Vinterljus

I Kiruna, som varit, och i många avseenden är, en föregångsstad, har ett ljuscafé öppnat. Där kan man fylla på både sitt koffein och sitt melatonin. Om detta berättar NSD idag.

Gästerna kläs i vitt, innan de går in och fikar. En timme bör man stanna, för att ljuset skall göra verkan. Kaféet heter Julianas Under. Fint namn, med dubbelmening. Ägaren har nämligen placerat sitt kafé på övervåningen till sin underklädesbutik.

När jag som barn bodde i Kiruna, hade vi möjlighet till ljusbehandling varje tisdag under de mörkare vintermånaderna. Detta var tidigt 50-tal. Det var ett stort solarium, där barnen lekte i sandlåda och mammorna satt på små soffor runt väggarna. Alla iförda sådana där små solskyddsglasögon. Jag kommer inte ihåg hur länge man satt där i sandlådan, men det har i alla fall fastnat i minnet och jag kan närsomhelst frammana den speciella doft som fanns där.

Det vore kul om någon annan av mina läsare har varit med om samma sak. Tyvärr har jag inte hittat någon vidare dokumentation om detta, förutom en artikel i Lärartidningen. Den beskriver hur en del skolbarn fick 'högsolsbad' om de led av skrofulos(?).

Efteråt var det härligt att sitta på sparkstöttingen och åka hem. På den tiden fanns spårvagnar i Kiruna. Spåren var inte nedsänkta i gatan, utan såg ut som en normal järnväg. I backen hemåt Samuel Mörtgatan, där vi bodde, körde mamma sparken mellan spåren. Det tyckte jag var jättekul, eftersom det guppade så roligt på syllarna.

Undrar om de där kvartslamporna skulle vara godkända nuförtiden. Men jag lever ju i alla fall.