen i solskenet. Premiär att kunna sitta ute så sent på kvällskvisten.

Kvällen bjuder även på dramatik, när jag plötsligt får se att en hackspett försöker råna blåmesens holk. Vi får springa ut ett antal gånger för att jaga iväg rånaren. 

Blåmesparet får sedan ta itu med att återställa de delar av inredningen som hackspetten lyckades plocka ut från holken. Bomaterial av den mjuka sorten som hamnat nere på marken kan plockas upp igen. Åtminstone delvis.

Nu hoppas vi att rånaren gett upp. Herr och fru blåmes håller sträng uppsikt från holkhålet hela tiden efter tillbudet.

Kvällen går till ro.

*****

Privilegium

Världen är tokig. Krig i Ukraina. En trilskande turk. En outsägligt grym masskjutning i USA. 19 barn kom aldrig hem från skolan.

USA är beundrat av många. Visst finns mycket gott, som kommit därifrån. Men jag har alltid hävdat att något förlovat land är det inte. Rent underutvecklat på vissa områden. Totalt fångat i kommersialism. Märklig demokrati. 

Ändå ser många svenskar med beundran på landet. Det land som har 300 miljoner invånare. Det land som har 400 miljoner vapen i privat ägo. Varje individ, gammal som ung, har alltså tillgång till inte bara ett, utan fler vapen.

Låter det som ett förlovat land?

Ursäkta - men jag föredrar nog att skämmas lite, och unna mig ett glas rosé i solskenet på terassen. Att tänka bort världen för en stund.

Privilegium. 

*****

Rusar förbi ...

.. alla uteserveringar på väg till olika ärenden, innan vi tar bilen ut till stugan i skogen vid havet. 

Sommar och sol.

*****

Ibland överraskar ...

.. dagens rätt när den kommer på bordet på Bistron. Färggrannare har jag sällan upplevt.

 

Rödbetsgravad lax, med varm potatissallad, gul- och polkabetor, rädisor, fänkål och rödbetsskum.

*****

Svettigt

Jösses - hade jag vetat vad jag gav mig in på, så hade jag nog struntat i det. Men jag behöver ett par nya jeans, innan de gamla blir för moderna, dvs får hål på knäna. 

Visst har jag flera par jeans, men nu ville jag ha något att "växa in i" som passar för stugliv. Det innebär bl.a. att jag vill ha jeans med lite stretch, för att man ska kunna röra sig lite friare. 

Två olika inrättningar besöktes. Jag har alltid köpt storlek 32 34 (Ni jeansare vet vad det innebär.). Men jag måste ha blivit kortare, kunde jag konstatera, och jag vill inte vika upp jeansen nertill. Det ser lite töntigt ut, tycker jag. Så jag provade ett par 32 32. Men de blev inte heller bra. 

Tre olika varianter, men jag tackade nej och gick vidare till butiken Jeansbolaget. 

Här möttes jag av servicevilliga unga damer, som förhörde mig angående storlek, förstås. Men också vilken typ av stretch jag ville ha. 

 - Inte vet jag, sa jag. Finns det olika?

Jo, det fanns minst tre olika stretchgrader, eller vad man ska kalla det. Jag provade och prövade och provade. Det blev fem svettiga omklädningar innan allt stämde. Och gissa vad - de som passade var de dyraste. Förstås. Men jag slog till.

 - Det är våra bästa jeans, sa tjejen i kassan. Absolut bästa. Är du medlem?

 - Nej, sa jag.

 - Vill du bli?

 - Nejtack.

 - Är du pensionär. 

 - Jajamensan, sa jag. 

 - Då blir det 10% rabatt. Men hur gammal är du?

 - Fyller 73 om några veckor.

 - Va!? Då måste jag nog ta leg, sa hon och skrattade.

Det blev alltså en komplimang. 

 

Tänk - förr gick jag in på min vanliga jeansaffär, uppgav storlek, och behövde knappt prova ens. Det var enklare då.

 

Så nu är jag hemma efter den svettiga sejouren. Tittade lite närmare på jeansen och fick se en lapp på bakfickan där det stod:

 

 - Va, tänkte jag. Är dom begagnade?

*****

80-talsfynd

Det bläddrades i en gammal pärm, på jakt efter ett speciellt recept. Det gick inte att finna. Men bläddrandet resulterade i att vi gjorde ett fynd. En matsedel.

Klicka på bilden för bättre läsbarhet.

