Allt - Inget
Nedkast - Uppkast.
Med krydda och en del snygga bilder.
Från en, för många okänd del av Sverige.
Nu!
Mat och sån't
onsdag, augusti 31, 2005
Jag ger upp
Inget, jag säger INGET, har fört handlingen framåt.
Min princip säger att den serie som inte har berättat det den skall på 8 - 10 avsnitt är inte värd att lägga tid på.
Visst - Lost började bra, men redan framåt vårkanten förstod jag vart det lutade. Detta blir seeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeegt!
Hoppade över några avsnitt då och då.
Höstens två första avsnitt - blaha, blaha.
Och dessutom har hallåan mage, att efter sändningen säga: "Gå in på tv4.se och läs hur skådespelarna reagerade på Boones död."
Va?
TV4 och kvällstidningarna kan snart ta varandra i hand.
Skräp!
Heltidsjobb
Intressant är vilket bemötande man får från olika arbetsgivare.
Man ringer, skickar in sitt CV och sitt personliga brev.
Sen förväntar man sig ett professionellt handläggande. Men vad händer?
För det mesta ingenting. Man får inte ens en bekräftelse på att ansökan mottagits. Rent oprofessionellt, alltså.
Från andra får man ett automatsvar. Tjusigt!
Det värsta exemplet i den vägen var Systembolaget, som anlitat ett rekryteringsföretag.(Tror det var Manpower Rekrytering. Har förträngt!) Det gällde en chefsbefattning. För att skicka in sin ansökan var man först tvungen att fylla i en enkät. Jag svarade "fel" på en fråga, bifogade ett personligt brev, ett snyggt CV och en from förhoppning. Meriter har jag så det räcker och blir över. Det sekundsnabba svaret löd: "Vi tackar för ditt intresse men eftersom du svarat fel på en av frågorna, går vi inte vidare med din ansökan." Det jag svarat "fel" på var om jag hade detaljhandelskompetens. Jag svarade "nej", eftersom jag inte vill ljuga. Det fällde mig och mina övriga kompetenser bortsåg man helt ifrån.
Jag ifrågasatte, och fick ett dumt svar. Rekryteringsföretagets kund hade bestämt så. Jag kontrade med att kunden kunde väl ha fått lite proffsiga råd från bemanningsföretaget om hur man bör rekrytera. Inget svar. Oproffsigt!
Någon enstaka svarar med personligt brev och hoppas få anledning återkomma. Och det gör dom oftast. Med negativt besked, men ändå.
Sen finns härliga undantag. Idag har jag träffat en arbetsgivare, som ville träffa mig, efter att jag sänt in mitt brev och CV, utan att jag ens visste att de sökte folk. De ansåg mina meriter intressanta och ville ha ett samtal. Det tog två timmar. Det bjöds på kaffe. Det bjöds på hemodlade körsbärstomater.(!) Mycket professionellt. Inget beslut - men det kändes bra. Mycket bra! En sådan arbetsgivare borde belönas.
Jag körde hemåt med ett leende på läpparna.....
....och bjöd mig själv på två bullar till fikat på balkongen.
tisdag, augusti 30, 2005
Prenumerera
Jag har inte hittat den funktionen på några andra bloggar. Där handlar det mera om trackbacks (som jag aldrig förstått hur man hanterar) och annat.
Eller har jag missat nån annan bra funktion?
Färglös
Många älskar att fixa och dona och göra om. Där ingår också målning.
Ett litet skamfilat bord inköpt på loppis fick min sympati.
- Det där är lätt fixat med lite färg, tänkte jag, inspirerad av "alla andra målarfanatiker".
Och färg fanns det ju redan från början - i lager på lager. Brunt, rött, blått tittade fram, när jag började slipa. För slipa skall man ju.
Till slut såg bordet ut som något misslyckat kamouflageförsök. Rätt mönster, fel färger.
Sen vet jag av erfarenhet vad det innebär att måla. Men jag glömmer lätt. Alltså - go for it.
Enligt färgburken - En lätt utstrykbar lackfärg, helt droppfri. Underbart resultat.
Enligt mig - En tjock långfilsliknande smet, som vägrar hamna där den ska. Taskig slutprodukt.
