.. eller åtminstone återblickar var det som dagen kom att handla om.
Det började med en Nymanslunch. Nymans, för att det handlar om att träffa jobbarkompisar från Nyman&Schultz-tiden (Sedermera American Express). Det blir mycket snack, mycket om minnen, om vad som hänt med alla medarbetare som vi kan dra oss till minnes. Några har flyttat, förstås. Andra har gått ännu längre, om man så säger. Och andra har inte haft möjlighet att komma just denna dag. Den här träffen inträffar sporadiskt. Men det brukar bli sisådär en gång i kvartalet.
Man blir lite uppdaterad på den del av mänskligheten som man samexisterar/samexisterat med.
Mer minnen och återblickar följer på eftermiddagen, då vi under Nymanslunchen fick veta att en nuvarande arbetskamrat på NEX (min sista arbetsplats), skulle avtackas eftersom det var hans sista arbetsdag. Nu blir han pensionär.
Detta ägde rum på den nya adress dit NEX Travel flyttat i början av sistlidna december. Det blev kaffe och tårta och presentera och tal, och trots att jag numera känner kanske hälften av personalen, så blir jag och en annan pensionär varmt välkomna. Sist nämnde är en gammal vän till mig. Vi fyller båda lika mycket i åt. Gick i samma klass från första till femte klass, bodde i samma kvarter. Och så har vi alltså jobbat ihop i olika skeden av våra arbetsliv. Så vi känner varandra rätt väl.
Men en sak är säker; har man trivts med sitt arbete och sin arbetsplats, så är det kul att göra återblickar.
Nu blir det lugn fredagskväll.
*****
Det är alltid roligt att träffa "gamla" kollegor. Har två gäng som jag träffar varje månad och äter lunch :-) Här blir det final på spåret och Carina Bergfeldt. Har alltid älskat fredagarna, då har man hela helgen framför sig.
SvaraRadera@Lena
RaderaBra jobbat; två gäng.
Låter himla trevligt! Ja, jag träffar ju somliga av de före detta arbetskamraaterna dagligen, alltså när jag handlar, även om endast två är kvar från min tid. Men andra som sommarjobbade, har nu blivit föräldrar och har andra, mer högavlönade arbeten och nu är dom själva kunder i butiken och vi ses i kassakön. Två som arbetade extra under skoltiden, har jag, som patient, träffat på sjukhuset .., nu är dom läkare. Ja, så blir det kanske när man mest har arbetat tillsammans med ungdomar vilka sökt sig vidare, ivrigt påhejade av hon som valde att bli kvar vid sin läst. Det vill säga: jag själv. En enda vi-som-jobbade-tillsammans-träff har vi haft, det var jag själv som ordnade den och det var i Ystad.
SvaraRadera@Elisabet
RaderaUndrar hur det ska fungera när fler och fler jobbar hemifrån? Får man nånsin samma kontakter då.