På 70-talet var det inte alltför ovanligt med matlag. Man turades om att fixa middag med några kompisar.

Men här gick vi ett steg längre. Nu var det 80-tal. En "tjusig" restaurang etablerades under takåsarna på Krongårdsringen, där vi bodde på den tiden. En meny skrevs och skickades ut till goda vänner. Sedan fick man boka plats vid bordet, kanske tillsammans med en vän. 

Och det blev faktiskt succé. Det blev alltid fullbokat. Vänner kom, ibland tillsammans med för oss okända kompisar. Hög stämning hela kvällen. Lärorikt var det också.

Tänker tillbaka och tänker att energin nog var lite högre på den tiden. Nu vet jag inte om jag skulle dra igång ett sådant ståhej. Nog för att vi bjuder folk på middag, men då sker det mer spontant. 

Läs menyn och låt dig inspireras! Vi kommer gärna, om du ställer till med kalas. 

*****

Samling på gården

Dags för maj månads vinprovning i bostadsrättsföreningen. Denna gång enbart roséviner. Årstidsaktuellt, alltså. 

Inte heller rosé bara sådär, utan det blev utvalda och inte så vanliga sorter som fick träffa våra sofistikerade gommar. 

Vi började redan ute vid grillen på gården med en champagne. Jo - champagne finns även i roséversion. Gosset Grand Rosé Brut. Mycket, mycket gott. Jag har aldrig hört talas om varianten förr. Gjord på Chardonnay och Pinot noir. Inslag av "smultron och röda vinbär" enligt andra bedömare. Själv har jag inte så utvecklat smaksinne att jag kan kristallisera ut sådana smaker. Men man får väl lita på de kunniga. Gott var det i varje fall. Mycket gott till och med. Men priset var ju därefter. 499:-. Men så var det ju också det äldsta vinhuset i Champagne som producerade. Grundat på 1500-talet.

Sedan fortsatte vi med fler för mig okända varianter. Crios Rosé of Malbec. Gott till en början. Nummer tre blev en gammal bekant. Mulderbosch Rosé. En favorit hos oss. Och det stod sig mycket bra i konkurrensen med de övriga. Prisvärt. 95:-. Och gick man därefter tillbaka till Crios, ovan, så smakade det inte lika bra längre. Men det har vi upptäckt vi flera tillfällen, att det blir så.

Nummer fyra var Les Luzeriaies Tavel. Ett rosévin på gränsen till rött. Det var väldigt mörkt för att vara ett rosé. Men gott. Fruktigt. Pris 139:-. Men då krävs ju förstås att man lär sig namnet. 

Som vanligt blev det en mycket trevlig tillställning. Vi började vid gårdens grill, men var tvungna att dra oss in i styrelserummet efter ett tag, då regndroppar började falla.

*****

Upprustning

Frukosten avslutas ute på patio syd västra i solsken. Äntligen har våren ryckt upp sig från sin depression och verkar försöka hitta en väg mot sommaren. 

Vi sitter och njuter fågelsång. Svartvita flugsnapparhanen är mer idog än vanligt. Kanske har lämplig fru inte dykt upp ännu. Koltrasten sjunger på håll. Och en nykomling visade sig igår, efter två års frånvaro. Trädpiplärkan ägnar sig åt sin sångflykt från några av de högsta talltopparna. På trädpiplärkors vis.

Blåmesen i närmaste holk har nu fått ungar. Det märks på de idoga hemleveranserna av mat som pågår mest hela tiden.

Andra bevingade vänner; sorgmanteln, tosteblåvingen och grönsnabbvingen syns nu bland humlor och årets första blomfluga. Citronfjärilen har vi sett tidigare. 

Nu kan våren gå vidare.

Grönsnabbvingen lever upp till sitt namn; både grön och snabb. Svårfångad på bild.

*****

Bäst att passa på

Man kan ju inte bränna majbrasan i juni.

Eller hur!?

*****

Kallvår

Tyvärr är vår vår av den kyliga typen, i år. Det vill sig inte riktigt. Visst har termometern varit och nosat upp mot 16-17 grader vid några tillfällen, men mest håller den sig kring 8-11. Lövsprickning - jo, men långsam, utdragen, sen. Vi är vana vid "explosion" sådär i mitten på maj. Nu är det på sin höjd halva musöron.

Men vi jobbar i "trädgården" med sommarplantor. Man måste ju pigga upp omgivningen med lite färg. 