Efter tre strykningar (det låter så fint; stryyyykningar) är bordsytan randig och lite tonårsaktigt finnig, eller rättare sagt så där lite gropig. Färgen var heller inte den tänkta. Lila! Jag hade förstås tänkt djupt vinrött. Dessutom hade några luddiga frön från någon förökningsglad växt, placerat sig mitt på, eftersom jag höll tilll utomhus i det vackra solskenet. En virvelvind gjorde pinan kort och öste upp lite sand i ena hörnet.
Räknade till tio, ställde in bordet i ladan och förträngde hela dess existens. Resten av dagen tillbringades långt ifrån ladan.
Men morgonen därpå hade jag ärende ut dit.
- Oj, ett bord! Snygg färg.
Den hade nämligen mognat till djupt vinrött, helt enligt plan.
- Lite skrovligt. Men det går att fixa. Jag får slipa och måla ett varv.
Sagt och gjort. Stod kvar inomhus för att inga överraskningar skulle inträffa. Strök med jämna, fina drag, sen jag slipat med min Mouse från Black&Decker. Flödigt med färg, här skulle groparna fyllas.
Och si..... det funkade rätt bra.
- Snyggt med lite patina, och det är ju ändå bara här i stugan, sa sambon.
Nåväl, det ser ju hyfsat ut på lite avstånd.
måndag, augusti 29, 2005
Rovdjuren anfaller..... igen!
"Det är inte första gången det händer", säger jägaren.
"1910 (!) fick två fäbodtöser krypa in i en tät gran för att klara sig undan en kungsörn."
Allt enligt DN i fredags.
Nu måste vi kräva åtgärder. Tre människor har anfallits på 100 år. Man törs inte gå ut i skogen längre. Skyddsjakt, skyddsjakt, skyddsjakt......!
Payback times, folks...
Visst kan man i viss mån förstå den omställning det innebär för en familj, som har sina bopålar hårt i marken, när de skall dra ut i det okända (för det är det för många).
Men flyttat - det har vi utanför Stockholm gjort sedan slutet av 50-talet! Det kanske är dags att betala tillbaka.
Egentligen vill ju heller inte att det blir någon medflyttning. Meningen är ju att vi på lokaliseringsorten skall ta över jobben.
Allt detta hade vi sluppit, om vi hade valt politiker som haft kreativiteten, sunda förnuftet, eller modet att placera ut myndigheterna runtom i Sverige redan från början.
Och med tanke på så många myndigheter som kommit till bara på de senaste 10 åren, börjar jag förstå att meningen med det, har varit att skapa arbetstillfällen - i Stockholm!
Växthuseffekt?
Vakna Vattenfall!!!
Vakna Vattenfall..... Ni måste höja elpriset!
söndag, augusti 28, 2005
Helgens fynd
En helg i lugnets tecken, förutom fredag kväll, som förde med sig kraftiga sydvindar och massor med regn. (Varför kommer alla oväder söderifrån?)
Men på lördag kunde man åter njuta sommar.
Skönt att tassa barfota på terassen.
Annars är det dags att ta vara på vad skogen ger. Bärsäsongen har dragit igång med mängder av blåbär och hiskeligt mycket lingon. Bärplockning är väl inte det roligaste jag vet. Men jag måste medge att det håller hjärnan igång. Meditation när man plockar, och yoga när man rensar.
På djurfronten hittar jag dessa:
Än så är det långt till vår.... tack och lov.
Du Kungen...
Farbror polisen var tvungen att komma och reda ut det du ställde till med. Inte bra!
Jag vet att du lider av åtalsimmunitet. Men du kunde ha tagit chansen att få vara med om samma sak som vi andra, när vi klantar oss som du. Du hade kunnat blåsa i polisens alkometer. Kanske hade du tyckt att det var kul. Och tänk vilka fina bilder som hade kablats ut av kvällstidningarna. Folk skulle få se, vilken vanlig och fin kung vi har. Det hade varit fin PR för dig och din familj.
Nu hade du förstås någon halsstarrig adjutant, som du tvingas skjutsa omkring. Och han föste väl undan dig till SÄPO:s mannar, fort som attan. För att "ta hand om situationen".
Du, som är myndig och allt, hade väl kunnat sköta det där själv.
