Har man ingen grann gran...

... får man väl ta till en tall! Detta vackra träd står på min barndoms gård. Krongårdsringen. Jag bodde där 1955 - 1961 och tyckte nog att tallen var mäktig redan då. Fast jag var ju inte så mäktig själv, på den tiden, så jag kan ha fel.

Däremot minns jag att det stod en jättebjörk intill. Den har fått ge sig av till björkarnas himmel, om dom nu har en. I och för sig kanske jag har bidragit till dess fall. Jag plockade nämligen påskris till mamma en gång i den björken. En lekkamrat med bättre hyfs sade att man inte fick, med så stort allvar att jag avbröt min gärning och sprang in med de kvistar jag hunnit få med mig. Och det är klart att mamma undrade vart jag hade varit. Antagligen svarade jag "ingenstans". Och så blev inte mera sagt. Man ville ju inte avslöja att man kanske stulit. På den tiden var det nämligen skamligt.

Men tallen, den står där fortfarande, hög och reslig som den fura den faktiskt är. Och visst ser den ännu lite stoltare ut så här i jultider.

Det är den värd.