I perennarabatten är det visserligen full fart. En skog av krolliljor och dagliljor skjuter upp, och andra snabbväxare har också vaknat. Vi har ju ljust dygnet runt. Det nyttjar alla så kallade långdagsväxter och ger snabba resultat. 

Tomater och två sorter broccoli har också satts på startlinjen och fått klartecken. Det är bara att försöka tro på resultat framåt sommaren.

Nu vill vi ha lite värme.

*****

Efter rårakor ...

.. med fläsk på Bistron, där vi bjöd ett födelsedagsbarn på lunch, rustar vi snabbt för färd mot stugan i skogen vid havet. 

I baksätet har vi sommargäster.

*****

Nu har jag lagt mig ...

.. i igen. Vi sover med balkongdörr öppen mot den inglasade balkongen, för att få svalt i sovrummet. De här kvarteren är väldigt tysta kvälls- och nattetid, så det är inga störande inslag utifrån. För det mesta, alltså.

Men så har det återigen börjat hända att lokaltrafikens bussar ställer sig precis nedanför vår balkong. Inte mitt i natten, men dagtid och idag väldigt tidigt. Jag blev tvungen att skriva ett mejl.

Hej.

Jag har tidigare påpekat detta för något år sedan. Men nu verkar det hända igen. Era bussar använder gatan utanför våra balkonger som uppställningsplats. Det vore väl kanske möjligt, men Stationsgatan är rätt smal. Dessutom står bussarna på tomgång, vilket är förbjudet.

 

I morse stod en buss och skickade ut avgaser nedanför vår balkong i närmare en kvart. Detta klockan 0630 ungefär. Vi sover gärna med balkongdörr på glänt. Inte så kul, alltså.  

Bifogar bild. Det är cirka 4 meter ner till bussen.

 

Tacksam om ni kan informera era förare om detta. 

Med vänlig hälsning

 Bert Bodin

------

Ett snabbt svar kom.

Hej Bert,

Tack för ditt mail.
Jag tar det här vidare till trafikchefen för hans åtgärd.

Mvh David

-----

Så har man gjort en samhällsinsats igen. 

 *****

En flyktig bekant ...

.. som vi inte sett till på länge, kommer in på fiket, där vi sitter. Och det går sådär. Kryckor och väldigt osäkra steg. Han får syn på oss.

 - Hej gubbar!

 - Men hej, säger jag. Det var länge sedan.

Egentligen känner vi inte honom närmare. För tjugo-trettio år sedan var han alltid på samma fik som vi. Det var på den tiden då lördagar innebar obligatoriskt kaféhäng. Många gånger gjorde han oss sällskap. Vi hade gemensamma bekanta. 

Och så får vi höra en svindlande historia om vad som hänt med honom. Han har länge lidit av artros i knälederna. Operation har varit aktuell vid flera tillfällen, men det har alltid kommit saker i vägen. Nu senast var det dags i februari. Men då fick han Covid. Allvarlig. Med proppar i lungorna. Det blev akuten istället för knäledsoperation. Blodförtunnande medicin medför att han inte får använda antiinflammatorisk medicin, vilket förstås gör knälederna ännu mer otjänst. Men nu är det som det är. Han håller humöret uppe i alla fall. 

 - Man kan inte göra annat än att skratta åt eländet. 

Den här killen har jobbat jorden runt, nästan. Bott i Thailand, där han fortfarande har hus som han byggt. Han visar bilder på ett ståtligt palä. USA, Colorado i flera år, med mera. Till professionen sjukgymnast, med egen erfarenhet som patient också. Whiplasskador. Ja, är det inte det ena, så är det det andra. Men humöret på topp, som sagt.

Kul att träffas. 

*****

Klart att ...

.. vi har vitsippor. 

Vad trodde du?

*****

Jag tror ...

.. att Sverige och Finland gör rätt. Även om jag varit tveksam. Tänker på USA:s stora roll i NATO, och vad som skulle kunna hända om DDT blir president igen 2024. Vill vi bli en lydstat? Mer än den vi redan är.

Tveksam?

Det sägs att vi kan ställa villkor för hur mycket inblandade vi blir. Vad vi tvingas acceptera, eller kan tacka nej till. Det är ju förhållandet i Norge och Danmark, till exempel. Låt oss hoppas att den möjligheten kommer att kvarstå. 

