Mat och sån't

måndag, september 07, 2026

Det fanns en tid ...

.. då man använde slips. I jobbet, alltså. Och det blev rätt många med åren. Vet att jag snobbade mig med att köpa flera slipsar i Milano, när jag var där på tjänsteresa en gång. 

Men det fanns ju affärer även här i Luleå som sålde kvalitet. För det är fina grejer detta. Ganska dyra, men det fick kosta.

Alla har nu hängt i vår klädkammare på en slipshängare som nu beslutade sig för att rasa ner från väggen. Bara av trötthet, förmodar jag. Får se om jag kan få upp den på väggen igen.

Annars vet jag inte vad jag ska göra med alla dessa konstverk. Jag vill inte slänga dem. 

Några tips??? Sälja, kanske. Om det nu finns någon marknad. 

Där hängde de, tills de beslutade ramla ner. 

Och här ligger de nu i väntan på vidare öde. 

 


*****

11 kommentarer:

  1. Slips var något jag hade på mig varje dag i nästan hela yrkeslivet. Som tur var behövde jag inte välja för det skulle bara vara en färg och modell. Men du har ju en härlig samling av olika slipsar., som tur är om du vill spara dem så tar de inte så mycket plats.

    SvaraRadera
    Svar
    1. @En vanlig man

      Jag lyckades ganska enkelt få upp hängaren igen. Kanske kommer slips igång som innegrej igen. Mode går ju i cykler.

      Radera
  2. Minns ännu min pappas slipsar som hängde på en sån här plasklädd spiraltråd i garderoben hemma. Det var inte många slipsar .., men jag kommer så väl ihåg dem och hur det kändes att stryka med handen över dem.

    SvaraRadera
    Svar
    1. @Elisabet

      Jag minns inte någon större mängd som min pappa disponerade. Det fanns några stycken. Men som journalist kanske man inte behövde så många.

      Radera
  3. Plastklädd spriraltråd, förstås.

    SvaraRadera
  4. Hörde på teve att det var viktigt att klä upp sig om man röstar på valdagen, Om ni ännu inte röstat så varför inte plocka fram den snyggaste slipsen till evenemanget.

    SvaraRadera
  5. När konfirmationsdagen var kommen bars slips för första och sista gången. Slips var inget för mig. Borde heller inte deltagit i konfirmationen men present var utlovad och "alla andra" skulle ju.
    Ändå har jag och säkert också många med mig i detta land ett uttalat slips-dilemma som är svårhanterligt rent känslomässigt. Min far, frisören, som nu varit död i 39 år, hade ett tiotal slipsar som nu lever sina egna stillsamma liv i min klädkammare. Säljas, kastas, eller sparas fortsatt? En evigt års-återkommande, svår, inre konfliktfråga.

    Minns att det en gång var slipstvång till "lite finare" restauranger. En tid som känns rätt passé eller föråldrad. Men det blir aldrig dina slipsar, Bert! De är mera som stilfulla, färgstarka klenoder med närapå eviga liv.

    SvaraRadera
    Svar
    1. @thord wiman

      Jag var den ende i min klass som inte konfirmerades. Jag vägrade.

      Så min slipsdebut kom något senare i livet. Studenten, kanske. Minns inte riktigt. Det är ju eoner sedan.

      Radera
  6. Anonym20:48

    Pappa hade några slipsar och när modet ändrades från breda slipsar till smalare, då fick jag de omoderna breda. De var ju blanka och fina, så jag sydde dem till långklänningar till min Barbiedocka! Eller eg var det ingen Barbie utan en billigare variant. Men stilig blev hon i slipsklänningarna! ellem

    SvaraRadera
    Svar
    1. @ellem

      Se där! Ännu ett användningsområde. 😊

      Radera

Välkommen att kommentera.