För det var väl inte så att du tagit nån liten lunchsnaps, va......? Du......? CG.....?
fredag, augusti 26, 2005
Fredag igen
På väg hem ringer mamma (91) och berättar att hon flyttat hem från stugan nu. Kvällarna började bli lite skumma därute. Orkidén, som jag vårdat åt henne i nästan två år, blommar nu med tre stora vita tofflor och en fjärde på väg, berättar hon. Visst - med det förarbetet så....
Vänder om i dörren hemma och tar bilen till Granngården. Köper trimmertråd och kompostströ.
Ut på stan igen. Runt hörnet smyger en välbekant doft. Nyhalstrad sik på torget. Mmmm.... Kanske något för kvällens middag. Med färsk mandelpotatis, gräslökssmörsås och en Staropramen till. Något att fundera på medan jag går vidare.
Clas Ohlsson, Systemet och ICA blir det innan lunch. Roasters igen. Ugnsbakad kycklingfilé med polentakaka och limesås.
Går tillbaka till torget. Kö till den halstrade fisken. Tjejen före mig kan inte bestämma sig; sik, röding, strömming - hon köper lunch. "Ta av alla", säger jag. Säljaren blinkar gillande åt mig. Tjejen bestämde sig för rödingen, och jag går hemåt med doftande varm nyhalstrad sik i kassen.
Och så finns de såna som går på McDonalds! ??
torsdag, augusti 25, 2005
Får du också.....
(Aktuell TV-reklam)
Intelligent fråga, sannerligen.
- Näe, jag planerar alltid in dom noggrannt.
onsdag, augusti 24, 2005
Mångfald
Idag fönsterbord på Roasters, där jag över min grillade lax med olivpotatismos kunde iaktta.
Där passerar tant, med handväska, grått hår och närmare 80 år i ansiktet ivrigt pratande i en Nokia 7280, förmodligen connected till någon annan tant.
Ung kille med kepsen djupt ner över pannan, vankar otåligt omkring. Väntar på någon.
Han får kasta sig åt sidan för att inte bli överkörd av barnvagnsrallyt. Tre mammor i bredd, en med tvillingvagn.
En töntig rest från svunna tider - kille i flott kostym och bluetoothheadset - ser bara viktig ut i sin brådska.
Tvåmetersdrasut, smal som en blompinne, kastar med sitt långa hår och speglar sig i skyltfönstren. Tills han möter min blick mitt i sitt eget ansikte, hoppar till och driver vidare.
Den unga killen får sitt sällskap, förmodligen flickvän, som kastar sig om halsen på honom. Där står dom länge omslingrade. Hon berättar något ivrigt, men samtidigt återhållsamt, viskande i hans öra. Det är inget roligt hon har att säga. Jag ser att hon har nära till gråt. Han klappar tröstande.
Bakom dem pustar en ung tjej förbi. Hon liksom svajar fram. Och när hon stannar till, så stannar inte kroppen, förrän någon sekund senare.
Fyra buskillar skrattar och delar på flocken, helt omedvetet, runt den unga tjejen och återförenas och drar vidare med knuffar och småbråk, på killars vis.
Dragspelsmusik från en rysk gatumusikant. Många lägger en slant i den lilla asken. Han spelar bra.
Det sista skummet i min cappucinokopp smakar sött av choklad.
Jag ansluter till strömmen utanför.
Snigelspam
Ett prydligt adresserat kuvert utan avsändare, låg i postlådan idag.
Det var inte igenklistrat, utan fliken bara instoppad. Innehållet en lapp, typ flyer.
Fyra frågor dyker upp i min hjärna:
- Varifrån fick de min adress?
- Är jag speciellt utvald - och i så fall på vilka grunder?
- Vet dom inte att vi använder renhorn, om det behövs, i de här postnummerområdena?
- Hur sätter man spamfilter på sin brevlåda?
Kusligt!
tisdag, augusti 23, 2005
Punkt slut!
Datortekniken har gjort det lättare att bara låta fingrarna gå. Och gå och gå och gå. Är det uppfriskande eller sjukt?
Pontus Dahlman skriver i dagens DN om skrivklåda. Tegelstensromanerna blir fler och fler. Och bloggandet är också ett tecken i tiden.
Pontus egen artikel är inte heller särskilt ordfattig. Tvärtom. Till slut blir jag alldeles bortkollrad och har ingen aning om vart han vill komma.
Kallas det sjukskrivning?