Vad jag tycker är bra, är att Putten i Rysland får en knäpp på näsan. Att han inser att vi gör som vi vill. Det ska inte han lägga sig i. Och märkligt nog gjorde han tidigare idag ett uttalande som var väldigt milt, för att komma från honom. Han menade att Sverige och Finland inte innebär något hot mot Ryssland, även om vi är med i NATO, och därför inte kommer att råka ut för några repressalier från hans sida. Tro det eller ej. Men vi får passa oss för att "installera" militär infrastruktur. 

Visst har vårt beslut kommit väldigt snabbt. Men jag tror att vi vinner mer på det än en lång process, som kanske tar år, innan vi bestämmer oss. 

Rysland bryr sig nog inte på något annat sätt ändå. Det landet kommer även fortsättningsvis att vara rysligt.

*****

När man tittar ut ...

.. mot fjärden tror man det är höst. Kulingvarning utfärdad. Nog tycker jag att det händer oftare och oftare nuförtiden.

Luften är stressad.

*****

På gränsen ...

.. till vansinne var vi i några timmar idag. Vi skulle nämligen bygga nytt växthus. Maken till krångel har jag sällan upplevt. Den s.k. handledningen undermålig. Hopmonteringen av stommen fick i vissa fall göras om bara för att vi satt någon liten detalj åt fel håll. Små små skruvar och muttrar skulle pillas in och dras åt i skrymslen där man inte kom åt. 

Men till slut så stod det på plats.

Då blev det till att sätta potatis. Och svedjebränna några områden och slänter. Reparera gärs'gårn. Efterdragit däckbultarna på sommardäcken. Med mera. Med mera.

Lättja kunde inte skönjas.

*****

Jobb

Förmiddagen ägnas åt "trädgårdsarbete". Inte för att vi har någon trädgård, men tomtarbete kan lätt förväxlas med något som vår vän jultomten ägnar sig åt.

Det blir rensning av perennrabatt, där det växer för fullt. Det krattas här och där. Syrenen får skatta några kvistar som är ivägen. 

Allt till ackompanjemang av blommande krokus, och de vackra, vemodiga ropen från storlom ute på fjärden. 

*****

Kvällen bjöd ...

.. på ännu ett besök. En hare som var halvt omklädd i sommarplagg. Snygga öron, måste jag säga. 

En kompis lite lägre bort på tomten var helt vit. Inte bra, egentligen. Men vi har ju inte så många rovdjur i trakten. Det största hotet mot en vinterklädd hare i snöfritt område kanske är havsörnen. 

Foto genom oputsat fönster.

*****

När vi ...

... på eftermiddagen anländer till stugan i skogen vid havet, möts vi av vårens första citronfjäril. En art som numera syns varje år här, men var mycket, mycket  sällsynt för bara tio-tolv år sedan. 

Och inte nog med det. Den svartvita flugsnapparen bröstade upp sig på en tallkvist nära altanen. Den anlände exakt samma datum förra året, 13 maj. Bara den nu inte vräker blåmesarna från sin holk.

Hm...?

*****

Sandaler på

Idag blev det dags att byta till sommardäck. 

 - Sent, tycker du?

Ja, det är lite senare än vanligt. Men vi var ju och körde i andra delar av vårt vidsträckta län förra veckan. Och där behövdes vinterdäcken, minsann.

Men nu är det sommartider. Förhoppningsvis. 

*****

Inte fasen ...

.. är det väl någon som åker och tvättar bilen klockan 10 en fredagsförmiddag!?

Jo - vi var fjärde i kö.

*****

Så kom då dagen ...

.. jag fruktat en tid. Dags för klippning. Ny frisör. Hur ska det gå, hur ska det gå. Jag har ju haft samma klippare sedan någon gång på 70-talet. Siw. Avbrott endast under två år då jag jobbade i Stockholm och fick företräde hos en av kändisfrisörerna där. Det var en experimentell tid, vad gäller hår.

Nu steg jag in i Luleåsalongen. "Det är hit man går" står det på skylten utanför. Dessutom ligger den bara 150 m hemifrån, så blir det bra, så blir det bra!

En kille tar emot och hälsar välkommen. Han tar hand om mig direkt. Trevlig, pratsam och snabb. Han frågade lite om hur jag vill ha det. 

 - Kortare, sa jag.

 - Ska jag klippa maskin, eller sax, frågade han på bruten svenska.

 - Sax om det går bra.

 - Det går finfint.

 

Alldeles för städat. Än så länge.

