Associationer

Läser den lätt skruvade (lindrigt sagt), men alltid mycket insiktsfulla blogg som Dan i Sollefteå skriver, om hur tankar kan fara omkring, när de får fritt spelrum. Oftast har han fullständigt rätt i sina iakttagelser.

Såg en dokumentär igår kväll på Kunskapskanalen. Den handlade om flickor, som hela livet fått ta på sig rollen av en pojke/man. Av praktiska orsaker. Mansbrist efter släktfejder, krig och annat. I utbyte fick de leva ett "fritt" liv, med mannens alla privilegier. Kvinnligheten kvästes helt. Manskläder, mansarbete, mansumgänge på kaféet. En forskare hävdade till och med att naturliga kroppsfunktioner, t.ex. menstruation uteblev. Hormonella förändringar skulle alltså vara möjliga att styra, bara med beteendet.

De män (kvinnor) man fick se och höra var nu gamla, och levde fortfarande som män. Visst hade de fått alla privilegier som männen hade, utom ett. De kunde aldrig leva annat än i celibat. Det handlar om en företeelse som existerat, och faktiskt ännu existerar, i Albanien, Kosovo, Montenegro och Makedonien.

Mitt i programmet dansar tankarna iväg. Plötsligt börjar jag tänka på att jag, när jag var ung, sysslade med DX:ing. Tror det beror på den 50-talsstämning som programmet förmedlade. Pappa ledde in mig på den hobbyn, som bestod i ett oavbrutet rattande och lyssnande på kortvågsbanden på radion. Till mammas stigande otålighet. Hon kunde inte uppskatta det där pipandet, brusandet och tjutandet, som uppstår mellan stationerna.

Men där rattade man på. 19-metersbandet var bra. Likaså 25-meters. Allt för att hitta någon exotiskt klingande radioutsändning från en fjärran värld. Gärna på andra sidan jordklotet. Men för dessa godbitar var man tvungen att sitta uppe på nätterna, när mottagningsförhållandena var bäst. Alltså bestods endast pappa med den lyxen. En annan fick hålla tillgodo med mera näraliggande exotism. Europa, mest.

En dag hände det att jag fick in Albanien. Radio Tirana. DX:ing innebär att man lyssnar och noterar. Engelskspråkiga sändningar förstås, för det mesta. Men många länder sänder även på svenska. Sedan rapporterar man till radiostationen om vad man hört, när man hört det, och viktigast av allt; hur det hördes.

Man slog i tabeller och kodade. Fading, strong, disturbance etc. Sedan skickade man in rapporten. Det fanns särskilda kort, med vissa förtryckta uppgifter, som man kompletterade. Ofta hade man väl knappt adress, men på något sätt kom rapporten oftast fram.

Sen kom det svar. Tror det kallades QSL-kort. Dansandes ner i brevlådan, med konstiga frimärken. Ett tack för rapporten, ibland en liten present, en broschyr, eller något annat.

En gång deltog jag i en tävling i Radio Tjeckoslovakien. Vann minsann. Och priset det var en hel opera på LP-skivor. Tre stycken, som jag fick hämta ut, efter förtullningsdeklaration. Spännande för en 13-åring på den tiden, även om opera inte var min favoritmusik. Det var Brudköpet av Biedrich Smetana. Men jag minns att uvertyren satte vissa spår i mig. Men när sångarna började gala, tappade jag intresset.

Nåväl - Albanien var det. Jojomensan. Det kom ett svar därifrån också, på billigt papper. Landet var då ett mycket stängt och oåtkomligt land.

Jag kan ännu minnas hur det var adresserat:
Bodin, B Mr
Hjalmar Lundbohmsvagen 41
Kiruna
Isvec

Det där sista, Isvec, hade lite konstiga krumelurer, nån cirkumflex på s:et och en cedilj på c:et, eller något sådant. Och Mr var ju heller inte så dumt att få heta.

Det satte sig i minnet, och kom fram, när jag såg en kvinna i Albanien, som levde som man.

---


Länkar:
Dan i Sollefteå. Vardagliga funderingar kring intets olidliga storhet
Sveriges Television. Kunskapskanalen