Nu har jag åkt dit. Ordentligt! Inte mindre än 1, 2, 3 (Kanske har jag inte upptäckt alla ännu.) bloggare har utmanat mig att skriva om mina ovanor. Vadå? Har väl inga såna!
Nåväl - Jag får väl rannsaka mig.
1. Jag märker ord. Är ordpolis. Oftast för mig själv, men ibland går det ut över andra. Till och med ordet "ovana" innebär ett frö till diskussion. Kan man ha en ovana? Själva ordet är en paradox. Är man ovan, kan man väl inte vara det så ofta att det blir en vana? Man kan definitivt ha vanor. Och själva ordet "vana" innebär att man gör något ofta, eller automatiskt. Nu är vi inne på filosofins höjder. Följande punkter listar alltså mina vanor. Dom dåliga!
2. Skjuter upp saker till "imorgon". Men det går alltid bra på slutet, så jag vet inte om det gills. Har jag ett skrivjobb på gång, så är jag alltid rädd att det skall gå åt pipan. Kommer inte igång. "Jag hinner", tänker jag. På något sätt jobbar hjärnan med det hela, så när jag väl sätter igång, är det klart i ett nafs. Men jag önskar att jag kunde vara annorlunda, vad gäller detta.
3. Dåligt självförtroende utåt. Men tycker egentligen att jag är världens bästa. Förklara det, den som kan!
4. Går krokig som en märla, när jag dammsuger. Verkar rädd att inte nå ner till golvet. Detta har jag skrivit om förut, som ett av mina vardagsmysterier. Trött i ryggen blir man.
5. Lagar mat utan recept, till goda vänners irritation. Inte för att det blir dåligt. Det blir alldeles för bra. Och då vill dom ha receptet. Det som inte finns. "Jamen, hur mycket salt skall man ta då?" - "Det märker du", säger jag. "Hur länge har du den i ugnen?" - "Tills den blir färdig", säger jag. "Hur vet man det?" - "Det ser man", säger jag.
Värsta sorten, säger vännerna.
Säkert har jag en hel del andra dåliga vanor också. Men det här är de enda jag delar med mig av.
Sedan skall man ju utmana någon också. Det blir dessa:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att kommentera.