Blodbadet dröjer
Enligt vissa uppgifter skulle det ju finnas 14 st bara i byn Sjulsmark, varav 1 (den "onaturliga" nallen) sköts av länsstyrelsen och en annan av en björnjägare.
Nä - sluta slappa i jägarkojan. Fixa nu dom där 12 som är kvar. Det bör väl vara klart till eftermiddagskaffet.
måndag, augusti 22, 2005
Givetvis
Nu senast i lördags, då någon expert plötsligt upptäckt att motorcyklister inte syns bakom hjälmvisiret. Det gällde att identifiera fartsyndare med bevakningskamera. Man kan inte sätta dit en förare som inte kan identifieras. Nu krävs åtgärder.
Sen kom man på att MC-åkare inte har registreringsskylt fram.... Hm ??? Då får man väl vända kameran åt andra hållet!
I massor av år har jag hävdat att man borde kunna sätta dit den som står som ägare till fordonet. Oavsett vem som kör. Sen får väl ägaren ta itu med föraren, om det är något som inte gått rätt till.
"Men då krävs lagändring"
Och?
Skjut alla björnar!
Årets björnjakt är igång här i norra Sverige. Tidningarna fylls av björnhistorier. Telefoninsändarna i radio gormar om att vi har för många björnar i landet. "Man törs ju inte gå ut i skogen. "
Nähä - låt bli då! Björnen hör också till skogen.
I Sjulsmark i kustlandet, har en (1 !!!) björn, som fått smak på soptunneinnehåll, börjat uppvisa ett onormalt beteende. Onormalt på så sätt att den tappat rädsla/respekt för människan. Varför? Jo - för att människan tappat respekten för björnen.
I hundratals har folk flockats i den lilla byn varje kväll, för att få en glimt av soptunnebjörnen. Stundtals har det varit kaos på byvägen. Polis och länsstyrelse har ryckt ut och vädjat om besinning. En björn kan se hur gullig och mjuk ut som helst, men blir den skrämd, har den två alternativ - den flyr eller anfaller. Det senare alternativet har ingen, som står och tittar på 5-10m avstånd en chans att rädda sig ifrån. Som tur är har denna nalle inte tagit till den åtgärden.
Och nu är den skjuten. Av länsstyrelsen. Rätt! En farlig björn i närheten av bostäder bör inte vara där.
Vem som sen är skälet till att den blev farlig är nog rätt givet i det här fallet.
Det hetsas i jägarkretsar. Vi har för mycket björn, enligt dem.
Den lagliga björnjakten är nu igång och kvoterna skall fyllas. Det bör väl gå på någon dag eller två, så små som kvoterna är och så ofantligt mycket björn som det finns?
Redan idag på jaktens andra dag, syns hjältehistorierna i tidningen.
"Han sköt sin första björn"
"Min kompis har aldrig skjutit en björn. Det har jag. Därför lät jag honom skjuta den här gången"
Jag har ett radikalt förslag: Låt alla björnjägare skjuta så många björnar de bara orkar! Sen är det slut, och dom kan sätta sig ner och gråta över att det inte finns några kvar att skjuta, nästa år.
Sen får vi åka till Lycksele djurpark istället? Det ökar besöksfrekvensen där betydligt om alla hundratals sjulsmarksskådare ställer upp! Kanske ger det ett och annat nytt arbetstillfälle.
Och hjältarna från björnskogen får väl skjuta sig själva, när hjälteglorian falnat.
Sen kan vi börja bygga upp björnstammen igen.
Lurade - igen
I år är elpriserna de högsta på 3 år! Och vattenmagasinen är fyllda till brädden!!!
Och nu ser Vattenfall inga som helst samband mellan vattentillgång och elpris.
Chefen för Vattenfalls privatmarknad, Per Thorin, försökte förklara det hela med att priset på utsläppsrätter för koldioxid är så högt.
"Den gamla tumregeln gäller inte längre, att vattentillgång och elpris hör ihop."
I fjol gällde den. Vid nästa torrår, kommer den säkert att gälla igen.
Logik - pedagogik? Grundkurs anbefalles.
Andra bloggar om: Vattenfall
fredag, augusti 19, 2005
Sommarkväll
Framme i tystnaden, havsluften och den tysta skogen på ön. Sensommarkänsla.
Ett välbekant pysande från Magnus håll, nere vid strandkanten. En omisskännlig retning i våra luktorgan. Det är surströmmingsdags.