Han hade bara jobbat i den här salongen en vecka. Hade flyttat till stan nyligen. Tyckte att Luleå var trevligare än Piteå, där han jobbat tidigare. Nio år i branschen.

 

Och så satte han igång. Raskt! På 25 minuter var det klart. 

 

Han tänkte nog på min ålder och kammade mina "lockar" väldigt släta och jämna. 

 - Ja, ja, tänkte jag. Jag får väl rufsa till det när jag kommer hem. 

 

Men jag blev nog nöjd när jag hade busat till det lite. Det blir säkert bra. Han får fler chanser.  

*****

Tala om för mig

Lunch på Savoy idag. Det blir så då och då. Dagens rätt. Vällagat. Och en jättegod rabarbersmulpaj till kaffet.

Salladsbuffé förstås. Den var god och innehöll förutom fräscha grönsaker, mozarella. Jag har inget emot den "osten". Många ääälskar den, och öser lovord.

Men tala om för mig: Vad smakar mozarella?

Jag kan inte berätta. För jag vet inte. Mitt svar blir alltså: Absolut ingenting.

Har aldrig gjort.

Huvudrätten var "Sesampanerade laxbiffar

med citrusponzu och kokosris".  

Och chili, skulle jag vilja tillägga. Mycket chili. Man fick stundtals andningsbesvär och vallningar där man satt. Åtminstone tills man vant sig. När smaklökarna brunnit färdigt smakade det fisk.

Tala om för mig: Varför ska många rätter döljas i eld?

*****

Utsikt ...

.. från middagsfönstret. Bjuden.

*****

Uppdrag

Tillhör man Vattengruppen så är det bara att ställa upp. Sommarvattenanläggningen på Rånlandet skulle äntligen få träda i kraft. Lite senare än vanligt på grund av en kylslagen vår. (Det har hänt att vi kunnat öppna redan i mitten av april.)

För 10 dagar sedan låg 40 cm snö här. Det går undan.

En vinter kan ställa till det med frusna ledningar, anslutningar och kranar. Men sköter alla sig när anläggningen stängs på hösten, så bör det inte vara några problem på våren.

Själva har vi ju inga problem, eftersom vi har eget vatten. Men alla stugor är inte så lyxiga. Det är dem vi i vattengruppen hjälper.

Och allt gick finfint. "Sommaren" är här.

 

 

*****

Var skulle du hänga ...

.. en tavla som du köpt för 2 miljarder kronor? En älg i motljus, kanske. Grindslanten? Eller ett porträtt av Marilyn Monroe?

Någon har nämligen gjort det - köpt en tavla av Andy Warhol. Den föreställer Marilyn, och den kostade denna astronomiska summa.

Jag menar - vad ska man ha den till? Kapitalplacering? Eller bara för att den är "snygg"? 

Kapitalplacering måste gå bort. Om man någon gång behöver sälja den, är då någon beredd att köpa den för 2 000 000 010 kronor? Inte heller tror jag att någon skulle våga stjäla den. Den kan ju knappast säljas vidare. Kanske på rea. Halva priset?

Frågor, frågor, frågor - för jag vill gärna ha svar. 

*****

Kvällskiftet ...

.. avklarat med bravur. Vi var väl ett femtontal grannar som mötte upp nere i underjorden och städade. 

Det blir inte bara jobb. Det blir lika mycket socialt. Det pratas, frågas och berättas.

 - Vem är det som håller på och spikar hela dagarna. De måste ha slagit in minst 500 spikar nu?

En av de yngre killarna i huset undrar om jag vet. Han sover på dagen, när han har nattskift, så jag förstår dilemmat.

Jag kunde inte svara eftersom jag egentligen hade samma undran, men snart fick jag svaret. Den skyldige dök nämligen upp och råkade fråga mig om det hördes mycket.

 - Jaha - är det du?

 - Jo, jag bygger om badrummet.

Efteråt kunde jag berätta för den "drabbade", men kunde också lugna honom. Det skulle vara klart om inte alltför lång tid.

Snart var vi klara. Allt snyggt och prydligt. Nästa städning i höst.

*****

Måndagsjobb

Oj! Idag blir det som förr. Måndag - övertid. 

Här ska skrivas protokoll från gårdagens möte.

Här ska skrivas "inför-information" om årsmöte. Kandidatur till styrelsejobb m.m, som ska mejlas till alla husägare.

Här ska skrivas verksamhetsberättelser för två samfälligheter.

