Kalendersommar

Det är sommar. Står på min balkong och tittar ut över en rätt tom gata. En gammal risig amerikanare proppad med testosteronstinna ynglingar och tillhörande ölburkar glider förbi. Musiken, och då mest bastonerna, vräker sig ut genom de öppna fönstren. Det är sommar och då kommer de gamla relikerna fram ur gömmorna. En subkultur som lever någon annanstans under årets kallare månader. Ingen folkrörelse, men ett och annat slagskepp glider ut på Luleås gator så snart det eviga sommarljuset har fått grönskan att explodera.Grabbarna kommer att minnas den här kvällen långt fram i livet, när tinnitusen slår till. Men just nu är dom lyckligt omedvetna om just det ödet.

Det är sommar och i stadsparken ses en annan relik. Festklädda studenter på väg till bal. Frasande sidenklänningar och ovana frackar med bubbel i glasen och mamma med kameran i högsta hugg.

Det är sommar och natten kommer inte. Den stryker bara omkring där nere i söder, utan att våga sig hitåt. Hukar och styr kosan åt annat håll. Den får aldrig se hur fint vi har det. Hur skärgårdsbåten Laponia skär rödguld i norra stadsfjärden på sin väg ut mot öarna. Hur häggen uppe i korsningen vid domkyrkan förvandlas till ett moln av vita kronblad och viskar att syrenen är på väg.

Det är sommar - Men vem fasen har stulit värmen?