Fyra olika sorter provas. Klämma på tunnbröd och färsk mandelpotatis, lök och tomat. Varje sort har sin karaktär. Grand Kallax vinner, tätt följd av Oskars.
Skymningen sänker sig och skrattnivåerna höjs. Kaffe, konjak och blåbärstryfflar.
Det är nästan mörkt, när vi sakta glider hemåt över den ljumma fjärden framåt midnatt. Måne bakom höga moln vid horisonten.
"Så här mörkt har det inte varit sen vi var i Sörmland i juni", säger Benke.
onsdag, augusti 17, 2005
Vad har jag gått och trott
Men nu har allt ställts på huvudet. Förvirringen är stor. Jag svarade uppriktigt och sanningsenligt på frågorna i det seriösa testet på nätet.
Resultatet är skrämmande:
You Should Learn Swedish |
Fantastisk! You're laid back about learning a language - and about life in general. Peaceful, beautiful Sweden is ideal for you... And you won't even have to speak perfect Swedish to get around! |
Hm!
Be - Forse scrivo in un altra lingua in seguito. Chi vive vedera.
tisdag, augusti 16, 2005
Raka puckar
(Kundradioutrop på gallerian Smedjan i Luleå)
Okontrollerbar
Redan på affären förstod jag att jag inte riktigt hängde med bland alla portar, ingångar, utgångar, driver, usb2-kablar, centrino, pci express, signal-up osv osv osv i all oändlighet.
Sen visade det sig lättare än väntat att komma igång. Men det blippar och låter annorlunda. Man får konstiga frågor; anslut? Bränn! Ny förbindelse! Tillåt?
Automatiken tar över i vissa fall och det är väl bra, eller....... Ibland känns det som att jag är dum. Datorn blir nästan otålig, som om den ville veta: "Va'vill'du ejänklien?"
"Do you want to....?"
Inte vet jag!
Men man vänjer sig väl. Snart nog har man väl en ännu nyare dator.
måndag, augusti 15, 2005
Diagnos efterlyses
Ring gratis från din mobil, vi lär dig hur.
Gå ner 10 kg på två veckor. Vi visar dig.
Svenskarnas sexvanor. Stort bildreportage.
Tumörer du kan få av din mobil. Hela listan.
Anorexi. Vi ger dig råden för att slippa.
Ny könssjukdom. Snoppen faller av.
Kvällspressens löpsedlar undgår ingen. Visserligen är ovanstående exempel inte verkliga, men kunde mycket väl vara det.
Vad är det dom lider av, kvällspressmakarna? Schizofreni, psykopati eller bara vanlig ångest.
Och svenska folket ger sitt stöd till skräpet och klagar på att de inte har råd med livets nödtorft. Köp en kvällstidning varje dag och på ett år har du kastat bort 4-5000 kronor!
Donera hellre pengarna till psykvården.
Lördagmorgon
Solen vräker sig över frukostbordet ute på den varma terassen. Termometern visar +22. Fyra fiskgjusar visslar med sina rena, mjuka och starka toner under den blå himlen. De svävar utan vingslag på uppvindarna. Sorgmanteln flyger med sin andra generation för sommaren, och talgoxarna i holken ilar med mat till sina nyckläckta ungar. Årets andra kull.
Solglasögon på. Det är lördagsmorgon i kanten av Luleå skärgård.
"Norra Norrlands kustland och inland: Idag mulet och regn, elle....."
PS. Vi åt sen middag ute på terassen också i de sista solstrålarna för dagen!
fredag, augusti 12, 2005
34½ år sen sist
Alltid leder det till något. Nå't skall man väl bli, när man blir stor.
torsdag, augusti 11, 2005
Heder åt en vargdödare!
Men den här gången måste jag medge att jag är imponerad.
En fårfarmare i Värmland såg sin fårflock bli mål för en varg. Han skjuter varningsskott, som inte hjälper. Han skjuter ett skott mot vargen, som träffar fel och skadar. Han avlivar vargen.
Och nu kommer det hedervärda. Mannen ringer till polisen och berättar rakryggat vad han gjort. Det blir förstås polisutredning.
Visst är det tråkigt, när en varg eller något annat av vårt rovvilt får sätta livet till. Men i det här fallet kan jag acceptera det.