Här ska ... ja, det var väl det.

Nej'visst'nej ... Det är ju garagestädning i bostadsrättsföreningen också. Ikväll.

Puh ...!

*****

Debut

Jag har just avslutat mitt livs första Teams-möte. Det gick ju förhållandevis bra, måste jag säga. Men nog är det en nödlösning.

Den här gången var det styrelsen i samfälligheten ute på Rånlandet, dvs området där vi har fritidshuset. Tänk om alla som är med i samfälligheten skulle vet hur mycket som händer i kulisserna, för att allt gemensamt ska fungera. De borde få prya.

Men åter till Teams. Jag hörde idag något inslag om hur folk har vant sig vid att mötas på det här sättet i sina jobb. För en del passar det. För andra inte alls. Det verkar som att många upplever att mötena har blivit fler, och att de går mer eller mindre i varandra, vilket gör att man inte hinner avsluta det ena förrän det andra är igång. 

Det talas om "mötesinflation".

Hur bra är det med hybridmöten?

Pandemin har ju påverkat många delar av vår vardag och en av dem är möteskulturen. Vi har blivit tvungna att hålla möten på digitala plattformar, utan att träffas i verkligheten.

Nu har många börjat komma tillbaka till sina arbeten samtidigt som vi har vant oss vid att i större utsträckning jobba hemifrån vilket skapar halvdigitala möten - så kallade hybridmöten.

Den digitala möteskulturen under pandemin har dessutom gjort att vi nu lägger ännu mer tid på möten och har färre pauser mellan dem.

 Klipp från Sveriges radios Gomorron världen.

 

Jag måste säga att jag skulle sakna den sociala biten väldigt mycket om jag skulle sitta hemma och jobba för jämnan. Men det kanske är en personlighetsfråga. Och en fråga om vad det är för slags arbetsplats det handlar om.

*****

En första ...

.. sommargäst besökte oss igår. På balkongen i stan. 

 - En liten fluga, tänkte jag.

Men den såg lite annorlunda ut. Så jag försökte få korn på den lite bättre. 

Liten var den. Högst en dryg centimeter från för till akter. Till slut lugnade den sig och kom inom mobilkamerahåll. Då såg jag att det var en murargeting, som kämpade ivrigt för att ta sig ut genom inglasningen.

Lönlöst, förstås. Men så dök jag upp, grep försiktigt tag i en vinge. Den protesterade inte särskilt mycket. Knappt alls. Och så kunde jag släppa ut den i frihet.

Hoppas den uppskattade det.

*****

Kul att få ...

.. sätta sig i en skön fåtölj i lobbybaren på Clarion Sense med ett glas gott vin. Tempranillo den här gången.

Det var ju detta vi saknade under vistelsen i Björkliden tidigare i veckan. Här var det öppet och mycket folk checkade in på hotellet. Veckoslutsgäster.

Men bekanta gick också förbi; Marianne, f.d. kollega till Benke pratade bort en stund med honom. Elisabeth, god vän, kom förbi på väg upp till restaurangen. Hon skulle äta middag med kompis innan det bar iväg på konsert med Bo Kaspers.

Alltid händer det nå't.

*****

Uppgivet

Nu fick det vara nog. Vaknade till gråmulet, blåsigt väder, trots den vackra gårdagskvällen. Prognosen föreskriver också en regnig fredag. För att inte tala om lördagen, som förväntas bjuda på vindstötar i orkanklass.

Vi åker hem, idag torsdag. Det sura äpplet fick ännu ett bett.

*****

Björklidenkväll

Vaivantjåkkomassivet

Nissunvagge

*****

I lås

4060 kronor dråsar in på mitt konto efter att "förhandlingarna" om vår vistelse bar frukt.

Men vi uppgraderar er gärna till en annan stuga som har bättre utsikt och som också har en altan, om ni vill det.

Och ni kommer att få en återbetalning på 4060kr( 50% ) på den stuga ni har i dagsläget, pga av felaktigheter på stugan. Men ni behöver då komma upp till receptionen, som är öppen till kl 16.00, och de kommer att återbetala direkt till ert kort.

 

Byta stuga tackar vi nej till. Ids inte packa ihop allt.

Men skönt att få rättelse.

*****

Strövtåg

Nej, det blev ingen skidåkning idag. Vaknar till starka vindar och ibland snöyra. Men vi tar i alla fall en biltur till Katterjokk för att handla lite. Nu när ingen restaurang är öppen här, måste vi ju försörja oss mer för egen maskin.

