Jag är språkmänniska. Alltså dålig på matte. Rätt känslig är jag också, vilket gör att jag snabbt lägger märke till andra människors klavertramp. Ibland kan jag inte heller hålla mig, utan kontaktar den skyldige.
Senast var det härom dagen, när jag för vilken gång i ordningen hört samma person göra samma tabbe vid ett flertal tillfällen. Dessutom en 'språkmänniska'.
Det var Emmy Rasper, som normalt har hand om programmet Språket i P1. Nu gick jag i taket när hon vid ett tillfälle ledde Ring P1. Det är vid avorna (Det vet du vad det är, va?) hon har ställt till det, när hon presenterar dem som jobbar med programmet.
Nu senast var det en 'digital redaktör', som nämndes. Min fråga: Hur ser en digital redaktör ut. Är det en robot, eller vad. Eftersom denna människa hette något vanligt, insåg jag att den där redaktörn var en verklig människa. Allltså synnerligen verklig. Det var alltså en 'digitalredaktör' hon nämnde namnet på. Alltså en medarbetare som hade ögonen på programmets e-post och chatt. Jag kontaktade henne, men har inte fått någon reaktion.
Sedan hörde jag en tabbe i programmet Talkshow i P1, där en av programledarna, David Mehr påstod att Finlands president Alexander Stubb tillskrevs 'en god renommé'. Hoppsan - där vaknade min hjärna. Det heter 'ett renommé'. Neutrum (kallas ibland t-genus) alltså. I det här fallet har jag hållit tyst.
Men jag fortsätter, eftersom det inte innebär någon större ansträngning. Jag får genast en signal från hjärnan, när det blir fel.
Hm!?
*****
Det som stör mig är alla "liksom", som nu förekommer ofta och överallt i både tv och radio./Kristina
SvaraRadera@Kristina
RaderaHåller med dig fullständigt. Samt allt racerpratande..
Jag slutar lyssna till budskapet och räknar istället "liksom" när någon i media använder det i varannan eller var tredje mening.
SvaraRaderaRacerpratandet måste komma från sportreferaten, där det IBLAND är befogat (tror jag...)
@Allmycke
RaderaRacerpratandet dyker upp både här och där. Det blir inte tal. Det blir ett rabblande.
Håller med dig. Folk som jobbar på Svt likaså gäster, talar FORT och slarvig. T ex så är det vanligt då man ska säga: "någonting" så säger man isället "nåt".
SvaraRadera@Wille
RaderaKänt fenomen.
Som gammal telegraftjänsteman, slottsbacken i Stockholm, var det mycket någa med korrek svenska. Vi fick till och från t o m en språcklärar som kollade-upp oss. (Samma språklärare som oxå prinsessan Sybilla hade)
SvaraRaderaRacerpratet är ett elände, särskilt i radio för man inte ser munnen på de som pratar. I ”ring-in-program” med mobiltelefon är det nästan hopplöst att uppfatta. Men det kanske inte är så viktigt det man har att säga?? ellem
SvaraRadera@ellem
RaderaMen tyvärr verkar det bli vanligare och vanligare.