Annat är det med de skjutkåta individer, som springer omkring och tar död på det mesta som de ser. Olovligen. De är inte ens värda att kallas jägare. Avskum är en bättre benämning. Sådana fegskitar som inte kan stå för sina handlingar. Nu senast i jokkmokkstrakten, där ett björnkadaver hittats nyligen. Flera andra exempel finns från min landsända.. De är nästan inte ens värda avsky! De är i detta sammanhang inte värda något alls.
Hemkört.
- Visst! Hur mycket vill du ha?
- Sisådär 5 kg.
- Det ordnar vi. Vi levererar hem. Var bor du?
Fantastiskt. Hemkört och klart. Bara att lägga i frysen.
Det är livskvalitet för 250 spänn.
tisdag, augusti 09, 2005
Golf matt
Varför visas inte schack i TV's sportsändningar. Golf bevakas ju ständigt.
Jag menar..... de två idrotterna är väl lika svettiga...?
onsdag, augusti 03, 2005
Flykt
Spindelnätet i aloën gnistrar i solvärmen. Blomman för dagen har slagit ut sina blåaste klockor, liksom den lilla "kroaten" sina röda tofsar. Jag äter min frukost och lyssnar samtidigt på radio. Programmet Flykt i P1. Något av det bästa som SR producerat.
En tjetjensk ung tjej berättar rakt och utan sentimentalitet om det helvete som familjen genomlidit. Om hur folk mördats för sina åsikter, hur pappan rövats bort och slutligen hur familjen lyckades fly till Sverige. Berättelsen griper tag och man kan inte stänga öronen. Jag blir illa berörd och tänker långt efter programmets slut på alla, som inte lyckats fly. Som blivit kvar.
Går ut på tomten och fyller en bägare med just mogna åkerbär, saftspända, nästan genomskinliga, blodröda. När kärlet är halvfullt stoppar jag ner näsan och drar in den mest särpräglade bärdoft, som detta land kan erbjuda. Sött, aromatiskt, sensuellt.
Flykt.
Belgian blue-svenskar
- ökat medellängden med 3 cm
- ökat medelvikten med 9 kg
Vilken slutsats kan dras? Kanske denna:
Kommande generationers människor med samma sorts näringsintag kommer att väga ca 550 kg om de blir i min längd (183 cm)
USA:s lillebrorskomplex
Som en tjurig tvååring vägrade man skriva på Kyotoprotokollet som syftar till att minska utsläppen av koldioxid, för att därmed minska växthuseffekten. I USA gör man av med 25% av världens samlade energi, trots att man bara är ca 250 milj invånare (jfr. Europa med en halv miljard !)
Landet skulle alltså stå på näsan, om man tvingades skära i energiförbrukningen. Men det vore hälsosamt för hela världen, inklusive de själva. Var, om inte i USA vore det tacksamt med tanke på de spratt som naturen hittar på där; allt intensivare oväder och långvariga torrperioder.
Tack och lov finns det i USA även klokt folk. Borgmästarna (som har maktbefogenheter i rätt stor grad), i storstäderna Seattle, Washington (!) och New York, samt i den lilla staden Anapolis har på eget bevåg börjat tillämpa kyotoprotokollets riktlinjer. De inser vart vi alla är på väg med den här planeten. Andra städer har också hakat på.
Men Bush vill inte. Han har istället gjort en egen överenskommelse på sidan om, med Australien, Sydkorea och en del andra av deras lydstater i syd- och ostasien. En överenskommelse som "inte skall skada ekonomin".
Bush har heller inget till övers för världsorganisationen FN och har nästan bajsat i brallorna, när plötsligt Kina planerade att köpa upp ett stort amerikanskt oljebolag. Det stoppades av senaten. Kallas handelsfrihet!
En tjurig tvååring kan på sikt bli en värsting.
Vidsynt
DN har i ett antal artiklar skildrat Stockholms läns nordliga, sydliga, västliga och östliga utposter. Och naturligtvis tar man för sig i vanlig ordning. "Sveriges östliga utpost - Svenska högarna" en liten ögrupp med fyrplats i skärgården.
Svenska högarna ligger till och med väster om både Luleå, Skellefteå och Umeå.
Så blir det med den vanliga vidsyntheten i s.k. riksmedia.
Där Stockholm slutar - där slutar Sverige (och ibland hela världen)!