Passerar anrika Gammelgården och samevandrarhemmet Davvi Dállu

Väl hemma i stugan igen blir det lunch, som så småningom följs av promenad i snöyra. Men vädret varierar snabbt åt alla håll. Plötsligt skiner solen starkt och värmer. 

Det finns tecken på vår i antågande.

Terrängen är backig och ger bra motion. Höjdskillnaderna är stora och tillbakavägen höjer pulsen ordentligt. Uppför, uppför och uppför. Känner att vi kan vara berättigade till en god kopp kaffe. Det enda som erbjuds i baren på hotellet. Så fick det bli.

*****

Bjökliden 03 maj kl. 22.40

Trots mörka tider finns också ljusa.

Jag tittar ut genom sovrumsfönstret.

*****

Stor besvikelse

Vill bara visa läget just nu. Detta i form av en reklamation.

-----

Hej.

Här såg vi fram emot en majvecka med fin utförsåkning i Björkliden. Bokade en stuga i Kåppas och fick bokningen bekräftad 16 mars.

Döm om vår förvåning när vi checkar in och får veta att liftarna stängt för säsongen. Snöbrist är det då inte.

Sedan får vi också veta att restaurangen har somnat in, liksom baren.

Vi blir informerade om att Riksgränsen har öppet. 3 mil bort. Det visste vi, men hade inte tänkt äta middag där.

Ovanstående information hade vi gärna tagit emot vid bokningstillfället. Inte vid ankomsten, trötta efter 45 mil på vägarna.

Vi fick dessutom byns sämsta utsikt. Stuga 43 behöver ny ytterdörr då en centimeter öppen springa sprutar in kalluft där.

Det här blev alltså inte som tänkt. Inte på långa vägar.

Därför begär jag en reduktion på priset med minst 50 procent.

Med vänlig hälsning
Bert Bodin

Bokningsbekräftelse - TU04SJ

-----

Vi får se hur det går.

*****

Jaha ...

.. vad ska jag nu välja? 

*****

Limbo

Här hade jag tänkt överraska. På väg till fjälls för att dra ut skidsäsongen en vecka till (den som inleddes för ett par veckor sedan) i strålande sol och vita vidder har vi fått omprioritera.

Att köra 45 mil i starka vindar och blandad nederbörd just denna dag, avskräcker. Det är ju typiskt. Så vi blir kvar hemma, visa av gamla erfarenheter av hotande kolonnkörning på fjällväg etc.

Ett bett i ett surt äpple.

Det hade varit kul att rapportera om annat. 

*****

Nejtack, ...

.. inget för mig.

*****

Det är bara att erkänna ...

.. att ellem hade rätt vad gäller den där fågeln från igår. Även om hon försökte döpa om den, konstaterade hon att det var en morkulla. 

Grattis ellem!

Hur kan man nu veta att det verkligen var en morkulla? Det finns ju, som några andra konstaterat, ett antal fåglar som liknar den väldigt mycket. Enkel-, dubbel- och dvärgbeckasin till exempel. Sibirisk beckasin finns också, men det vore en liten sensation om den skulle dyka upp här.

Nej - en morkulla var det, alltså. Hur ser man nu det? Jo, det ska jag berätta. Morkullan är den enda av de där sorterna som har kammat bena på tvären över huvudet. Det syns när man vet om det, på den där bilden från igår. 

Men ännu bättre syns det på den här bilden:

Morkullan, som just varit och kammat sig.

De andra har kammat bena längs huvudet, om de överhuvudtaget har kammat sig. 

*****

Det som gladde mig lite extra ...

.. under promenaden på stan, var att Nordiska motståndsrörelsen verkade tala inför rätt döva öron, där de stod med fanor och en stor banderoll med texten "VITA ARBETARE BYGGDE LANDET". Han talade högt. Om vad vet jag inte, men de allra flesta människorna gick bara förbi; tittade lite förstrött på de svartklädda figurerna som flankerade talaren, men fortsatte flanera i solskenet.

Vi gick också förbi, men kom också att passera stället på väg hem igen. Just då avslutades talet med "... landet åter till svenskarna.." eller något liknande.

 - Tack för mig, sa han också.

 

Inte en endaste handklappning hördes. Det var helt tyst. Bara det vanliga bruset från folk i rörelse. 

 

Bra!

*****